Månad: maj 2011

Stackars mig

JAG HAR SKADAT MIG!!!

Igår skulle jag hoppa upp på snela hesten och göra lite skänkelvikningar.

Kittad och klar, till stallet och upp på hest. Allt väl så länge. Rida rida, skritta, trava, sakta av, göra halvhalt, öka traven, ställa huvudet. PAUS!! I pausen så kände jag att det skavde lite på ena fingret (hade inga vantar och höll i en gummitygel) OCH DÄR VAR EN STOOOR BLÅÅÅÅSA!!!!! Alltså en stor blåsa! Från tygeln.

Fattar ni hur hårt jag måste ha jobbat!!

Ser ni blåsan???!!!??

Men jag får ha ett fint plåster! Det är Pippi och Herr Nilsson på.

Pippa Herr Nilsson på.

Kan jag få färdtjänst för den här skadan? Jag har faktiskt lite svårt att hala fram sl-kortet ur fickan när det ska blippas.

Vuxenmorgon

Dagen började med att jag vaknade av mitt ljuva mobilalarm klockan 6. En timme tidigare än vanligt för det skulle springas förstår ni. Hurtigt och löpsugigt kastade jag mig upp ur sängen och ut i löpspåret. Tyvärr så är min kondition uppbyggd i tv-soffan, men eftersom jag inte har några hemlisar från er ska ni få se hur det gick.

Nu sitter jag och fördjupar mig i DN Kultur, lyssnar på P3 och äter havregrynsgröt. Kan man bli mer vuxen?

Kanske.

Koutsläpp

Vi har en ko på kontoret och nu i dagarna har ju alla bondgårdar haft koutsläpp för sina små kvigor och tjurar och kalvar. Alltså bestämde vi oss för att släppa ut även våran lilla kossa på grönbete så att hon skulle få känna på det ljuva fria livet. Hon blev helt vild!!! Kastade sig omkring och råmade och var crazzzzyyyyy!

Fint att se henne så galen av glädje! Lilla fina ko!

Fail

Idag när vi skulle äta lunch så dog min telefon, helt utan förklaring. Jag har blivit så oerhört beroende av telefonen, så som sig bör i dagens uppdaterade samhälle, så det var hemskt! Jag trodde att den aldrig skulle börja leva igen, och det verkade den inte heller göra. Jag gick till kontoret och kopplade in den i datan och det gick bra ett tag men sen krånglade det till sig och tillslut hittade datorn inte telefonen ens och det stod bara att ett okänt fel inträffat. Ojojoj vad ledsen i ögat jag blev då!

Det är egentligen inte klokt vad ledsen jag blev för en liten materiell grej. Hanna försökte muntra upp mig och sa att det skulle ordna sig och att det inte var en så big deal och Josefin klappade på min axel.

Efter ett idogt chattande med min andra hälft på facebook tog jag mig till hans kontor på sveavägen och uppsökte där hjälp hos en magiker (eller samarit) SOM FIXADE TELEFONEN!!! PÅ TYP TVÅ MINUTEEEERRR!!!!

Så himla nöjd! Från och med nu ska jag sluta ta telefonen för given, börja uppskatta och pussa mer på den. Visa min uppskattning!

Bild från lunchen när jag sorgset håller upp min döde vän.

Hanna visar heder och kärlek (och respekt) till mig genom att klä sig i svart och med hjärtan. Fin vän <3

Jag tycker i alla fall att vi alla ska lära oss av detta att uppskatta det vi tycker om mer. Säg till farmor att hon är fin, klappa hunden en gång extra, var stolt över dig själv (du är den enda du som du har), tala om för din vän att hen gör dig glad, viska till snöggingen på tunnelbanan att du blir alldeles generad, ring upp din lärare och berätta att du tänker på hen om nätterna, visa könet vid övergångsstället till den begåvade bilisten, ring upp HäntExtra och berätta hur mycket du uppskattar din och kungens relation, baka en bajsmacka och ge till din älskling.

Terassmingel med Bon på Ljunggrens

Ikväll flanerade jag och Ludde omkring på Ljunggrens terrass och Bons releasefest av senaste numret

för att njuta av rosévin, bira

och nån form av mexikansk munsbit.

Kiss-Peter från Big Brother var där och hur mycket vi än ville hänga med honom (men inte gjorde alls, vi känner ju för faen inte honom) spenderade vi stösta delen av kvällen i olika köer. Först till munsbiten och sedan till spåtanten. Vi såg båda fram emot att få reda på hur vår framtid skulle se ut och blev därför väldigt ledsna när hon stängde butiken precis innan vi skulle kliva in till henne och få våra fiskar varma.

Istället fick jag lära mig ordet, eller benämningen, ”Blipster” i kön. Blipster är alltså en mörkhyad hipster, ”Black Hipster”. Min första tanke var att det kanske kändes lite rasistiskt, det finns väl ingen norm på hudfärg för en hipster, men så tänkte jag till igen och insåg att jag nog aldrig sett en mörkhyad hipster?

Hur som helst, vem är jag att avgöra om det är politiskt korrekt eller inte. Jag brukar ju leka utvecklingsstörd minst en gång om dagen.

Aftonen avslutades med en körv vid medis, för en liten mexikansk munsbit blir man inte mätt på.

Gammal klassiker

Jag tittade igenom vår gamla blogg och hittade det här eminenta inlägget som jag tänkte att ni alla måste få bevittna igen. Varsågoda lovvahs:

”Det var bättre förr”

Överallt hörs detta uttryck studsa runt i folks munnar. Det har blivit som en slags självklarhet när lite äldre människor (och då talar jag inte bara om pensionärer utan även vanligt folk kring 30) ses över en fika att bedyra hur underbart allt var förr och hur mycket sämre världen är idag. Var man än går, vad man än gör så finns det människor som bestämt hävdar att ”det var bättre förr”. Tydligen var allt bättre förr. Detta vill dessa förkämpar för denna svunna tid i alla fall inbilla oss. Det var mindre avgaser hit och trevligare gemenskap dit. Julen var finare, solen varmare, ungdomarna trevligare, kaffet starkare, hororna billigare, köttet färskare, sjukdomarna färre, tv-programmen bättre, klädkvalitén överlägsnare och så här kan det fortsätta i all evighet. Allt var bättre förr! Eller..?

Jag sitter inne på lite hemligstämplad information där det faktiskt bekräftas allt idén om att det var bättre förr bara är en lögn. en stor komplott från statens håll för att vi aldrig någonsin ska känna oss nöjda och tillfreds. Men genom eld och vatten har jag kämpat för att tillkänna ge detta bildbevis för hela världen!

Det är en jämförelse över 10 år där vi tydligt kan se tendenser att allt BARA BLIR BÄTTRE!!

Det var alltså inte bättre förr. Det är bara en myt!!!!!!!!

Tjoho! Nu kan vi äntligen se fram emot framtiden

Dagens outfit

Modebloggarn här!

Mitt förra jag, pluggjaget, gick ju i skolan cirka två-tre gånger i veckan och tiden däremellan kunde jag slafsa runt hemma i morgonrocken och den mjukaste tröjan från min barndom. Nu när jag praktiserar varje dag hela veckorna så måste jag ju klä mig respektabelt och uppstyrt. Jag ska ju vara bland folk. Alltså kan jag med hedern i behåll genomföra en ”dagensoutfit-plåtning”.

I give you: MODEYRSSAAAAA

Byxa: Mammas gamla

Sko: Weekday

Linne: Weekday

Kofta”: Monki

Hår: Golden Retriver

Tretorn 120 år ävänt

Igår var jag på mitt första event (eller? jag kan inte komma på att jag varit på andra?). Det var Tretorn som firade 120-års jubileum och de hade fixat en himla fin sammankomst för oss i branchen. Själva eventet höll till på en innergård som var DET MYSIGASTE JAG SETT!

Jag ville genast bosätta mig där och aldrig gå hem.

Istället för hetsig hipp musik var det toner av fågelkvitter som nådde våra öron och längs väggarna var det grönska och växtlighet. Det äldre och skogstokiga i mig vaknade upp och njöt i fulla drag! Dessutom serverades vi en supergod tallrik med svenska gobitar som lite mer specifikt innehöll potatis, sill, lax (den godaste jag någonsin ätit), ost, knäckebröd, gräddfil, köttbullar och ägg. En klassisk midsommar, jul eller påsktallrik alltså. Sen serverades en APGOD ostkaka. Jag älskar ostkaka!!!

Det var alltså ett toppenevent! Tack Tretorn! Jag blev dessutom oerhört sugen på att köpa en av deras gummistövlar nu inför sommaren istället för att fynda ett par på ÖB som går sönder efter en säsong.

Bild tagen från Josefin.

KOLLA DE GRÖNA GUMMISTÖVLARNA!!! FIIIIINAAAAA

Hårt liv!

Dagens kontor

20110510-114354.jpg

Det är skönt med flexibilitet på arbetsplatsen en dag som denna. Vi har flyttat ut i Kungsträdgården och jobbar härifrån tills batterierna dör. Just nu är jag ensam och en äldre man slutar inte flörta med mig!!! Så oerhört störande. Jag har försökt att äta min sallad väldigt fult och osexigt för att han ska tappa intresset och börja terra någon annan men det funkar icke! Ska jag helt sonika stega fram till honom och be honom att sluta störa mig? Neeeej det vågar jag inte ju!

Snälla Bullen hjälp mig!