Månad: september 2011

Back in the days

Det var en tjej som kommenterade att vi alla på Egoboostredaktionen är så lika varandra (?) och så snygga. Det där med lika varandra stämmer ju inte alls, tycker jag i alla fall. Men snygga? Jodå. Jag tycker att alla som jobbar här är snygggisar för jag tycker att alla jag gillar är snygga, det kommer lixom inifrån.

Jag har verkligen aldrig varit en sån som andra tycker är en ”snygg tjej”. Snarare tvärt om. Igår när jag lufsade omkring hemma så hittade jag lite gamla foton från min prime time satt säga…

Snygg?

HAHAHAHAHAAAAHAHAAA!!! Så himla liten och fel.

Kolla kuggen ur kepsen på den här sista bilden!!! HAHAHAAAA (gråter lite samtidigt som jag skrattar)

Ibland vill jag bara åka tillbaka i tiden och säga till mig själv att jag är precis lika mycket värd som alla andra, och bra som jag är. Och så skulle jag säga att jag visst kommer att få kompisar som jag inte behöver känna mig osäker inför. Och att jag till och med kommer att få en kille!! Och sen skulle jag ta mig själv i handen och gå och äta glass.

Åhh jag var så liten och ovetandes om allt som komma skulle. Nä nu ska jag torka mina tårar. Det är ju bra nu!!!

Frukkebukke

Idag är det Sannas sista dag här på kontoret. Himla tråkigt! Men allt har ett slut, korven den har två.

För att fira av henne med pompa och ståt slog vi till med finaste vi kunde komma på, FRUKOST!! Jag älskar en riktigt gou frukost, bara jag inte måste äta den typ fem minuter efter att jag gått upp för då kan jag inte äta. Så då var det ju bra att jag kom till jobbet klockan io men Sanna kom inte förrän tio, så i en timma satt jag och laddade upp för den goda frukken. Helt lagom.

Lyxlyx!

Jag och SaniBanani

Ja, jag har Ziperallen på mig idag igen, jag känner min inte helt kry så då orkar jag inte ha jeans eller så. Och ja, jag siktar på Sanna med en kniv. Men ska inte jag få ha henne ska ingen få ha henne!!!

Free Erika 3 (the final countdown)

Ni vet vad som gäller, det finns två saker ni ska veta innan ni tittar på klippet.

1. Vi försöker inte på något sätt driva med Erika. Hon är ett oskyldigt barn som vi önskar skulle få vara just ett barn. Det här är alltså en drift med Gunilla där Erika tyvärr är inblandad, eftersom det är sakerna Gunilla utsätter henne för som är så sjuka. Vi önskar alltså Erika allt gott och vi hoppas att hon ska få göra saker HON vill, när hon vill.

2. Jag (Tomas) har ingen aning om var Gunillas dialekt kom ifrån. Jag vet att hon inte låter så. Och jag tror dialekten blev grövre och grövre under inspelningen, så här har den verkligen landat i någon form av norrländska.

Lite ordning tack

Jag försökte styra upp lite här på jobbet igår. Det verkar ha funkat sådär, kanske tror fölk att man bara behöver diska själv om man har med sig egen kopp hemifrån. Jag var ju lite otydlig på den punkten.

Före-efter

Jag gick till jobbet vid gott mod i morse, lite ont i huvudet men det kändes ändå helt okej. Finklädd med finkjol och hårband i mitt megasmutsiga hår som jag vägrar tvätta innan ridningen i kväll.

Fintfintfint!

SEN!! BOOOOOOOM!!!

Superhuvudvärken från helvetet slog till och jag känner mig helt nockad. Det är som att jag har bomull i hela huvudet, bomull som är full med skruvar. Och på min lilla skalle sitter en liten liten dvärg och klämmer åt så mycket den bara kan bara på pin tjiv. JAG VILL INTE BLI SJUUUK DET ÄR JU MIN LEDIGA HELG I HELGEN DE FÖRSTA LEDIGA DAGARNA JAG HAR PÅ TVÅ VECKOOOOOORRR!!!

Så nu injicerar jag c-vitamin rakt in i blodomloppet och äter värktabletter så att det står härliga till för att försöka göra en u-sväng runt förkylningen.

Det känns dock oundvikligt att gå med huvudet före in i den här sjukhärden, lite som i den där Mora Träsk-sången. Vi kommer till ett träd…vi kommer till ett träd. Vi kan inte gå runt det…vi kan inte gå runt det. Vi måste klättra över det! Vi måste klättra över det!

TYCK SYND OM MIG!!!

Free Erika igen

Ännu en gång vill vi i först säga två saker innan ni ser klippet. Den uppmärksamme kan se att det är samma två saker som sist. Vi vill också be om ursäkt för det skräniga ljudet. Gunilla är en skränig jävel helt enkelt.

1. Vi försöker inte på något sätt driva med Erika. Hon är ett oskyldigt barn som vi önskar skulle få vara just ett barn. Det här är alltså en drift med Gunilla där Erika tyvärr är inblandad, eftersom det är sakerna Gunilla utsätter henne för som är så sjuka. Vi önskar alltså Erika allt gott och vi hoppas att hon ska få göra saker HON vill, när hon vill.

2. Jag (Tomas) har ingen aning om var Gunillas dialekt kom ifrån. Jag vet att hon inte låter så.

You’re my candycane

Äntligen har min fina ziperall kommit!!! SOM JAG HAR VÄNTAT! Jag är så himmelens glad över det!

Och nu behöver jag inte känna mig utanför klubben längre! Jag ser fram emot att möta vintern i denna myskostym matchat med mina fejkuggs. Jag kommer aldrig att vilja kliva ur den här. Jag vill sova, duscha, äta och jobba i den.Jag är ju världens bekvämjunkie som älskar bekväma saker över allt annat. SÅ fort jag kommer hem brukar jag byta om till mjukisar och flanellbyxor och jag har mer än gärna på mig bara mjuka saker utan något som skaver någonstans. Och nu har jag ziperallen!

Jag älskar den!!

Ett extra plus för att jag ser ut som en zöt bebizz i den. Eller som jockiboi

Egoboost nummer tre i butik!!

Kollaaa! Där är den!!!! WÖWÖWÖWÖÖÖ.

Vårt lilla hjärtebarn. Det är så vackert!

Efter att jag smygfotat den här bilden möblerade jag snabbt om lite i hyllan så att Egoboost hamnade längst fram, men då kom en av de som jobbar på pressbyrån och såg surmulen ut (med all rätt..komma där och göra om lixom) så jag vågade inte fota det utan sprang därifrån som en lite rädd hare.

Men coolt va!!