Månad: maj 2012

Lunch i humlizz

Vet ni vad det absolut bästa med sommaren är?!??! ATT KUNNA VISTAS UTOMHUS UTAN ATT DÖÖÖ!!! *originell homo sapiens* Jag är världens tunnis som fryser in i märgen från oktober till april typ. Därför känns det otroligt befriande att bara kunna glida ut i humlan på lunchen och sitta där i fint sällskap och bara njuuuuta en timma! Det är så uttjatat och det typiska alla påpekar om det svenska vädret, men på riktigt: vad mycket mer trevligt det blir att leva när det är soligt och härligt och vad mycket gladare jag blir i själen!!!

 

Idag spenderades alltså hela lurren i humlan (ball tjej som slänger sig med balla uttryck) tillsammans med Cissi och Josis. Det kändes nästan som förr i tiden när vi tre jobbade tillsammans så mycket. Det blev ett sorgligt farväl när vi skiljdes åt när lunchtimman var över. Josefin gick åt sitt håll och jag och Cissi åt vårt. ÅÅHHH jag sakar Josis så mycket! Men jag är vuxen nu och klarar mig utan lillmami! PÅ EGNA BEN! VID ÖPPET HAV! OCH JAG SKA BE ATT NU GÅR JAG MIN VÄÄÄÄG!!! (Har jag missuppfattat texten?!? Det känns som att det inte riktigt stämmer?)

 

JAaajaaajaaaaaaa…känner mig hjärndöd så jag fortsätter jobba tror jag……….ikväll blir det hem och sova tidigt! Ska jobba hela helgen på HM så jag behöver verkligen ladda upp med stora smajl, trevlig ton och tålmodiga öron!

Det kom en liten present

TILL MIG!! ÄLSKAR när saker kommer till mig!!!

Speciellt älskar jag när saker kommer i så fint utförande! Det är precis som julafton, jag blir glad för en strumpa om den är inslagen i ett fint paket. Den här lilla plåtlådan passar perfekt i mitt första hjälpen-skåp för att hålla reda på alla pilleriller och småtjaffs som ligger och skräpar. Tack så hemskt mycket för det Matrix. Lite hårprodukter är verkligen på sin plats idag för jag tror att mitt hår aldrig varit smutsigare??!?!? Har inte tvättat det sen i…..lördags? Har inte orkat! Plus att luggen är för lång som vanligt och utväxten borde färgas. Alla dessa problem……..

 

Nej hörrni nu ska jag och mitt smöriga hår ut och smöra i humlegården! Jag ska nämligen smöra in mig på Cissis och Josefins lunchdejt så då kommer ju smöret verkligen väl till pass!

 

Dagen efter förlagsfesten

Liiiite trött just nu rååå. Det var ju förlagsfest igår och jag gick ju inte och la mig i god tid om man säger så…………………………….Näääee nu ska vi inte överdriva heller. Det blev inte jättesent, men tillräckligt för att jag ska känna mig lite mosig i hjärnan idag.

 

Hela festen var ett överraskningsmoment som inleddes med en massa rosé (som jag för övrigt avskyr) på kontoret och sedan slussades vi vidare mot okänd destination. Målet för resan var Odenteatern och ett livequiz. Jag var lagledare i mitt lag och var sjukt inställd på att vi skulle vinna (VINNA ELLER DÖ!!) men det gjorde vi tyvärr inte. Men det var ett kul quiz och det roligaste var att jag träffade på ett riktigt Tacksomfan-fan. Alltså inte ett fan som i fanskap  utan som i groupie. Kolla ba

Y och T!!! SOM I YRSA OCH TOMAS!! Finaste fanet någonsin!!

Efter det vedervärdiga nederlaget i tävlingen drog vi vidare till någon vodkabar (som trots att de var inriktade på vodka gjorde förfärliga drinkar?) med hela gänget och dansade till ”En jävel på kärlek” ”Fly on the wings of love” och ”In the club”. Efter denna totala urladdning av dåliga låtar och fuldans rusade jag iväg till tunnelbanan i bara klänningen (INGEN TJOCKTRÖJA) och var lycklig för att det var så varmt och för att mitt liv är så fint. NU SKA HÄR JOBBAS!!!!!

CP-dockan

Jag hajade till lite när jag surfade the world wide web och såg rubriken ”Behandla henne som ett riktigt cp!

Men, så får man väl inte säga? Eller?

Föreningen GIL tycker tydligen det och de tycker dessutom att det gullas för mycket med CP-skadade, något de vill få upp till debatt i och med CP-dockan.

Här äter CP-dockan glass tydligen

Jag ser många som tycker både bu och bä, men jag har inte sett någon som är CP-skadad ha någon åsikt (förutom Anders Westgerd på GIL som jag förutsätter är CP-skadad när han säger ”Vi är människor som alla andra. Behandla oss som det. Har du ett sedan länge uppdämt behov att gulla med ett CP kan du köpa en docka av oss istället”), och eftersom jag inte heller är CP-skadad bör jag väl inte tycka någonting alls egentligen, men spontant känns det som ett friskt grepp!

Vad tycker ni?

Läs mer om CP-dockan här och följ den på Facebook här

Vi måste prata om #tafs

Ni som hängt med ett tag vet att även om jag och Yrsa ofta är larviga och flamsiga så kan vi vara allvarliga också.

Jag har de senaste dagarna sett taggen tafs i min twitterfeed och idag gick jag in och läste på den. Där berättar folk, framför allt tjejer, om hur de blivit tafsade på i olika situationer och stadier av sitt liv. Det kan gå så långt ner i åldrarna som till mellanstadiet.

Jag blir alldeles tom när jag läser dessa berättelser. Hur, ännu en gång, vuxenvärlden sviker de som ropar på hjälp. Att de i skolan bortförklarar tafset med att killar är nyfikna eller att de är kära men har svårt att visa det.

Det är aldrig okej att ta sig friheter med någon annans kropp! Oavsett hur gammal du är. När ska folk lära sig det? Och det är aldrig okej för en vuxen (lärare) att inte ta tag i situationer där någon känner sig utsatt. Om små pojkar i mellanstadiet inte får markerat för sig att det inte är okej att behandla flickor så här så kan det bli värre. De gör det om och om igen och sedan växer de upp och fortsätter ta sig friheter som inte är deras att ta. På krogen, på jobbet, i hemmet, på bussen och så vidare.

Det är sådana som inte får lära sig gränser som, som jag hörde i Filip och Fredriks podcast för några veckor sedan, åker till typ Kos och blir bartenders som runkar i en flaska med sprit och bjuder tjejer på.

Jag märkte själv inte av det här i skolan, men jag umgicks inte riktigt med de killar som skulle fått för sig att hålla på så. Jag höll mig snarare så långt bort från dem som möjligt för att själv slippa få stryk. En form av tafs det med antar jag.

Ta ansvar för fan, alla vuxna.

 

EDIT: Att stödja våldtäktsmän, dömda ”utom rimligt tvivel” på det här viset är också vidrigt. Och det handlar ännu en gång om män som tar sig friheter. Ni är vidriga.

Dagens utfitta

La en hel massa krut på fixningen av mig själv imorse. Jag till och med färgmatchade tröjan med shortsen. HUR AVANCERAT?!??! Satte också på en liten ring på fingret och ett halsband om nacken. Ni kanske inte tycker att detta är speciellt avancerat fix, men för mig som helst går i pyamas till jobbet pga bekvämlighet är det avancerat!
MC Hammer-shorts i psykadeliskt inkamönster från Urban Outfitters i AMEEERIKAAAATT

Limegul/grön väldigt nopprig tjockiströja i polyamid från Weekday

Hesthalsband för att visa mitt hjärtas tillhörighet från HM

Pingvinring från ball marknad i London (som lilla Tomas köpt till mig..gulle han)

Lite för mörka ögonbryn är en mustasch lånad från en mexikansk överläpp

 

Se så fint det kan bli när en anstränger sig en mikrosekund. Men jag kommer aldrig sluta tycka att pyamas är det snyggaste som finns. Tänk en i blå och virutig flanell…..mmmmmmmmm!! Och jag är inte en sån där som har skjortan medan Tomas har byxorna och så sitter jag med mina bruka slanka ben i sängen på morgonen och smörjer in mig med kräm och Tomas gör lite chins och dipps och har magrutor. NEJ jag vill ha HELA pyamasen för mig själv! Gärna med sockor och en sovmössa också så att luggen håller sig platt under natten. Lite som en av de sju små dvärgarna ser jag ut om nätterna. Det är inte konstigt att Tomas tycker att jag är så älskvärd!!

 

En sån där dag…

Dagen som började så lovande utvecklades som i ett trollslag till en otroligt påfrestande och jobbig dag. Allt är så klart mycket hemligt (hehhe) men kan ju säga att mycket hände på en och samma gång och det helt enkelt blev fel på så många plan. Därför har jag idag sett ut ungefär så här:

Jag har alltså försökt använda mina hörlurar som skyddskåpor för ögonen så där som en häst har för att inte förlora fokus på vart de är på väg (fortsätt simma, fortsätt simma) och samtidigt känt mig lite lätt lobotomerad och säkert sett lite lobotomerad ut också. Jag ser också på nedre bilden att jag har en sjukt snykk utväxt som snart borde tas tag i. Ännu en sak på min lilla todo. Har saker på den jag inte gjort som stått där sedan i januari………hehheheee………har en tendens att skjuta upp saker….

 

Nu ska jag försöka hetsjobba undan lite saker så att jag sedan kan åka hem och ta det lugnt. Och kanske gå ut och springa……………………….kanske….

Frukkeklubbiz

Idag började som andra onsdagar med frukostklubben!!!!!!! En otroligt elitistisk klubb endast med plats för de bästa av de bästa. Creme de la creme så att säga det på franska. Älskar att äntligen vara del av en privat liten klubb, annars har jag bara varit med i scouterna (som alla får vara med i…sjukt lame?!?!) och ridskoleklubb (där får ju också alla vara med). Eller, när jag gick i ettan på grundskolan var jag ju faktiskt med i en ball klubb som min tvillingsyster var grundare av. Den hette papperspåsen och syftet med den var att samla skräp runt om på skolgården. Vi hade till och med en kampsång, den gick ”Papperspåsen papperspåsen, vi samlar skräp! Papperspåsen papperspåsen, nu är vi här! VI ÄR MILJÖVÄNLIGA JA!”. Det var en ball klubb med plats för….två. Eller var vi kanske tre? Vi kan ha lurat med någon annan stackare i denna klubb som vi tvingade samla skräp med oss på högstadiets skolgård. MOOAAHHAahahaha!

 

I alla fall. Imorse var alltså en onsdag som alla andra med min vanliga frukostklubbenfrukost:

 

MEN! Sedan hände det ovanliga. Anders hade med sig en rabarberpaj!!! SOM HAN HADE BAKAT PÅ MORGONEN SÅ DEN VAR FÄRSK?!?!??!?!??!?!??!?!!!!Har inte blivit så glad över paj på länge. Den var gudagod och nu älskar jag Anders för evigt!!! OCH ÄR SOCKERSTINN SOM EN LITEN GRIIIISSS!!! Försöker lugna ner mig på jobbet genom att lyssna på kul härlig musik. Har kört Justin Biebers Baby tre gånger på raken nu…….och det är inte omöjligt att det blir en fjärde………………….

Anders och pajen <3<3<3

Tisdagsridningen

Nu har lilla jag precis kommit hem från stallet där jag varit och myst med hestarna. Jag har så mycket att stå i hela tiden så jag missar alldeles för många av mina lektioner, blir ledsen i ögat då :'(. Så då blir jag ledsen när jag är där för att jag tänker att jag vill vara där mer….? Jag är inte en helt okomplicerad människa jag.

 

Idag fick jag i alla fall rida häst (i min ponnygrupp). Jag hade lilla Tango som numer bara går ponny för att han är så gammal. Han utfasas lite på så sätt så att han inte slutar med allt helt. När jag var liten var Tango döden på fyra ben! Han var läskigast av dem alla och sparkade mig så att jag fick varsitt hovavtryck på båda låren så de var helt blåa..hade därför lite lätt ångest när jag fick honom idag men min snälla ridlärare hjälpte mig (som om jag var liten ponnyryttare på riktigt). Sååå allt gick bra!

Vi red ut (funkar asbra eftersom jag rider på ett stall som har världens finaste omgivningar med fågelskyddsområde) och alla tyckte att det var superkult, inte minst Tango. I början gick allt bra men i andra galoppen så kände jag hur han plötsligt började ARBETA och ta i på riktigt under sig. Det gick sviiiiiiiinfort och han försökte köra om stackars ponnyn framför. Sedan kände jag plötsligt hur allt under mig försvann och hur Tangos bakben var ovanför mitt lilla huvud. Han blev så glad den lille vännen att han bockade <3<3<3 Jag lyckades hålla mig kvar på men råkade skrika världens skrik. Trodde att det inte var så många som hörde men tydligen var det ett rätt…..ljudligt läte………….

Men jag tycker om Tango ändå! Han var ju så glaaaa!!

 

För att illustrera detta (jag har ju aldrig med mig en fotograf när jag rider PIKPIKPIK till dig Tomas) så visar jag ett foto från i söndags då jag var på ponnyutsläppet på mitt stall. Alla ponnys var HELT vilda, så föreställ er att Tango sprang lite såhär han med och så ett glädjeskutt på det. Göölleee!!!! (är jag lite störd då jag tycker en häst som nästan bockar av mig är söt?!??!)

 

De e lunch!

Kommer ni ihåg när man sade så? Och menade att det var lugnt. Haha, jajävlar. Jag gör det nog fortfarande förresten, för jag är så gammal att jag glömmer nya ord och går tillbaka till barndom.

Hur som helst.

I natt kunde jag inte heller sova, jetlag is a drag som någon säkert har sagt någon gång.

Däremot fick jag veta att det är fler än jag tror som känner till min jetlag idag när en kund berättade att de läser bloggen. Hej hej kunden!

Jag säger inte vilka de är eftersom jag inte vet om de vill bli outade i en blogg som heter Tack som fan. Så snäll är jag, men jag kan säga att vi bygger en grym app tillsammans!

Däremot så tänker jag aldrig på att kunder faktiskt kan hitta hit ganska enkelt. Lite som den gången en annan kund sade ”Jag såg dig i Killpanelen i Veckorevyn” och jag sade ”Vad kul!” men tänkte ”Jaha, då vet du vad jag tycker om könsbehåring nu då. Opassande.”

Jaja, back to work nu, lunchen är över och i min mage. En rätt, förresten, som jag tog med mig från Njuv Jåwk. Alltså idén, inte själva matlådan, det hade blivit skitäckligt.

Möms.