Det är mycket ”sista….” nu. Nu var det dags för den sista måltiden. Hanna har ju redan slutat men jag, Cissi och Carro drog våra små ben mot Moodgallerian (SÅ hippa och coola är vi…..eheheh) för att äta på Vigårda. Cissi hade talat så gott om stället och det gick inte riktigt att säga nej till hennes små hundögon som stirrade på oss. Så vi trotsade regnrusk och drog dit.

Och ohh så gött det var. POMMES hade jag längtat efter så jääääääla länge. Den vegetariska burgaren var dock inte min tio i topp. Det var bara grönsaker och ost, lite som en sallad mellan två bröd……..då hade jag ju lixom kunnat köpa en sallad. Men som sagt, pommesarna vägde upp det! Festade även till det med en liten cola och har nu ett sockerrus som inte är av denna värld. JObbar som en liten duracellkanin på speed, men det behövs verkligen för jag ska lyckas göra en överlämning till Sanna som tar över efter mig på korttttt tid. SÅ här sitter jag och skriver en liten manual om hur man jobbar som redaktionschef på Egoboost Magazine. Vill ni ha exempel? Okej dåååå.

1. Kolla igenom dina undersåtars bloggar för att se hur mycket de jobbar. Kommentera om de bloggar för mycket och arbetar för lite.

2. Det är som att jobba med små barn. Använd gärna mutor såsom: när ni skrivit klart detta får ni massage (eller valfri belöning).

3. Sitt INTE närmast fönstret om du är en frussen typ och har en redaktionsmedlem som trots sin ringa ålder verkar befinna sig i klimakteriet och har vallning på vallning.

4. Seven Eleven är inte värt. Hur nära det än är!! Inte värt. Alls.

5. Ta god tid på dig att svara i telefonen med lugn och sansad stämma. T a l a  n ä s t a n   ö v e r t y d l i g t  o c h  e x t r e m t  l å n g s a m t. Har aldrig fått så mycket ”VA?!?!” i telefonen som när jag svarar här.

6. Carpe diem, yolo osv.

Slut på exempel. Nöjda?

Kära Bullen (obs! som det gamla programmet som gick på tv, inget annat)

Jag vill förtydliga att Isabella inte är anledningen till att jag valt att sluta på Egoboost. Jag kan tyvärr inte gå in på detalj vad det handlar om mer än att det inte känns rätt och att jag inte mått så bra här de senaste månaderna. Sedan finns det saker på jobbet som har förstärkt mitt beslut ytterligare, men Bella har som sagt inte med detta att göra. Jag är glad att jag träffat Bella och fått lära känna henne på ett sätt jag inte tror att det är så många som gör och hon har verkligen gjort sitt bästa som chef. Jag kommer sakna henne när jag slutar lika mycket som jag kommer sakna de andra på redaktionen.

Och tack för peppen! Jag tror absolut att jag kommer må bättre, jag känner redan nu hur det har lättat en sten från mitt bröst.

Jahapp. Nu var det dags att ”komma ut”.

De senaste månaderna har jag funderat. Mycket. På vad som är värdefullt i livet, på vad jag vill ha ut av min vardag, på hur mycket av min hälsa och mitt välmående som är värt att offra för ett ”ballt” jobb. Det jag kommit fram till efter mycket om och men och svängar fram och tillbaka är att jag inte kommer fortsätta jobba på Egoboost Magazine i höst. Det är inte utan att jag skriver det här med lite tårar i ögonvrån, för nu i samma stund som jag skriver det blir det verkligen sanning (även fast jag vetat om det ett bra tag). Mina nästan ett och ett halvt år på Egoboost Magazine har varit en av de roligaste och bästa perioderna i mitt liv och jag är så HIMLA glad att jag fick en chans att börja på tidningen som praktikant för att sedan få jobb som redaktör för att sedan få jobb som redaktionschef. Jag ångrar absolut ingenting för jag har fått så mycket fint och bra. Men allting måste ha en ände, på ett eller annat sätt.

Att jag har valt att sluta känns som ett av de bästa besluten i mitt liv, för jag tar min magkänsla på allvar och ignorerar inte min kropp som faktiskt bara skriker stopp. Men trots den lättnad jag känner så är det samtidigt svinjobbigt att sluta. Det jag kommer sakna allra mest med jobbet är mina FINASTEBÄSTASTESMARTASTEBALLASTE kollegor Hanna, Cissi, Carro och Bella. De fyra (och Josefin också) är helt klart den största vinsten med att ha jobbat på Egoboost Magazine. Det fina i kråksången är att jag kommer träffa dem ändå, för vi har en nystartad klubb <3<3<3

På måndag börjar mitt nya liv som inte längre innefattar att jobba som redaktionschef på Egoboost Magazine. Det känns som att stå vid ett stup, men ha en liten propeller på ryggen. Läskigt men roligt, och väldigt pirrigt.