Idag gled jag förbi Coop på vägen hem efter jobbet för att köpa lite körv.
När jag kom fram till kassan stod en man framför mig. Han kanske var 40 år. Han hade fått en massa papper om att bli medlem i Coop och då ville han bli det nu. Tjejen i kassan var ny, kanske var det hennes första jobb, och hon visste inte riktigt hur det fungerade och det gjorde honom otroligt upprörd. Han suckade, pustade, hävde ur sig någon spydig kommentar som kassörskan försökte se som humor och skratta lite åt och så började det om. Hon ropade på någon mer erfaren och han fortsatte att trycka ner henne. Det var ju förfärligt att hon inte kunde det här. Hennes kollega kom och visade hur det skulle gå till. Tjejen i kassan var tvungen att samla in gubbens uppgifter. Så hon bad om legitimation. Han suckade och tog fram den med sina ovårdade händer med långa gula naglar.
Och så här fortsatte det. Tjejen i kassan var trevlig, hela tiden, och ursäktade sig och han stod där och var otrevlig och dryg och luktade illa. Mycket illa. Och vad gjorde jag? Ingenting. Jag tänkte att jag skulle säga åt honom att dra åt helvete och tänka mer på sin personhygien än att trycka ner någon som är ny på jobbet och som bara försöker vara tillmötesgående, men jag bytte kassa och köpte min korv. Och gick.
När jag kom till tunnelbanan mådde jag så dåligt över att jag låtit henne stå där och bara ta emot, för hon vill ju så klart inte säga något för ”kunden har alltid rätt”. Så jag gick tillbaka. Jag ställde mig i hennes kö igen och jag väntade på min tur. Så när jag kom fram sade jag ”Jag vill inte köpa någonting. Jag vill bara be om ursäkt för att jag inte gjorde något när den där vidriga gubben var så otrevlig mot dig.”
Och hon sken upp och svarade på sin trevliga skånska att jag var gullig.
Men jag kände mig inte gullig, bara ”för svensk”. Så där fegt svensk. Så jag bad om ursäkt igen. Och bad henne att inte låta honom påverka henne. Sedan önskade jag henne en trevlig kväll. Och hon önskade mig det samma och sade att jag var gullig igen.
Jag hoppas att hon sparade mig istället för gubben i huvudet resten av dagen. Att jag åtminstone lyckades ge henne något finare att tänka på. Och nästa gång, då ber jag gubben dra åt helvete.
Dela den här roliga skiten med dina vänner: