Nu när det är så himmelens fint ljus var jag bara tvungen att passa på att ha en lite photoshoot här hemma. Man måste ju ta tillvara på ljuset när det nu väljer att titta fram.

Innan ni börjar titta på bilderna så tar ni och går in på spotify eller youtubar upp ”I’m beautiful” med Christina Aguilera och sätter på den på högsta volym. Kan ni den utantill, som undertecknad, så kan ni också sjunga med hög och rungande stämma. Bry er inte om toner och a-moll och sådant. Det gör inte jag.

Såhär ser det alltså ut i mitt hem när jag sitter i soffan (mest ergonomiska stället i lägenheten…………) och pluggar och det klara ljuset letar sig in genom mina nyputsade fönster och våren känns i den krispiga luften och mina tulpaner knarrar mot varandra i vasen och allt är bara så härligt. Och jag är vacker.

Så, är ni redo? Jag ger er lite hjälp med feelingen med låttexten nedskriven här också.

I am beautiful
No matter what they say
Words can’t bring me down
I am beautiful
In every single way
Yes words can’t bring me down

Japp där har ni mig. Och ljuset. Men resten vad lite modifierad sanning. Jag har inga tulplaner som knarrar mot varandra och fönsterna har vi inte putsat sedan sommaren typ. But I’m beautiful no matter what you say. Och ni med. Även om ni, liksom jag, struntat i att tvätta ur hästlukten ur håret och är 26 men har finnar ändå och har ett hår som ser ut som en 80-tals rockers osv.

Hej hopp i lingonskogen. Jag har precis kommit hem från skola och synundersökning och när jag kom innanför dörren satte jag mig direkt ner i soffgropen, halade fram telefonen och ringde till skatteverket. Och här sitter jag nu. Tjugo minuter senare. Jag har fortfarande samma plats i kön som när jag började. Vet ni varför?!?! Jo för när jag äntligen kommit ner under tjugo så dör vår dummadummadumma telefon för mig och jag fick ringa upp igeeeeeeeen och hamnade ännu längre bak än innan!!! Så sjukt störigt. Jag ska tamejtusan slänga den där värdelösa telefonen så att den ångrar sig riktigt ordentligt!

Jag ska ringa till skatteverket för att reda lite i min planerade skatt jag ska betala i år, jag har nämligen fått två olika besked på detta. Jag vill ju inte betala något alls så det ska jag ”hustla” till mig nu. Hoppas jag. Jag har verkligen inte pengar till att betala över tio lax i månatlig summa.

Jaha annars då….joråå. Synundersökningen gick sådär. Hen som gjorde den sa att den som gjorde det för ett år sedan hade sagt till mig att jag skulle köpa läsglasögon, men det gjorde den personen bestämt inte. Det hen sa var att ” du kan ju köpa det men det kommer inte att hjälpa alls…..”. Så då bråkade vi lite om det och dessutom sa undersökaren fel på mitt namn och det gör mig alltid rosenrasande. Summan av kardemumman är i alla fall att jag ska skaffa läsglajjor och se om det känns bättre för mina små ögon då, så då är frågan: var köper man snykka OCH FRAMFÖRALLT BILLIGA glajjor? Jag vill ju inte lägga en förmögenhet på ett par snajdiga märkesbågar när jag bara ska använda dem när jag läser…men jag vill INTE ha några tantiga och fula små fyrkantiga med raffiga pimpade skalmar med strass på. Sedan undrar jag också om man kan gå till en annan kedja än den man gjorde undersökningen hos och langa upp sitt ”recept” där och handla där lika gärna? Snälla alla glasögonormar tala ut nu! (obsobs ej taskigt menat jag har alltid velat vara glasögonorm jag tycker det är himla fint)

Jag tänkte bjuda på en liten present till läsarna av Fisk & Fri så här på eftermiddagskvisten. Alltså, det är bara lite bilder på mig när jag äter. Inga konstigheter, inga sexuella konnotationer här inte. Jag var bara sugen på en jättestor morot för tusan!

Oh, vilken stor morot herrn har, får en smaka?

Nejmen hoppsan, nu har jag ju ”morotsgegg” i hela munnen!

Här sitter jag i detta nu. Ensam i ett studierum på universitetets härliga bibbla. Jag har just klarat mig helskinnad ur mitt första grupparbete och det känns S K Ö N T att äntligen plugga med folk som har samma inriktning som jag har. Det är lättare att få utbyte av någon som har läst samma kurser och samma böcker så att man kan prata om samma saker. Ja det känns helt enkelt lovande det här.

Nu är planen att jag ska sitta kvar här på universitetet tills jag ska på styrelsemöte ikväll klockan halv sex, men alltså jag är så. opepp. Jag vill bara hem och bada mina kalla tåsingar i varmt vatten och plugga därifrån istället, men det känns inte riktigt värt eftersom det bara är fyra och en halv timma tills mötet börjar……dessa problem alltså. Det är svårt att vara människa. Jag ska i alla fall gå och köpa mig något att mumza på till lunch för min mage kurrar så att hela den tysta avdelningen som är utanför detta rum hoppar till när det händer (nästan). Sedan får vi se vad jag tar mig för.

En sak som är lite kul är att jag vaknade imorse av att skolan jag vikarierade på ringde och frågade om jag kunde jobba idag igen. Jag sa nej eftersom vi skulle göra det här grupparbetet och jag visste inte hur lång tid det skulle ta. Då frågade samordnaren om det var så att jag kunde ha lite musiklektioner på fredag morgon. MUSIK?!??! JAG?!??! Jag är ju helt omusikalisk. Det enda jag är någorlunda bra på är att hålla takten men resten lämnar mycket att önska…jag skulle skratta gott om jag var elev och hade en vikarie i musik som var lika obegåvad inom det musikaliska området som jag är! Såååå jag sa nej. Men synen av mig när jag försöker hjälpa tjugo elever att ta rätt ackord på en gitarr får mig att fnissa till varje gång den uppenbarar sig. Det är se små sakerna i vardagen som gör det vettni. Carpe diem liksom.