Se så jävla tidigt jag är uppe idag då!

Det är nämligen back to work som gäller för mig idag och jag tänkte att jag skulle unna mig lite finfrukost innan. Så här sitter jag med egenpressad juice och lyxiga mackor. Och så lite naturell yoghurt på det.

Idag kommer jag troligtvis ha häcken superfull på jobbet, det blir ju lätt så när man varit sjuk i en hel vecka.

Jaja, skål och välkomna till denna måndag då. Må den bli så bra en måndag kan bli!

Cheers darling…

…here’s to you and your loverboy. Cheers darling. I got years to wait around for you. Cheers darling. I got your wedding bells in my ear. Cheers darling. You gave me three cigarettes, to smoke my tears away. NEJ det där blev ju helt fel tema för detta inlägg. Jag säger ju cheers darling på ett glatt och uppsluppet sätt. Men det är en himla fin låt det där, av Damien Rice. Lyssna på hans shit om ni inte gjort det än. Lyssna och ni kommer att gråta floder, även om ni inte är olyckliga.

Jag och Tomas köpte minisemlor på vägen hem och har nu smaskat i oss dem på fem små röda sekunder och jag fick genast ett sockerrus som känns gött i kröppa. Det passar ändå rätt bra för nu ska jag ta mitt söndagsbad och med sockret i kroppen orkar jag tumla runt som en liten säl i karet länge nog för att bli som ett litet russin. Det är en sån himla bra känsla att gå och lägga sig direkt efter ett bad och först vara sådär uppvärmd och sedan sjunka ner i en mjuk och fluffig säng. Jag somnar aldrig så gott som då!

Idag skulle det städas och fixas, men först var det dags för något vi skulle gjort för länge sedan.

Den här boxen köpte jag när den kom ut för säkert fem år sedan. Fem år, och vi har inte ens tittat på första avsnittet. Idag var det dags och när jag öppnade förpackningen luktade den fortfarande ny film på det där fantastiska sättet som det gör när det innehåller glansigt papper.

Till Sopranos spisade vi pannkakor gjorda på ägg, banan och lite florsocker och salt. Supermumma!

Nu, istället för att städa, så är vi på väg in till stan för att få lite ljus och köpa en julklapp till oss själva för de julklappspengar vi fick av mina föräldrar!

Ni har inte hört något av mig idag men jag har en fullgod (?) anledning till detta. Dagen började i tidiga morgontimman, i alla fall för att vara helg, eftersom jag skulle befinna mig ute i Sollentuna redan klockan elva. Jag låg kvar och gosade så länge jag bara kunde i de nytvättade lammfluffiga lakanen och sedan drog jag på mig ulltröjan, pälsmössan och mameluckerna och gick ut i den snorkalla Narnia-världen.

Målet för resan var som sagt Sollentuna och anledningen till det var en artonårsdag som skulle firas med brunch, det var (håll i er) min tvillingsysters pojkväns lillasyster som bastade myndig. Ni kanske tycker att det är långsökt av mig att åka på det firandet, kanske till och med otäckt och snyltigt. MEN där har ni fel vännur. Hedda (som födelsedags”barnet” heter) är nämligen en del i Ängsholmsfamiljen, så det är inte bara Vildört som har turen att känna henne. Jag och hon är också vänner! Jag har till och med en bild på oss två tillsammans för att bevisa detta. Eftersom jag är supermegatotaldålig på att komma ihåg att fota när jag är någonstans är den inte från dagens firande utan från i somras men ni får nöja er med det ändå, era gamar.

Japp jag sitter där och lipar och Hedda är den rödhåriga leende fina människan som sitter bredvid mig. Det är så fint att inte bara ha Hedda i Ängsholmsfamiljen längre utan nästan nästan vara litelitelite släkt med varandra (ja jag vet ju att vi inte är det på riktigt eller så bara för att våra syskon är ihop men lite närmre familj än innan är vi ju i alla fall) för jag tycker så mycket om na!

Brunchen var trevlig och maten gudomlig för min kurrande och ekande magge så jag stannade kvar ett bra tag, kanske till och med lite för länge för att vara en bra gäst………och sedan åkte jag hem igen genom rimfroststräden med knarrig snö under fötterna och tyckte att världen var så himla fin. Och så började jag gråta för att det var så fint. Sån är jag.

Men säg mig vem som inte skulle börja gråta av en sån här vackur syn?!??!??!??!?! Okej det kanske är många som inte gör det men jag börjar alltid gråta när något är för fint.

När jag kom hem städade jag lite och duschade varmtvarmt för att hetta upp mina små korvtår och sedan vettni följde jag resten av dagens anda och…åt lite mer mat. Efter detta har jag bara legat i soffan under täcket och tittat på film och myst med hela lilla familjen. Vi har sett en bra och känslosam film med mycket sång i som var himmelens bra! BRA LÖRDAG ALLTSÅ!!!

Nu ska vi sova så att vi orkar med vår fixardag vi ska ha imorgon. Leia ska ta hand om att städa iordning badrummet, Tomas ska svabba och dammsuga, jag ska diska och rensa i lådor och Arwen ska sätta på sig sina små snickarbyxor och skruva upp lite hyllplan. Vi kommer få så fint <3

Om ni råkar sitta under jord, i ett skyddsrum uppvärmt av femtio element, utan tillgång till Twitter, Instagram eller Facebook så kan jag meddela att det är kyligt utomhus.

Jag tog mod till mig och lämnade lägenheten efter en vecka i isolering. Jag gick till återvinningsstationen med tre proppfulla kassar. OCH SÅ HADE DE SPÄRRAT AV HELA SKITEN FÖR NÅN FORM AV BYGGNADSARBETE!

Så jag kastade alla kassar över staketet, skrek ”Damn the man!” och sprang därifrån. Inne i mitt huvud. I själva verket mumlade jag ”Jaha, det var just snyggt” och lommade tillbaka hem med skiten igen. Men jag var ju så sugen på lite nötter till kvällens lördagsmys, så jag gick ut igen och tog en promenad till Farsta. Jag lyssnade på Alex och Sigges podcast, vilket så klart var härligt som vanligt. Så försökte jag ringa Yrsa samtidigt för att höra om hon ville ha något gott också. Då dog min värdelösa iPhone. När det blir kallare än typ nollgradigt kan den lägga av fast den har 90% batteri kvar.

Jag hatar att promenera utan något i lurarna så nu är jag kinkig.

Vi har tänkt oss att dra igång vår podcast igen förresten. Vi ska inte vara lika många i varje avsnitt, men släppa dem oftare istället. Vad tycker ni om det, era små spelevinkar?

Jahapp då var fredagen nästan över. Jag har trott att det är lördag hela dagen så imorgon när jag vaknar upp och inser att jag är ledig i två dagar till kommer jag bli överlycklig! Rensningen gick ok, rensade inte ut supermycket men oj vilken ordning jag har nu!! Har till och med hängt mina överdelar i typ-ordning. Kavajer för sig, svättshörts för sig osv.

Nu har jag övergivit hemmets trygga linda och är på väg ut på stan med min vinflarra och mina trasiga byxor jag tog på mig i desperation eftersom de hela svarta var alldeles för tighta :'(

Får dansa mig zmal lalalaaalaa

Idag har jag legat på samma ställe som tidigare i veckan, i soffan. Jag har hört hur Yrsa bökat och stökat i sovrummet när hon kämpat med sina garderober. Visste ni att hon har mer än dubbelt så mycket klädförvaring som jag? Galet!

Jag har de senaste timmarna haft ett sjukt sug efter att se den gamla klassikern Money Train. Eller White Men Can’t Jump. Vad som helst med Woody och Wesley helt enkelt. Jag råkade däremot fastna framför det där barnprogrammet på bästa sändningstid, Gladiatorerna. Så otroligt dåligt, men jag kan inte sluta titta nu. Jag vet inte vad det är för fel på miiiiig! Snart är det dock slut och då blir det pengatåg för hela slanten.

Alltså jag har så mycket kläder?!? Och så mycket kläder jag sparar bara för nostalgiska skäl, som min studentklänning som jag aldrig kommer komma i igen… Och detta är inte ens allt, jag kom på att jag noga har förpackat ner en massa kläder i flyttkartonger och ställt ner dem i källaren för något år sedan också och så har jag gett bort en del till min lillasystra genom åren..

NU ska här rensas!!! Jag ska försöka lägga all nostalgi åt sidan och bara köööra.