Men hörni vilken dag!

Som vanligt började den med frukostklubb. Därefter gick jag, David och Anders för att spana efter lite kläder till en fest jag ska på i helgen. Temat är opassande denim och det visade det sig finnas gott om! Jag är duktigt kittad nu vill jag lova.

Efter det följde en jakt på en ny bilstereo, något som var svårare än jag trodde då det tydligen inte är något som alla välsorterade elkedjor har nu för tiden. Media Markt hade inga, Siba hade inga, och när vi gick in på Elgiganten såg de inte ut att ha några heller, men en trevlig herre hjälpte oss och jag valde en med fräsiga lysdioder.

Vi svängde förbi nya il Café på Drottninggatan och sedan blev det lunch med Anna på nya restauranghallen K25. Mycket gott!

Väl hemma insåg jag att jag inte har den blekaste om hur man kopplar i en bilstereo, så jag bokade umgänge med min vän Ola på söndag så han kan hjälpa mig.

Men nu till det viktigaste. Vad gömmer sig under mina glasögon?

VÄRLDENS ONDASTE JÄVLA FINNE!

Nej, alltså inte så, utan som sådan man har på kroppen!

Där ja! Och den är gul men går inte att klämma! Gah.

Det är som en skiva som hakat upp sig det här med mitt hår. Jag har sagt det förr och kommer säga det igen: Jag vet inte hur jag ska ha det!!! Jag har bokat en klipptid om en liten vecka för att fira mitt sommarlov och starta sommaren med en fräsig och fräschig skalp. Men då är ju bara frågan vad jag ska säga till frippasören att göra med det? Å ena sidan vill jag ha hellugg igen, å andra sidan tänker jag mig fortfarande att jag ska se ut som typ Kirsten Dunst om jag sparar ut lurren så att allt är ungefär lika långt. Sedan kommer frågan till resten av håret, ska det sparas på längden eller klippas kortare igen?

Just nu är håret i alla fall svinajobbigt och bara fel och fult hela tiden. Så fort jag kommer hem sätter jag upp det i en tofs så att jag slipper titta på skiten, men eftersom luggen inte riktigt hänger med får den sitta i en separat tofs. Det bara skriker fashion om mig. Jag ska ta en tur i mina gamla fotoalbum och försöka scouta rätt på den frippan jag allra helst vill ha och väga för och nackdelar mot varandra, det kan ju till exempel se spännande ut med min utväxt kombinerat med en kort lugg….
Vad ska jag göööra dååå?

Borta bra men hemma bäst hörrni. Igår kom jag hem till Svedala igen men var lätt sinnesförvirrad hela dagen och somnade när jag kom hem vid fyra när jag bara skulle vila lite. Resten av kvällen levde jag i något slags segt parallellt universum. När jag sedan äntligen fick gå och lägga mig på riktigt sov jag hela natten igenom som en liten gris, och i sängen med mig och Tomas sov våra små fina kissar <3 Leia brukar ju sova med oss rätt ofta men Arwen är lite mer svår och ligger oftast i vardis på en kudde. Men inte inatt inte, hela natten låg hon i fotändan av sängen. När jag vaknade till inatt, imorse och senare imorse såg jag hennes små ögon plira nere vid mina fötter. Åh det är högsta formen av bekräftelse från den lilla larwisen. Hon måste ha saknat oss!!! (Ja varsågoda att himla med ögonen och ge mig en crazy cat lady-stämpel)

Här myser mysisarna imorse (och den där mysiga sängen var igår när jag kom hem spritsad med kattkräk. Mysimys!)

Natten till idag, efter att Yrsa gått och lagt sig, gick jag, Erik, Tommy och Nil och tog oss en liten provsmakningsbricka öl var.

Kvällen blev inte speciellt sen för mycket var stängt eftersom det var söndag.

Till skillnad från Yrsa kunde jag sova vidare till klockan 10 i morse. Om vi bortser från att jag hade bett Yrsa att smsa när hon satt i taxin, när hon kom till flygplatsen, när hon checkat in och när hon landat i Sverige. Jag vaknade med andra ord en massa gånger innan jag till slut vaknade på riktigt.

Då tog jag en bajs, en dusch och en sista koll i rummet, i exakt den ordningen, och gick hem till Tommy.

Efter frukosten spelade vi in den podcast som jag troligtvis kommer släppa i slutet av veckan.

När det var klart blev det en liten promenad på stan med shopping och resans första blå himmel!

Ja, vi fick vara glada för det lilla.

Jag åt dessutom min mycket efterlängtade döner på Mr Kebab.

Sedan var det dags för mig att ta tuben till flygplatsen och lämna alla härliga människor bakom mig. Jag kommer sakna dem. Jag träffar Tommy och Erik alldeles för sällan.

Alf Vidersen!

Tänk om en hette det. Sjukt namn.