Ibland mår jag lite dåligt över att språket i denna lilla bloggis är så…dåligt. Det är ju en del i ”uttrycket” att skriva vissa ord med stora bokstäver, skriva ut tre eller fem eller åtta a:n i ”bra” om det var väldigt bra osv men ibland blir jag lite orolig att ni tänker att det är sättet jag skriver på i vanliga fall också. I vanliga fall är i detta fall i skolan för det är i princip bara i skolan eller på bloggen jag skriver theese days. För att bevisa att jag faktiskt kan skriva akademiskt och ordentligt kommer här min inledning till uppsatsen jag skrev i våras. Läs och förundras. Tack.
”Inledning
Flickor och pojkar ska, genom hela skoltiden, ges bästa tänkbara möjligheter för att kunna utvecklas, tillägna sig kunskap och förverkliga sina livsval utan att hindras av traditionella könsmönster. Ett realiserande av detta är något som i förlängningen bör främja både individ och samhälle (SOU 2010:99, s. 250). Att behandla alla elever lika oavsett kön ligger också helt i linje med Skollagen (SFS 2010:800), vilken ska ligga till grund för all undervisning och som ger de övergripande grundprinciperna för elevers deltagande i undervisningen samt lärarens förväntade förhållningssätt till dem. I skollagens första kapitel under paragraf fem står det att:
”Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som /…/ jämställdhet /…/. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling” (SFS 2010:800)
Att all undervisning utformas enligt ovanstående principer är dock inte den bild jag fått av skolans verksamhet. Under mina VFU-perioder har jag sett elever bli kränkta och typiska könsroller späs på genom att lärare behandlar och bemöter elever olika beroende på om de är pojkar eller flickor. Olikheter i bemötande och behandling har handlat om allt ifrån hur eleverna tilltalats till hur deras arbeten har betygssatts och det har i olika grad förekommit bland alla lärare jag sett trots skillnader i ålder, kön, bakgrund och erfarenhet. Mina erfarenheter bekräftas i forskning och rapporter som visar att lagen om att utbildningen ska utformas med demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som grund, och att skolan ska motverka traditionella könsmönster, inte efterföljs eller realiseras i skolvärlden trots att detta sedan 60-talet varit ett mål för skolan (Hedlin, 2010, s. 19).
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011) är, utöver skollagen, ännu en reglering från högre myndighet om hur undervisningen i skolan ska bedrivas. Där står det att:
”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. /…/ Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet” (Lgr11, 2011).
Läroplanen ger tydliga riktlinjer för hur undervisningen i skolan ska bedrivas i en anda som ska motverka traditionella könsmönster och att elever på lika villkor ska få pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen. I föreliggande uppsats kommer jag att fördjupa mig i frågan om huruvida dessa mål och regler förverkligas i skolan idag, med speciellt fokus på talutrymmet i undervisningssituationer.”
AKADEMISKT OCH BRA ELLER HUR! Och detta är ju bara inledningen, ojojoj vad akademiskt och spenande det blir sen ska ni veta. Jag kanske aldrig sa hur det gick med uppisen förresten? Då kan jag nu uppdatera om att det gick himla bra, jag fick ett C och är hur nöjd som helt med det. Jag hade lite kompletteringar som min examinator tyckte att jag borde göra, men det var inget större så det var skönt. Det jobbigaste och dummaste i sammanhanget var att examinatorn tyckte att metoden jag valt för min insamling av information var bristande (detta kunde jag ju inte göra om eller komplettera och därav kunde jag inte heller få högre betyg) men det var min handledare som hade propsat på att SÅHÄRSKADUGÖRAMINSANN. Jag vet att man aldrig kan skylla på sin handledare eftersom det är ett självständigt arbete och så men min handis var verkligen väldigt styrande i hur jag skulle gå till väga och det stod hon inte alls för under examinationen utan nickade bara instämmande när min examinator påpekade detta, dessutom la hon till små nedlåtande kommentarer om min arbetsinsats. Det var inte kul, men kändes ändå lite skit samma för jag visste att jag i alla fall minst var godkänd och högre ambitioner än så hade jag inte eftersom uppsatsskrivandet var det jobbigaste jag gjort i pluggväg.
Så nu vet ni. Jag kan på riktigt också. Nu tillbaka till dagens pluggande och en uppgift som ser ut som det mest virriga blogginlägg ni någonsin sett från mig, kaoz alltså. Jag får inte ens grepp om vad jag tänker att arbetet ska mynna ut i?
TROR NI JAG VILL TILLBAKA TILL SOMMAREN NU ELLER?!??!?!?
Dela den här roliga skiten med dina vänner:
