Denna dag började som igår med frukost här på hotellet. Vi fick kämpa mot italienarna som roffade åt sig mängder med bröd för att göra matsäck!?!? Vem gör så på en frukostbuffé? Ja, italienare tydligen. Eller kanske bara de som bor här, vem är jag att generalisera? Ge mig gärna vatten på min kvarn eller låt mig veta att jag har fel.
Hur som helst.
Efter frullen påbörjade vi vår promenad mot en strand vi såg igår när vi klev av båten här på ön. Solen gassade och det var sinnessjukt varmt. Vi var därför tvungna att pausa ungefär halvvägs för lite vatten och banan. Just fan. Bananerna tog vi från vårt bord vid frukosten. Hahaha, ja jävlar! Här klagar jag på italienarna. Jaja, when in Rome så att säga.
Vår utsikt gick inte att klaga på om en så säger.

Så här söta var vi.

När vattnet var slut fortsatte vi vår färd och hamnade nån halvtimme senare på Anse Severe, vårt mål för dagen. Det var väldigt glest mellan strandbesökarna så det var lätt att hitta plats utan att känna att man låg på någon annan. Skönt tycker jag som är van vid folks oförståeliga strandbeteende på Öland. Efter ett snabbt dopp för att svalka promenadkropparna började Yrsa sluka sin bok

och jag började fundera på saker som vad jag skulle göra om jag vann drömvinsten på lotto och om jag någonsin skulle få ut den här låten ur huvudet som jag hade haft där sedan frukosten eftersom restaurangen bara verkar ha en skiva som de spelar om och om igen, vilket är en julskiva där sången på några låtar är liiiite liiiite sur, liksom så där så att det är mer smärtsamt än om det skulle vara riktigt falskt. Mitt synfält var perfekt för tankar av detta slag.

Och även livsfarligt. Kokosnötsdöden ni vet. Men jag är ju känd för mitt farliga leverne.
Ganska snart gjorde sig allt vattendrickande påmint och som van vattensemestrare gjorde jag det enda rätta och ”gick och badade” lite.

Efter ett tag letade sig solen in lite för mycket under våra palmer och det råkade sammanfalla väldigt bra med lunchsug i magen så vi packade ihop och gick till ett litet ställe som Yrsa spottat tidigare.


Vi köpte milkshake där vi fick välja smaker helt själva, eller snarare att kvinnan som ägde stället på frågan ”vad har ni för milkshakesmaker?” Svarade ”vad vill ni ha?”
Vi valde banan/choklad. En klassiker från tiden då Clock fanns i Stockholm.

Till det delade vi på en tonfiskmacka.

Trots att vi redan hade promenerat långt kände vi att maten gav kraft och levnadsmod så vi bestämde oss för att spana in vad som fanns ännu längre bort. Inte helt oväntat var det mer mer mer fantastiskt strand!

Och fantastiskt tjäj, men det visste jag ju redan.

Vi såg dessutom en jättesköldpadda till, men det blev ingen bild på det för, hör och häpna, några italienare vägrade sluta gulla med den!
Istället gick vi tillbaka e liten bit och spenderade resten av dagen där.


Runt fyra började vi promenera tillbaka ”hem” igen och vi gissar att vi gått typ en mil idag. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv!
Nu har vi ätit middag och blivit underhållna av ett liveband istället för julskivan! Jag trodde aldrig jag skulle kunna bli så glad av gamla hits från 80- och 90-talet framförda med synttrummor och en gitarrist som är såååå nära att groova loss men som håller tillbaka det. Underbart! Vi hör dem faktiskt fortfarande nu när vi ligger i vårt hus. Just ja! Vårt hus! Det kanske ni kan få se hur vi har det i morgon om ni vill.
Nu ska vi försöka titta på Yrsas papi på svt-play. Såg ni första avsnittet av Stjärnorna på Slottet? Vad tyckte ni?
Ses i morgon!
Dela den här roliga skiten med dina vänner: