Efter att vi äntligen hade tagit oss till vårt mysiga lilla krypin igår så vilade vi lite i sängen innan vi svängde runt hörnet till DuMont Burger!

Burgaren var god, men inte lika god som jag mindes den. Troligtvis för att Sverige har exploderat av grymma burgare sedan vi var här sist och då har den helt enkelt trillat ner några steg på topplistan. Den alkoholiga milkshaken var dock precis lika god som sist och tilltuggen var gulliga!

Vi orkade ungefär halva maten, kanske för att våra magar tyckte att klockan faktiskt var efter midnatt och vi borde sova och inte nattamata.

För att smälta maten promenerade vi ner till vattnet…

och mös en stund.

Det känns så underligt att vi är här nu. Det här som jag har drömt om så länge. Att vara i New York en så pass lång tid att det känns mer som att bo än att semestra. Om det kommer att kännas så vet jag i och för sig inte ännu. Just nu känns det mest overkligt. Ja, jag börjar bli poetisk. Så poetiskt som jag (och min haka) såg ut igår vid vattnet.

Nu ska vi promenera över Williamsburg Bridge och äta frukost på Schiller’s och ni får den sista bilden från igår kväll.

Alltsåååå pjuuuuwwhhh vilken pers denna resa varit. Själva flygningen gick bra men sen tog det drygt tre timmar att komma från flygplatsen till vår bostad. Så mycket säkerhetskontroller och köer till dessa och omkringvirrande i tunnelbanan. Men NU är vi i alla fall på plats i vår lägga. Den är liten men mysig och det känns fräscht. De två vi pratat med hittills här har dock bara skrattat åt att vi ska bo i Williamsburg? Fattar noll, det är ju hur härligt som helst.

Vi är alltså välbehållna men trötta som tusan. Klockan går ju sex timmar efter här så för oss är den nu bara fem, fast i huvudet elva och dags för att sova eftersom vi gick upp klockan sex. Men vi ska alldeles snart dra oss ut på ztan och äta någon middag och försöka hålla oss vakna.

Hejdå Sverige hello statue of liberty och new york. Nu sitter vi på planet och ska snart lyfta. Redan har resan varit något utöver det vanliga. Tomas har blivit utvald för en extra säkerhetskontroll vid där man scannar sina väskor. Sen blev JAG utvald till en extra säkerhetskontroll vid gaten och fick topsa mina fingrar och sätta på min mobiltelefon. Tjoho alltså.

Vi hörs igen om ett antal timmar då vi landat och lyckats ta oss till vår lägga. Xoxo/ de utvalda

Igår kände jag att jag inte riktigt sagt tillräckligt med hejdå till de här gobitarna:

Så vi möttes upp på Lasse i Parken där Highmountain spelade.

Jag hade med mig ett paket med Turtles-kort från 1990 som vi öppnade och så fick alla ta varsitt kort.

Så att vi skulle ha en del av något var fast vi snart kommer befinna oss i tre olika länder.

Och ja, alla hade Anders hjälm på sig någon gång under kvällen.

Byfånen Ludde.

Nu är katterna överlämnade i Vildas trygga händer och vi på väg till andra länder!

Mmmm väckarklockan ringde klockan sex imorse för att jag skulle infinna mig på vårdcentralen klockan sju exakt för drop-in pga mitt munsår. Jag äter tabletter som är receptbelagda men de har tagit slut och såklart går det inte att skriva ut nya fast de ser att jag har haft. Nänä. Jag måste komma in dit, bara för att känns det som.

Varför känner jag mig alltid så illa till mods när jag kommer från ett besök på vårdcentralen? Jag tycker alltid att det är personer där som är så himla överlägsna och otrevliga. Idag blev jag uppläxad på ett mycket oskönt sätt om att de egentligen inte brukar behandla munsår med tabletter utan ”det finns en salva som heter vectavir”……………….. Ehhhh ja jo jag har ju haft munsår mer än tio år. Jag vet om salvorna. Men dom hjälper ju inte?!? Så jag kände att jag liksom fick tjata på att få tabletter på ett jobbigt sätt.

Blä värdomorgon. Och Apoteket öppnar inte förrän nio så jag måste hem för att sedan ta mig ut på stan igen :/ på plussidan är jag ju vaken nu så himla tidigt och kan lägga mig i sängen och läsa Harry P länge innan jag måste åka iväg igen.

Okej jag kan inte påstå att det syns jättebra, om ens alls, på denna mästerliga bild tagen med min photobooth (vem kunde ana det?) men utanför vår lägenhet är det i detta nu mörka moln och åska! Alltså vem hade kunnat tro att det skulle kännas som världens härligaste grej? Jag älskar sommaren i sverige och är ledsen om det inte är sol, men nu har vi blivit så otroligt bortskämda med det och hela naturen formligen skriker efter vatten. Så nu hoppas jag att molnen inte bara ger åska utan också kan bringa oss lite regn. Det skulle vara så himla härligt.

Idag är mina planer att tvätta en hel massa tvätt, välja bilder från bröllopet som fotografen ska få redigera (vilket inte är ett lättjobb, det kan jag säga er alla), dricka te och äta nutellabulle och läsa Harry Potter. En riktig hemmadag med andra ord. Men snart ska jag ju inte vara hemma på en hel månad så det är ju verkligen på sin plats.