Vecka 23 är nu här! Idag är jag exakt i vecka 22+6 och snart har 60% passerat. Och denna vecka är ännu en milstolpe, för från och med denna vecka är det till förlossningen en ska vända sig vid eventuella komplikationer och det finns en miniminiminichans för överlevnad hos bebisen utanför magen. Det känns så himla stort. Och från och med nu blir det ju bara bättre och bättre förutsättningar för varje vecka som går. Jag har en hel del personer i min tvillingförälderfacebookgrupp (phhuu vilket ord) som föder innan en fullgången graviditet och många barn ploppar ut runt vecka 28, de får förvisso ligga på neonatalavdelning lääänge men många verkar ändå må rätt bra efter förutsättningarna efter ett tag. Så att vecka 23, och snart 24, är här känns otroligt bra.

(Bilderna denna vecka är från i söndags när vi var på julbord, och jag är finklädd i blus från HM trend för megalänge sedan, kimono från Monki i sammet som köptes i höstas, en vanlig tubkjol som också den är från HM men från basicavdelningen och ett långt svart linne under blusen också detta från HM)

Bobbertsarna är i denna vecka ungefär i storleken som två små marsvin (gulligulliguullll), 30 cm långa och väger cirka 500-600 gram vardera. De har fortfarande lite genomskinlig hud som organ och skelett kan ses genom men den börjar bli tjockare och förbereda sig på ett liv utanför magen. Deras hörsel förbättras och de kan känna igen röster nu. Så himla spännande! Att de liksom vet att det är jag som pratar med dom när jag gör det? De sover i alla fall mest hela tiden och speciellt de timmar jag är vaken och out and about, men när de inte sover så håller de på och gymnastiserar och sträcker runt och försöker röra allt de kommer åt. De övar på detta sätt motoriken och tränar sina små små muskler.

De är fortfarande väldigt tunna och rynkiga pga lite fett på kroppen men de blir rundare och rundare för varje dag som går. Det har också börjat bildas pigment i deras hud…..eller not…..ehehhehe. Stackars barn som har två riktiga blekfisar till föräldrar. Jag med mitt rödlätta pigment och fräknar och lätt för att bli bränd, och så Tomas som hävdar att han ”visst kan bli brun” men har då inte visat mig detta under våra tio år tillsammans. Ja så pigmentsmigment. Men ni kommer få många andra fina kvaliteter barn. Jag lovar.

Det står i en av apparna att ”det börjar bli lite trångt i livmodern”……………….OCH TÄNK DÅ ATT JAG HAR TVÅ?!?! Alltså jag vill väl inte att det ska vara trångt där inne. Stackars små trångbodda Bobbertsar :(( Och är det trångt nu är det ju inget av vad som komma skall. Ni har ingen aning om vad som väntar små vänner….

Jaja om vi lämnar Bobbertsarna och går över till mig då. Nu ska det vara möjligt för mig att känna bebbarnas olika kroppsdelar utanför magen. Näpp näpp näpp säger jag om detta. Jag har iiiiiingen aning, inte vart de ligger eller hur de ligger eller om huvudet är här eller där. Också mycket förvirrande att det är två som jag ska försöka känna efter läget på. MEN den senaste veckan har jag kunnat ana lite utanpå magen att det finns något där inne som rör sig!!!! SÅ BALLT!! OCH FREAKY!!! Det är verkligen inte mycket som syns, men när det syns är det som om någon val simmar nära vattenytan så att den buktas ut lite lite i en svepande rörelse. Eller så har det någon gång också synts som ett litet gupp utåt när det sparkas eller slåss där inne. Lite läskigt men också rätt coolt att titta på.

Det står i apparna denna vecka att ligamenten som håller upp livmodern töjer sig vilket kan orsaka smärta och obehag i sidorna av magen. HAHA detta har jag ju känt i flera veckor. Men det är ju för att min mage växer bra mycket snabbare än en enlingsmage (växer den dubbelt så snabbt kanske?). Men en ny sak för denna vecka är att jag känt sammandragningar, tror jag i alla fall men jag tycker det är svårt att veta säkert. Det ska vara vanligt vid denna tid i alla fall och orsakas av att muskeln tränas och det ska inte vara farligt, om det inte är så att det känns mycket och ofta och gör ont och inte går över om jag förstått det rätt. Jag har i alla fall känt av det några gånger, tror jag, och tycker att det är minst sagt en otrevlig upplevelse. Mest för att det känns läskigt för jag påminns om utgången som denna graviditet oundvikligen kommer leda till.

Eftersom livmodern växer och växer (och ännu mer på mig) så trycker den på urinblåsan vilket medför ett mycket mer frekvent spring till toaletten. Alltså att leva sitt liv planerat efter toalettbesök är så otroligt segt. Jag kan inte göra något alls utan att tänka över när toalettbesök kan vara möjliga eller inte möjliga, och när jag varit och kissat så känns det ändå ca 5 sek efter kissnödigt igen. Jag säger som Kishti, det är orimligt! Men jag försöker att inte stressa upp mig för vid stress ska tydligen hormoner frigöras och överföras till barnet!??!?!?! HJÄLP. Jag vill ju verkligen inte att de ska ligga där inne och känna sig stressade, så jag försöker att ta allt med en Hakuuna matata-inställning och jobba hårt på mitt zen.

En sak som är rolig är detta med min navel. Den har, i takt med att magen vuxit, försvunnit. Alltså den där gropen som varit min navel is no more. Det är typ helt plant på magen??? Det känns jättekonstigt. Och runt naveln finns nu hud som får möta dagens ljus som aldrig tidigare fått göra detta. OCH DEN ÄR SÅ MJUK OCH FIN!!! Tänk om en kunde göra en hudtransplantation mellan exempelvis acneskadad kindhud mot denna bebismjuka. En sån himla affärsidé. 2015 kanske var året då moderkakan gjorde inträde i våra svenska skafferin i form av extremnyttiga kapslar en kan tillsätta sin morgonsmoothie men 2016 kanske blir året då navelhuden tas utnyttjas till sin fulla potential!

(((ursäkta gulheten och fulheten i bilderna men det är förevigt för mörkt ute för att fota och jag är rätt dålig på photoshop och är också rätt trött och orkade helt enkelt inte försöka fixa till bilderna mer)))