Månad: februari 2016

Våra bebisar

Jag och Tomas är ju såklart otroligt nyfikna på hur våra små bebisar kommer se ut när de kommer. Helt opartiskt måste jag säga att båda vi två var extremt söta som barn, så våra barn borde ju rimligtvis också bli väldigt väldigt gulliga. Det finns ju olika sidor på internet där en kan slå ihop sitt och sin partners utseenden och försöka förutspå sin avkommas ansikte. KLART att jag gjort det!

Resultatet?

20160114051709569783b5bddf2 20160114052124569784b4d8022 20160114052318569785269407c

Så…….söta……………………………

………….

 

………………………………

Eheheheh…

Jag hoppas att den där ovillkorliga moders- och faderskärleken kan överskugga de något märkliga utseendena Bobbertsarna tydligen kommer få.

Måndag igen

Jahopp hörrni så var det måndag igen. Tiden går så otroligt snabbt samtidigt som den går väldigt väldigt långsamt. Just måndag tycker jag att det är hela tiden. Jag har absolut inga planer för idag, och knappt för veckan alls. Jag ska bara åka på två besök till sjukhuset, försöka fortsätta att bli frisk från min förkylning och läka ut mina munsår. Ja jag hade rätt, det var munsår som var på g där i fredags eller torsdags eller när det var. Tyvärr så har jag ju inte heller mycket till immunförsvar som kan bekämpa allt som pågår i min kropp så det blev inte bara ett sår utan hela tre stycken. TJOHO. Och de är stora också. Och vi pratar alltså inte någon liten spricka i mungipan nu (jag blir så provocerad när folk kallar det munsår) utan variga blåsor som spricker och bildar öppna kratrar av sår. Usch var jag tycker illa om det, och synd om mig själv.

Till frukost orkade jag inte fixa något speciellt kuligt eller spexigt så det blev bara två rostisar, honungsvatten, c-vitamin och en kaka. På en mackan är det apelsinmarmelad och på den andra cream cheese, babyspenat och min guilty pleasure kalkonsalami.

Jag har det finaste frukostsällskapet i världen i alla fall, det muntrar upp lite i deppet.

Det är dock lite svårt att äta, dricka…ja göra något alls med henne sådär på magen. Och extremt dåligt för min rygg som gör ont, så snart måste jag flytta på henne. Men så länge det varar är det mycket mysigt <3

Work in progress

   
 Såhär såg det ut igår hemma hos oss. Min syster var här och hjälpte till att måla om väggen i sovrummet vit. Jag satt mest på en hög med kuddar och klappade händerna och hejade på, jag är ju inte den mest mobila personen just nu.. 
Vi har haft den där tapeten sedan vi flyttade in här för sju (!!!) år sedan och jag älskade den då och älskar den fortfarande men var SÅ trött på den. Egentligen vill jag ha någon härlig färg i hela sovrummet men det skulle bli en så pass stor apparat att måla om hela rummet. Nu handlade det bara om en vägg och eftersom vi köpt nya sängar var sängstommen redan bortplockad och inget blockade väggen. Bäst att passa på! Jag har en känsla av att det kommer bli svårare att få tid till målerier när bebisarna kommit.. 

Resultatet blev superbra! Förutom den lille detaljen att den vita färgen vi målade med skiljde sig lite från den vita färgen vi målat med innan i resten av rummet..men jaja det syns inte jättemycket ändå. Efter att vi målat klart flyttade vi in våra nya, mycket större, sängar och bäddade rent med fina lakan och nu är hela rummet i princip en enda stor fluffig sängplats…och så ska en spjälsäng in också :—))) men det blir säkert bra. Tills bebisarna är för stora och vi måste ha en till säng, då får någon antingen sova i badkaret eller så får vi flytta. 

Det kan ha vänt

Peppar peppar ta i trä men min förkylning kan kanske ha vänt!! Tjoho. Jag är fortfarande täppt i huvudet och snorig men det känns ändå kanske som en liten skillnad i graden på snoret och täpptet och det andra. Jag hoppas verkligen att det fortsätter såhär så att jag kan slippa att vara sjuk under min födelsedagsvecka. Det är alltså hela nästa vecka som är min födelsedagsvecka för nästa söndag fyller jag år! Jag vill alltid ha en hel vecka av lite extra skoj, för att verkligen känna att det är härligt och guldkantigt och sådär. Nu i år kommer ju dock fölsisen inte kunna firas så som jag hade velat riktigt pga två inneboende i min kropp och de krämpor som följer med det, men jag skulle ändå vilja vara frisk åtminstone.

För att fira min återkomst från de svinsjuka ska jag bocka av en massa saker på min todo-lista idag som att:

  • Ringa lönekontoret på mitt jobb pga fattar noll cocosboll av min senaste ”lön”
  • Plocka iordning i köket som ser ut som en krigszon
  • Tvätta håret. Bästa sättet att känna sig lite fräschare!
  • Försöka gäspa bort mitt lock för örat
  • Beställa ett arbetsgivarintyg från HM för att kunna få lite extra pengar för att jag varit sjukskriven.
  • Kanske ta mig till Farsta för att köpa en unnemiddag….mm. Jag är ensam hemma hela kvällen och vill festa till det lite. Kanske blir en Cola till maten?!?!?!?!?? 
  • Beställa ett babynest. Vi har dragit så länge på detta men nu är det tamejtusan dags att slå slag i saken. Det är ju bara att beställa! 
  • Färga mina ögonbryn och fransar så att jag får något annat i ansiktet än en blek pöl bara.

Ja ni hör ju det är fullt upp här i hökis..

  
Och så en liten passus för att inte allt ska vara en dans på rosor denna fredag, det pissedåliga är att jag vaknade upp med ett eventuellt begynnande munsår :'(((((( hatar att ha munsår så otroligt mycket. 

Den veganska vardagsmaten

Jag har ett litet projekt för mig själv, och Tomas får såklart också följa med i mitt infall eftersom vi bor tillsammans och äter samma mat. Och mitt projekt är alltså att äta mer veganskt.

Jag har ju varit lakto-ovovegetarian, demivegetarian och pescetarian under de senaste 16 åren, alltså större delen av mitt liv (förutom en återgång till köttätande under några månader typ 2008). I nuläget är jag pescetarian men försöker att bara äta fisk när det är festligare tillfällen eller jag är bortbjuden eller så. Att vara vegetarian (eller ja, pescetarian) är inte svårt för mig. Jag går inte och grämer mig i mataffären över vad jag ska byta ut köttet mot eller hur jag ska få ihop en god måltid utan kött, men något jag tycker är svårt är att äta veganskt. Då är jag precis sådär aningslös som köttisar är när de inte kan utgå från biffen som matbas och ba ”men vadå ska jag äta sallad och potatis bara?”. Jag har SÅ svårt att tänka en måltid utan typ ost eller creme fraiche eller ägg eller så, för jag älskar ju allt det där. Jag vet att det finns olika substitut såklart, men har liksom varit för lat för att engagera mig i det. Det är ju så mycket enklare att köra på precis som en är van. Men nu har jag alltså som projekt att få in mer veganska måltider i mitt liv, och i förlängningen av det kanske ha lättare att inte utgå från att ost, mejeri och ägg har en självklar plats i allt jag stoppar i mig.

Jag började med att laga en vegansk potatis- och spenatgryta med curry som Elsa Billgren skrivit om på sin blogg. Receptet hittar ni här. Det ser kanske inte så mycket ut för världen, men var en riktig hit för både mig och Tomas. Himla gott! Testa vettja.

Jag tycker det är svårt med inspirationen så har ni några härliga veganska recept på lager så dela gärna med er! Jag tycker att såna här grytor är rätt enkla, det svåraste känns som att göra ”vanlig” mat som typ en pasta med sås. Men all inspo är såklart välkommet!

Gravidvecka 33

Nu är jag gravid i vecka 33, eller mer precist i vecka 32+6. Alltså idag är sista dagen i vecka 32 och imorgon är det dags för vecka 34. Idag är det högst 35 dagar kvar för mig i pregnant tillstånd, ifall de håller på det som det är sagt att jag kommer sättas igång senast 38 fullgångna veckor. Jag undrar lite när detta kommer planeras? Ingen har hittills sagt något om det i alla fall..

Idag är jag ju sjukis så bilderna blir därefter, inget speciellt att hänga i granen liksom. Och min näsa är så himla röd och svullen :(( Jag har försökt piffa lite med blommig tröja i alla fall…..funkade sådär…

thumb_DSC00900_1024

Bobbertsarna mår finfint i magen och bara växer och växer och växer. Mest på bredden dock för längden är ungefär klar nu. Enligt apparna ska de vara runt 45 centimeter långa var nu, och väga ungefär 2 kilo styck. Jösses alltså vad mycket det är! Nu kanske våra små gryn inte riktigt väger så mycket eller är så långa eftersom de delar på utrymmet, det kommer vi få veta mer om i nästa vecka för då ska vi på nästa tillväxtultraljud. Det ska bli spännande att se huruvida de följer sina kurvor eller inte. Jag känner mig inte orolig eftersom de tjockat på sig så himla bra hittills, men tänker att nu kan det ju säkerligen börja sakta av lite på tillväxten eftersom de kanske inte får plats. Jag hoppas bara att jag äter tillräckligt för att de båda ska få det som de behöver, det är ju lite svårt för mig att få i mig en massa mat för det är så fullt i magen redan som det är.

De ska ha ungefär en liter fostervatten vardera (konstigt att jag inte känner hela magen klucka) och bebisarna ligger där inne och andas och simmar omkring ”like crazy”….hhahahahha vet inte riktigt hur crazy de kan röra sig faktiskt, det känns som att deras rörelsevidd är begränsad. Lite som anden i Aladdin som bor på en pytteliten bostadsyta…Men jaja. Förutom att simma omkring ska deras favoritaktivitet vara att suga på tummen och de ska rotera sig mot sin födelseposition. Det tror jag dock inte riktigt att de gör för det känns som att de bubblar omkring runt helt olika i magen. Deras hjärnor växer och huvudena ökar i storlek, och de kan uppfatta ljus och mörker. Det är så ballt. Det känns verkligen rent teoretiskt att de är små människor nu (men jag har fortfarande extreeeemt svårt att fatta det i praktiken).

De rör sig rätt mycket men precis som förra veckan har rörelserna gått mer och mer mot långsamma svepande rörelser snarare än härda sparkar (min urinblåsa tackar för detta). Idag tror jag att jag kände ett knä eller en armbåge väääääldigt tydligt sticka ut på ena sidan av magen. Så himla häftigt. Jag kommer nog inte sakna mycket av denna graviditet men rörelserna kommer jag tänka tillbaka på med värme.

thumb_DSC00906_1024 thumb_DSC00913_1024

Rolig detalj med dessa bilder: jag har lånat tröjan av Josefin eftersom jag inte är supersugen på att lägga en massa pengar på kläder jag ändå inte kommer kunna ha sedan. Och jag upptäckte när jag googlade runt efter vecka 33 info att exakt när hon bloggade om att hon var i vecka 33 så hade hon också på sig tröjan :)))

Jag mår ju lite som en bajspåse fortfarande, men det har ju till stor del med förkylningen att göra tror jag. Att vara supermegagravid och ha ryggproblem är ju liksom nog känner jag, jag behöver inte snor och huvudvärk och slem överallt och halskill och muskelvärk osv. Men ska jag fokusera på graviditeten så mår jag rätt mycket som jag mått de senaste veckorna. Ryggontet och hur otroligt himla tungt och jobbigt allt är (det kan alltså på riktigt ta mig fem minuter att komma upp ur sängen på natten när jag ska kissa) och sådär är still going strong. MEN!!! En sak som blivit lite lite lättare de senaste dagarna är halsbrännan och den extrema andningssvårigheten. Det kan vara så att magen sjunkit lite, vilket ska ha att göra med att barnet (barnen) lagt sig tillrätta. TJOHO. Det är så skönt att slippa några av krämporna. Jag hoppas att det fortsätter på denna bana.

Att barnet (barnen) börjat lägga sig tillrätta och magen sjunkit kan medföra ett ökat tryck nedåt vilket kan ge stickande och pirrande känslor i bäckenet, som små stötar. Detta har jag däremot känt i flera veckor, det kanske har att göra med att det är två istället för en och det är trängre? Åh gud vad jag vill ha en tvillinggravidapp!!! Det saknas verkligen. I alla fall. Dessa stötar är helt ofarliga och det är ju himla skönt att veta det. Det känns verkligen obehagligt. Trycket gör också att känslan av kissnödighet har tagits till helt nya nivåer. Jag litar inte på min blåsa för fem öre!

Jag börjar verkligen känna mig svullen nu, i ansiktet känner jag knappt igen mig själv ibland. Det har ju säkert med förkylningen att göra också men jag känner ju mitt ansikte in i minsta detalj och tycker att jag var lite svullen innan sjukan bröt ut också. Och fötterna och händerna är riktigt korviga. Men på bristningsfronten är det inga nyheter i alla fall. Det tycker jag fortfarande är himla skönt att slippa.

thumb_DSC00918_1024

Har magen inte sjunkit lite?? Kanske?? Jag är fortfarande sjukt fascinerad av de tydliga väggarna runt om magen. Den växer verkligen framåt och inte ut på sidorna.

Valrossens onsdag 

Helo från den lille valrossen som är jag just nu. Förkylningen går tyvärr inte över, den bara flyttar runt i kroppen och nu de senaste dagarna är det snorandet som kommit igång riktigt ordentligt. Tillsammans med en konstant huvudvärk :(((( buuhuu. Jag tycker så synd om mig själv.

Trots sjukdomen har jag varit out and about idag igen för jag hade en tid inbokad på Mvc och det känns viktigt att gå på de tiderna för att kontrollera att allt är som det ska. Jag har varit lite orolig att min huvudvärk och svullenhet jag haft nu någon vecka är havandeskapsförgiftning så jag ville verkligen kolla upp det.

Besöket gick bra och inget pekade mot att jag skulle ha en sådan förgiftning i kroppen. Jag hade bra blodtryck och ingen äggvita i urinen. Förutom detta mätte hon min mage (som håller en PERFEKT linje på SF-kurvmåttet, så stolt över lille maggisen!), lyssnade på hjärtljuden på bebisarna (också helt perfekta hjärtljud, stolthet deluxe!!) och kände på hur de låg. Sedan pratade vi lite om mitt förlossningsförberedande samtal och det samtal jag fått inbokat till en psykolog nästa vecka på Huddinge. Jag måste säga att så bra jag har blivit omhändertagen, både fysiskt och psykiskt, har jag aldrig någonsin varit med om tidigare. Det är synd att det inte är såhär jämt, gravid eller inte. När jag annars nämnt för en läkare att jag känner att jag vill prata med någon har jag slängts på antidepressiva och sen känns det inte som att någon tagit mina psykiska besvär och min vilja att prata med någon på allvar. Nu när jag nämnt det så känns det som att alla sluter upp bakom det och att jag verkligen tas på allvar. Det är så otroligt skönt. Men som sagt, jag önskar bara att psykisk ohälsa skulle tas på samma allvar oavsett var en person är i livet.

Efter besöket shoppade jag på mig ny nässpray och en foundation på apoteket (antecknar ni i era intresseblock nu små grislingar?). Inatt hade jag ingen nässpray alls för den var helt slut och det var inte kul kan jag säga er, och foundationen behövde jag för den jag har nu är SÅ mycket för mörk för min bleka bleka vinterhy så jag blir helt orange i ansiktet av den. Efter detta unn sådär passande dagen innan lön så köpte jag en gokaffe och begav mig hemåt i den härliga härliga solen (som tyvärr får mig att gråta stora krokodiltårar pga förkylningen, men en kan inte få allt) och nu är jag hemma och ska bara vila resten av dagen och försöka kurera mig med horisontellt läge, the affair, glass och honungsvatten. Och ikväll ska Tomas köpa med sushi hem till middag <3<3<3<3 Så trots förkylningen en lite bra dag. Hoppas ni alla också har en fin onsdag!

Over and out/ valrossen

En vecka av unn

Den här veckan passar jag på att unna mig en massa olika saker. Jag har känt mig lite nere de senaste veckorna och som att jag aldrig riktigt är still för att det ska köpas och fraktas och flyttas och slängas och röjas och fixas och tvättas så mycket innan barnen kommer. Och visst, ”buhu, stackars priviligierade lilla mannen som har det lite jobbigt under graviditeten”, men i min verklighet, just nu, är det liksom ett vakum där jag inte känner att jag riktigt lever utan bara transporterar mig själv och saker.

Så.

För att råda bot på det här så försöker jag klämma in härliga saker mellan allt som bara ska transporteras. 

Igår träffade jag därför Anna efter jobbet för att äta lite middag!

  
Det är så jävla härligt att träffa Anna. Tänk om inte jag hade börjat kommentera på Amandas blogg när hon bloggade på 1000apor. Och tänk om jag inte hade känt att Anna var en kul filur första gången vi träffades tillsammans med Amanda. Och tänk om vi inte hade hängt så där mycket den första sommaren vi kände varandra.

Titta vad små vi var!!

  
Hur som helst. Anna är precis så som en perfekt vän är. 

Vi gick till Calexico’s och unnade oss.

   
    
 

När jag kom hem skickade Anna en massa bilder och skrev ”Du måste också blogga nån gång”. Sant. 

Idag började jag och Yrsa dagen med ett besök på MVC. Inte superunnigt kanske, men jag tycker det är så spännande när vi får veta hur allt utvecklas inne i Yrsas mage och så. 

Efter det åkte jag till min naprapat och han fick mig att känns mig så här:

  
Bra avtryck från massagebänken där!

Och nu, NU, är jag på väg till frisören. Treat mah self!

Lite shoppingnyheter

Igår trotsade jag min förkylning och med en alvedon i kroppen begav jag mig till Farsta. Jag kände att jag verkligen behövde komma ut lite och dessutom hade jag en massa saker på min inköpslista jag VERKLIGEN behövde köpa, exempelvis lite fler saker att ha på underkroppen eftersom inget förutom två eller kanske på sin höjd tre par byxor passar mig just nu (ett par är ett par korta pyjamasshorts). 

Det var en riktig kamp ska jag säga er, fy alltså vad kämpigt det var. Men ändå skönt att ha det gjort. Jag var på Apoteket, hm och lagerhaus och det som fick komma med hem var:

   
Diverse viktiga bebissaker som speciella tops (?), mjukgörande krämer och mandelolja till the mom to be. Jag har redan börjat nalla på purelanen och smörjer in min röda näsa och torra läppar med den. 

 På hm köpte jag två par brallor jag kommer i. Ett par turkosa mjukisar pga det var den enda färgen storlek large fanns i och ett par mjuka mjuka pyjamasbyxor som sveper kring benen som en varm sommarvind. Jag köpte också två fula amningslinnen jag ska packa ner i BB-väskan och två stycken amningsbh:ar som är lite finare än de mjukisgrejerna jag har nu.
  
Och så den enda roliga shoppingen, ett nytt diskställ och bestickställ från lagerhaus. I guld!!!! <3<3 skatan i mig jublar. Alltså köket är så himla svårt att göra fint tycker jag. Visst ser det lite tomt ut så som det ser ut nu? Hur kan det piffas ytterligare? Eller ska det ens piffas ytterligare? Rent funktionsmässigt blir ju mer piff kanske bara negativt. Men en lite större växt kanske?? Jaja. Jag är väldigt nöjd med guldet i alla fall.