Juletiden närmar sig, kära läsare, och därför hade jag tänkt försöka recensera lite säsongsrelaterade grejer framöver här på Tack som fan.

Först ut är Robert Zemeckis nyinspelning av Charles Dickens klassiska julsaga A Christmas Carol.

Vi befinner oss i viktorianska England. Där huserar Ebenezer Scrooge – en gammal man lika otrevlig och kall som han är snorigt förmögen. Han behandlar sin anställde Bob Cratchit som en slav, vägrar donera till de fattiga av sina oerhörda rikedomar, och beter sig synnerligen svinigt mot alla och envar (vilket antyder åtminstone en smula rättvisepatos). Av hans utsagor framgår det att han med viss säkerhet skulle ha röstat på jobblinjen.

På julaftonskvällen får han besök av sin gamle kumpan Jacob Marley. Detta är högst anmärkningsvärt då den sistnämnde avled för några år sedan. Marley är ett spöke, iförd de tunga kedjor hans egen girighet smidde åt honom i livet, och han varnar nu Scrooge för att dennes öde kommer vara etter värre den dag även denne plankar in på de sälla jaktmarkerna. Det finns dock kanske en chans: under natten kommer Scrooge att besökas av tre andar, och om han tar till sig deras budskap och lär sig deras läxa… då kanske hans själ går att rädda.

Detta är en berättelse som ligger mig varmt om hjärtat; jag har nämligen något av en weak spot för det som brukar kallas The Redemption Plot alltså historier om karaktärer som inser att de gjort fel och bestämmer sig för att ändra sig. Scrooges färd mot bättring är det mest berömda och träffande exempel på detta jag kan tänka mig. (Tycker ni jag avslöjar för mycket om jag skriver att Scrooge ändrar sig? Då tillhör ni säkert dem som blev jätteöverraskade när båten sjönk i Titanic.)

Denna uppdaterade version av sagan är animerad och filmad i 3D. Animeringen är suverän: Zemeckis släpper loss ett visuellt fyrverkeri utan like. Detaljer, färger och effekter verkar alla falla över varandra i sin iver att få komma in i bild.

Detta är lite problematiskt: Zemeckis verkar mer intresserad av hur filmen ser ut än att göra dess berättelse rättvisa. Häri ligger faktiskt mitt klagomål: jag har sett ett antal olika versioner av denna story och detta måste vara den som mest saknat dramatisk kläm. Trots dess sound and fury (för att tala med Shakespeare) känns den inte lika effektiv i sitt berättande som den tecknade versionen med Joakim von Anka (som är fantastisk), eller den med George C. Scott (som också är fantastisk) eller den med Michael Caine och mupparna (som också också är fantastisk). Och det beror just på att jag misstänker Zemeckis motiv. Efter The Polar Express och Beowulf är han så betagen i att göra fotorealistiska animerade rullar att han gått bort sig lite i tekniken, och mest ser berättelsen som en ursäkt för att få pyssla med det visuella. A Christmas Carol är, som ni kanske förstått, en av mina favoritberättelser – och jag tycker just därför att den förtjänar ack så mycket mer.

Annars finns här mycket begåvning. Alan Silvestris musik är magisk och klockren, och röstskådisarna – Jim Carrey, Gary Oldman, Colin Firth (genialt castad som Fred), Cary Elwes, Robin Wright Penn och Bob Hoskins – gör alla väl ifrån sig.

1 comment on “A Christmas Carol / En julsaga”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *