Efter att ha haft en oerhört utvecklande och rolig weekend uppe i det krispiga, vackra, rena, soliga, trevliga, tillmötesgående (ja ni ser ju på bilden hur underbart det var!) Björkliden är jag nu hemma igen. Trots att vi inte var borta så länge så hade jag glömt bort lite av Stockholm. Eller inte glömt bort, mer förfinat. Men på tunnelbanan på väg hem fick jag sanningen som ett slag i ansiktet. Stockholm skrek: HÄR ÄR JAG!!! Spärrvakten släppte inte igenom mig och min tunga packning genom stora grinden, människor titta föraktfullt och puttade till mig för att jag var så långsam (med min tunga packning) och i fem minuter på tunnelbanan stod en äldre herre och stirrade på mig konstant samtidigt som han slickade sig runt munnen och smekte sig över bröstet.

Åh det känns verkligen hemma nu!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *