Igår fick vi en fråga som jag tyckte var så rolig att jag bara var tvungen att skriva ett helt inlägg som svar.

Frågan kom från Emma och var som följer:

”Då har jag en fråga till Tomas! Jag har nämligen funderat på hur det skulle kännas om min flickvän hade en tvilling! Om jag ibland liksom träffade någon som såg typ exakt ut som den jag är kär i, som säkert har samma (eller väldigt lik) röst och gör många liknande miner och gester osv. Alltså jag fattar ju att man är olika individer osv osv osv (förlåt Yrsa och Vilda, Gud så trötta ni måste vara på dessa typer av frågor) men ändå, jag kan inte låta bli att undra hur det skulle kännas. Hur skulle min stackars lilla hjärna hantera att se en kopia av min kärlek? Skulle jag attraheras av tvillingen också, eftersom hon skulle dela många av de drag som jag attraheras av? Skulle jag tänka ”naaaw, nu gör hon det där lilla ticset med munnen igen, gulle GULLE” och känna hjärtat skutta på samla vis som när flickvännen ticsar med munnen? Eller skulle jag bara se dem som två helt olika personer och typ knappt ens se likheterna längre för att jag känner min flickvän så väl? Tomas, hur känns det att vara ihop med en tvilling? Ursäkta eventuell kontroversiell och obekväm fråga men det känns som att ni har rätt högt i tak så jag kör :)

yv

När Yrsa läste upp den här frågan låg jag i soffan och skrattade högt. En fantastisk fråga som jag nu inser att fler kanske funderat på någon gång eftersom det ändå inte är jättemånga som någonsin blir tillsammans med en tvilling. Jag tror inte jag känner någon annan som har varit det i alla fall.

Så, Emma. Så här är det för mig:

Även om Yrsa och Vilda ser väldigt lika ut och har lika röster i telefon (i början av vårt förhållande var jag då och då orolig att de hade bytt plats när jag pratade med Yrsa) så är de, precis som du säger, två helt olika individer. För mig ser de nu mer inte ens så jävla lika ut. Ibland kan jag ha svårt att se skillnad bakifrån eller om de rusar mot mig med ett spjut (okej, det har kanske inte hänt) och på var femhundrade bild då jag får spana lite extra eftersom foton är svårare än verkligheten (de stjäl ju ens själ), men annars är de för mig väldigt olika i sin väldiga likhet.

yv2

Det fina med att bli kär i någon och lära känna denna är ju också att den personens personlighet med tiden tillför nya saker till utseendet. Till exempel små söta drag eller ticks. Så vitt jag märkt har inte Vilda dessa egenheter som Yrsa har, men så träffas vi inte jätteofta heller.

För att komma till summan av kardemumman så är det så klart så att jag ser att Yrsa och Vilda är tvillingar även om jag som sagt inte har några problem att se skillnad på dem. Jag får dock inga fjärilar i magen och hjärtskutt i bröstet av Vilda. Hon är däremot en fantastisk person och det finns en misstanke om att vi eventuellt möttes redan innan jag träffade Yrsa. Vill ni höra den berättelsen? Okej då.

yv3

Sommaren som ledde upp till den höst jag och Yrsa träffades hängde jag väldigt mycket på Trädgården. Alltså vääääldigt mycket! Så mycket att jag blev tjenis med en jättetrevlig vakt som hette Rickard. Han var underbar, jag undrar vad han gör nu för tiden?

Hur som helst.

En dag när jag och Yrsa hade varit ihop i kanske ett halvår eller år satt vi och Vilda och pratade om den tiden på Trädgården och Vilda berättade om en gång hon och hennes kompisar hade varit där och en kille hade kommit och satt sig vid dem och sagt att hon såg ut som Scarlett Johansson.

”Jaha…” sade jag. ”Satt ni där uppe i hörnet bakom baren”, fortsatte jag typ.

”Ja precis”, svarade Vilda.

”Var satte sig den här killen?” frågade jag då.

”Vi var ganska många så han satte sig på golvet liksom…”

”Jag tror att det kan ha varit jag. Jag har ett minne av att ha suttit och pratat med några tjejer där och det låter typiskt mig att prata om Scarlett Johansson”.

Och, ja så var det! När jag träffade Yrsa på Babasonic några månader efter det så tänkte jag inte alls att jag kände igen henne däremot och jag är väldigt bra på att känna igen ansikten, så kanske var det någon helt annan som satte sig där vid Vilda och var så charmig som bara jag kan vara, eller så… ja.

Vi kommer aldrig att få veta, men jag tycker det är roligt att tänka att det var jag.

Jag hoppas att mitt svar var tillfredsställande och jag tycker inte att någon av er behöver vara rädd att bli kär i en tvilling!

yv6

2 comments on “Att vara tillsammans med en enäggstvilling”

  1. WOW! Fantasitiskt att min fråga fick ett helt inlägg tillägnat sig, sitter här i soffan och är helt starstruck! Flickvännen sitter bredvid och har just fått hela inlägget uppläst för sig. Hon hälsar att hon också är starstruck! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *