Articles by Anders

För några somrar sedan började jag vara otrogen. Efter närmare tio år med samma frisör började hon bli till åren kommen. Samma år som min sena skäggväxt började ta fart på allvar var det dags att lämna närkvarteret och söka sig in till storstadens centrum.
Agneta gick i pension. Jag vet inte vad hon gör idag.

Förr var frisörer samma hantverkare som barberare. Eller egentligen etter värre: det hette barberare. Utbildningen var en och samma långt in på 1960-talet, efter att redan 1810 branchat ut dom medicinskt inriktade knivproffsen till kirurger. Innan dess, och nu snackar vi plötsligt 1600-tal, var barberaren männens lokala Facebook. Det vill säga om Facebook kunnat behandla ”armbrott, sår, åderlåtning och tandutdragning” som kung Karl X Gustavs barberare kunde (Ok, jag erkänner att liknelsen haltar lite).

En 16- och 1700-tals barbershop förknippades med andra ord med mycket annat än dagens herrfriseringssalonger, som kräver både övertalning och ev. pengar för en enkel trimning av skägget. Min första bekantskap med betald skäggvård var just hos en mångsysslare till frisör som vi kan kalla för Henrik. Han var den första frisör jag älskat efter uppbrottet från Agneta. Liksom alla stora omställningar sprider sig likt ringar på vatten följde andra konsekvenser av denna nya spännande hantverkare på och i min hjässa. Henrik nöjde sig inte med att bara klippa/styla huvudhåret. Han fick topparna, men var inte klar förrän han fått fixa hela huvudet: skalp, skägg, ja allt.

När jag inte orkade protestera längre, och trimmern skalat av min sista barriär, la han av. Förälskelsen tog slut och multikonstnären gick vidare med… pop- och rockmusik(!).
Men jag hade fått smak på hans typ av behandling. Den som gick en inpå bara skinnet.

–

När jag inte skriver och betygsätter tv, teater, film eller något annat för Tack som fan kommer skägget växa, varpå jag följaktligen måste besöka barberare. Denna vecka gör vi ett nedslag hos en av få kända veteraner i branschen: G H Herrsalong eller bara Herrsalongen som den kallas nu när Günther Hansel snart pensionerar sig.

På måndagar huserar ännu legenden Günther och hans nästan lika silvergråa kompanjoner Kurt eller Karl Christer i frisersalongen på Lästmakargatan 6 i Stockholm. Där har etablissemanget legat sedan rivningen av Klara-kvarteren, och likt en mörkt & svalt förvarad champagne utvecklat något mycket stort i det lilla utrymmet under sina 35 år. Det är gamla inramade fotografier på väggarna, speglar som omges av gröna trä-dito, bruna skinnstolar, ett avskilt vitt spröjsat telefonbås och en mycket gammal kassaapparat (bredvid Skatteverkets certifierade moderna register och en kortterminal). Det är mycket saker, fast ordning och reda; gubbmurrigt, fast fräscht; jag tänker Mad Men, varpå ni tänker kulturelithipster.

Det är en av få skönhetsinrättningar i Stockholm där män kan bli rakade med kniv, och sannolikt den enda som gör det på drop-in basis. Trots att konkurrensen uppenbarligen inte är mördande (”så länge Sweeney Todd håller sig borta, höhö”) är det ändå tydligt att salongerna med barberare försöker skilja sig åt. Det är mer än bara de olika märkena på detaljvarorna som raksalongerna säljer. Tjänsten i sig är unik. Så trots de få aktörerna har varje Stockholmsbarberare särpräglat sin stil.

Behandlingen som sådan är nämligen sig tämligen lik.
Skägget ska skäras av och skinnet helst lämnas helt:

• Sätt dig så bekvämt som möjligt (vilket i Herrsalongens fall var lättare sagt än gjort då stolarna först måste extrautrustas med ett hårt nackstöd).
• Knäpp händerna i en stilla bön under skyddsponchon.
• Slut ögonen under den varma handduk som läggs över ansiktet.
• Tvätta fejan.
• Blotta strupen.
• Förbehandla, mjuka upp håret med vatten eller olja.
• Löddra sedan rikligt med varmt skum.
• Själva rakningen.
• Och efterbehandling.

Min erfarenhet av Herrsalongen är att de i alla avseenden är framgångsrika i utförandet av ovanstående punkter. De är dessutom mycket noggranna vid själva rakmomentet. Günther vet, enligt egen utsago, allt som är värt att veta om skägg, och en kan bara anta att det är han som bildat skola för kollegornas ansatser med den enkelbladiga kniven. De arbetar korrekt tyskt, dvs med viss finess och mycket funktion.

Rakprodukterna kommer å andra sidan sundet från engelska Taylor of Bond street, och finns förstås till försäljning. Vid en helrakning behandlas jag med deras underbart lena och flyktigt flytande pre-shave olja, ett ljummet försiktigt skummande raklödder med doft av t ex sandelträ, mandel eller avokado och en kraftig myskmusklig after shave. Det är härligt, om än lite ojämnt fördelat mellan för- och efterbehandling. Här blir det snarare fråga om en trestegsraket vars alkoholstarka avslutning får det att rusa i skallen.

Behandlingen prissätts utifrån tidsåtgång och omfattning, vilket även internätets andra Herrsalongen-testare kan vittna om. En 20 minuters-rakning som lämnar dig naken och tillfredsställd kostar mer än ett par hundralappar, men under en femhundring. Ett riktpris om 350 SEK är kanske rimligt.

Då riktiga barberare liksom riktiga frisörer kan ta ett helhetsgrepp om behåringen på huvudet är det inte omöjligt att få paketpris på rakning med klippning, och så gjorde jag under mitt besök i veckan. Då blir det naturligtvis dyrare, men det går inte heller att ”lämna salongen och se ut hursomhelst på huvudet”. En sådan obalans skulle kunna såra även den bäste medarbetaren vid Herrsalongens yrkesstolthet.

Det är inte utan lite dåligt samvete som jag ändå sätter betyget 4 av 5. Rakningen var inte dålig, men behandlingen kan göras till något ändå mycket mera.  Ett hantverk är till skillnad från en industriell vara mer utav en konst, och vi människor gillar olika sorters konstverk. Jag önskar mig en än mer estetisk och nästan poetisk upplevelse med barberaren. För min del började tiden under kniven som en romans, och jag drömmer därför om en ännu mera romantisk rakning.

Fast vem vet, kanske väcks mitt hjärta nästa gång en gammal tysk får sätta stålet mot min kind.