Bild 2015-10-18 kl. 17.22 #2

Jag känner att jag är så himla klagig, men alltså det är väldigt kämpigt att ha det som jag har det just nu. Hela mitt mående kändes ju som att det var på uppgång för ett tag sedan, och för varje dag kändes det lite lite lättare att andas. Men nu har det vänt och jag mår ännu en gång mer illa än inte. Det är både psykiskt och fysiskt påfrestande att känna såhär ska jag tala om för er. Speciellt eftersom jag ska börja jobba igen imorgon. Förvisso bara halvtid men det känns som ett högt mount everest att bestiga ändå. Jag vill göra som en björn och gå i idé tills jag mår bättre. Och HERRE GUDINNA vad jag hoppas och önskar att jag kommer må bättre och inte ha det såhär hela graviditeten. Hemska hemska tanke om det ska vara såhär hela tiden.

De enda som är tacksamma att jag, under de senaste veckorna, bara ätit och vilat och sovit är mina små kissekatter. De älskar att jag i princip blivit en katt jag med..

Bild 2015-10-18 kl. 17.23 #3

<3<3<3

10 Comments on Bakslaget

  1. Usch och fy. Lider med dig<3 Jag mådde också illa som satan och var, liksom du, sjukskriven från jobbet på grund av det (min bebis kom i maj i år). Det enda som lindrade liiiite liiite liite var tuggummi! Jag käkade tuggummi heeela tiden, all vaken tid (på riktigt). Vilka tuggummin som helst, det spelade ingen roll! Hoppas det lättar för dig snarast. /Emma

    • Tack för din omtanke <3 Hur länge och mycket var du sjukskriven? Hade du problem med försäkringskassan? Jag har inte fått mitt beslut än och är väldigt nervös att jag inte får någon ersättning..

  2. Var själv sjukskriven och mådde som en amöba v17-41. Mådde inte bra innan v17 heller men var inte sjukskriven då. Det var förfärligt både psykiskt och fysiskt. Det enda positiva med den tiden var att den avslutades med att jag fick träffa min dotter och hon är (japp, konstigt nog:)) den bästa lilltjejen i hela världen. Mina tips för att orka med graviditeten är att

    1) klaga som bara den – det är orättvist att må så dåligt
    2) påminn dig själv om att det blir en bebis eller, ja, två för dig till slut
    3) ta all hjälp som du kan få av sjukvården
    4) mitt bästa tips som också är jättetöntigt- börja sticka eller virka! Själv hade jag inte stickat sedan syslöjden men jag tyckte det var oerhört jobbigt att bara sitta hemma, inte kunna göra något och inte åstadkomma något så fick tips om att börja sticka. Kollade lite instruktionsvideos och mönster på garnstudio.com och började sticka till bebisen. För mig funkade det bra då jag äntligen kunde se att jag åstadkom något, tiden gick lite snabbare och sen var det kul att klä dottern i egenstickat när hon väl kom ut.

    Blev en lång kommentar det här men hoppas att du snart mår mycket bättre.

    • Ojoj ända till vecka 41. Det är ju verkligen min mardröm att det här ska fortsätta. Hur klarade du dig psykiskt? Jag känner att jag håller på att bli tokig av den isolering och förändring i mitt sociala liv som mitt illamående innebär. Det är klart att belöningen kommer vara bästig, men just nu är det för overkligt för att jag ska kunna känna det som en pepp tyvärr :(( Alltså tack så hemskt mycket för dina tips! Jag ska verkligen försöka ta det till mig! Och absolut försöka lära mig sticka! TACK <3<3

      • För mig var det oerhört tufft psykiskt att gå från mitt normala jag till att inte kunna äta, sova, läsa, röra mig och att hela tiden ha ont. Testade kurator men det funkade inte. Stickningen funkade till viss del då jag iaf åstadkom något. Vid v23-24 fick jag svår foglossning o fick gå på vattengympa via sjukgymnasten. Även om de andra ”bara” led av svår foglossning var det bra att träffa andra som också hade en tuff graviditet. Man matas ju annars i media hur mysigt det är att vara gravid o att det värsta typ är att inte få äta mögelost eller att man är trött ibland…

        Annat som funkade för mig- hålla rutiner hemma tex alltid byta om från pyjamasen på morgonen o sitta i soffan istället för sängen, bjuda hem kompisar de dagar jag kände att det funkade men lämna återbud om jag mådde för dåligt

        Tips ang ekonomin- kolla med ditt jobb om du har rätt till sjukpenningstillägg som komplement till försäkringskassan

        • Åh vattenjumpa är jag jättesugen på! Jag har fått namnet på ett ställe jag ska kolla upp. Det verkar vara väldigt skönt för kroppen. Jag försöker också undvika pyjamas på dagarna, bara för att få någon skillnad liksom :)) Nu är det iofs lättare efetrsom jag jobbar halvtid att känns någon slags rutin..ska absolut kolla upp det där med sjukpenningstillägg! Tack!

  3. Hej! Jag har precis börjar läsa er blogg, gravidbloggar ftw! Jag är också gravid nämligen, men är bara i vecka 9 och mår precis som du så jävla kasst! Illamående 24/7 och så kräks jag direkt om jag blir hungrig eller för mätt, eller bara ändå! Mådde lite bättre tis-Tors nu i veckan och blev så jävla glad! Men kräktes som aldrig förr i fredags igen och har mått dåligt sen dess! Tror att jag mår ungefär som innan men så psykiskt jävla påfrestande när jag trodde att skiten vände och så slog det tillbaka igen, då hade jag hellre aldrig fått upp hoppet:(
    Kul kommentar som bara handlar om mig, men ville väl bara säga att ”i feel ya, sistah!”

    • Hej och välkommen! OCH GRATTIS TILL GRAVIDITETEN!! Fy jag lider med dig i ditt illamående, vet hur det känns om en säger så :—))))) Alltså det är så sjukt jobbigt, tror inte någon kan fatta hur sjukt psykiskt påfrestande det är som inte varit med om det. Hoppas du hittar något som hjälper dig, och att det blir bättre snart <3<3

  4. Hej! Jag hittade hit till bloggen ganska nyligen och lusläser den sida till sida nu om din graviditet <3 Jag har för en vecka sedan fått reda på att jag är gravid, helt oplanerat och chockande. När chocken lade sig kändes det bara jättebra, men nu har jag börjat må jätteilla och jag känner hur psyket blir helt rubbat. Jag känner mig jättekonstig, svårt att beskriva, men känner typ att jag inte är i min egen kropp längre. Gråter och gråter och allt känns så jäkla tung. Kände igen mig så mycket i det du skrev att man fattar inte hur man ska klara av jobb och "leva normalt" när hela ens liv vänds upp och ner. Det känns som jag har förändrats på ett vindslag och jag vet inte hur jag ska fortsätta leva med "det nya jag". Jag är bara i vecka 7, så det är supertidigt men har redan känt att det är så jäkla psykiskt påfrestande. Har du några tips på hur man kan "ta sig vidare"? Ville egentligen bara dela med mig, märker själv hur betydelsefullt det är att läsa andras mindre härliga erfarenheter av sina graviditeter! <3

    • Hej. Vad tråkigt att höra att du mår illa och så dåligt psykiskt. Jag lider verkligen med dig. Det är verkligen en riktigt riktigt hemsk känsla. Jag vet inte riktigt hur mycket mina tips han hjälpa, men jag kan försöka skriva ner lite jag tänker är viktigt.

      1. Din partner (om du har en sådan vid din sida det vill säga). Detta har varit jätteviktigt för mig och Tomas har varit ett jättestöd bara genom att finnas här, erkänna mitt dåliga mående och låtit mig må dåligt, tagit hand om allt allt allt hemma, hämtat blåbärssoppa och mackor i tid och otid, funnits som ett stöd att prata med om det sjuka och omtumlande som faktiskt händer i ens kropp och vad detta ska resultera i. Det ska ju bli bådas barn så jag tror att han har varit tacksam också att jag släppt in honom så gott jag kan.
      2. Sjukskrivning. Alltså jag hade VERKLIGEN inte orkat med mitt liv om jag inte hade blivit sjukskriven på heltid när jag mådde som mest illa. Det gjorde förvisso att jag var väldigt ensam, men samtidigt kunde jag sova, vila och ta det lugnt och göra saker helt i min egen takt för dagen. Att kunna komma ut lite mitt på dagen och sedan återvända till seriernas värld och kunna slumra lite vad GULD värt!
      3. Tid. Detta är ett himla dåligt tips egentligen, men för mig har det blivit mycket bättre med tiden. Det är ju inte riktigt något en själv kan styra över men kanske kan vara skönt att veta att tiden har gjort det bättre för mig och för de allra flesta. Så det kommer säkert bli så för dig med.
      4. Prata med andra. Alltså det här tror jag är SÅ viktigt. Jag önskar att jag hade berättat för fler tidigare, bara för att kunna få ett stöd i alltihopa. För det är verkligen sjukt psykiskt påfrestande! Eller kan vara. Vissa kanske bara älskar det från början och strålar på och smeker sig om magen men så har det verkligen inte varit för mig, och jag tror att det påverkar negativt att den allmänna bilden är den där glada rosiga gravida kvinnan när en själv bara känner sig som en påse skräp. Men det är okej att känna så också! Och prata med din barnmorska så fort du får en tid hos en sådan.
      5. Njut av allt du vill! Nu var jag verkligen inte sugen på något speciellt eller blev särskilt glad av typ shopping eller något, men när jag väl hittade något jag njöt av (typ rostade polarkakor med obscent mycket smör på) så körde jag all in på det.

      Jag hoppas att det känns lite bättre, kanske inte av mina tips men av att jag verkligen känner med dig <3 Hör gärna av dig igen och uppdatera om hur allt går. Du kan mejla också till min privata mejl (yrsa.andree@gmail.com) om du vill! KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *