Många i min vänskapskrets börjar, håll i er nu, få barn!!! Jag är ju 27 bazt så det är kanske inte så konstigt men stressen i mig som kommer av dessa små bebisar som gror i folks livmodrar är brutal! När jag var yngre trodde jag att jag skulle ha barn och ett uppstyrt liv när jag var cirkus 25, sett till det har jag redan gått två år ”över tiden”. Dessutom har jag ju alla förutsättningar för att skaffa barn, alltså en livmoder och ett stabilt förhållande som jag haft i snart åtta år. Detta har jag ju också haft i snart åtta år. Jag har alltså kunnat bli familj i cirka sju års tid (om man räknar med ett års ”lära känna varandra tid”). S t r e s s e n ! ! ! Sen fick min mamma barn när hon var 23 år också, och det tänkte jag på något sätt att jag skulle apa efter. Så vaknar jag upp nu och upptäcker att jag är 27 och inte alls nära en liten mjuk bebis, den putande magen till trots (det är bara en massa bullar och kakor där i).

Det känns så himla kluvet i mig. På ett sätt vill jag verkligen ha barn nununu och på ett sätt vill jag ha allt omkring mig ordnat bättre och att det ska kännas stabilare, men måste man vänta tills det är försent om man ska vänta tills det känns så?

Ja ett är i alla fall säkert, och det är att jag och Tomas skulle få himla fina barn och att jag skulle vara en riktigt fräsch och snygg mami!

yrsamedbebis

2 comments on “Bebistider”

  1. Haha vilken jäkla bild alltså. Ni kanske får en söt liten Yrmas.

    Men du verkar ha en del komplex och det är så synd för du är så himla söt och fin och man vill liksom bara skrika: Yrsa är bäst i hela världen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *