Hallå måndag och hallå nya veckan och hallå alla ni gulliga bloggläsare. Det är så kul att ni blivit fler och fler, och att ni kommenterar mer och mer. Det är så härligt att vakna upp på morgonen och uppdatera wordpressappen och se kommentarer som kommit in under tiden jag sovit!

Idag har jag redan hunnit bocka av min enda todo för dagen, nämligen ett besök på Mvc. Jag kände att det jag för en gångs skull ville komma till min barnmorska i något annat än mina leopardiga leggings från Boob (obs tipstips till alla, gravida eller icke, de är så OTROLIGT sköna). Hehe så himla självcentrerat att tro att hon lägger märke till, kommer ihåg och bryr sig om ifall jag har de brallorna på mig varje gång jag är där. Men ja, jag drog i alla fall på mig mina svarta preggobyxor från HM jag haft ungefär hela graviditeten, och så tänkte jag föreviga det hela med en bild eftersom jag kände mig så otroligt uppstyrt påklädd.

Hahah något litet var visst i vägen för att få med byxorna på bild… :—-))) Jaja, de är där nedanför i alla fall. Ni får lita på mitt ord.

Besöket på Mvc tog ungefär en halvtimma, och innefattade vägning, järnvärdesmätning, blodtryckstagning, hjärtljudslyssning, sf-måttsmätning och lite samtal om mitt psykiska och fysiska tillstånd just nu. Järnvärdet applåderade min barnmorska nästan åt, så exalterad blev hon. Det var SUPERBRA med tanke på att jag väntar två små bebisgryn. Blodtrycket var lite högre än jag brukar ha, men jag brukar ha väldigt bra så det var ingen fara på taket med det. SF-måttet brydde jag mig inte ens om att fråga vad det var, för jag känner mig inte alls intresserad av vad det än må vara. För mig spelar det ju noll roll cocosboll eftersom det är två, och ett sf-mått kan inte direkt visa på något alls. Ja såvida magen inte krymper…det måste ju vara negativt. Men det tror jag att min barnmorska skulle säga till om i sånt fall.

Vägningen däremot, den påverkade tyvärr mig mer än jag trodde den skulle göra. Jag kände att jag blev stressad och ångestfylld när jag såg vad siffrorna på vågen visade. Det är sjukt vad jag är fast i föreställningen av att plus på vågen = så otroooooligt negativt och dåligt och framkallar känslor av missnöje och mindrevärde. Min första impulstanke när jag stod där  var på riktigt att jag måste skära ner på vad jag äter. Det är så sorgligt tycker jag. Men när en tänker närmare på det är det ändå inte så konstigt för ända sedan jag var runt 11, 12 år har jag varit medveten om normen och hur min kropp förhåller eller inte förhåller sig till den. Så nästan 20 år har jag matats av hur en ”ska” se ut som kvinna i Sverige idag, och det är klart att det påverkar mig även om jag råkar vara gravid och ska gå upp i vikt. Men den där impulsen blev jag så ledsen och arg av, så från och med nu tänker jag inte väga mig mer. Min barnmorska hetsar inte alls att jag ska väga mig vilket är skönt, och hon är helt med på att jag inte kommer väga mig något mer. Det är ju ingen långsiktig lösning på de föreställningar och inställningen som finns i min hjärna utan det är ett annat arbete som måste till för att förändra det. Men det blir ändå en vila just nu från det hela.

När barnmorskan kände på magen så sa hon att hon tror att ettan ligger med huvudet nedåt nu, vilket innebär att lillisen vänt sig sedan senaste ultraljudet. Jag tror att hon vänder sig rätt ofta för jag känner mycket hur det möbleras om där inne men vi får se hur länge detta vändande kan pågå och vilken position hon till slut stannar i, blir det säte så är ju en vaginal förlossning uteslutet. Tvåan däremot ligger kvar i sitt härliga tvärläge och verkar vara nöjd med det. Här är en helt sannings- och skalenlig ritning av hur Bobbertsarna för tillfället ligger i maggisen.

Det är härligt att de bevisligen (se bild) är så glada mina små bebisar…

Innan jag åkte hem från Farsta köpte jag en unnekaffe med sojamjölk, för att fira att jag orkade ta mig out and about. Eftersom jag inte har så stort sug efter kaffe och knappt har druckit det på hela graviditeten så köper jag ibland latte macchiato som min syster lärt mig att det heter. Alltså en latte som är stor fast med en shot espresso istället för två. Alltså är det en väldigt svag kaffe med väldigt mycket mjölk, perfekt för mig och perfekt härligt att köpa när jag orkat mig ut ur lägenheten.

Och när jag kom hem till porten möttes jag av denna härliga syn.

KNOPPAR!! BLOMKNOPPAR!!! Ett tecken på att våren ändå är på väg. Den kommer alltså komma i år också. Solen och värmen och härligheten <3<3 Tänk hörrni att om en liten månad kan vi i alla fall tänka att det inte kommer bli sämre (vilket det ju iofs ibland blir men ofta blir det ju bara bättre och bättre efter mitten av mars). Håll ut alla!

9 comments on “Besök på mvc”

  1. Så SJUKT gulligt när du skriver om att de ligger där i magen tillsammans. Alltså syskonkärleken i att dela på ett minibo i magen i nio månader <3 <3 <3

  2. Jag har smygläst din blogg nu under min graviditet (är i vecka 35) och är lite sådär starstruck över att du bor i hökis och jag i gubbängen. så vi går båda till samma MVC och jag liksom sådär hoppas på att hamna i typ samma mammagrupp. Men nu ger jag mig iaf till känna! HEJ!

    • Nejmen hej vad gulli du är som blir starstruck av lilla mig, jag är ju inget speciellt alls :)) Men om du går hela tiden ut och jag kanske föder lite tidigt borde vi väl hamna i samma grupp (eller jag vet ju knappt ens hur de där grupperna delas in men jag tänker att det kanske har att göra med vilken månad en föder i?) och hamnar vi inte i samma grupp kan vi väl ses ändå!

      • Har inte heller någon aning men håller tummarna. Men blir gärna promenad eller fika kompis annars. Har ingen blogg eller så, men jag följer dig på instagram (froken_emma) så du kan kolla att jag inte är en dåre. Bara hälsosamt knäpp.

        • Då får vi se hur det blir med föräldragruppen. Men annars kan vi ju absolut ses på annat sätt i alla fall, det är ju toppen att samla ihop ett gäng föräldrakompisar i närheten en kan umgås med! Började följa dig på insta (som du säkert märkte) för att kontrollera din hälsosamma knäpphet :))))

  3. Jag vet. Jättesorgligt att det är ens första tanke när man hoppar upp på vågen. Jag vägde mig bara två gånger (första och sista besöket) för jag ville inte proppa min hjärna full med sådana tankar under min graviditet. Jag ville äta med sunt förnuft och ge min bebis all näring som bara gick. Så det gjorde jag och mådde bra!

    Så spännande att följa er resa! Håller tummarna att bebisarna stannar inne så länge de ska, att förlossningen går bra och att ni mår bra allihopa där hemma! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *