Jag bestraffade mycket riktigt mig själv med en löprunda i morse. I mina nya kritvita löparskor, speciellt utprovade för mina fossingar, tittade övriga i spåret på mig som om jag aldrig sprungit tidigare. Precis så såg det ut också. Ingen annan var ute och sprang, och anledningen till det var att bara för att snön töat bort på gatorna betyder det inte att den gjort det i skogen. Det var rent hälsovådligt att springa där då den upptrampade vägen var isbana och det på sidorna var precis lagom djup och hårdpackad snö för att böja fotlederna fel om och om igen.

Detta innebar att jag efter en och en halv kilometer hade alldeles för ont i min vänstra fotled och istället fick genomföra rundan i rask promenadtakt. Jag var besviken, men mitt sällskap, RunKeeper, var mycket nöjd och peppande. När jag promenerade påstod löpapplikationen att jag rörde mig i imponerande 30 kilometer i timmen.

Jag blev förvånad men accepterade snabbt att jag måste ha fått superkrafter och att det som för mig kändes som helt vanligt promenerande i själva verket var Stålmannen-snabbt.

Jag blev ännu mer förbluffad när jag tittade på min löpväg efter rundan

Mina superkrafter gjorde tydligen att jag befann mig på platser jag inte ens kom ihåg att jag varit på. Flera gånger.

Jag bestämde mig för att ta reda på om jag hade några fler krafter jag inte kände till och åkte till Rusta för att köpa ett hantelset. Det visade sig att superstyrka inte var en av mina nya krafter, och det visade sig dessutom att hantlar som väger 20 kilo väger lika mycket även innan man packat upp dem. Konstigt. Så det blev helt enkelt ytterligare ett straff att konka hem det.

Nu straffar jag mig igen med att titta på Stockholm – Båstad. Dagens hårdaste straff vill jag påstå.

2 comments on “Bestraffningsdagen”

Lämna ett svar till Tomas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *