Bloons TD 4 är ett så kallat Tower Defence-spel till iPhone. Som spelare bevakar man en eller flera vägar längs vilka en mängd ballonger kommer gå parad. Ballongernas mål är att ta sig från ena sidan av vägen till den andra. Spelarens mål är att stoppa dem.

Varför ballongerna måste stoppas blir aldrig riktigt klart. Det betyder att jag som spelare kan hitta på en egen motivation för att vilja ha sönder dem. Ni behöver inte följa mitt exempel, men personligen bestämde jag mig för att ballongerna är en samling jävla FASCIST-NAZIST-BALLONGER som lyssnar på JUSTIN BIEBER! De måste alltså dö!

Alltså. När man är klar över sin motivation kan man börja placera ut apor, flygplan och andra osannolikheter vid vägarna. Dessa kommer beskjuta ballongerna. Lyckas man överleva 75 anfallsvågor utan att sammanlagt 100 ballonger lyckas komma undan, då har man klarat en bana.

Som alla andra TD-spel är Bloons TD 4 beroendeframkallande. Man klarar av en bana – eller misslyckas med den – och måste genast spela igen. Man hamnar i något slags idiot savant-trance och upptäcker att ens hjärna fullkomligt älskar logiken, pusselelementet och stressen. Själva spelformatet i TD-spel är kort sagt så genialt att det är svårt att göra ett riktigt dåligt spel av det.

Bloons är utmanande. Okej, medium-nivåerna bör ingen ha några större problem med, men när man väl börjar spela på hard så är det lätt att vara ödmjuk. Jag kan exempelvis erkänna att jag inte är klar med spelet av just denna anledning.

Mitt klagomål skulle vara att möget känns ganska random. Vad har apor, flygplan, båtar och missiler med varandra – eller ballonger – att göra? Ingenting. Story och bakgrund är naturligtvis skit samma i ett spel som detta – men det är någonting som jag menar kan krävas för att ett lir skall nå upp till mästerverksnivåer. Bloons saknar all konsekvens och begriplighet, varför jag nöjer mig med att ge det en trea. Bara för spelglädjens skull.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *