När jag skrev om min veckoplanering, om att jag ska jobba med att inte ska jämföra mitt liv med andras liv, fick jag denna kommentar av Anna Maria:
Och alltså det har ju sagts så himla mycket, men det tåls att sägas om och om igen. Det GÅR inte att jämföra sig med någons instagramfeed, en tumblr-sida, någons blogg eller liknande. Ingen person, oavsett hur ärlig den har intentionen att vara, visar hela sitt liv eller hela sin person genom sociala medier. Det som visas upp är alltid valda delar. En liten skärva av ett liv och en person. Och alltså allvarligt livet är inte som på pinterest! För någon!
Jag fastar helt sjukt ofta i tankespiraler där jag jämför jämför och jämför med allt och alla. Plockar allt jag kan vara avundsjuk på hos olika människor och går helt ner mig i att jag inte är som den och den och inte har det där håret, den där humorn, är så där smart, har den lägenheten, är sådär rolig, är så snygg, smörjer mitt ansikte med den där superbraiga krämen, har sådan självdistans osv osv osv. Varje dag är det så mycket saker jag hittar som jag inte är och inte har. Och så kan jag känna mig ledsen för det. Och dålig. Och så får jag ångestkänslor i bröstet och avundsjukstankar i hjärnan.
Men oavsett vad som står på någons blogg eller visas på någon bild så kan man aldrig veta hur hela denna persons liv är, eller hur denna person mår, eller jämföra sitt liv med den. Alla människor är ledsna ibland, fula ibland, dumma ibland, tråkiga ibland, äter en burk bönor till middag ibland för att de inte orkar laga något, mår piss ibland. Alla människor har upp- och nergångar. Och alla människor har sina egna sorger och saker de kämpar med som är jobbiga för dem. Men jag vet verkligen själv hur lätt det är att trilla dit. Jag har mycket lättare att inte jämföra mig med exempelvis en tidning, eller en kändis. För då vet jag liksom på ett annat sätt att det är en retuscherad bild, ett urval av innehåll osv jag får ta del av. Det är just de här ”vanliga människorna” som huserar omkring på www som får mig att stressa ner i jämförelsespiralen. Och det är ju ingens fel. Det är alldeles säkert ingen som bloggar/instar/pinterestar för att få folk att må dåligt.
För att hantera det här tror jag att det är viktigt, i alla fall för mig personligen, att aktivt tänka på sådant här ofta. Och prata med andra om det. Jag kan höra själv hur fånigt det låter att traska omkring i den här bubblan av jämförande när jag pratar med andra, men är jag själv fastnar jag mycket lättare i det. Jag har också hanterat det genom att sluta läsa en hel del bloggar och slutat följa folk på instagram. Många av de bloggar jag läst har jag bara mått dåligt av, så varför hålla på och plåga mig själv. Det funkar helt okej. Men när jag sitter i ett smutsigt och stökigt hem med pormaskar i hela ansiktet, trasiga underkläder och fula hemmakläder utan att ha gjort något ”nyttigt” på hela dagen och utan att ha haft något socialt umgänge och tittar på bloggar om andra människors perfekta matchande underklädesset och roliga kompisar och mysiga dejter och fläckfria hyer och snygga ansikten då ÄR DET SÅ SVÅRT. Så ja, kampen fortsätter jämförandet ska krossas….Hittar jag någon bra metod för att bara leva life i harmoni med sig själv och andras sociala medievärldar så återkommer jag.
