Kategori: Åsikter

Om att hela tiden jämföra sig med andra

När jag skrev om min veckoplanering, om att jag ska jobba med att inte ska jämföra mitt liv med andras liv, fick jag denna kommentar av Anna Maria:

kommentar2

Och alltså det har ju sagts så himla mycket, men det tåls att sägas om och om igen. Det GÅR inte att jämföra sig med någons instagramfeed, en tumblr-sida, någons blogg eller liknande. Ingen person, oavsett hur ärlig den har intentionen att vara, visar hela sitt liv eller hela sin person genom sociala medier. Det som visas upp är alltid valda delar. En liten skärva av ett liv och en person. Och alltså allvarligt livet är inte som på pinterest! För någon!

Jag fastar helt sjukt ofta i tankespiraler där jag jämför jämför och jämför med allt och alla. Plockar allt jag kan vara avundsjuk på hos olika människor och går helt ner mig i att jag inte är som den och den och inte har det där håret, den där humorn, är så där smart, har den lägenheten, är sådär rolig, är så snygg, smörjer mitt ansikte med den där superbraiga krämen, har sådan självdistans osv osv osv. Varje dag är det så mycket saker jag hittar som jag inte är och inte har. Och så kan jag känna mig ledsen för det. Och dålig. Och så får jag ångestkänslor i bröstet och avundsjukstankar i hjärnan.

Men oavsett vad som står på någons blogg eller visas på någon bild så kan man aldrig veta hur hela denna persons liv är, eller hur denna person mår, eller jämföra sitt liv med den. Alla människor är ledsna ibland, fula ibland, dumma ibland, tråkiga ibland, äter en burk bönor till middag ibland för att de inte orkar laga något, mår piss ibland. Alla människor har upp- och nergångar. Och alla människor har sina egna sorger och saker de kämpar med som är jobbiga för dem. Men jag vet verkligen själv hur lätt det är att trilla dit. Jag har mycket lättare att inte jämföra mig med exempelvis en tidning, eller en kändis. För då vet jag liksom på ett annat sätt att det är en retuscherad bild, ett urval av innehåll osv jag får ta del av. Det är just de här ”vanliga människorna” som huserar omkring på www som får mig att stressa ner i jämförelsespiralen. Och det är ju ingens fel. Det är alldeles säkert ingen som bloggar/instar/pinterestar för att få folk att må dåligt.

För att hantera det här tror jag att det är viktigt, i alla fall för mig personligen, att aktivt tänka på sådant här ofta. Och prata med andra om det. Jag kan höra själv hur fånigt det låter att traska omkring i den här bubblan av jämförande när jag pratar med andra, men är jag själv fastnar jag mycket lättare i det. Jag har också hanterat det genom att sluta läsa en hel del bloggar och slutat följa folk på instagram. Många av de bloggar jag läst har jag bara mått dåligt av, så varför hålla på och plåga mig själv. Det funkar helt okej. Men när jag sitter i ett smutsigt och stökigt hem med pormaskar i hela ansiktet, trasiga underkläder och fula hemmakläder utan att ha gjort något ”nyttigt” på hela dagen och utan att ha haft något socialt umgänge och tittar på bloggar om andra människors perfekta matchande underklädesset och roliga kompisar och mysiga dejter och fläckfria hyer och snygga ansikten då ÄR DET SÅ SVÅRT. Så ja, kampen fortsätter jämförandet ska krossas….Hittar jag någon bra metod för att bara leva life i harmoni med sig själv och andras sociala medievärldar så återkommer jag.

Tele2 – Årets rövhattar

Eftersom det är jag som tar hand om våra räkningar här hemma, pga Yrsas ångest inför allt som har med pengar att göra, så är det även jag som månad efter månad ser hennes hyfsat höga mobilräkning från Tele2. I stort sett varje månad är hon tvungen att köpa till extra datatrafik. Eftersom Yrsa trodde att hon hade 4 GB datatrafik i månaden och jag tyckte att det var konstigt att hon förbrukade det varje månad när hon varken streamar musik, film eller podcasts så tog jag kontakt med Tele2. Första gången var igår och andra gången var idag eftersom de hade problem med sitt system igår och inte kunde göra några förändringar av abonnemang. Ja, idag fick jag ju dessutom ringa två gånger för första gången jag ringde kom jag till ett kontor där deras internetuppkoppling inte fungerade. De hade ju kunnat köra internetdelning på sina mobiler föreslog jag, men de kanske inte hade abonnemang med tillräckligt mycket datatrafik *blink blink*. Om man slår ihop dessa dagars samtal lät det ungefär så här i alla fall, fast med kanske lite fler ord och trevligheter:

”Hej, jag ringer åt min fru. Hon behöver köpa till datatrafik typ varje månad och jag tycker att det låter konstigt eftersom det bör innebära att hon gör av med mer än jag gör som streamar både musik och podcasts. Jag kan heller inte hitta hennes abonnemang på er hemsida, finns det inte kvar längre?”

”Ja, jag ser här att hon har ett abonnemang med 3 GB surf per månad.”

”Jaha, men varför betalar hon 40 spänn mer i månaden än det står att det ska kosta på er hemsida då?”

”Jo, det abonnemang hon har finns inte kvar längre utan vi ändrade i somras.”

”Okej, men varför har hon inte meddelats om det då?”

”Vi har kunder som fortfarande sitter på jättegamla abonnemang och som inte vill byta så vi kan inte meddela alla våra kunder när vi gör om våra abonnemang.”

”Nähä, men om ni ser att en kund behöver köpa till datatrafik varje månad och redan betalar mer än exakt samma abonnemang kostar, kan ni inte meddela då att för bara en tia extra så går det att få 6 GB surf?”

”Vi kan uppgradera henne till det nu om du vill?”

”Ja, det förstår jag att ni kan, men hur tänker ni att ni ska kompensera henne för att hon sedan i somras dels har betalat 40 kronor för mycket för sitt abonnemang och sedan ytterligare för extra datatrafik?”

”Jo men det kan vi lösa nu på en gång genom att uppgradera hennes abonnemang så kommer hon slippa köpa till extra trafik.”

”Ja, jag fattar det, men hur kompenseras hon för att ha betalat uppåt hundra kronor mer i månaden än hon borde ha behövt?”

”Jag ska prata med min kollega. Häng kvar…. Tack för att du väntade. Jo, det är lite ert ansvar att hålla koll på om vi ändrar abonnemangen, så vi kan inte kompensera för det.”

”Haha, okej” (Här sade jag troligtvis något väldigt sarkastiskt också)

”Men jag kan uppgradera abonnemanget nu då så det blir 6 GB i månaden istället.”

”Okej”

”Vill du att jag gör så att det går igenom nu eller ska vi göra det vid månadsskiftet eller så?”

”Ja, jag vill ju så klart att ni gör det så fort som möjligt så hon inte behöver betala för något hon inte får”

”Ja, jo just det….”

Och sen så var det lite artighetsfraser och så frågade jag när vi kan säga upp det här.

Alltså, jag fattar ju att Tele2 vill suga ut så mycket pengar som möjligt ur sina kunder. De är ju ett telefonbolag och det telefonbolag gör är ju i stort sett att bjuda på nåt så kunden känner sig nöjd och sedan rövköra en på något annat. Pengarna ska in och så vidare. Men att inte kompensera någon som varit kund hos dem sedan hon fick sin första mobiltelefon för sjuttioelva år sedan tycker jag är urbota dumt. Och att skylla på kunden som de låter betala mer än hen skulle behöva i flera månader tycker jag är vidrigt. Jag önskar att jag haft Tele2 som leverantör så jag hade kunnat be dem dra åt helvete, men det gjorde jag redan för fem år sedan!

Handfallen

Bild 2014-05-26 kl. 12.34 #3

Alltså det är sol och snart lov och härligheter runt om hörnet och frid och fröjd. Fast nä va inte riktigt. Alltså eu-valet igår?!?! Jag är extremt glad att Fi kom in och med, det är så himlahimlahimla underbart och vackert. Men där slutar glädjen över gårdagens resultat. Alltså VAD HÄNDER MED VÄRLDEN?!?!

Sd får 9,7 procent här i Sverige och i Frankrike fick Nationella fronten runt 25 procent av rösterna. 25 procent!!! Det är sjukt. Och runt om i Europa har högerextremistiska, och uttalat nazistiska och rasistiska, partier fått stort stöd i eu-valet. Hur kan detta hända? Hur kan folk ha sådana här åsikter? Jag blir helt vettskrämd och så otroligt förvånad. Jag kan verkligen inte omfatta vilken människa som kan leva med sig själv och samtidigt ha dessa åsikter. Och jag känner mig helt handfallen inför detta. Jag vill göra något, men vad? Vad kan jag ens göra? Kommer något spela någon roll? Hur ska vi hantera det här?????

Gudars alltså. Och samtidigt ska jag sitta och förbereda opponering på en uppsats inför morgondagen, kan INTE för fem öre fokusera på det just nu. Det känns ju minst sagt oviktigt i sammanhanget.

(och vill också uttrycka min förvåning och ilska över de som valde att inte rösta alls i valet. VAD FAN ÄR DET?!??!? Vi lever i en demokrati, vi FÅR vara med och göra våra röster hörda och påverka och så väljer folk att inte göra detta? VA? DET ÖVERGÅR MITT FÖRSTÅND HUR EN KAN VARA SÅ IGNORANT OCH DUUUUUUUUUMMMMMMMMMMM)

Kalla vindar i ett soligt Stockholm

Det var nästan klyschigt symboliskt i morse på väg till jobbet när solen sken men kalla vindar blåste. Sverige har visat en stor varm medmänsklig sida. Vi har visat att vi vill stå upp för alla människors lika värde, feminism, miljön och antirasismen. Men vi har också sett framgång för SD:s vidriga politik. Ett parti vars medlemmar jublar över nazistisk framgång i Frankrike. Och det vidrigaste är …att det finns folk som röstar på dem trots att det är uppenbart att de är ett parti fullt av inkompetenta idioter med hat och rasism på agendan.

Jag förutsätter att ingen här gav dem en röst. Jag förutsätter att jag åtminstone har utstrålat tillräckligt mycket medmänsklighet för att ni i så fall hade förstått att ni har hamnat fel och att jag inte vill ha något med er att göra. Annars är det läge att fatta det nu.

Och ni som inte ens gick och röstade, vad hade ni för er den senaste månaden som var viktigare?

Denna kropp

Härom dagen var jag på random klädkjedja och kollade på bikinis. Jag stod där och plockade lite och frågade sedan hur de var i storlekarna och hen i kassan proklamerade att de var heeeeelt normaaaaala i storlekarna. Precis så som man är. Precis helt normala. Jag tackade och tog emot för informationen och tog den storlek jag normaaaaalt har. Kom in i provrummet och satte på mig en bikini som var extreeeeeeemt petite.

Jag stod och speglade mig och såg en kropp som trängt in sig i något litet miniplutti där varken rumpa eller bröst fick plats. Jag tog av allt och kontrollerade prislapparna. Jo men det var ju ”min normala storlek”. På med alla kläder igen och ut och hämta nya storlekar och så in igen. Och efter lite mer provande kom jag ut med en bikini som typ passade. I storlek large. Jag gick tillbaka till bikinihyllan och kollade om det fanns bikinis i större storlekar än large men nej. Detta var alltså en största bikinin på den kedjan och de är ”helt normala” i storlekarna.

Jag har verkligen inga problem med vilken storlek det står på lappen i mina kläder. Passar de så passar de. Och jag vill inte på något sätt med detta säga att min kropp är ”normal” eller ”för smal” eller ”för tjock” eller ”lite knubbig” eller vad som helst, för det är ett jävla hittepå det här med att vi hela tiden ska matas med vad som anses okej och vad som inte anses okej.  Nej det som stör mig så otroligt är att den som handlar i den här butiken inte kan ha en kropp som är större än min kropp. Och de är helt normala i storlekarna, så om jag går upp fem kilo är jag plötsligt utanför denna norm. Jag är för stor för hur man som normal kvinna ska se ut och ha för storlek på sina kroppsdelar.

Överallt hela tiden matas vi med information om att vi inte duger som vi är, hur vi än ser ut utan vi borde göra si eller så för att nå en NORMAL kropp. MEN DET FINNS JU INTEEEEEE en normal kropp. Det är ett hittepå för att kontrollera och styra människor och få oss att aldrig någonsin känna oss nöjda med oss själva. Alla är olika och det är helt upp till var och en om hur en ser ut. Jag vill inte att det ska finna butiker som börjar på petite och slutar så snart inpå. Mindre storlekar är ASBRA för det finns ju kroppar som passar bra i de bikinisarna. Men när det sedan tar slut vid min kropp är ramen för hur en tillåts se ut för liten! Tycker jag i alla fall.Jag vill att det ska finnas större ramar att röra sig inom, mer område som är ”okej” och ”normalt”. Mer öppna sinnen om kroppen vi alla bär runt på som egentligen bara är en massa kött och hud och inte spelar någon roll.

Däremot blir ju detta också ett sätt att säga att jag i någon mån anser mig själv vara ”normal” och så hjälper jag till att spä på en syn av att detta normala ens finns. Åh så dubbelt detta att tala om storlekar och kroppar. Men det jag ville var mest att avreagera mig lite för att en av våra största klädbutiker med sina storlekar har bestämt att en inte får vara större än jag för att vara normal. Och det är ju tamejtusan sinnes. Sluta bestäm huruvida jag är helt normal eller inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Denna lilla kropp alltså. Som är stark och funktionell. Som smälter mat och sover när den ska och klarar av att rida på stora hästar och dansa länge tills hela pannan är full av svettpärlor. Den extremt excellenta kroppen som kan röra sin hand så snabbt att jag inte ens uppfattar att jag tänker att jag ska göra det. Vilken sjuk sjuk sjuk konstruktion kroppen är och vad SJUKT att den funkar så himla otroligt underbart bra! Allt jag kan göra med denna hydda av kött, blod och organ! Det vill jag ha en bikini för. En bikini för en alldeles sjukt perfekt kropp som klara av att bära mig genom livet. 20140520-185822.jpg

(Okej inser att enda lösningen är att börja sy allt själv eftersom alla affärer bestämmer huruvida jag ”passar in” och ”är normal”)

Låt Conchita Wurst invadera länder!

Tydligen har Conchita Wursts vinst i Eurovisionsschlagerfestivalen resulterat i att ryska tuffelituffa män inte vill ha skägg längre. Först och främst vill jag säga ”Wahahahahahahahaaaahahahaha…. eeeeeehhhh… WAHAHAHAHAHAHAHAAHAAAAHAAH!”

Sen har jag en idé! Om det här är allt som behövs för att få de här ryska machomännen att raka sig så finns det mycket för Conchita Wurst att göra framöver! Här kommer mina förslag:

1. I samband med sin vinnarturné kan Wurst passa på att invadera några länder, fast med kärlek istället för med vapen.

2. När hon har invaderat länderna kan hon skaffa hockeyfrilla, för let’s face it, det är bara snyggt på typ Robyn. Och säkert Conchita Wurst också, men inte på de nyss renrakade ryska männen.

3. Slutligen kan Conchita Wurst skaffa sjuka homofoba åsikter och förbjuda homosexualitet i alla länder hon har invaderat! Fast bara utåt så det når Ryssland, inte i praktiken.

Finns det något mer hon kan styra upp när hon ändå är på g?

Conchita_Wurst

♀♀♀♀♀♀♀♀

Helo lovvahs där ute och ”grattis” på internationella kvinnodagen hörrni. Hörs det över internet att jag hatar att bli grattad för att jag är quinna? För det är det jag menar i alla fall. För mig är denna dag inte till för att gratta de som fötts med snippa och kanske vara lite extra snäll mot dem. Icke! För vadå grattis? Grattis för vad? För att kvinnor lever under förtryck runt om i världen? För att kvinnor har lägre lön än män? För att kvinnor har mindre makt i samhället? För att vi kanske kommer att leva jämställt 2205? Ja ni fattar. Nä ut på barrikaderna istället och strid lite extra mycket idag för alla människors rättigheter. Puss.

9b9109bf25c23161689cd016225e6abe 11a533cb7695aa5e4ac486767715a9c0 74c1f857948644dc4b6a16ece22cc87d

(obs ingen av bilderna är mina, alla har jag funnit på pinterest)

Jamen ta lite ansvar någon gång då!!!

Jag var inne på den lilla ansiktsboken och såg denna artikel delas. Rubriken fångade mig genast. ”Kvinnor måste kunna se sitt eget ansvar vid våldtäkter”. Erkänn att den drar till sig er uppmärksamhet. Ja så läser vi då artikeln!

artikel1 artikel2 artikel3

 

Några härliga urplock av mina favoritcitat:

Jag anser att om man en gång har gett medgivande till kroppslig intimitet genom ömsesidig fysisk kontakt ska man ta del i ansvaret, vad än konsekvenserna blir. Om man använder klokhet och lite objektivt tänkande borde man förstå att om man har börjat vara kroppsligt intim med en annan person kan det bli väldigt svårt att hantera situationen. Särskilt med tanke på att vissa personer tar sig väldigt fort fram mot samlag. Den andra hänger kanske då inte med i takten och det blir svårt att tänka och agera så som man egentligen vill.

”Man kan också förstå att om man en gång har tillåtit kroppslig intim kontakt blir det väldigt svårt om man i efterhand måste avgöra en skillnad mellan samtycke och våldtäkt”

Jag tycker att ett bra sätt för kvinnan att ta ansvar är att bestämma några omfattande regler som hon alltid håller sig till med män i allmänhet, och särskilt när det gäller kroppslig intimitet och dejter. Om en kvinna har regler som hon lever efter, så är hon beredd att berätta för en man långt i förväg vad han får och inte får göra.

”Kvinnor är varken hjälplösa mot män eller mot domstolen. Om kvinnan tar ansvar för sitt eget beteende och agerar med lite sunt förnuft, skulle anklagelser om våldtäkt kanske minska. Även om priset blir fler sexuellt frustrerade män på krogen.”

 

Jamen verkligen. Jag håller med. Det är verkligen dags att säga ifrån och sätta ner foten nu tjejer. Vill ni inte ha sex? Säg bara nej. Ha detta som en omfattande regel som du alltid har när du ”håller dig till med män i allmänhet”. Och använd för gudars skull lite objektivt tänkande och förstå att om du någon gång börjat vara kroppsligt intim med någon KAN situationen bli väldigt svår att hantera. Om du har gett detta medgivande till kroppslig intimitet någon endaste gång så får du faktiskt ta del i ansvaret av konsekvenserna. Det förstår du väl att om du bara velat hångla lite någon kväll ute på krogen så får du också ta konsekvensen om den andra parten ”tar sig väldigt fort fram mot samlag”. Eller varför inte om du är i ett förhållande och tillåtit intim kontakt någon gång. Ta konsekvensen.

Och har du någon gång ”tillåtit en kroppslig intim kontakt” så får du liksom stå för det. För även om du i detta läge sparkar och slår och skriker och gråter och sliter som ett djur för att göra sig fri från den som vill ha denna intima kontakt med dig så hjälper det inte. Nej för du har ju faktiskt en gång innan tillåtit denna intima kontakt så det är klart som korvspad att detta bara är ett litet spel eller en lek. DET FÖRSTÅR DU VÄL KVINNA?!?!?!? Du är inte hjälplös!

Nä ta lite jävla ansvar och stäng helst av allt in er i er lägenhet och släpp för guds skull inte in någon för denna invit kan tolkas som något helt annat och då kan det vara svårt att få stopp på människan. Lås in er, skaffa en rustning som svetsas ihop överallt förutom en liten liten glipa där ett sugrör kan komma in vid munnen och lev era liv i lugn och ro och slipp oroa er för våldtäkter. Ni har tagit ert ansvar som de vettiga och ansvarstagande kvinnor ni är! Och ett sådant litet pris att betala också, bara lite fler sexuellt frustrerade män på krogen. TOPP!

Surmule

Idag fick vi lite uppmärksamhet hos Bloggkommentatorerna när de skrev om Hannas inbjudan till vårt bröllop.

Härligt tyckte vi, men så kom första kommentaren. Tydligen så var vår blogg sjukt töntig och vi var både ocharmiga och osexiga. Yrsa blev lite ledsen över denna omotiverade elakhet, men jag påpekade att det ju inte går att bry sig om vad fölk som inte känner oss skriver på internet. Men så såg jag alla fina människor som sade emot och försvarade både oss och glädjen i att leka fast en kanske inte är ett barn åldersmässigt.

Så jag skrev ihop en egen kommentar. Och så verkar den vara för lång för att publicera i kommentarsfältet hos Bloggkommentatorerna. Men jag vill inte slänga den i alla fall så här kommer den. Ett öppet svar till Sofia, angående denna kommentar:

”Ha ha men GUUUD vilken sjukt töntig blogg hon Yrsa plus blivande make har. Blir återigen påmind om hur ocharmiga och osexiga sambos i tjugoårsåldern är. De liksom för gamla för att ha nördbrillor och ta toktoliga bilder på sig själva när de åker pulka men inser det inte själva, samtidigt tycker de själva antagligen att de är för unga för att vara ”tråkiga och vuxna”. Jobbigt läge i livet det där. Lite som i 11-12 årsåldern när man är ett stort barn men definitivt inte är tonåring än..”

 

Hej Sofia, det här är Tomas, den blivande maken som har den sjukt töntiga bloggen tillsammans med Yrsa. Jag ville bara tacka för de vänliga orden! Att du för det första tror att jag är i tjugoårsåldern värmer mitt gubbhjärta. Och om någon som är så cool som du uppenbarligen är tycker att jag är BÅDE ocharmig och osexig så måste jag ju göra något rätt, så tack ännu en gång.

Det är roligt att du påpekar att vi är för gamla att åka pulka och ta ”tokroliga” bilder på oss själva och sedan refererar till 11-12-åringar eftersom det var ungefär i den åldern jag senast hörde någon säga att det var töntigt att åka pulka och att ha ”nördbrillor”.

Med risk för att du ska behöva ta fram skämskudden ska jag nu berätta lite fler töntiga, ocharmiga och osexiga saker jag gör. Alltså sådana saker som typiska töntar pysslar med.

  1. Jag samlar på leksaker. Närmare bestämt Star Wars-leksaker från 80- och 90-talet. Störtlöjligt.
  2. När jag vill peppa upp mig kan jag sätta på Justin Bieber eller Carly Rae Jepsen. OCH JAG SJUNGER MED! OCH DANSAR! Haha, vad fan är det liksom? Loser in the house!
  3. Ibland spänner jag blicken i mina syskonbarn och säger allvarligt ”Bajs”. Och de skrattar så de kiknar. Lame!

Det här är bara toppen av töntberget. Jag skulle kunna hålla på hela natten och berätta om mina töntigheter. För vet du vad? Jag har inget behov av att någon tycker att jag är cool eller ball eller vad nu din motsats till töntig är, och det har jag inte haft sedan högstadiet då jag trodde att det var viktigt att vara det. Om jag däremot får någon att må bra varje dag, kanske för att de tycker att jag är snäll eller rolig, då är jag mer än nöjd.

Och du har rätt! Jag tycker att jag är för ung för att vara tråkig och jag hoppas att jag alltid kommer tycka det. Jag vet liksom inte vilken ålder som är bäst för att bli tråkig. När hände det för dig?

Så jag ska låta bli att byta ut mina gamla glasögon som jag haft i fem år, fast jag funderat på att göra det, och jag ska åka ännu mer pulka fast jag slog mig i ryggen, bara för att inte riskera att bli cool, och så ses vi kanske när du slutat tjuvröka bakom gympasalen.

Och alla ni fantastiska människor som har bemött Sofias kommentar, ni gjorde Yrsa glad igen efter att hon blivit lite ledsen över att ha blivit utsatt för omotiverad coolhet. Tack så mycket för det och sluta aldrig leka!

 

EDIT: Det var för att jag inte skrev ”http” innan vår adress som kommentaren inte gick in i kommentarsfältet, så nu är den där i alla fall. Jaja, jag var lite för gammal för att fatta det först helt enkelt. Ironizkt.

Appropå att bli provocerad

Ja jag skrev ju att jag skulle bli provocerad om jag fick bra betyg på min inlämnade tenta, men den känslan hamnar nu långt bak i kölvattnet när en ny och mycket kraftigare provokationskänsla träder in i min kropp. Eftersom jag har varit upptagen med tenta missade jag det första programmet i serien där Belinda Olsson ska reda om ut ”feminismen gått för långt” på svt. Nu har jag sett det och jag är så otroligt berörd av det, på ett negativt sätt. Jag tycker att det är rimligt och vettigt att ifrågasätta saker, det är inte det. Men hela programmet känns som ett förlöjligande från början till slut. Hela retoriken, alla små ögonkast och hela upplägget.

Dessutom förstår jag inte hur någon ens kan tycka att feminismen gått för långt? Ifall alla människor får lika möjligheter att vara som de vill vara oavsett vad de har mellan benen, ifall en könsroll inte begränsar dina val och dina möjligheter, ifall våld mot kvinnor inte längre är ett samhällsproblem, ifall kvinnor och män har lika mycket makt osvosvosv. Ja då kanske jag kan tycka att ”ÄNTLIGEN har vi nått fram! YESZZSSHHHH. Nu stannar vi inte här utan fortsätter på. Tjoho!” Typ så.

Vill ni ha ett mer svart på vitt svar på vad jag tycker om frågan ifall feminismen gått för långt? Gå in här vettja. Puss.

4bd0aba41557ed119a286a8d723238c7

Bildkälla till denna fantastiska bild 860bbda1339556010201a3bc1e36d5c2