Kategori: Graviditeten

Mål nummer 2 uppnått!!

Nu är det Torsdag och en ny vecka i graviditeten och idag byter jag och pyrena från vecka 32 till vecka 33, och alltså är 32 hela veckor uppnådda! För er som har superkoll vet ni att detta var mål nummer 2 för mig och mitt lilla gäng efter den hastiga och olustiga inläggningen på sjukhus med hotande förtidsbörd. Tjoho! Första målet när vi kommit hem var 30 hela veckor och så nästa detta, 32 hela veckor. Det känns så himlaaaaaa skönt!!!!! Nu är det ingen större fara på taket om de skulle bestämma sig för att komma. Vi skulle absolut få ligga kvar på neonatalavdelning ett tag och de skulle kanske behöva andningshjälp, lite sondmatning och ligga på värmebädd och sådär, men det skulle inte vara katastrofalt läge.

Jag kör på med tvåveckorsintervallerna och sätter nästa mål till 34 hela uppnådda veckor. Sen efter det får vi se, då blir det kanske mer vecka för vecka eller dag för dag för då har vi i sådant fall kommit så långt och det är helt okej att de kommer.

Tjoho tjoho i vilket fall! Vecka 33 du är välkommen av båda dessa två smågrisar!

IMG_51551

En graviditetslista

Det är ju rätt många fler som är inne här och läser jämfört med för ett halvår sedan så jag tänkte att jag ska sammanfatta graviditeten lite med en lista. Jag älskar ju listor!! Det går såklart inte att få med allt men en snabb uppfräschning/genomgång i alla fall.

Vilken vecka är du i nu? 32 (imorgon 32 fulla veckor och alltså inne i vecka 33, det känns helt overkligt)

När fick du reda på att du var gravid? Den 4:e augusti. Och i ett dygn ungefär höll jag det för mig själv tills jag kunde göra ett till test som kunde bekräfta det första testets resultat. Helt rimligt beteende..Här är ett inlägg som jag skrev dagen efter att jag berättat för Tomas där jag skrev lite kryptiskt om en omvälvande höst och tårar, jag var uppenbart skakad (med rätta).

Hur gammal var du då? 29 år.

I vilken vecka var du i? Vecka 4, alltså knappt gravid alls egentligen eftersom de första två veckorna inte ens är gravida veckor.

Hur tog du det? Det var chockartat, att jag inte berättade något för Tomas på ett dygn visar ju på att jag var rätt ställd. Jag behövde liksom bearbeta det själv först (och så litade kontrollpersonen yrsa inte riktigt på testet). Sedan har jag tyvärr också haft inställningen att jag inte vill ta ut något i förskott vilket jag önskar att jag kunde gå tillbaka och ändra på, jag tror inte att jag skulle blivit mindre ledsen ifall något hänt bara för att jag inte riktigt tillåtit mig att vara glad. Så mest chockad skulle jag säga att jag blev.

Känner du dig helt redo att bli förälder? Hahahah?? Redo? Känner någon sig helt redo? På olika sätt känner jag mig absolut redo, men på andra absolut inte. Jag tror att det är väldigt svårt att föreställa sig vad det faktiskt är som väntar, och på det sättet svårt att känna sig redo på det.

Mådde du mycket illa i början? Jajamensan, så till den milda grad att jag var sjukskriven för att jag knappt kunde röra mig. Här finns ett helt inlägg vigt åt mitt illamående.

Har du mycket halsbränna? Ja. Mer och mer efter vecka 30 och jag tänker mig att det kan eskalera ännu mer ju större barnen blir och ju mindre plats jag får där inne för mat och magsäck och tarmar och sådant.

Är du känslig? Ja men det är jag ju alltid så det är inget som är speciellt för dessa månader. Däremot har min känslighet riktats åt ett annat håll och fått ett annat fokus helt naturligt, nu kan jag börja gråta för helt andra saker.

När kände du bebisarnas första sparkar? Jag kände rörelser runt vecka 20 men kände inte sparkar och mer tydliga rörelser jag litade på var bebisrörelser och inte tarmrörelser förrän kanske vecka 23. Jag har båda moderkakorna i framvägg och då är det vanligt att känna lite senare..

Är du ofta orolig? JAAAAA för allt en kan oroa sig för. Och allt som är totalt onödigt att oroa sig för. Jag skulle vilja stänga av den delen av min hjärna och vara lite mer trygg och tillitsfull.

Sparkar bebisarna mycket? Ja det gör de. Mest känns det när ettan ligger med sätet nedåt och sparkar rakt ner, då känns det otroligt märkligt. Lite som att någon knackar väldigt ihärdigt på dörren och vill komma ut. Tvåan känns mer genom att rumpan eller huvudet sakta trycks mot sidan så att halva magen står ut på ett väldigt märkligt sätt. Men de är två väldigt aktiva små gryn.

I vilken vecka syntes magen? Frågar ni Yrsa i början av graviditeten skulle hon svara vecka 5…..hhahahha. Tittar på bilder nu som jag tog då och ba ”………..?”. Annars skulle jag kanske säga vecka 17-18 på riktigt, men mest för folk som känner mig. Från vecka 20 tror jag att de flesta kunde se att det var en gravidmage, förutsatt att jag hade sådana kläder på mig. Och nu går det ju inte att lura någon..

När började du läcka bröstmjölk? Det har inte hänt än. Jag väntar med spänning.

Har du fått bristningar? Jajemensan ett par små små blåa streck. Jag hade verkligen förväntat mig mer vid det här laget men är glad så länge de håller sig borta, även om jag inte ser det som världens värsta sak som kan hända.

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Jag önskar att det, på vilket sätt det än kommer gå till, blir en upplevelse jag kan tänka tillbaka på och känna positiva känslor. Jag är väldigt orolig att det ska kännas som ytterligare en sak som varit hemskt och jobbigt, eftersom det är så mycket med hela graviditeten som känts jobbigt. Och så vill jag såklart att jag och bebisarna ska må bra alla tre och att det inte ska bli några allvarliga komplikationer. Förutom det har jag inga specifika önskemål.

Hur många UL har du gjort? Oj…först ett tidigt i vecka 9, sen ett i vecka 12, sen rutinultraljudet vecka 19-20, sen när jag blev inlagd på sjukan gjorde jag 2 stycken (utanpå magen) varav ett var ett tillväxtultraljud, sen ett till snabbt en vecka efter det och så ett till ytterligare en vecka efter det som var ett tillväxtultraljud till. Jag tror att det är alla, men jag har kanske glömt något..Så sammanlagt 7 stycken, och då har jag inte räknat med de vaginala ultraljuden, plussar jag på dem blir det typ 10.

Vad ska bebisarna heta om det blir en tjej respektive en pojke? Det är hemligt och kommer så vara tills de är ute och det är bestämt. Det känns som något vi vill hålla för oss själva för att det blir så privat att lämna ut.

Några mellannamn? Japp det har vi också pratat om, men det är inte lika spikat som det känns som att förnamnen är. Jag tycker det är svårt för det finns ju så många fina namn!! Dessa namn är såklart också hemliga.

Vad var det första ni köpte till bebisarna? Jag köpte faktiskt en tröja redan 2008……hehehhe. Den är dock för en treåring ungefär så den kommer ju inte kunna användas på ett tag. Förutom det köpte jag två små randiga bodys och två små mössor på Åhléns. Jag tycker att de har så mycket fint där! Jag tänkte faktiskt att vi skulle ta en djupdyk ner i bebisarnas klädlådor här någon dag snart.

Hur gammal kommer du vara när bebisarna kommer? Detta är ju spännande tycker jag. Kommer de komma lite tidigt så är jag fortfarande 29 år, men skulle de hålla sig inne tills de ska komma så hinner jag bli 30. Oavsett trodde jag inte att jag skulle vara tvåbarnsförälder vid 30 när jag fyllde år förra året…

En gravid person som inte visste om det men bara några dagar senare skulle få chockernas chock.

Gravidvecka 32

Nu är jag gravid i vecka 32, eller mer precist i vecka 31+5. Det är nu högst 43 dagar kvar till ankomst och det känns ju helt sjukt lite på ett sätt, men helt sjukt långt på ett annat.

DSC00882

Framifrån kan man ändå fortfarande luras lite och inte riktigt se kanonkulan..

DSC00873

meeeeen från sidan…not so much….

Bobbertsarna beräknas väga 1,8 kilo vardera och de är ca 44 cm långa. Stora som två asiatiska klolösa uttrar utan svansen. Små uttrar!!! Snart har jag alltså 4 kilo bebisar i magen och nästan en hel 90-säng i bredd. Orimligt ju! HUR KAN SÅ MYCKET FÅ PLATS I LILLE MIG?!?!?! Alla sinnen fungerar hos barnen, de inre organen fortsätter mogna, tånaglarna är klara, håret på deras huvuden fortsätter att växa (och de kan också vrida på sina små huvuden!) och deras fötter är cirka 6 cm långa. Och som jag skrivit tidigare handlar det mycket om att lägga på sig fett denna tid.

Det står i en av mina appar att ”fostret börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervattnet och sparkarna blir mer som knuffar”. När jag läser detta tänker jag bara HUR i hela fridens namn det kan fungera att det börjar bli för stort om det är ett foster men att jag har två. Hur trångt måste det inte vara för dem? Och ändå sa min barnmorska senast igår att ”de har ju rätt bra med plats fortfarande”?????? Konstigt är det. Men jag har upplevt en förändring med mer stora och långsamma rörelser och färre små och ettriga. Barnen ska tydligen sova ca 90% av tiden men då vill jag nog påstå att mina sover i skift och inte samtidigt för jösses vad det pågår saker inne i magen ofta. Det bådar ju gott inför att de kommer ut och vi kommer vilja synka dem…….hehe.

Hos förstföderskor är det vanligt att barnet lagt sig med huvudet nedåt och preppar sig inför den kommande förlossningen, och mycket riktigt ligger ju ettan med huvudet nedåt just nu trodde barnmorskan. Men som sagt vänder hon sig rätt frekvent och barnmorskan sa att vändningarna mycket väl kan pågå rätt lång tid framöver så vi får se vad nästa ultraljud visar. Tvåan ligger ju i alla fall kvar i sitt trygga tvärläge.

DSC00857

Här ser vi bevis på att jag vuxit ur mina gravidbyxor </3 Nu är det verkligen bara leggings kvar hela vägen in i kaklet…

Med mig är det inte så mycket nytt under solen. Jag är precis som förra veckan väldigt andfådd,har foglossning, är trött, har ont i ryggen, är svullen om händer, fötter och ben. Eftersom att magen tar mer och mer plats så är det väldigt trångt för lungorna, urinblåsan och magsäcken så jag kan äta väldigt lite innan jag blir tokmätt, jag är kissnödig hela tiden och har som sagt svårt att andas. Jag har ju tidigare skrivit om att jag har halsbränna men nu har det verkligen växlat upp och jag måste äta medicin varje natt innan jag lägger mig annars kan jag inte somna. Ibland vaknar jag också upp mitt i natten och känner att ”nu kräks jag”. Så charmigt.

I en av apparna läste jag att ”Nu ska bebisen fördubbla sin vikt under de sista 8-10 veckorna”……..hihihhhiiiihihi *desperat galet skratt*. Nääääee det går faktiskt inte. På riktigt. Antagligen kommer ju inte mina göra det heller, men alltså så som det är nu är ALLT tungt och jobbigt och svårt. Ibland kommer jag knappt upp ur sängen, jag har svårt att klä på mig, herregud det är till och med svårt att torka efter ett toabesök. Snart kanske Tomas måste sluta jobba och börja vabba för mig?

I appsen står det också att det är bra att börja fundera på förlossningen nu. Passande att jag ska på förlossningssamtal imorgon! Jag tänker att jag också borde börja packa iordning någon bb-väska för en vet ju aldrig när bebisarna bestämmer sig för att komma. Mitt problem med denna väska är 1. att jag inte riktigt vet vad jag ska packa? och 2. att det jag vet att jag vill packa ner, typ mina sköna leggings, tofflor, rena underkläder, är sådant jag använder varje dag så hur ska jag kunna packa ner det nu? Jag får kanske börja med lite småsaker till Bobbertsarna och ta det till mig senare? Jag har i alla fall börjat förbereda mig för en eventuell förlossning med att tänka på att ha okej snyggt hår hela tiden. Hehehe. Jag har ju väldigt fluffigt och lockigt och frissigt hår om jag inte gör något åt det så nu tänker jag aktivt på att tvätta det två gånger i veckan och fixa med det så att det i alla fall är liiiiiite mer likt en silkesmatta och lite mindre likt Joey Tempest.

DSC00865 DSC00888

Alltså jag undrar hur tokigt stor magen kommer att bli egentligen. Jag känner mig rädd, för precis som förra veckan tycker jag att det räcker nu. Men den önskan tror jag inte kommer att gå i uppfyllelse av någon anledning..

Besök på mvc

Hallå måndag och hallå nya veckan och hallå alla ni gulliga bloggläsare. Det är så kul att ni blivit fler och fler, och att ni kommenterar mer och mer. Det är så härligt att vakna upp på morgonen och uppdatera wordpressappen och se kommentarer som kommit in under tiden jag sovit!

Idag har jag redan hunnit bocka av min enda todo för dagen, nämligen ett besök på Mvc. Jag kände att det jag för en gångs skull ville komma till min barnmorska i något annat än mina leopardiga leggings från Boob (obs tipstips till alla, gravida eller icke, de är så OTROLIGT sköna). Hehe så himla självcentrerat att tro att hon lägger märke till, kommer ihåg och bryr sig om ifall jag har de brallorna på mig varje gång jag är där. Men ja, jag drog i alla fall på mig mina svarta preggobyxor från HM jag haft ungefär hela graviditeten, och så tänkte jag föreviga det hela med en bild eftersom jag kände mig så otroligt uppstyrt påklädd.

Hahah något litet var visst i vägen för att få med byxorna på bild… :—-))) Jaja, de är där nedanför i alla fall. Ni får lita på mitt ord.

Besöket på Mvc tog ungefär en halvtimma, och innefattade vägning, järnvärdesmätning, blodtryckstagning, hjärtljudslyssning, sf-måttsmätning och lite samtal om mitt psykiska och fysiska tillstånd just nu. Järnvärdet applåderade min barnmorska nästan åt, så exalterad blev hon. Det var SUPERBRA med tanke på att jag väntar två små bebisgryn. Blodtrycket var lite högre än jag brukar ha, men jag brukar ha väldigt bra så det var ingen fara på taket med det. SF-måttet brydde jag mig inte ens om att fråga vad det var, för jag känner mig inte alls intresserad av vad det än må vara. För mig spelar det ju noll roll cocosboll eftersom det är två, och ett sf-mått kan inte direkt visa på något alls. Ja såvida magen inte krymper…det måste ju vara negativt. Men det tror jag att min barnmorska skulle säga till om i sånt fall.

Vägningen däremot, den påverkade tyvärr mig mer än jag trodde den skulle göra. Jag kände att jag blev stressad och ångestfylld när jag såg vad siffrorna på vågen visade. Det är sjukt vad jag är fast i föreställningen av att plus på vågen = så otroooooligt negativt och dåligt och framkallar känslor av missnöje och mindrevärde. Min första impulstanke när jag stod där  var på riktigt att jag måste skära ner på vad jag äter. Det är så sorgligt tycker jag. Men när en tänker närmare på det är det ändå inte så konstigt för ända sedan jag var runt 11, 12 år har jag varit medveten om normen och hur min kropp förhåller eller inte förhåller sig till den. Så nästan 20 år har jag matats av hur en ”ska” se ut som kvinna i Sverige idag, och det är klart att det påverkar mig även om jag råkar vara gravid och ska gå upp i vikt. Men den där impulsen blev jag så ledsen och arg av, så från och med nu tänker jag inte väga mig mer. Min barnmorska hetsar inte alls att jag ska väga mig vilket är skönt, och hon är helt med på att jag inte kommer väga mig något mer. Det är ju ingen långsiktig lösning på de föreställningar och inställningen som finns i min hjärna utan det är ett annat arbete som måste till för att förändra det. Men det blir ändå en vila just nu från det hela.

När barnmorskan kände på magen så sa hon att hon tror att ettan ligger med huvudet nedåt nu, vilket innebär att lillisen vänt sig sedan senaste ultraljudet. Jag tror att hon vänder sig rätt ofta för jag känner mycket hur det möbleras om där inne men vi får se hur länge detta vändande kan pågå och vilken position hon till slut stannar i, blir det säte så är ju en vaginal förlossning uteslutet. Tvåan däremot ligger kvar i sitt härliga tvärläge och verkar vara nöjd med det. Här är en helt sannings- och skalenlig ritning av hur Bobbertsarna för tillfället ligger i maggisen.

Det är härligt att de bevisligen (se bild) är så glada mina små bebisar…

Innan jag åkte hem från Farsta köpte jag en unnekaffe med sojamjölk, för att fira att jag orkade ta mig out and about. Eftersom jag inte har så stort sug efter kaffe och knappt har druckit det på hela graviditeten så köper jag ibland latte macchiato som min syster lärt mig att det heter. Alltså en latte som är stor fast med en shot espresso istället för två. Alltså är det en väldigt svag kaffe med väldigt mycket mjölk, perfekt för mig och perfekt härligt att köpa när jag orkat mig ut ur lägenheten.

Och när jag kom hem till porten möttes jag av denna härliga syn.

KNOPPAR!! BLOMKNOPPAR!!! Ett tecken på att våren ändå är på väg. Den kommer alltså komma i år också. Solen och värmen och härligheten <3<3 Tänk hörrni att om en liten månad kan vi i alla fall tänka att det inte kommer bli sämre (vilket det ju iofs ibland blir men ofta blir det ju bara bättre och bättre efter mitten av mars). Håll ut alla!

Babyshower <3

Igår var en härlig dag här hemma, vi blev nämligen halvöverraskade med en babyshower! Halvöverraskning var det för att vi visste om att det skulle ske och vilken tid det var men inget mer än så. Anledningen till att vi visste om dag och tid var för att jag ju mår så dåligt i min rygg, och skulle jag inte vetat om att något skulle ske så skulle hela showergänget kliva rakt in i min sjukstugemisär med en massa disk, en madrass i vardagsrummet istället för soffbord, en vääääldigt opiffig Yrsa i hemmafrisyr och svettlukt osv. Jag hade inte tyckt att det skulle vara härligt alls och det hade våra kompisar snappat upp. 

Så klockan ett igår ringde det på dörren och in kom en kalaskommitté som röjde fram likt teamet i extreme home makeover och gjorde hela hemmet pyntat och festligt med serpentiner, ballonger, vimplar och konfetti. Och fika i massor! Och presenter! Kolla så fint :””))

 
   
  Titta här på bilden, nere till vänster. EN BLÖJTÅRTA!!!!!! Hahah så fin klassisk babyshowerpresent. 

  Rätt snart efter att alla kommit högg vi in på fikat. Jag försökte ta lite av varje men det var så mycket gott och i kombination med min lilla lilla lilla magsäck funkade det inte riktigt. Men självklart tog jag en magbakelse och en bananbakelse och så lite annat godis och kakor för att fylla ut mellanrummet. 

    
  Jag var så himla glad och nöjd och rörd att våra frändz fixat detta! Och ryggen var under kontroll så jag slapp gå ifrån hela kalasandet och lägga mig i sängen och gråta, alltid ett plus. 

  Efter fikat var det dags för tävlingar! Först blev vi indelade i lag, och sen fick de olika lagen utse en representant som skulle tävla i den rafflande grenen ”smaka hemlig barnmat”. Det kändes bra att både jag och Tomas ställde upp för våra lag eftersom vi inom snar framtid kommer att ha sån här puré lite överallt i hemmet. På golv, kläder, under fötter, i hår osv. Skönt då att kunna avgöra om det är en katrinplommonpuré eller en klutt kattmat. 

    
  Jag tyckte att den mesta av maten var förvånansvärt god faktisk. Kan i och för sig bero på att majoriteten av de jag testade var fruktpuréer..

  Efter barnmatsgrenen var det ett quiz om barn i allmänhet/våra barn. Jag var superexalterad! Jag älskar tävlingar. Tyvärr förlorade mitt lag med ett halvt poäng men jag hävdar att halva poäng inte finns egentligen och att vi alla vann………:——-))))))

Sen så skulle vi ha en liten photosession i soffan eftersom det var galentine’s day, alltså alla tjejs skulle förevigas <3 tjejs <3 Killarna grät inga male tears utan tog ett eget gruppfoto innan de förevigade oss.

  Kolla vilket fint gäng!!! (Tänk er också in Josefin där mitt i klumpen, hon var tyvärr tvungen att gå innan vi tog detta foto)

 
  Och så lite selfie session också på det. Att jag har på mig smink och klänning och är allmänt fixad måste ju förevigas. (Parentes: jag har ju i princip inte sminkat mitt lilla öga sedan nyår och jag har typ glömt bort hur jag ska göra?!? Alltså det tog nästan en timma och blev inte ens bra. Och mina ögonfransar verkar också glömt bort hur de ska bete sig för de pekade rakt fram istället för att bli snyggt böjda uppåt. Jag trodde att ögonfransarna skulle må som små queens efter denna mascaravila..märkligt tycker jag).    

”Och så smizea som Tyra Banks”

 Sen efter fotograferandet och lite mer myshäng så började folk droppa av. Jag hade efterfrågat att showern inte skulle dra ut för mycket på tiden på grund av min trötthet och rygg så två och en halv/tre timmar var alldeles lagom. 

Imorse vaknade jag och gick runt i vår kalasstökiga lägenhet och kände att vad fint det är att vi har så fina människor omkring oss och vad fint det ska bli att få presentera Bobbertsarna för dom och dom för Bobbertsarna. 
   
    

Presentbord såklart! 
   

Jag vill aldrig städa bort kalasresterna! 

Vagnen är här!

Nu hörrni, nu så har vi en övermöblerad hall deluxe här hemma för den innehåller numera en vagn!!! Och även en väldigt gravid människa :—)) vg se bildbevis:   
Tomas var och hämtade den idag från affären vi beställt den, för jag känner att jag vill ha koll på läget och ha saker färdiga inför ankomst. Vi hade kunnat vänta med att hämta den till mars men som sagt..kontrollfreaket är igång. 

Nu går jag runt här hemma och småmyser och funderar på ”inredningen” till vagnen. Hur ska den egentligen färdigställas? Det är väl kanske otroligt svårt för även den mest erfarne vagnköraren att svara på eftersom vi inte vet när barnen föds och hur vädret kommer vara då de ska ligga i vagnen. Bara på test bäddade jag in dynorna i lakan, la ner våra inköpa fleeceoveraller och fleecefiltar bebisarna fått i julklapp av min mormor. För att liksom få feeling för hur det skulle kunna se ut (och började nästan gråta på kuppen). Då var det två stycken som blev extremt inspirerade och kände sig manade att testligga. Snällt ändå att lämna en av liggdelarna till bebisarna :)))

  

Förutom att fundera över bäddning så funderar jag också lite på hur riden kan pimpas. Jag vill att det ska vara mysigt och se fint ut (och såklart vara bra och funktionellt för bebisarna). Min kompis (eller egentligen är det min kompis kompis men vi har ändå setts två gånger och umgåtts intensivt under dessa gånger så hon får räknas som min kompis också) gör superfina virkade hängen. Kolla molnen och regnbågen!

  
 

Så himla fint!!! Jag önskar att jag också kunde virka så fint. Jag kan på sin höjd virka ett headband som blir större och större allteftersom varven byggs på. Men ett liten sånt här hänge är väl både fint och bra så att bebisarna har något att titta på? Jag gillar att de är virkade och verkligen inte plastiga, så som jag tycker att en del andra såna här hängen är. Superfina tycker jag att de är!! Jag skulle kunna ha alla hängandes på vår vagn. Men hur kan vagnen pimpas mer? En lattehållare? Stripa sidan med någon ball bild? Klistra på strasspärlor? Installera en fet basslinga? (OBS vet inte ens vad jag sa där..vad är en basslinga??)

Oavsett hur vagnen kommer inredas och fluffas till så känns det otroligt bra att ha den här nu. Steg för steg tar vi oss närmare ett hem som är redo att ta emot två små hjärtegryn <3

Gravidvecka 31

Senast jag skrev ett sådant här inlägg var i vecka 27, och sedan blev det en förklarlig paus i och med min sjukhusvistelse. Efter det har jag också känt att det varit lite jobbigt att göra inläggen eftersom de alla utgår från att barnen ska ligga inne till vecka 40 och att det överallt är formulerat som att de inte är klara, så klart. De är ju inte klara. Men nu känns det ändå som att det varit lugnt sedan jag kom hem från sjukhuset och mitt mål med vecka 30 är ju uppnått, så nu kommer det veckoinlägg igen.

Så nu är jag och Bobbertsarna alltså i vecka 31, 30+5 närmare bestämt. Det står i min app att det är 64 dagar kvar men för oss är det bara 50 dagar kvar pga stockholmsbestämmelserna om att högst gå 38 fulla veckor med tvillingar. Vecka 30 var mitt mål att klara av, och nu har jag satt vecka 32 som nytt mål. 2 veckors-perioder känns ändå rimligt. Längre än så vågar jag inte tänka.

DSC00818

Bobbertsarna väger 1,5-1,7 kilo och är 40 cm långa på ett ungefär. Jag har alltså runt 80 centimeter och 3 kilo bebis i mig. Helt obegripligt att de får plats? På tillväxtultraljudet jag var på i förra veckan fick bebisarna mycket bra betyg för de växer fortfarande på som de ska. Ettan ligger någon procent över kurvan och tvåan har hämtat hem från minus 15% till bara minus 5%. Det är alltså kurvan för ett normalt enlingsbarn i denna veckan. Så eftersom det är två stycken som samsas på det utrymmet som annars bara en har är det superbra att de håller sig så fint på kurvan. Duktiga duktiga små Bobbertsar. Och duktiga min kropp som klarar av att ge Bobbertsarna allt de behöver. Det står i apparna att bebisen (observera singularformen här) tar upp nästan hela ens mage. Så det är ju inte konstigt att jag känner mig lite fullproppad den mesta tiden.

Den här veckan, liksom typ alla kommande veckor känns det som, ligger fokus för bebisarna att tjocka till sig. Alla organ ska vara i princip färdigutvecklade, det är lungorna som blir klara sist av allt. Jag har ju däremot fått sådana här kortisonsprutor när jag låg inne för att skynda på lungutvecklingen så jag vet inte riktigt status för hur pass klara våra små risgryns lungor är, kanske helt? Eller nej kanske inte helt. Men de måste ju ändå vara klart bättre än om jag inte fått sprutorna.

Bebisarnas ögon är öppna när de är vakna och de kan känna igen och reagera av musik som spelas för dem. Bebisarna kommer vara experter på att känna igen olika podcastjinglar, introt till arkiv x (som jag tittar på från början) och den meditativa musik jag lyssnar på när jag yogar men så värst mycket annan musik får de tyvärr inte höra. Stackarna. Håret som täckt hela kroppen på bebisarna inne i livmodern börjar falla av eftersom de nu har tillräckligt mycket fett för att hålla sig varma utan det :”’))). På det första tillväxtultraljudet vi var på för några veckor sedan syntes hår på huvudet på den ena bebisen så kanske kanske föds i alla fall en av bebisarna med huvudhår. HUR GULLIGT??!?!

DSC00819

Och jag då. Hur har jag det denna vecka? Tydligen har mina lungor blivit starkare och lungkapaciteten har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Imponerande ändå. Trots denna ökade kapacitet är jag andfådd mest hela tiden och flåsar runt som att jag struttar omkring på ett friskispass. Kroppen är också svullen, speciellt händerna och fötterna är som små korvar. Ibland gör det ont i benen och händerna och fötterna, speciellt på natten. Annars är det mest konstigt att inte känna igen sina tår. Förutom att de är svullna så somnar de också from time to time och jag måste skaka liv i dem.

Förutom detta så förbereder sig kroppen på den kommande tiden som förälder genom att sova sämre, vakna oftare och att en får svårt att koncentrera sig. Var i ligger rimligheten att sova sämre och vakna mer den tiden en borde få sova som allra mest!??!?! Dumt designat av kroppen ändå. Jag sover ändå rätt bra, förutom min ryggvärk som gör att jag vaknar och har svårt att somna om för att det gör ont. Men de senaste nätterna har jag också vaknat runt halv fem och varit vaken någon timma utan förklarlig anledning. Mycket märkligt. Bobbertsarna är i och för sig också vakna då så det kanske är det som väcker mig fast jag inte tänker på det i sömnlandet. Jag känner också en extrem trötthet som ligger som ett täcke över hela mig på dagarna. Det är lite som att jag vandrar runt i en dimma.

Ja sen har det väl inte undgått någon (?) att jag har gruvligt ont i ryggen mest hela tiden, vilket ju tydligen är en vanlig åkomma men jag undrar hur ont som är rimligt att ha? Jag ska ringa min barnmorska och fråga om det är något de kan göra, typ ge mig starkare piller än alvedon. Ontet sitter liksom på mitten av ryggen och det känns som att jag vill krumma ut ryggen ordentligt och knäcka till den för att det ska bli bättre, men jag kan inte krumma?? Jag frågade Tomas härom dagen när jag försökte och han sa att det var typ helt rakt förutom längst uppe mellan skulderbladen. Jag trodde inte på honom för jag kände ju hur jag krummade, så jag ställde mig framför spegeln och försökte och såg…..en typ helt platt rygg. Jag vet inte vad det beror på, men det är väl kanske en anledning till min stelhet och min värk.

OCH sist men inte minst, jag har börjat få små små små bristningar!!!!! Prick dagen innan jag upptäckte dem så sa jag lite glatt till Tomas att jag ju inte verkar ha anlag för att få bristningar i alla fall, fast jag var/är mycket väl medveten om att de kan komma nu de sista veckorna. Men eftersom jag nu är så stor som en person som är fullgången gravid med en bebis så tänker jag att vore det så att jag bara hade en så skulle jag ha klarat mig utan. Men så dagen efter upptäckte jag några småsmå blåröda streck. Så nu väntar jag med spänning på att se om det kommer flera!

Jag har fortfarande kvar min midja, även om den blivit något bredare, och magen växer verkligen utåt. Ja ni ser ju väggen där under min bh. Det går verkligen rakt ut. Och har typ blåmärken på sig?

DSC00826 DSC00832

Nu tycker jag att jag överlag börjar se lite ut som ett skämt på två ben. Magen är alldeles för stor för min petita kropp. Jag är ju liksom bara 164 cm lång och är rätt liten i kroppen överlag. Så det börjar se lustigt ut. Och jag kan typ ha noll kläder, allt som oftast jag jag leggings (de ovan eller ett par svarta från hm) och en tshirt eller så har jag pyjamas. Jag går ju bara omkring hemma så det spelar ju verkligen ingen roll cocosboll hur jag ser ut men GUD så jag längtar efter att kunna ha mina vanliga kläder!!!!!! Åh jag ska njuta så mycket.

Ett bakslag igen

Bild 2016-02-08 kl. 11.31

Åh jag är så frustrerad och ledsen och less och arg just nu. Min rygg gör så otroligt ont så det känns som att jag ska gå av på hälften ungefär hela tiden. Det var bättre innan helgen men så hade vi filmdag i lördags och även fast filmdag=hänga i en soffa hela dagen och kunna vila ryggen gjorde lördagen att den började värka något så otroligt. Och igår hade jag ont precis hela tiden och natten till idag har varit som en mardröm. Jag har vaknat hela tiden och behövt vända mig för att det värker så mycket, men den nya sidan värker lika mycket. Och så har jag försökt ligga på rygg men då får jag andnöd och det känns som att jag ska svimma. På allt detta har jag också haft ont i magen så när jag vänt mig har både magen och ryggens värk skurit genom kroppen som en kniv.

Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till för att det ska bli bättre, det känns som att det inte går att göra något alls. Bara stå ut. Men jag vet inte hur jag ska kunna stå ut i över 50 dagar. Och på natten är det allra värst för då är världen så konstig och allt så overkligt. Jag skulle ju kunna gå upp och lägga mig i soffan eller göra några yogaövningar eller så, men där under natten blir jag som lamslagen inför min värk och ligger bara i min vånda i sängen och får panik för att allt gör ont. Och när jag ligger där så tänker jag tankar om att jag bara önskar att barnen föds nu för jag klarar inte av det längre, sen får jag på en gång megaångest inför dessa egoistiska tankar och vill genast ta tillbaka dem och börjar be till gud för att ta tillbaka det (och jag är inte någon som tror på en gud i himlen som uppfyller ens önskningar på det sättet). Jag vill såklart att mina barn ska få må så bra som det bara går i livet och att de ska ligga kvar där inne minst tills hela vecka 35 passerat, men just där på natten och när det gör ont helahelahela tiden så är det svårt att förstå hur det ska gå.

Nu ska jag ligga med värmedynan och sen om ett tag försöka göra lite yogaövningar och annars bara ta det lugnt och hoppas på en förbättring :'((

Min yogarutin 

Namaste säger jag och hälsar er välkomna till yrsas yogarutin med en harmonisk bild  Bilden visar inte kanonkulan som kommer direkt efter sporttoppens slut. På grund av mitt extrema värmepåslag yogar jag i leggings och sporttopp bara, helst skulle jag vilja ha på mig bara underkläder men eftersom vi har ett hus mittemot oss känner jag mig lite väl avklädd då.

Jag har ju nu i fem dagar gjort en liten egenkomponerad yogarutin (känner mig som ett sådant proffs när jag säger saker som yogarutin) för min onda rygg. Den är absolut inte tänkt som någon slags träning utan bara som hjälp mot min rygg. Den är också väääääldigt lugn och till stor del sittandes eftersom jag är rädd att för mycket stående och påfrestande aktivitet påverkar min kropp så att den ska få för sig att det är dags att börja föda. Det är väldigt svårt att hålla sig från att göra mer utmanande positioner för jag märker nu när jag kommit igång lite igen hur jag saknar yogan. Jag påminns om hur otroligt skönt det är att sträcka ut och arbeta igenom hela kroppen och känna sig alldeles trött på ett skönt sätt och som gelé efteråt. Men jag håller mig till mina lugna övningar. Jag är verkligen inget proffs men jag tänkte dela med mig av mitt pass, som inspo för andra och för att ni kanske kan tipsa mig om fler övningar ni gillar/tror kan passa mig.

Det är ingen fast rutin utan jag har en del övningar som jag gör i lite olika ordning beroende på känsla. Men jag brukar alltid börja med att sitta och andas in och ut lite för att hitta andningen. Sedan gör jag en mix av dessa övningar och gör alla ungefär tio gånger eller i tio andetag (obs varning för att jag inte kan namnen på alla)

  • Andas och föra upp armarna i stora halvcirklar, sedan ner antingen framför kroppen eller ner i halvcirklar igen.
  • Katten och kon, alltså när man står på alla fyra och andas in i en svankande ko och andas ut i en krummande katt. Men här svankar jag inte i kon utan försöker hålla ryggen i neutralt läge, det är för att jag tror att jag svankar alldeles för mycket mest hela tiden på grund av omfördelningen av vikt i min kropp, och att det inte känns bra att göra det.
  • Ligga i barnets position, men med knäna otroligt långt ut på mattan så att magen ska få plats.
  • Framåtfällning för att sträcka ut ryggraden ordentligt, som känns som att den blir alldeles hoptryckt och felbelastad
  • Sittande andas in och ut, på inandning svanka (obs lite lite för mig) och på utandning krumma bakåt. Denna är väldigt lik katten och kon men jag tycker att jag kommer åt lite olika ställen beroende på om jag sitter eller står på alla fyra.
  • Denna är väldigt svår att förklara, och jag har ingen aning om vad den heter men man står på alla fyra och andas upp ena armbågen och tittar uppåt, sedan på utandning kommer man in med armen mellan den andra armen och kroppen och på inandning upp igen osv. Man kan också lägga ner armen och stanna där i flera andetag men den vridningen känns inte bra i min mage.
  • Rotation med armbågarna, de hålls ihop framför ansiktet och på inandning för man upp och runt dem och på utandning bak och ner och tillbaka.
  • Sittande med böj åt sidorna. Andas upp armarna till horisontellt läge, andas ut och sätt ner vänstra handen i marken och för upp högra handen ovanför huvudet och luta åt vänster. Och sedan andas in och kom upp och gör samma sak fast åt höger. I denna brukar jag först växla arm i varje andetag och efter ett tag stanna kvar några andetag åt vardera sida för att komma ner mer i positionen. Den drar så skönt på sidan!!
  • En modifierad universalen där jag inte alls böjer ryggen lika mycket som i en vanlig universal. Jag lägger mig på sidan med hela kroppen och för sedan armen som ligger på ovansidan upp och bakåt och tittar ditåt. Men med fokus på att inte böja i ryggen för mycket, utan sträcka ut på framsidan av axeln mer.
  • Stående in och utandning. På samma sätt som jag sitter och andas in och ut och för upp armarna i halvcirklar brukar jag också stå och göra det. Det känns som att det kommer åt lite olika ställen.
  • Liggande med benen uppåt. Precis som den låter ligger jag i denna position på ryggen och har benen rakt uppåt och mer än så är det inte.

Ja ungefär såhär ser mitt lilla pass ut. Beroende på hur länge jag stannar i positionerna och hur länge jag andas innan och efter tar passet någonstans mellan 20 och 30 minuter ungefär. Jag är noga med att inte göra något som gör ont på dåliga sätt, och ibland kan jag inte göra en position för jag får uppstötningar och får då avsluta den. Men så får det vara. Jag har det ju lite bättre i ryggen känns det som och jag hoppas att det har med yogan att göra, så jag fortsätter göra passet varje dag och efteråt tar jag en varm dusch. Så ni som kan lite om sådant här, finns det något mer bra jag kan göra? Jag blir så tacksam för tips! Men det måste som sagt vara lugna övningar som inte är för påfrestande.

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.