Kategori: Graviditeten

Den gråtande valen

Härom dagen begav jag mig till vårt närmsta köpcentrum för att försöka hitta några nya underkläder att iklä mig eftersom jag i nuläget använder 1 bh och en sporttopp, och en del av mina trosor börjar bli obekväma i sömmarna att ha. Och är det något som bidrar till mindre livsglädje är det obekväma underkläder. Alltså på riktigt! Jag kan gå runt och vara ledsen och känna att livet suger tills jag kommer hem och kommer på att allt hade att göra med de obekväma underkläderna. Och förutom underkläder ville jag också köpa ett par ullmamelucker på Lindex som jag fått tips om.

Jag steppade in på Lindex och plockade på mig ett stort antal olika bh:ar eftersom jag inte har någon aning om vilken storlek som kan passa nu, jag slängde också med ullmamelucker och ullunderställ i en hel massa olika storlekar. Glad i hågen gick jag in i provrummet och där tappade jag allt. För varje grej jag provade så blev jag svettigare och svettigare och ledsnare och ledsnare. Inte en enda ”riktig” bh hittade jag som passade och när jag provade ullunderstället och mameluckerna så fick jag psykbryt för storlek large (vilket var det största i affären) var för litet och korvigt och tight och obekvämt. Och när jag tittade på mig själv i spegeln i provrummet kände jag bara att hela jag var en enorm mage med små spetor till ben under och ett litet huvud uppe på.

Jag slängde på mig mina kläder igen och tog med ett tvåpack mjuka amningsbh:ar (tänker att jag inte kommer vilja köpa en massa nya underkläder jag ändå inte kommer kunna ha sedan så jag kan lika bra köra amningsgrejer redan nu) och ställde mig alldeles gråtfärdig i kassan och betalade och skyndade hem. Och så fort jag kom innanför dörren så sjönk jag ihop på golvet som en liten hög och bara grät för att jag kände mig som en sådan enorm klumpval som inte kan ha några kläder alls. Tomas satt bredvid mig och tröstade och klappade på min rygg. Efter ett tags snyftande orkade jag kravla mig upp från golvet och gick och bytte om till myskostymen och kröp upp i soffan och så kändes allt lite bättre. Men faktum kvarstår. Jag känner mig fortfarande inte alls speciellt bekväm i min kropp. Jag skulle vilja vara en sån där som ”älskar att vara gravid” och älskar sin mage, men jag känner mig bara rätt blobbig och obekväm. Jag tror att det ligger mycket i att jag känner att magen är för stor (Så dumt jag vet. ”för stor” för vem? För vad??? Vad kommer denna tanke från????!) och för att det går så otroligt snabbt nu. Om jag jämför mina bilder från vecka 17 och vecka 20 är det en sån himla skillnad. Jag längtar efter att få gå på föräldrakurser och se andra i samma båt, det tror jag kommer vara bra! 

Jaja. Tips tips i alla fall om amningsbh:arna, de var väldigt sköna. 249 spänningar på Lindex. De är mjuka och härliga och har knäppning i ryggen så en slipper korvandes som en sport-bh kräver. 

thumb_DSC00480_1024

Gravidvecka 20

Nu är vi framme i vecka 20! Eller ja eftersom vi fortfarande är lite efter så är jag faktiskt i 19+5 idag. Ska bli lite bättre på att hänga med i svängarna men det går ju så fort! Men vecka 20 i alla fall! Halvvägs tjoho. Jag tror att min app kommer visa 50% imorgon, men å andra sidan stämmer det ju inte eftersom det är beräknat på bf i vecka 40 och vi kommer ju inte gå längre än till vecka 38..men men. Jag kör på den där statistiken i alla fall.

thumb_DSC00482_1024

Bobbertsarna ska vara ungefär 225-350 gram och 16-24 cm långa i denna vecka, som två gulliga zuccinis. Det här med vikt och längd skiljer sig lite mellan olika appar, och jag tänker att det nu också börjar skilja sig mellan olika barn beroende på arv osv? Eller. För det här RUL ska ju göras runt vecka 20 för att alla håller sig ungefär samma size fram tills dess..så nu borde apparna bli lite mindre att lita på rent storleksmässigt.

Bobbertsarna har ögonfransar och på huvudet börjar frippan komma, om de har ärvt min hårman kommer de ha många många hårstrån och en väldigt fluffig man. De ska också ha färdigbildade svettkörtlar nu, men inte ta dessa i bruk innan de kommer ut. Tur är väl det för jag svettas nog för oss alla tre just nu….mmm mysig insider info…Nu har de också fått känsel och kan känna smärta….??? vaaa….???? Alltså vart jag kan köpa en skottsäker väst och en bubbelplastkostym till mig??

Förutom det läbbiga med smärtan så kan de nu göra en massa avancerade rörelser, och de jobbar mycket med sina reflexer och griper och sparkar och suger. De kan vinka och grimasera och suga på tummen :’))) Koordinationen och kontrollen över armarna och benen blir bättre och bättre, och nu är benen och armarna proportionerliga med resten av kroppen. Bobbertsarna växer och växer och växer i alla fall, väldigt mycket dessa veckor och det är ungefär en halv liter kvar runt barnet (alltså en liter för mig då antar jag? en halvliter var?)

Jag har mått ganska bra denna veckan. Det spelar nog väldigt mycket in att jag är hemma på heltid eftersom jag kan ta det så otroligt lugnt, annars hade jag nog inte mått lika bra tror jag. Apparna tjatar fortfarande om att man nu ska kunna känna barnets (barnens) rörelser, men jag känner fortfarande inte att jag med 100% kan säga att jag känner dem även om det ibland känns..något. Det är inte alls ett fladder eller kurr, utan mer som att någon tar spjärn. Fast såklart bara lite lite lite löst, så det är svårt att avgöra om det faktiskt är det eller om det är magen som bara tjorvar runt. Eftersom att min mage är så högt upp, jämfört med en enligsgraviditet, och den ena bebisen ligger så högt tänker jag att hur det känns för mig kanske är annorlunda än för en annan i vecka 20?

Jaja, rörelser och sparkar kommer ju komma tids nog i alla fall. Ingen stress. Från och med nu ska mångas magar växa mer och mer står det i apparna, och ”det börjar synas att du är gravid”…………….hehehhehe japp. Verkligen. Magen växer också mer regelbundet eftersom bebisarna växer så mycket, den ska öka ungefär 1 cm i veckan (hur räknar en denna centimeter undrar jag? Framåt? Uppåt?). Detta känner jag ABSOLUT stämmer in på mig. Jag känner hur magen liksom är spänd hela tiden, som att jag alltid ätit lite för mycket ungefär vilket kanske gör att den känns extra stor. Härom dagen satt jag på golvet och grät för att jag kände mig så enorm. Men jag läste att om en inte gjort något ultraljud kan man börja misstänka tvillinggraviditet vid denna vecka för att gravidogrammet börjar peka så mycket uppåt…sååatttee jag tror inte jag är ensam om att känna mig stor. Det är alltså, vanligtvis, en stor skillnad mellan enlingsmagar och tvillingmagar. Men, jag ser i alla fall inte tillstymmelse till några stretch marks eller liknande ännu. Det kommer ju säkert att komma så jag ska verkligen inte ropa hej, men än så länge verkar ju kroppen hänga med.

Att livmodern växer så mycket gör att den kan pressa upp mot lungorna och en kan känna sig väldigt andfådd. Detta stämmer in på mig absolut, och ofta måste jag liksom anstränga mig för att dra djupt efter andan för att det känns som att jag inte riktigt får luft ordentligt. Jag har också den senaste veckan upplevt att rätt många rapar råkar bli lite kräks i munnen…….varsågoda för info :—–))))) Tänker att det också har med livmoderväxandet att göra. Jag känner också ofta att jag har en liten klump i halsen, som mest är rätt störande men inte gör så mycket annat. Men det är lite besvärande liksom.

Tips och råd denna vecka i apparna är att det är dags att börja titta efter barnvagn (check) och inte äta för mycket socker och inte ”äta för två”…inte lika mycket check på dessa två. Alltså lite socker blir det ju, marmeladmacka på morgonen och någon lussebulle och sådär. Men det får vara okej tycker jag. Angående maten så äter jag kanske inte otroligt mycket eftersom jag äter det så utspritt, men jag äter väldigt ofta så det känns som att jag äter mycket. Men, även här tänker jag att det är okej. Jag äter när jag är hungrig och tänker på att äta ofta, men äter annars som vanligt rent innehållsmässigt.

Idag har jag inte haft assistans med fotograferandet så varsågoda för lite konstiga poser för att få till en rättvis och bra bild på magen.

thumb_DSC00490_1024 thumb_DSC00500_1024

Obs är bara så finklädd och piffad för att jag ska på event, annars äre mysbralla, hoodie och sockor som gäller.

Rutinultraljudet

Igår var vi på det mycket pirriga och läskiga rutinultraljudet. För vissa är det ju första gången de får se sin bebis  men för oss var det fjärde (oops….hehe) men det var så sjukt nervöst oavsett.

Ända från morgonen så hade mina katastroftankar en racertävling i hjärnan och i väntrummet innan var det helt orimligt pirrigt och ångestigt i min mage och själ. Vi fick också med en lapp med en massa olika diagnoser och grejer som skulle med in till barnmorskan och det gjorde mig ju inte mindre nervös direkt. För att försöka hålla känslorna i schack spelade jag candy crush på ett maniskt sätt. Jag har ju redan sett de små bobbertsarna tre gånger och sett att de har hjärtan och huvuden och armar och ben, men tanken på att de skulle hitta något hemskt kunde ändå inte lämna mitt huvud. Dagen innan hade jag läst två olika historier om saker som hittats på rutinultraljudet som innebar icke livsdugliga barn, så det skräckscenariot satt fastnålat i mina tankar.

Men så fick vi komma in till en snäll barnmorska med gotländsk dialekt (=kände mig omhändertagen och invaggad i trygghet direkt) som var väldigt duktig på att berätta vad hon gjorde hela tiden. Detta kan också bero på att det var någon slags student eller liknande med som skulle lära sig om hur en gör rutinultraljud, så barnmorskan pratade liksom till oss och till henne hela tiden. Eftersom det var två små bebisar hon skulle undersöka grundligt fick jag ligga där på britsen ett bra tag, men det kändes inte som att det gick speciellt mycket tid alls. Tänk att det kan vara så spännande att titta på lite olika, rätt obegripliga, bilder i gråskala.

Barnmorskan gick igenom hela kropparna på båda bebisarna och tittade på viktiga saker som att det fanns två hjärnhalvor, att hjärtat hade fyra rum och klaffar som jobbade, hur stora lårbenen var osv. Hon tittade också på skiljeväggen mellan våra små grislingar och moderkakorna. Precis som tidigare ultraljud konstaterades att de ligger i varsin säck och har en rätt tjock hinna mellan sig och att de har varsina moderkakor som ligger i framvägg, vilket innebär att det är en rätt lågriskgraviditet även om tvillinggraviditet i sig är en högriskgraviditet (om jag förstått det rätt). Allt såg bra ut efter vad hon kunde se och det var självklart det allra bästa vi kunde få höra. Det är en sådan extrem ynnest att få vara med om detta, och att det hittills *peppar peppar* går bra. När jag känner mig extra grinig pga illamående eller smärta i kroppen eller valfri annan gravidkrämpa så försöker jag tänka på det. Inte för att jag menar att en gravid inte får vara grinig och less, men jag vill ändå hålla fast vid hur otroligt lyckligt lottad jag är.

Efter ultraljudet var klart var vi så otroligt lättade och glada.
thumb_DSC00430_1024

thumb_DSC00432_1024

thumb_DSC00433_1024

För att fira och smälta de glada och pirriga känslorna (och utfodra den ständigt hungriga pregnanta personen) gick vi till Gunnarsons och åt västerbottenpaj och sedan fika på det. Det blev faktiskt lite mer verkligt och på riktigt för mig, och jag känner att jag kanske inte var den mest begåvade konverseraren här för det var så lätt att bara fastna i tankar som vandrade iväg till våren när vi alltså ska ha två små barn??? På riktigt. Eehh ja tänker säkert jättemånga av er nu, det är klart att det är på riktigt. Men jag har verkligen haft svårt att inse det på riktigtriktigt. Det känns som att vi leker typ. Men som sagt, lite mer verkligt nu. Tomas fastnade också mycket i tankar och funderingar (vg se bild nedan för bevis). Nu vill jag gärna att tiden ska gå lite snabbt till där i slutet av mars/början av april när de är här <3<3

thumb_DSC00435_1024

thumb_DSC00442_1024

Gravidvecka 19

Nu är vi framme i vecka 19! Eller, nu och nu. Det var ju några dagar sedan för idag är jag exakt i vecka 18+5. Jag fortsätter på förra veckans och förrförra veckans tema och säger att jag tycker att magen vuxit SÅ mycket. Alltså jag är fascinerad och lite rädd. Vart ska detta sluta? Nu är jag kanske lite mer bekväm, framförallt för att magen faktiskt inte går att gömma längre.

Idag fick vi ta bilderna utomhus pga HELT SJUKT VAD DET BLIR MÖRKT SNABBT?!??!

thumb_DSC00445_1024

Bobbertsarna ska vara ungefär 200-280 gram och 15-22 cm långa i denna vecka. Nu börjar de ju bli helt sinnessjukt stora?!!??! Som små dockor som ligger där inne och gonar sig. Deras armar och ben är i rätt proportioner i förhållande till varandra och resten av kroppen. De har fosterfett täckt över sina kroppar och de har sina anlag för mjölktänder klara och bakom dem finns också anlagen för de permanenta tänderna som ska komma senare. Helt bananas. Om det är flickbobbertsar bildas anlag till äggceller i dom AS WE SPEAK. Också galet. Alltså kan det redan nu ”finnas” ännu en generation i mig. Typ i alla fall.

Bobbertsarna ska fortfarande ha väldigt mycket plats inne i magen, och röra sig en himla massa. Sparka och rulla runt och hålla på. Som rockstjärnor som trashar hotellrum ungefär. Det känns konstigt att veta om det men ändå inte känna det. Deras ansiktsdrag börjar nu träda fram lite mer ordentligt, huvudena blir liksom mer bebisliknande och mindre alienliknande för varje dag som går.

Eftersom de, enligt vissa källor i alla fall, kan höra min röst och även andra ljud så kan man ”gärna läsa högt, prata med barnet eller sjunga en glad melodi om stämningen slår till”….hhahahha. Om stämningen slår till…..Jag är verkligen ingen som snackar loss med bebisarna men eftersom de är med mig tjugofyrasju så tänker jag att de ju kommer lära känna min röst oavsett.

Och så lille jag. Hur är det för mig i denna vecka. Jag ska ha fått byta ut de tråkiga sidoeffekterna av en graviditet från första trimestern till lite lättare och roligare effekter nu under andra. Mjaa säger väl jag om det. Visst är illamåendet mycket bättre men som ni vet är jag fortfarande det på kvällarna, och så är jag otroligt himla trött. Jaja.

Nu ska man kunna känna livmodern under naveln. HHAHHAHHA säger jag om det. Min är mitt emellan naveln och bröstet ungefär. Den känns supertydligt, speciellt på morgnarna när det inte finns så mycket annat som fyller ut. Apropå magen ska nu ”linea nigra”, en mörkare hudrand längs med magen kunna framträda. Jag har inte sett något som liknar detta ännu, vad är det ens? Är det hormonerna som leker med pigmentet? Skulle hormonerna i sådant fall kunna ge mig liiiiite mer pigment i hela kroppen tack. Mvh spöket året om.

Magen ska växa i en otrolig fart under denna tid, och snabba på sig än mer de kommande veckorna. Som en effekt av detta kan en värk i nedre delen av magen eller stickande smärta på ena eller båda sidorna av magen komma. Det ska tydligen vara ligamentsmärtor som kommer av att livmodern sträcks ut och växer så snabbt för att hänga med bebisarnas växande. Detta upplever jag V E R K L I G E N. Igår hade jag så ont att jag knappt kunde sova, och idag var jag tvungen att sätta mig ner lite i köttbulleposition på mataffären. Är detta något som någon annan upplevt? Finns det något en kan göra åt det? Hjälper värktabletter? Det är i alla fall skönt att ha en förklaring på det onda, då blir det inte lika obehagligt tycker jag, Jag bara tänker att min kropp jobbar för att ge Bobbertsarna lite större rum och att det ju bara är bra. Tänk om den inte växte liksom?? Eftersom Bobbertsarna växer, och jag likaså, så är jag väldigt mycket mer hungrig theese days. Hela hela hela tiden ungefär. Likaså kissnödig.

Den växande livmodern ska också pressa på olika blodkärl, vilket gör att blodflödet till hjärnan minskar och att en kan känna sig trött och yrslig. Har jag upplevt detta?? Eh japp!!! Jag upplever att yrheten slår till rätt ofta, och tröttheten är ju absolut närvarande i mitt liv. Likaså här är det skönt att ha en anledning till det hela. En kan också ha lågt blodtryck och ska akta sig för att resa sig upp för snabbt.

En av apparna skriver att en ska försöka börja tänka om från ”jag är gravid” till ”jag väntar barn”. Det vill jag verkligen göra, men känner fortfarande att jag är lite fast i fas ett. I och med rutinultraljudet kanske det blir mer inriktat på tanke två där. Och när jag börjar känna rörelser, vilket jag alltså inte gjort ännu. Jag är mäkta avundsjuk på de som känner av rörelser alltså.

Sammanfattningsvis är vi alla tre inne i en period av växande, med aptit därefter, och Bobbertsarna är vilda och galna och jag lite mer yrslig och ogalen.

Hejdå vink från megamagen och dess kompanjon.

thumb_DSC00458_1024

HÄR uppe är alltså min livmoder. Inget runt naveln här inte…thumb_DSC00461_1024

Fråga en fråga och frågan får ett svar

Vi fick en liten fråga från Carolin som jag tänkte besvara. Frågan löd ”Vad blev det för vagn? :)”

Svar: Jo du Carolin, och ni andra som undrar. Den vagn det till slut blev är denna. En Bugaboo donkey twin. Dock inte med röda suffletter (heter det ens det??? haha här har ni en som är lost i bebisdjungeln) utan med svarta. Enklast så tänkte vi.

barnvagn

Jag har fått lite kommentarer från olika håll om hur orimligt det är att köpa en sån dyr vagn och att vi absolut borde köpt en annan. Men det finns ju faktiskt inte så många tvillingvagnar som det finns enlingsvagnar att välja mellan, och vi har varit och provkört andra modeller och denna var ändå den vi kände var bäst. Den går att göra extremt liten ihopfälld, vilket är bra eftersom vi inte har världens största packutrymme i bilen. Den är också väldigt lätt att dra omkring på, något jag tycker känns otroligt viktigt eftersom jag (och Tomas också såklart) ska gå runt och skjuta på den med två tillhörande klumpar i som kommer väga en del. Den håller sig inom ”stockholmsmåttet” vilket innebär att den går att få in i bussar och hissar på tunnelbanestationer. Det är ju verkligen viktigt! Vår hiss är också supersmal och trapphuset ännu smalare så vagnen behövde bestämt vara tillräckligt smal för detta, annars hade vi inte kunnat ta oss in och ut i lägenheten och då hade ju en vagn inte behövt över huvud taget :—))

Men ja, den kostar ju VERKLIGEN orimligt mycket, men den bittra sanningen är att alla tvillingvagnar kostar svinmycket eftersom en måste ha dubbelt av allt. Så även om det fanns billigare på affärerna så blev de inte så mycket billigare för de såldes inte i set som denna vagn där allt ingick. Så vi är nöjda med beslutet och det är ju det viktiga eftersom det är vi (och the bobberts) som ska leva med denna vagn i några tre år.

Tidigt besök på mvc


Min onsdag är redan igång för fullt för jag är på väg till mvc för att ta prover och kontrollera mina värden och sånt där. För gemene hen är dagen säkerligen också igång sedan länge, men betänk att jag sov till tio igår typ. Detta är alltså väldigt tidigt för mig. Speciellt med tanke på att Tomas har sin lediga dag och låg kvar och snusade när jag fick häva mig upp ur värmen och goset.

Idag känner jag att jag bär omkring på en hemlighet, precis sådär som det ofta beskrivs att det är för gravida innan de berättat nyheterna för världen. Men min hemlis är inte barn i magen, utan att det som ser ut som en flaska med äppeljuice egentligen är en flaska med urin :—-))))

UPDATE: Besöket gick bra och alla olika mätbara värden såg bra ut, men hon sa att tröttheten och yrheten och magontet och allt sånt där antagligen kommer sig av att jag är gravid och att det är två små barn där inne, så kroppen hinner inte riktigt med sig själv.

Bra saker att köpa på ikea?

Hej nu behöver vi lite tips från er alla som redan varit i bebissvängen och har koll på saker som är bra att inhandlas innan ankomst. Vi ska åka till Ikea på lördag och jag har hört det snackas och bloggas här och var om bra saker en kan köpa på just Ikea. Men vad är detta för saker då?

Alla tips mottages tacksamt av dessa två noviser <3<3

(vill ni tipsa om saker som inte inhandlas på ikea men som också är bra att ha innan bobbertsarna kommer så får ni såklart gärna göra det också!)

Graviditetskrämpor – vad har jag råkat ut för hittills

Jag har snott en liten lista från Josefins blogg på olika saker en kan drabbas av som gravid, och tänkte gå igenom vad jag drabbats av hittills, nu när det är nästan halvtid. Och så kan jag checka av senare i graviditeten också och se hur mycket nytt som tillkommit. Spännande va?!? Okej håll i er.

Halsbränna: Japp! De senaste tre.fyra dagarna har jag fått en halsbränna som jag aldrig tidigare upplevt. Det verkligen bränner loss från magen upp ut genom munnen, haha känns det som i alla fall. Som att jag är en liten drake.
Ryggbesvär: Mja. Jag har ju alltid ont i ryggen, så jag vet inte riktigt vad som är vanliga ryggproblem och graviditetsproblem. Men en sak som jag inte upplevt innan är att det ibland kommer som knivar i ryggslutet, och så blir jag otroligt lätt trött i ryggen och får ont om jag är i samma position för länge.
Bäckenbesvär: Jajaja. Jag har ju haft problem med mitt bäcken sedan o princip i början av graviditeten. Det gör svinont nedåt från ryggslutet både på häger och vänster sida, men mest på vänster. Jag har också börjat känna på framsidan hur det gör ont och strålar ner i låren.
Ligamentsmärtor: Jajamensan. Precis just nu ska jag ju vara inne i en period där ligamentsmärtor är väldigt vanligt och det kan jag verkligen skriva under på.
Foglossning: Har jag missförstått eller är det inte bäckenbesvär? Min sjukgymnast säger i alla fall inte foglossning utan bäckenrelaterade besvär typ..
Muskel- och vadkramper: NEJ! Tjoho mitt första nej!
Åderbråck: Näppp.
Hemorrojder: Nej! Halleluja!
Nästäppa: Ja lite, mest på kvällen. Men det är inte så att det stör nämnvärt.
Urinvägsinfektion: Japps.
Känsligt tandkött: Ja, det blöder nästan varje dag ://
Bättre hy och hår: HAHAHHA NEJ. Så sämstig hy och håret är samma risboll som vanligt.
Illamående: OH JA!
Ömma bröst: Ja hela hela tiden.
Viktökning: Eh ja?!? Hahaha det ska en ju göra???????? VAD ÄR DET ENS FÖR PUNKT??!??!?
Trötthet: Ja absolut. Detta är verkligen en så sjukt jobbig åkomma för det begränsar en så mycket och livet blir så mycket en kamp mot en mördande trötthet. Men jag kan ju i alla fall sova helt okej fortfarande. Har ju hört att detta kan komma att förändras..
Upp och ner i humöret: Ja, men det är så i mitt vanliga liv också *dramaqueen*. Det har verkligen inte varit så absurt som jag trodde det skulle bli.
Strimmor på magen: Nej inte ännu. Och det beror verkligen inte på att jag håller på och smörjer och så (för det är väl bara en myt?) för jag har nog inte smort in någon kroppsdel sedan i somras ungefär.
Putande navel: Nepp.
Svullnader: Nej inte ännu men det är ju också något som känns att jag kan förvänta mig…
Yrsel: Ja.
Förhöjd kroppstemperatur: Ja. Det är SÅ skönt!! Jag är ju så frussen jämt så detta är riktigt drömmigt.
Blodbrist/järnbrist: Ja lite, och jag äter järntabletter varje morgon för att få upp järnvärdet.
Sammandragningar: Alltså detta är en svår fråga, jag tror det? Lite? Men hur vet en riktigt vad som är vad?
Sömnproblem: Ja. Hela graviditeten har jag drömt mardrömmar och så vaknar jag ju upp väldigt ofta på natten och har svårt att somna om. Jag har också ont i mitt bäcken när jag sover så jag försöker bulla upp med en kudde och så.
Konstigt matbehov: Nej, jag har inte haft en enda craving över huvud taget. Det enda är ju att jag varit mer törstig men inte mer än så. Det jag inte kunnat få i mig är kaffe.
Förstoppning och uppsvälldhet: Ja på uppsvälldhet, har känt mig som att jag har en hel pizza i magen ungefär hela tiden. Men förstoppning nej, järntabletter till trots. Så skönt.
Känslig näsa: Växer träd i skogen??! Alltså JA!! Jag känner lukter så otroligt bra.
Deppighet: Ja, men mycket har haft med det förlamande illamåendet att göra så nu känns det ändå bättre med deppigheten.

thumb_IMG_0680_1024

Anledningen till alla dessa knäppa åkommor och krämpor är i alla fall värda det <3

Klarvaken sedan 04.12

Bild 2015-11-10 kl. 04.48

Nu den senaste tiden har jag haft ett himla sjå med sömnproblem. Jag är aptrött och somnar in i vanlig tid (alltså vanlig tid för mig just nu, ca 21.00) men så vaknar jag massa gånger per natt och det dröjer lång tid innan jag kan somna om. Och så känns det som att jag aldrig riktigt kommer ner i djupsömn igen efter att jag börjat vakna. Det kan dra igång vid 02-03 och sedan hålla på fram tills att jag ska gå upp.

Nu idag vaknade jag klockan 03 ungefär av att jag drömde stressiga mardrömmar om jobbet, jag somnade väl om efter ett tag eftersom klockan plötsligt var strax efter 04, men så har jag legat vaken i sängen sedan dess och bara inte kunnat somna om alls. Jag testade att gå upp och kissa, jag drack mjölk, jag andades medvetet och avslappnande men inget funkade. Jag HATAR att vakna på natten och inte kunna somna om. Allt är så overkligt på natten och min hjärna funkar inte som den ska känns det som. Den konstrar bara. Nu ligger jag här i soffan istället och surar över min uteblivna sömn som jag ju verkligen behöver (är ju en total tröttzombie om dagarna) och stressar över jobbet fast jag vet att jag absolut inte ska det. Är det någon som känner igen sig?? Vad gör en åt det? Går det att göra något?

Min ena katt är glad i alla fall, hon ligger och kurrar så förnöjd på min mage nu. Skönt att kunna tillfredställa någon :——-)))))) Nu ska jag titta på något tv-program och försöka stressa ner.

Nyinköpt gravidstil

Jag har trott att det bara är magen som vuxit på mig men HAHA jag provade lite gamla kläder hemma och märkte att det är hela bäckenet och magen som blivit större. Så det är minst sagt lite tomt på plagg i mina garderober som jag kan sätta på mig. Med anledning av detta var jag på Monki och HM härom dagen och lät pengarna rulla för att försöka hitta något bra och bekvämt att klä min växande kropp i.

De senaste åren har jag haft en stil som absolut inte framhävt min mage och överkropp pga komplex, men nu känns det som att jag måste ha lite mer tight på överkroppen för annars ser jag ut som svampbob fyrkant. Och så tänkte jag också på plagg jag skulle kunna ha även efter graviditeten. Nog pratat, låt oss titta på kläderna istället (lite halvbra ljus på bilderna men hallå det är november).

klanningrod1

Ribbad vinröd klänning som är hög i halsen från HM för 199 kronor (inte riktigt lika genomskinlig irl som på fotot..).

svartkimono1

svartkimono2

Svart kimono, vill jag kalla detta i alla fall jag vet inte riktigt vad ni säger, från Monki för 400 spänningar. Den är i typ sammet, men det syns inte riktigt på bilderna förutom nere i högra hörnet, där glänser sammeten till. Den är bekvämt tung och har fickor på och är perf!

svartklanning1

Svart storribbad klänning från Monki för 150 kronor (tror jag? eller kanske 200). Också lite hög i halsen men inte riktigt lika hög som den vinröda.

glitterkimono1

glitterkimono2

Och så ännu en kimono från Monki. En glittrig historia med band en kan knyta i valfri höjd och med slits i sidan så den kommer passa oavsett storlek. Jag tror att denna kostade 350 kronor.

Sist och också minst har jag ett par gravidstrumpbyxor på mig på alla bilder som är 100 denier från HM. Men de vill jag tyvärr inte alls rekommendera för det har gått maskor på dem uppe vid magen redan efter en användning. Jag skulle reklamera om jag orkade men det känns som ett för stort projekt (haha).

Jag känner mig fortfarande rätt obekväm i att ha tight över magen och så känner jag mig rätt obekväm i kroppen över huvud taget..men jag tänker att magen kommer ju inte bli mindre så jag försöker embracea den och stilen också. Och härom dagen när jag hade den vinröda klänningen på mig så sa en jag inte alls känner att jag var så vacker och strålande, så det är ju verkligen ett sätt att fiska komplimanger från folk som tycker graviditet är vackert ::)))