Kategori: Häst är bäst

Rida hest

Idag är inte min vanliga riddag, det är ju torsdagar jag spenderar i stallet med hästarna. Men eftersom jag ÄLSKAR att rida så mycket, och mår så bra av det, så köpte jag en lektion av en annan som inte kunde rida sin gång nu idag. Så direkt när jag kom hem från jobbet svidade jag om till ridkläderna och fick skjuts av Tomas till stallet.

Mina ridkläder är verkligen ett kapitel för sig. Allt jag har känns så sunkigt och dåligt och gammalt. Mina ridbyxor är liksom spruckna i grenen på två ställen så att om jag skulle vara underbyxlös skulle det vara fri sikt rakt in under ridpasset……måste alltid tänka på att ha rejäla svarta underbrallor. Mina ridstövlar är mer än tio år gamla och mer än två storlekar för stora. Mormor propsade väldigt bestämt på att det skulle ”vara något att växa i”. Att jag var runt 15 och mina fötter inte vuxit på flera år var information som inte riktigt gick in……De är alltså väldigt mycket för stora och så är de väldigt slitna. Min hjälm är lite för liten, som kontrast till de för stora stövlarna, och rätt gammal den med. Sedan rider jag också i en tröja med sånt här sportigt material, och en t-shirt över. Så det är ju helt okej. På vintern däremot när det är kallt ser jag ut som jag vet inte vad för jag har ingen bra tjocktröja/sportig härlig väst/ngt annat funktionellt att rida i. Och så säkerhetsvästen som är ETT SKÄMT. Jag ser ut som Quasimodo. I detta skulle jag alltså behöva en rejäl uppfräschning. Men det är ju så dyrt?? Och känns så onödigt när jag bara använder det en gång i veckan? Men ett par nya stövlar ska jag faktiskt ta och investera i inom kort. Jag har hittat ett par som verkar bra som bara kostar ca 1200 i nypris, ska bara klämma lite mer på dom först.

Ja okej det var ju inte alls det som detta inlägg skulle handla om. Jag hade ju, eftersom jag red en annan tid än min vanliga, en annan ridlärare och fick en häst jag aldrig brukar få i min grupp. Han heter Zoran och är jäääättestor jämfört med de små grislingar jag brukar få. Han är också rätt liksom lång och stel i sidorna. Sååå det var en utmaning verkligen. Vi övade på förvänd galopp och lille Zoran gick väldigt bra i galoppen, och det var egentligen först efter att vi gjort detta om och om och om igen i båda varven som jag kände att han faktiskt gick mellan mina skänklar och händer och att han bar upp sig själv. Så förvänd galopp var väldigt bra för mig idag. Och Zoran var också rätt bra att få. Han är en gulligubbe.

Dessvärre har jag ingen bild på oss tillsammans, för han gick lektionen efter också. Så då fotade jag Inter och Salento istället för de var så sociala och suktande efter mys <3<3

  

Golligolligooooollll!!!!

Här försökte jag fota min stalloutfit……haha det gick väl sådär. Men här fick jag ju i alla fall med min jacka som också den har mer än 10 år på nacken (närmare 15….??????). 

Efter ridningen tog jag en supergod kullamust med hallonsmak (SÅ GOD!!!) och sedan tog jag en promenad i hem i duggregnet och lyssnade på vår egen podcast och carpade lite. Promenader skänker mig en sån sinnesfrid <3

En så himla fin kväll!

Hashtag veckans häst

Ännu en torsdagskväll till ända, ännu en ridlektion riden. Jag spenderar ju varje torsdagskväll med att rida en timmes lektion mellan nio och tio på Ågesta ridskola som ligger strax utanför Farsta strand här i Stockenholmen. Och SOM det är härligt och carpigt och underbart att spendera tid i stallet med hästarna.

Idag hade jag en liten gulleplutti som heter Lotto, som jag ridit en del innan. Han tjatade och tjatade om att vi skulle ta en selfie tillsammans så till slut gav jag med mig, men alltså vart är selfiepinnen när man behöver den?!?

IMG_0098.JPG

IMG_0100.JPG

Lotto är väldigt snäll och trevlig, men lite lååååångsam och seg och vill hemskt gärna komma undan att gå liksom ”centrerat” genom att skjuta ut ena bogen åt sidan. Ofta kommer han nog också undan med det för himmel och pannkaka vad jag kämpade med att få honom jämn. Jag hade honom nästan inte högerställd alls utan kämpade typ hela tiden med att ha honom lite åt vänster och att han samtidigt inte skulle skjuta ut bogen och ramla åt sidan.

Men trots detta krångel gillar jag honom mycket för han är så göööölllli med sina små vita ögonfransar :’))))

IMG_0116.JPG

I denna bild är det inte Lotto som är the star utan hästen bredvid honom, Månella. Kolla hennes underläpp. Hahaha den bara hänger och slänger där på bilden, för hon stod och var så avslappnad. GÖLLEHÄÄÄST!!!

IMG_0123.JPG

Det var en rätt bra lektion för att jobba med liksidigheten i Lotto. Vi jobbade med sitsen och handen och övergångar mellan gångarter, men bara mellan halt, skritt och trav. Det var ingen galopp för de är inte riktigt igång efter jullovet. Så jag fick rätt mycket möjlighet och tid till att fokusera på bogarna och det.

Summa summarum: bra lektion, bra Lotto och bra Yrsa. Jag önskar jag hade råd att rida ännu mer!

Stallkväll

Idag är en helkväll i stallet för mig. Jag red extra klockan sex och så ska jag rida min vanliga tid klockan nio också. Så nu emellan sitter jag och tittar på lektionerna för att dels ha något att göra och dels för att lära mig något. Jag brukar alltid försöka sitta och försöka se hur folk rider och vad de gör bra som jag kan ta efter.

IMG_7187.JPG

Den första lektionen hade jag en liten hest som heter Bendit, vilket är lite kuligt eftersom han är väldigt korvig men inte alls så bendig. Han lägger hellre huvudet på sned än att böjer i nacken. Här är han! Gölli va?!

IMG_7223.JPG

Nästa lektion ska jag ha en som heter McMillan som jag haft de senaste två gångerna. Dessa har känts jättebra och kul men nu är det hoppning och det är jag lite rädd för ju. Speciellt på hästar jag inte känner. Så vi får se hur det går.

Dagens fashion i stallet är förresten red on red (alltså red som i röd). Det visste ni kanske inte? Mm men det är senaste modet i alla fall. Jag matchar ansiktet med tröjan och är kanske coolast här…

IMG_7185-0.JPG

Åh hörrni jag älskar verkligen att vara i stallet! Hästar in my heart <3<3<3

IMG_7165.JPG

IMG_7153-0.JPG

IMG_7173-0.JPG

 

Rida rida liten hest

Torsdagskväll är likamed ridningskväll, det vet ni väl. Jag red inte förra veckan så läääängtet i kroppen alltså! Det var så härligt att få rida igen. Gud jag älskar det så mycket, jag önskar att jag kunde rida mer!

Idag hade jag ”lilla” Zoran som är en gammal gubbe utan pannlugg, men gölli ändå tycker jag. Men lite stor för mig som får rida ponny liksom.

20140403-232456.jpg

20140403-232520.jpg

Vi skulle jobba med sluta idag, för er oinvigda säger jag: googla. Det gick bra. Inte. Alls. Alltså det giiiiiick inte att göra sluta i traven för han bara gick rakt på spåret och älgade på som en galning. Så jag gjorde lite öppna istället för jag kände bara att det var onödigt att hålla på och kämpa och kämpa när han bara blev spänd och springig. Då kändes det bättre att få till formen bättre och se till att han gick avslappnat. Lille gullegnossisen!

Rapport från stallet over and out. Nu ska jag stensova (alltså sova stenmycket och bra) och sedan upp och yoga imorgon. Jag längtarrr! Puzz och godnatt! Sov tight. I en tight pyamas.

Stallet

Igår var jag i stallet och red på lille pånyn, sådär som jag alltid gör på torsdagar. ”Mitt” stall heter ju Ågesta ridskola och det är alldeles nybyggt (ja sedan ett par år tillbaka iaf). Det är så himla fint, och alla hästar och alla ponnys har stora boxar.

20140207-133323.jpg

Det känns så mycket på hästarnas psyken att de mår bättre av att stå i boxar, än så som de stod i det gamla stallet i världens smalaste spiltor. Egentligen var gamla stallet ett kostall men hade gjorts om till ett häststall. Så det var smala spiltor, smala gångar och foderbord. Inne på en toalett i nya stallet sitter en bild från foderbordet i gamla stallet.

20140207-133332.jpg

Och på väggarna på stalltorget sitter det uppe en massa gamla namnskyltar på hästar som gått bort eller blivit sålda :'(

20140207-133339.jpg

20140207-133346.jpg

Men nu ska vi inte gråta, nu skulle ju jag rida! Jag fick en liten ponny istället för en häst. Eftersom jag är ganska pötite i min grupp så brukar jag få rida ponny ibland, när det är någon sådan som går med på vår lektion. Här är den lilla ponnyn jag fick, han heter Knut.
20140207-133359.jpg

20140207-133419.jpg

OCH ÄR PYTTELITEN!!!! Klart jag inte skulle rida honom, hans manke går på riktigt kanske bara upp till mina lår. Jag skulle kunna springa med benen samtidigt som han sprang med sina.

Nej det var denna skönhet jag skulle ha, Tindra. Varsågoda för bildbomb på oss två.

20140207-133431.jpg

20140207-133452.jpg

20140207-133500.jpg

20140207-133509.jpg

20140207-133527.jpg

20140207-133538.jpg

 

Jag var lite orolig innan lektionen för Tindra har en förmåga att busa till det en del. Hon studsar runt lite och bockar och är rädd (eller ”rädd”, jag vet inte) för den ena kortsidan och kan, om en inte är uppmärksam, kasta av en. Jag är ju INTE det tuffaste chipset i påsen när det kommer till struliga och busiga hästar, speciellt inte efter att jag fyllde 20 och fick en fullt utvecklad hjärna som förstod alla faror med att hålla på med hästar……….

MEEEEEN det gick gudskelov bra. Hon hoppade till en gång och när vi skulle galoppera på medellinjen rakt mot kortsidan hon är lite skraj för gick det sådär. Då ville hon bara gena så att hon skulle slippa att springa hela vägen fram. Men det fick hon och allt var frid och fröjd, och min ridlärare var också nöjd och sa att det var jättebra och hon gick i en avslappnad och fin form. Åh vad jag älskar att rida när det går bra!! DET ÄR DEN BÄSTA KÄNSLAN I VÄRLDEN att bara glida fram på lillhästryggen och njuuuta.

Bra lektion=glad Yrsa

20140207-133605.jpg

Och när vi skulle gå ifrån stallet gick jag förbi denna gullesnutt och kunde inte låta bli att fota. Hen tyckte det var dags att sova :’) <3<3<3
20140207-133616.jpg

Häst är bäst

Igår fick jag min ridräkning och fnittrade som Madde gjorde i sin announcementvideo *tihii*. Den lilla smala summan av 7000 kronor ska jag betala för att rida denna termin, och baserat på detta bestämde jag mig för att åka och rida trots ont i örat och ludd i huvudet. Annars skulle det vara som att kasta flera hundra spänn i sjön.

Jag fick Parma tilldelad till mig och är det någon liten gullesnuttehäst jag älskar så är det Parma. Men jag blir alltid så sugen på skinka när jag rider henne….? Jaja. Jag ville fota mig med Parma men hon var mer intresserad av att äta mat än att posera.

20140124-111256.jpg

20140124-111307.jpg

20140124-111314.jpg

Ibland önskar jag att jag hade någon med med i stallet som kunde fota mig med alla små söta hästar……………………hint hint hint……..tomas….

Ridningen gick tyvärr inte så jättebra, men det spelar inte så stor roll för jag älskar Parma i alla fall, lille gulletussen. Jag önskar hon var min. Då skulle jag stå och klia henne under hakan varje eviga dag <3 Fick jag inte det så önskar jag hade i alla fall 7000 till så att jag kunde rida två gånger i veckan, för det är så mysigt och bra för kropp och sinne.

Lucka nummer fyra, något jag älskar

Hmmm…..något jag älskar alltså….det finns ju så mycket som känns självklart att skriva om här, min familj, Tomas, mina katter, godis, våren, kompisar, håkan hellström, ängsholmen osvosv men det jag tänkte skriva lite om är istället ridning. Eller skriva och skriva, jag tänkte kopiera in en inlägg jag skrev för cirkus två år sedan. Bloggarkiv for the win. Anledning till detta skamlösa kopierande från mig själv? Extrem tröttma efter biobesök och skola och häng på ztan. Håll tillgodo ni som inte läst det än, eller inte kommer ihåg. Ni som inte tycker det känns spännande, gå och lägg er.

 

Jag började rida ganska sent i livet om man jämför med folk som lärt sig rida innan de lärt sig gå. Från att jag var sju år har jag minnen av att jag gärna ville börja rida, men inte förrän jag var typ tolv började jag med ridningen och då på Ågesta Ridskola. Och jag blev snabbt hooked. Åkte på ridläger och stod i. Min favorithäst var Honey och jag älskade henne även fast jag var rädd för henne.

Jag och Honey på ridläger. Mitt första och bästa!

.

Eftersom jag var så pass stor när jag började med ridningen blev stallet ganska snabbt en del av min vardag. Jag åkte dit i tid och otid och ville mer än allt annat bli skötare på en häst. Det var det absolut coolaste man kunde vara nämligen, näst efter att vara skötaransvarig i styrelsen. DET var the top of coolness. Jag fick vänner i stallet och kände mig hemma på ett sätt jag inte gjorde i skolan där jag hade det jobbigt med kompisar och så. Det var kanske därför det var så roligt.

Jag ”leder på knatten”. Lillpluttan som sitter på Kiwi (?????) är ingen mindre än min lillasyster Nora.

.

Efter två år på ponny började jag rida häst. Det var för att jag var stor och platser behövdes på ponny till de mindre. Det här är något jag verkligen ångrar att jag gjorde. Jag skulle ha ridit kvar på ponny längre så hade jag lärt mig allt rätt från början. Nu gick jag från att ställa i hörnen och tänka på farten till att göra konstiga övningar som ”öppna” och hade INGEN aning om vad det var. Men det gick som det gick, och det gick ju. Men jag känner mig fortfarande lite ledsen över det snabba hoppet som blev.

.

Efter inte allt för lång tid skaffade Vilda en sköthäst. Han hette Lill-Silver och var den finaste ponnyn på hela stallet tyckte vi. Ja vi, för jag hakade på hennes tåg och blev lite som en extraskötare till Silver. Det var en lätt utväg att ”få” vara skötare och ha en naturlig plats i stallet utan att behöva genomgå det jobbiga skötarprovet. Jag blev snabbt förälskad i Silver men tyvärr avlivades han inte så lång tid efter att ”vi” börjat som skötare. Då var det dags att gå vidare och Vilda hittade en ny kärlek i hästen Gold Digger. OCH NU MINA VÄNNER!!!! NU KOM CHANSEN ATT BLI SKÖTARE ÄVEN FÖR MIG!!!! En plats på den vita sagohästen Athos blev ledig och efter ett svettigt skötarprov stod jag med på skötarlistan. Lyckan var total! Jag var ÄNTLIGEN skötare och Athos hade även två andra skötare som var otroligt coola i stallet på den tiden. Vi blev vänner och jag steg snabbt uppåt på den sociala stegen i stallet.

Precis i början när jag blivit skötare på Athos. Åh så lycklig (och liten!?!??!??!?!) jag var!

.

Nu började livet i stallet på riktigt. Jag blev ju som sagt vän med några av de ballaste balla och även om jag gick runt med hjärtat i halsgropen hela tiden för att jag inte ville göra något fel så var det här en vändpunkt. Stallivet blev ännu roligare och vissa veckor kunde jag tillbringa nästan alla dagar i stallet. Jag jobbade som ledare för yngre barn, tog hand om Athos, mockade stod i och var med mina vänner. Det var en himla fin tid och jag var lyckligare i stallet än i skolan (där jag fortfarande hade kompis- och coolhetsproblem)

Lilla Yrsa och LILLA Nora på en av Athos födelsedagar (ja de firades ALLTID med tårta)

.

Eftersom jag var så mycket i stallet och var så gammal och förståndig (som jag alltid varit) så blev jag efter ett tag invald i US, ungdomssektionen! Det ballaste av det balla! Jag blev också skötaransvarig och hade verkligen så himla kul i stallet och med alla där. Jag fick ”vara mig själv” där (hahhaha lame sagt). Men det var verkligen där jag fick leva det livet jag ville ha. Folk visste vem jag var, jag var betrodd med uppdrag, jag hade vänner, jag blev uppskattad, jag var NÅGON.

*EmOgIrRlL* med BD-stjärna vid ögat. Jjojo. En annan var ju ball.

.

Även fast jag gick i gymnasiet så fortsatte jag vara mycket i stallet. Jag föll inte riktigt för att det var töntigt och lame att vara där. Det var ju som sagt där jag fick vara någon och det har nog varit min räddning i mycket. Alla vill bli sedda och vara någon. Och där var min arena. Jag fick det bättre med vänner och socialt liv under gymnasiet men stallet höll mig kvar. Däremot började det bli jobbigt med själva ridningen. Allt runtomkring var roligt med pressen i att vara så himla bra och få hästen att gå på tygeln varje lektion blev stor. Jag red i en väldigt bra grupp med väldigt duktiga personer så det påverkade mycket och gjorde prestationsångesten brutal. Jag grät ofta och kände mig otroligt dålig. Men på alla andra fronter i stallet rullade det på och det hade säkert gjort det ett tag till om inte…..

En annan av Athos små födelsedagar…

.

Jag tror att krisen kom i gymnasiets slutskede. Athos var gammal och allt som oftast halt. Han kunde inte fortsätta som ridskolehäst och något var tvunget att hända för att han inte skulle förtvina. Kärleken till den hästen var så otroligt stark. Det går knappt att förklara. Eftersom vi inte ville se honom fara illa köpte vi loss honom från ridskolan. Vi ville så gärna att han skulle få fina sista år så fyra stycken gick ihop och köpte honom för att sedan skicka honom till Skåne där han fick bli lycklig och bortskämd pensionär. Det är nog en av de finaste saker jag gjort i livet, att köpa Athos. Jag är så glad att jag gjorde det och inte lät honom förstöras ännu mer. Men där dog mitt engagemang lite. Plus att jag var nitton år och det var så mycket annat än stallet som lockade. Jag fortsatte rida men hängde inte alls lika mycket i stallet.

Och efter ett tag slutade jag upp med ridningen också. Det var inte roligt längre utan blev bara ett ångestfullt race att vara BÄST hela tiden. Så jag bara slutade. Jag orkade inte längre.

.

Sedan dess (alltså 2006 typ) har jag haft uppehåll (mer eller mindre) tills jag började rida på Ågesta igen för cirka tre år sedan (EDIT ja alltså nu fyra år sedan…). Jag kände plötsligt hur mycket jag saknade ridningen och hästarna och när jag och Tomas flyttade från Kallhäll till Hökis var det plötsligt nära stallet igen. Jag gick till stallet med nervösa steg en augustikväll när jag skulle rida för första gången på så många år igen och det har jag inte ångrat en minut. Jag älskar att rida!!! Det är absolut inte roligt varje gång och går inte superbra hela tiden men det är så otroligt givande och harmoniskt (och bra träning!!!). Jag tror inte att jag kommer sluta rida igen och jag tror att det var bra att ha en liten paus för att jag skulle hitta tillbaka till känslan av att det är roligt att rida! Nu rider jag två gånger i veckan (en gång ponny, en gång häst) och det är sjukt kult. (EDIT IGEN, rider tyvärr bara en gång i veckan nu pga pengabrist :'( )

Så för att sammanfatta detta LÅNGA inlägg (jag borde ju verkligen skriva en bok) vill jag tacka min mami och papi för att jag fick börja rida för jag tror att det gett mig så otroligt mycket bra. Tacktack!!

 

TILLÄGG till the 2013 edition: Så här lät det alltså för snart två år sedan. Nu har det ju gått ett tag sedan inlägget skrevs men jag tycker fortfarande att ridningen är så himla givande och jag älskar att umgås med små hästisar på torsdagarna. Jag skulle så himla gärna rida ännu ännu mera, gärna flera gånger i veckan, men det är ju en fråga om pengar för tyvärr kostar det en helt sjukt massa pengar. Jag är så gla att jag har ridningen att se fram emot varje torsdag, nu hoppas jag bara att jag kan göra lite framsteg för på senaste tiden har det känts som att jag står lite stilla i utvecklingen. Menmen älskare gör jag i alla fall!

Snel hest

Igår skuffade jag omkring på en av de största hästarna i stallet (säger jag bara rakt ut sådär, jag har inte gått runt och mätt..) till skillnad från förra vecka när jag red ponny. Den stora skönheten heter Dell och är en flugskimmel (alltså skimmel=vit, flug=med prickar). Jag har en speciell fäbless för vita hästar eftersom min stora hästkärlek här i livet, Athos, var vit. Dessutom har jag hört att vita hästar ofta kan bli utfrusna ur flocken för att de ”ser så konstiga ut” tycker de andra hästarna. Jag känner alltså att jag och de vita hästarna har ett speciellt band, eftersom jag också har blivit utfryst i mitt liv…..*eMoGiRl*

20130426-100242.jpg

20130426-100247.jpg

Dell var lite grinig att göra iordning men när jag sedan svingade mig upp på hans lilla rygg (sanningen är att jag med hjälp av en pall fick kravla mig upp otroligt osmidigt) så var det lite som en dröm. Allt gick jättebra och kändes lätt och kul. Det är så himla skönt när det känns bra. Jag blir så glad! Sedan tror jag också att jag kanske har lättare att ”nöja mig” och känna att det varit en bra lektion även om jag inte varit bäst i gruppen, till skillnad från när jag var tonåring och genom hela lektionerna tänkte på allt annat än ridningen jag var bra på för att inte bryta ihop totalt för att det kändes så dåligt. Det var samma sak om jag fick dåligt (alltså typ vg) på ett prov, då tänkte jag febrilt på saker jag var glad och nöjd över för att inte börja storgråta av misslyckande-känslor. Ja herregud vad jag hållit på och inte tyckt att jag duger bra i mina dagar…….så är det såklart fortfarande till viss del inom vissa aspekter av livet men inte alls i samma utsträckning som förut.

Jag önskar så att jag hade pengar så att jag skulle kunna rida två gånger i veckan i höst, eller i alla fall en och en halv. Det skulle vara drömmen det!

Stallbesöket

Igår var jag i stallet och lekte med hesten. Jag var lite opepp på att åka dit pga huvudvärk och mitt bråk förrförra veckan med min vikarie. Jag drog i alla fall iväg mig själv eftersom varje lektion kostar över 300 spänn (!!!). Nu i efterhand är jag glad för det för det var mys och kul.

Jag fick rida min lilla elskling Armani <3 20130419-130612.jpg

20130419-130617.jpg

20130419-130622.jpg

Han är så fin han! Efter att jag skuffat runt på honom i en timme och jobbat med övergångar och sitsen borstade jag honom noggrant och så borstade jag mig själv lite också. Bra med en borste tillgänglig sådär!

20130419-130810.jpg

20130419-130817.jpg

Mysimyyys! Vill rida varje dag!

Häst är bäst och Parma är inte en skinka

Pjuuuwwhh nu har jag precis kommit hem och lagt mig i sängen. Vilken kväll jag har haft vänner. En riktig hästkväll med riktiga hästjobb (höhöhö).

Jag började klockan sex med att rida ett pass på en liten häst som heter Bendit, vilket är ironiskt då han är så förjävvla stel och inte alls vill benda it. Sedan pausade jag i två timmar och pluggade lite under denna tid och sen på’t igen ba. Då hade jag Parma(skinka) och hon är en av mina absoluta favvos för hon är så extremt mysig och gosig! På båda lektionerna övade vi tempoväxlingar och det var himla mycket blandat resultat för mig. Min ridlärare sa ”det är lite roligt att du kan få hästen att gå så himla fint och sedan går den inte alls fint helt plötsligt” (ja typ så iaf). Men det är ju bra att det går bra ibland *har ett halvfullt glas i näven*. Jag har i alla fall en bra feeling efter dagens lektioner och det känns bra!

 

20130228-233123.jpg

20130228-233141.jpg

20130228-233147.jpg

Titta på goseparma! Vilken pärla! Hon la mulen i min hand och vilade där, så himla fint! Började gråta lite.

Nu ska jag sova fast jag inte har duschat. Japp så äcklig är jag. Men det bjuder jag på, som Sally skulle ha sagt! Puss och godnatt alla ni gamla godingar, men också ni nya besökare som kommit för att ni vill ha skvaller om Hanna. Stanna kvar på en kaffe om ni vill! Jag bjuder!