Kategori: jobb

Snodd karriärslista

Vad ville du bli när du var liten?
Jag ville bli elefantskötare eller clown. Sen när jag blev life äldre ville jag jobba med att skriva på något sätt, och när jag blev ännu lite äldre ville jag jobba med fotografi eller teater. Deppigt att ingen av mina drömmar blivit av….

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag trodde nog att jag skulle bli författare pga tyckte jag var riktigt himla skarp på att skriva. Jag skrev (och tillverkade tillsammans med min partner) till och med en bok som projektarbete i trean. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Jag gick sam-media. Det var så att man fick behörighet till typ allt på universitet men samtidigt fick man hålla på jättemycket med fotografi, textkommunikation, rörlig media, radio och mediekommunikation (fick tex i läxa att skapa en blogg och skriva om fenomenet, jag sågade det totalt…….ehhehe. Tjejen med bra fingertoppskänsla för kommande trendande saker since 86). Jag valde också till att läsa en massa scenisk gestaltning och fick alltså syssla med det roligaste i världen på skoltid. 

Vad hade du för betyg?

I högstadiet gick jag ut med nästan alla MVG, tror jag hade ett g och en handfull VG. I gymnasiet gick jag ut med 18,6 i snitt (20 var max). Alltså nästan alla MVG. Jag har alltid velat prestera väldigt bra och lagt mycket av mitt värde i betygen. Helt värdo egentligen. Skulle jag få göra om allt skulle jag brytt mig mindre om att försöka få alla MVG och mer om att ha roligt. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

Mina bästa var: svenska, samhällskunskap, textkommunikation, teater, foto, hemkunskap, religion och idrott (iaf om en tänker från åttan och framåt innan det hatade jag det).

Mina sämsta var: matte, musik, kemi, fysik och franska.

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Japp. Jag gick ut gymnasiet 2005 och våren 2009 började jah plugga kreativt skrivande på Södertörns högskola. Sen hösten 2009 började jag på lärarutbildningen på universitetet. Sammanlagt har jag läst mer än 4,5 år efter gymnasiet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Jag jobbade i stallet när jag var yngre, både som ledare för yngre barn och med hästarna. Sen har jag jobbat på kollo sedan jag var 17 år, och jag jobbade på Skansen en sommar när jag var 18 år. Mitt första riktiga jobb jag sysslade med på heltid var som barnskötare på förskola. 

Vad har du mer haft för yrken?

Okej: hästskötare, hästledare, passat barn, kolloledare (inom en mass olika områden som kökspersonal, höghöjdsbanepersonal, pysselmänniaka, lägerchef, ansvar över de som utbildas till ledare osv), koskötare på Skansen, barnskötare, assistent till ett barn som behövde extra hjälp på förskolan, delat ut lappar för diverse olika saker som typ ”kaffe för 5 kronor på Pressbyrån”, jobbat på loreal men jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde där?, jobbat som vanlig personal på hm i flera flera år, jobbat på egoboost Magazine som både redaktör och redaktionschef, kassapersonal på en teater, lärare…och ja det kanske är det?

När hamnade du i den banan du är i idag?

Jag började ju som sagt plugga till lärare redan 2009 men började inte jobba med det förrän i höstas. Just nu är jag dock inne i en tvekperiod igen (har haft en del sådana) och vet inte riktig vad tusan jag egentligen vill syssla med. Och än mindre hur jag ska komma dit. Jag är rätt sämstig på att tycka att jag är bra och att se möjligheter.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Det har jag nog inte helhjärtat känt någon gång. Kommer det någonsin komma? 

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Oj..jag hann ju inte jobba så länge som lärare innan jag blev sjukskriven och jag fick inte direkt höra att jag var bra på något alls men det kändes ändå som att jag fick bra kontakt med många av eleverna och det tycker jag är en komplimang från dem och alltså något jag borde vara bra på..

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag är en extrem prestationsmänniska fortfarande och har svårt att känna att jag är bra nog, vilket ju är väldigt dåligt för mig personligen. Annars kan en dålig sida vara att jag kan ha svårt att säga ifrån.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

Att jag chefade omkring på egoboost bra och lyckades få ihop tidningar trots minimal budget och få personal, hela mitt kollojobb då jag verkligen känt att jag varit så himla bra på det jag gör och liksom connectat med barn och kunnat lyssna och hjälpa och påverka, det lilla jag hann jobba som lärare tror jag att jag förmedlade till en hel del att kemi kan vara himla kul.

Vad går ditt jobb ut på mest?

Ja alltså just nu går mitt jobb mest ut på att få två barn att leva och frodas. Föräldra”ledighet” my ass. Annars går det ut på att förmedla kunskaper i enlighet med skolverkets riktlinjer till ett gäng barn. 

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Jag skulle vilja jobba med att skriva. Precis som drömmen var i gymnasiet. Detta vill jag supergärna. Annars skulle jag vilja jobba med hästar, det tror jag att jag skulle må så himla bra av. Hästar in my heart! 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Politiker. Mvh hon som börjar gråta av hetsiga diskussioner och att andra ska hålla på och tycka saker om en. 

Vad gör du om fem år?
Jag hoppas att jag har hittat min rätta plats och att jag är glad när jag går till jobbet på morgonen. Och så hoppas jag att jag lugnat ner mig med prestationsångesten och jobbar för att leva inte lever för att jobba.

Vad gör du när du är 60 år?

Är förtidspensionerad pga har tjänat så otroligt bra under min livstid (eller har jag kanske vunnit på lotto??) och så jobbar jag ideellt med en massa viktigheter som inte ger klirr i kassan men som ger helt andra värdefulla saker. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Yrsa Andrée

It-girl. 
Nä skoja.

Yrsa Andrée

Författare, clown, elefantskötare, bloggstar, journalist, skådespelare, barntvprogramledare, uppfinnare av botemedlet för cancer, hästuppfödare och dressyrmästare, för evigt kolloledare, pysselqueen och nöjd med sin tillvaro.

Veckans planer 

Här kommer veckans planer fast i ny tappning. Utan en massa hetziga pinterestbilder för jag känner just nu att jag är fett mätt på pinterest. Jag känner mig inte inspirerad utan bara stressad över hur mitt liv/hem/öra/mat/kropp/utsikt…osvosv ser ut.

Nä denna vecka är det endast denna bild som får pryda inlägget:

Hahaha ja och typ det där är mina planer för veckan *konfettiregn* *svettas på förhand inför denna hetsvecka*. VK står alltså för Vår Klass och tiderna betecknar när föreställningen börjar. Så då kommer jag befinna mig på jobbet.

Saker som inte står uppskrivna men är planerade är ett eventuellt besök på landet på fredag-lördag, påskfirande på söndagen och det är det. Nä nu måste jag springa iväg för att hinna med allt som ska göras denna vecka………… ………. …….

Nattskiftet

Bild 2015-03-26 kl. 23.05 #8

Här sitter jag i soffan, nyss hemkommen från stallet och svettig och hästdoftande i sporttoppen och kvällsjobbar lite. Jag fick nyss reda på att morgondagens föreställning kommer att ställas in på grund av sjukdom och jag ska meddela alla gäster detta, så otroligt tråkigt att vara den som måste meddela alla förväntansfulla besökare detta ::—(((

Känns ju också viktigt att denna info går ut asap eftersom föreställningen är redan klockan ett imorgon, därav detta svettiga kvällsarbete. Åh alla stackare. Jag kanske ska ställa upp och göra något för att kompensera dem för det uteblivna besöket? Köra ”min klass” istället för ”vår klass” och bara berätta en massa stories från min skoltid….hehehhe. Ni som lyssnar på podden vet att jag kan sväva iväg när jag pratar om min barndom/ungdom. Eller bara sätta dem i ett helt mörkt rum och köra radioversionen av föreställningen………hmm tåls ändå att tänka på. Jag kan kanske lura dem att skådespelarna är där men att det ska vara sådär helt mörkt…..?

Jaja back to bizniz. Dagens visdom ni kan få med er av mig är: don’t shoot the messenger.

Cv-verkstad

Bild 2015-03-23 kl. 14.20 #3 Bild 2015-03-23 kl. 14.21 #4 Bild 2015-03-23 kl. 14.22 #9

Här vettni här händer det grejer!! CV-magi skapas!! Ehehhehe…..hehehheeee…….

……..

Alltså VET ni hur svårt det är att formulera bra personligt brev eller? Och att det står överallt att det personliga brevet är det viktigaste av allt gör ju inte pressen mindre direkt. Jag har lyckats skriva lite om min person, men nu ska jag skriva om varför just jag ska ha jobbet och varför jag vill jobba just där. S V Å R T. Allt blir bara klichéer. Men jag har hittat ett jobb jag kanske ändå vill söka, som måste sökas rätt snart…så jag måste get my shit going..eller hur man säger. Någon som har några balla tips?

I övrigt har jag inte hunnit med något annat av det jag planerat för dagen, förutom att gå på en visning. Jaja det är ju söndag så det får väl vara okej med det.

Nu – tillbaka till cv:t.

Nypremiär av vår klass

Igår var det 70 år sedan Auschwitz befrielse, och i samband med detta hade DN abonnerat hela salongen på Teater Galeasen och hade prisutdelning och happenings innan och sedan såg alla gästerna på nypremiärsföreställningen av Vår Klass. Det var en hel del balla personer där, och det var ett himla säkerhetspådrag med säpo och poliser och bevakning pga gästerna Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra, Fridolinet, Björklunden, Lööfet, Häggis (mina balla smeknamn på partiledarna) OCH SIST MEN INTE MINST PRINS DANIEL!!!

DN var de som höll i eventet och planerandet, men jag och Vilda (och två till personer) var där från Galeasens sida och hjälpte till innan. Det var HIMLA mycket att ordna med inför dessa betydande personers ankomst. Mycket städande….till exempel dammsugning och skurning av stället som skulle agera garderob…där alla bara skulle stega in med sina smutsiga skor…….vi var halvmotiverade inför denna uppgift. Alltså lite smuts på golvet har ju ingen dött av. Dessutom rullades det ut en matta där också sedan…

IMG_0439.JPG

Det var poliser ÖVERALLT. Och säpofolk med öronsnäckor och kostymer.

IMG_0438.JPG

Jag och Vilda fick det ärofyllda uppdraget att plocka upp fimpar från marken utomhus ”för det här är inte representativt inför prinsens ankomst”. HAHHAHHA dog lite. Det är ju marken utomhus!?!?!? Men jaja vi plockade på.

IMG_0457.JPG

Jag invigde scenen lite också…banade väg för skådisarna liksom.

IMG_0429.JPG

Sedan förberedde vi lite i prinsens loge, som han skulle få hänga i med sitt entourage ifall det skulle vara så att han inte ville hänga med pöbeln i ”vita rummet” där de skulle mingla och äta snittar i pausen. Det tyckte vi var lite ballt. Detta är nog det närmsta prins Daniel vi någonsin kommer komma.

IMG_0454.JPG

Vi som skulle jobba hade klädkod svarta byxor och teater galeasen-tröja. Detta resulterade i att jag och Vilda såg absurt lika ut. Som att vi liksom tyckte att det var lite skojigt.

IMG_0489.JPG

Sedan efter mycket förberedelser kom äntligen gästerna! På den gråa mattan trädde de in i vita rummet (aka scenen) och minglade runt. Jag och Vilda stod och såg behjälpliga ut i bakgrunden, och råkade hamna precis där Stefan, Anna, Fredde Reinfeldt och prinsen samlades för att bli lite intervjuade och sedan gå i samlad tropp in i lokalen. Det var ju stelt om något. Alla andra omkring var helt tysta och gänget stod tyst och konverserade, och samtidigt filmade och fotade folk omkring och jag och Vilda gjorde vårt bästa för att hålla oss ur vägen vilket gick sådär för de ändrade riktning på kameran hela tiden så vi var tvungna att smidigt förflytta oss omkring i foajén där utan att hamna i bild eller störa. Det var som en liten fars, vi måste sett så roliga ut.

IMG_0464.JPG

Efter allas intåg var det dags för välkomnande och utdelning av pengar. På scenen stod Peter Wolodarski och min extramamma Sophia som är chef för Teater Galeasen. Ball. Sedan kom lite fler folk upp och så var ceremonin över ganska snabbt.
IMG_0467.JPG

Då skjutsades alla in till den andra scenen och fick se Vår Klass. Under första akten gjorde vi om i det vita rummet till en härlig buffésal dit folket slussades i pausen, sedan slussades de tillbaka in till föreställningen och vi som arbetade fick äta resterna av buffén.

IMG_0473.JPG

DET FANNS SÅ MÅNGA PANNACOTTA KVAR!!!!!!!!!!!!!! LYCKAN!!

IMG_0476.JPG

När andra akten var klar skulle alla snabbt bussas iväg så det gick i ett himla nafs för alla att komma iväg, och det var verkligen lugnet efter stormen och tröttheten kom som ett brev på posten. Jag skulle städa upp lite i salongen och hittade Jan Björklunds biljett och program osv på golvet, han borde lära sig lite mer om ordning och uppförande tycker jag. Kanske få betyg i det av sina omgivande kollegor?

IMG_0484.JPG

Ja och sen hade vi i ”crewet” alltså skådespelarna och teaterfolket ,inte dn och bindefeldtfolket, lite middag och mys och utpustning över att detta extrema hålligång nu var över! Kul var det men shit pommes frittes vilket otroligt pådrag. Nu ska det bli skönt med vanliga föreställningar. Även om jag kommer tycka att det känns lite tomt utan säpo…

myser på jobbe

Bild 2015-01-20 kl. 15.15 #5

Dag 1 på jobbet och hittills har jag idag hunnit: ha möte, rensa en kyl, skriva en inköpslista, syssla med facebooksidan i evvinerlig tid pga allt bara gick emot mig, gjort en facebookprofil till teaterchefen så att hon kan bli admin på facebooksidan, gullat med en bebis, gullat med en till bebis, diskat en maskin, ätit rostemackor med ost, planerat i min kalender, bokat in en tripp till martin olsson…och ja det kanske är det. Och nu sitter jag med min stora tekopp och njuter, typ. Innan arbetsdagen är slut ska jag också åka förbi en lägga i atlasområdet och lämna en blus som ska sys om.

Men det känns fortfarande som att detta kommer bli himla bra! Ska komma in i det hele ännu lite mera för att känna att jag har FULL KOLL PÅ LÄGET.

Vet du varför du aldrig kommer hitta dig själv? För du aldrig har tappat det

Inlägg med temat livskris kommer lastat. Och med svar på vad det är jag ska göra hela våren egentligen.

Såhär är det. Ungefär halva hösten (hela?) har jag känt mig nere och deppig och opeppad på mycket i livet. Jag har också varit extremt trött och haft svårt att hantera stressiga situationer, istället för att göra något åt det blir jag handfallen. Jag hade likadana besvär för cirka två år sedan, som faktiskt inte helt har försvunnit under dessa två år alls men gått lite upp och ner i perioder.

För två år sedan gick jag till min vårdcentral och tog alla möjliga tester på vad detta kunde bero på. De hittade dock inget avvikande i mina värden eller något som tydde på vad denna trötthet och nedstämdhet kunde komma från. Istället fick jag tid hos deras samtalsterapeut. Henne gick jag bara till några gånger för vårt samspel funkade inte alls, och hon bokade av vårt fjärde samtal och ringde aldrig upp igen och bokade om det och det gjorde inte jag heller. Så det enda jag egentligen fick ut av besöken hos henne, förutom aggressioner för att hon glömde bort vem jag var mellan besöken, var ett recept på antidepressiva tabletter som hon propsade på att jag behövde äta. Jag gick också till en läkare som sa att jag skulle må bra av att äta dem. Eftersom jag inte är den som ifrågasätter läkare så tänkte jag att jag ju kunde testa och se om det hjälpte.

Så jag gick inte och pratade med någon om allt som kändes jobbigt men jag började äta antidepressiva, och det gjorde jag i lite drygt ett halvår. Jag vet faktiskt inte om det hjälpte så jättemycket, eller om det inte hjälpte alls, eller om det hjälpte jättemycket. Men jag slutade äta dem under hösten 2013 (tror jag?) för att jag inte kände mig harmonisk och pigg och i grunden glad trots att jag åt dem, och så ville jag testa hur det skulle kännas utan dem. Jag tror att de kanske hjälpte mig upp ur den djupaste djupaste svackan, men att de sedan inte gjorde jättemycket. Men det är ju svårt att ställa sig utanför sig själv tycker jag och försöka se vad de faktiskt gjorde.

Oavsett vad tabletterna gjorde eller inte gjorde så var jag fortfarande trött och liksom less på saker (men som tidigare gick detta i perioder och allt har inte varit deppigt och svart och jobbigt hela tiden). Och nu i höst när en ny vårdcentral öppnade i hökarängen bestämde jag mig för att ta tag i mitt mående igen. Jag gick dit och beskrev mina symptom och fick åter igen göra alla möjliga tester för att ta reda på orsaken till mina besvär, men precis som för två år sedan så fanns inget som visade på en orsak till min trötthet och min nedstämdhet och min oförmåga att ”ha flera bollar i luften”. Så än en gång fick jag en tid hos en samtalsterapeut, och till henne har jag gått nu några gånger under hösten.

Vi har, bland mycket annat, pratat om min trötthet och hur stressad jag varit inför den stora livsändringen jag stått inför. Alltså livsändringen att gå från student till utexaminerad lärare. Ända sedan jag började plugga 2009 har jag aldrig tänkt längre fram än ”när jag är klar”, och min tid har varit så klar och så planerad (förutom den lilla avstickaren jag gjorde när jag tog uppehåll och började jobba på Egooboost istället). Nu är jag klar och det har inte alls känts sådär peppat och härligt och underbart som alla andra verkar tycka att det är att ÄNTLIGEN vara klar och få börja jobba. Jag har mest känt en klump i magen när jag tänkt på att jag ska söka jobb och börja jobba som lärare nu i vår. När folk gratulerat och frågat om jag sökt något jobb än har jag fått lätt panik och jag har inte ens lyckats göra ett ordentligt cv för att söka jobb med. Livskris deluxe! Och det är tankar som varit jättejobbiga för mig att möta.

Samtalsterapeuten har sagt att det jag uttrycker om mitt mående stämmer bra in på en person som har utmattningssyndrom. Denna bild är från vårdguiden där de beskriver hur utmattningssyndrom kan ta sig i uttryck.

Skarmavbild 2015-01-19 kl. 10.51.21

Mycket av symptomen ovan har jag, och även om samtalsterapeuten inte diagnostiserat mig eller att det är fastslaget att jag skulle ha detta så har jag känt att jag nu har chansen att göra något för att förändra mitt mående. Att gå direkt från en stressig livssituation som student till en stressig livssituation som lärare när jag just för tillfället faktiskt egentligen inte vill jobba som lärare har känts så himla motigt och fel och framförallt dåligt för mitt mående.

Så, istället för att börja jobba som lärare nu i vår ska jag jobba på en teater (den teater jag jobbat extra på under hösten). Jag vet inte riktigt ännu exakt vad mina arbetsuppgifter kommer att vara förutom att stå i biljettkassan när det är föreställningar och att jag utöver detta ska syssla med lite administrativa uppgifter, men jag är superpeppad och tror att det kommer vara bra för mig och för mitt psyke. Jag kommer att jobba rätt fritt och bestämma var och när jag ska jobba själv (såklart inte under föreställningarna, då måste jag ju vara på plats..men annars) alltså kommer jag att ha lite frilansstandard på mina dagar. Hur jag än väljer att jobba så ska det bli cirkus 40 timmar i veckan totalt och alltså en heltid. Skillnaden mellan detta och ett lärarjobb är ju dock att jag kommer kunna gå hem när jag går hem och inte känna att jag borde göra en massa mer. Och att det inte handlar om människor och relationer. Jag har så otroligt lätt att bli personligt engagerad i alla människor omkring mig, och ta ansvar för deras mående. Nu kommer jag liksom inte jobba med något sådant och det känns så skönt!

Jag hoppas (och tror) att jag kommer få tillbaka mitt sug efter att jobba som lärare i sinom tid. Jag tycker verkligen att yrket är roligt och givande och alldeles underbart på många sätt och vis. Vi får se om det blir redan i höst, eller om det dröjer längre innan jag känner mig redo för att börja jobba som det. Nu är jag istället redo att försöka hantera mitt mående, och försöka ”hitta mig själv”.

bild(1)

och så en happyklappy bild för att liva upp alltihopa lite.

 

FFK – frilansfrukostklubben

Denna vår kommer jag att arbeta lite likt en frilansare, alltså inte ha en fast arbetsplats att spendera alla mina timmar på. Jag kommer inte vara en frilansare men jag kommer till stor del att ha en livsstil som är frilansaraktig. Och alla vet ju att ett frilansarliv kan vara väldigt ensamt och tradigt och svårt ibland. SÅ från och med nu har jag en frilansarfrukostklubb med några av mina vänner som är i frilanssvängen. Vi ska ses och äta frukost tillsammans för att peppa, prata, få umgänge, mätta våra magar, utbyta erfarenheter och bara vara.

Idag träffades en del av denna frilansfrukostklubb för att göra just det ovanstående. Först så sågs jag och Josefin klockan åtta och gick till Ilcaffé på södermannagatan för en timmas hårt morgonjobb (under vilken jag iofs inte jobbade så himla hårt alls), sedan mötte vi upp Carro vid nio på nytorget 6 och åt en lyxfrulle och peppade, pratade osv.

Carro tog en avocadomacka och grapefrukt. Jag och Josefin åt båda deras havregrynsgröt med äppelkompott och skummad mjölk som är så himmelskt god. Och så festade jag också till det med en grillad croissant med gruyèreost och en kaffe <3<3 (alla bilder är brutalt snodda av Josefin, men hon har ju en så bra kamera så det kändes som att häda att plocka fram mina suddiga små mobilbilder…)

DSC02222-682x1024 DSC02227-682x1024 DSC02230-1024x682

Jag hade klätt mig snykkt med lite kavajaktig kofta och halsband dagen till ära. En vill ju vara fin för ”sina kollegor” (nu är jag dock hemma igen och har hoppat i mjukisdressen så fort jag bara förmådde..hehe).

Det känns så bra att ha en sådan här frilansfrukost i veckan att se fram emot! Carpa lite diem och sådär om vardagarna som annars kan kännas lite grå och ensamma. Jag tror att detta kommer bli en bra vår!