Kategori: Jobbet på egoboost

En månad senare…

Nu har det gått precis en månad sedan jag slutade jobba som redaktionschef på Egoboost Magazine. En månad. 30 dagar. En liten sekund och en liten evighet. Eftersom jag gillar jubileer och firanden (firade varje månad jag och Tomas hade varit ihop första året….heheeee….) så tänkte jag göra en liten utvärdering nu när jag fått lite distans till det hela.

 

 

Det bästa med att ha slutat jobba på Egoboost:

– Jag kan välja innehållet på mina dagar mer fritt. Vill jag baka en dag så bakar jag. Är jag trött sover jag lite extra länge. Enkelt och skönt.

– Jag behöver inte umgås och jobba med personer jag inte delar människosyn med.

– Läsning börjar bli kult igen och min bok (ja den där som jag skrivit på i tre år) börjar finnas med i mina tankar igen

– Jag känner mig som en lyckligare, roligare, mer avslappad och mer harmonisk människa (då jämför jag alltså med tiden innan sommaren och så, inte ALL tid på egoboostis)

– Det är billigare att köpa lunch på universitetet än på Vurma…..likaså är kaffet också billigare. BRA eftersom ekonomin inte ens finns för att den är så petite.

– Jag känner mig smart och bildad och ”cool” när jag läser på universitetet. Älskar att gå runt med ett block, suga på en penna och vecka pannan i tankfulla och smarta veck.

– Jag kan gå på toaletten hemma i min egna lilla grotta istället för på en allmän….uuuääähhh….

 

Det sämsta med att ha slutat jobba på Egoboost:

– Jag SAKNAR att umgås med mina kollegor varje dag. Bättre människor finns nog inte. Jag skulle mest av allt vilja ha tillbaka tiden från Gamla stan (fast med Carro där också såklart) Då kändes det mesta så enkelt och kravfritt. Vi var som en lite familj <3

– Alltså……pengar är ju najs….det går inte att sticka under stol med.

Alla dessa pressfrukostar och events!!!!!!!!!!!!!!!!! SÅ MYCKET SOM JAG SAKNAR DET?!?!??!?! Jag vill gå på grejjer nu meeeeeed!!!! Bjud mig alla företag som läser detta!

– Det är till och från jobbigt att ha ”gett upp något” och inte ”vara någon” längre. Töntigt men sant. Speciellt jobbigt är det när folk höjer på ögonbrynen och uttrycker att jag är något av en alien som sumpat min chans att bli något inom mediesverige.

– Min hy är mycket bättre, kan det ha något med att jag inte sitter lika mycket framför en dator att göra???

 

På det stora hela är jag i vilket fall glad och nöjd med mitt beslut att sluta på Egoboost. Det känns rätt. Jag ser ljuset. Jag äter skorpan. Men jag är VÄLDIGT glad att jag sökte och säger som Edith. Je ne regrette rien.

The last supper

Det är mycket ”sista….” nu. Nu var det dags för den sista måltiden. Hanna har ju redan slutat men jag, Cissi och Carro drog våra små ben mot Moodgallerian (SÅ hippa och coola är vi…..eheheh) för att äta på Vigårda. Cissi hade talat så gott om stället och det gick inte riktigt att säga nej till hennes små hundögon som stirrade på oss. Så vi trotsade regnrusk och drog dit.

Och ohh så gött det var. POMMES hade jag längtat efter så jääääääla länge. Den vegetariska burgaren var dock inte min tio i topp. Det var bara grönsaker och ost, lite som en sallad mellan två bröd……..då hade jag ju lixom kunnat köpa en sallad. Men som sagt, pommesarna vägde upp det! Festade även till det med en liten cola och har nu ett sockerrus som inte är av denna värld. JObbar som en liten duracellkanin på speed, men det behövs verkligen för jag ska lyckas göra en överlämning till Sanna som tar över efter mig på korttttt tid. SÅ här sitter jag och skriver en liten manual om hur man jobbar som redaktionschef på Egoboost Magazine. Vill ni ha exempel? Okej dåååå.

1. Kolla igenom dina undersåtars bloggar för att se hur mycket de jobbar. Kommentera om de bloggar för mycket och arbetar för lite.

2. Det är som att jobba med små barn. Använd gärna mutor såsom: när ni skrivit klart detta får ni massage (eller valfri belöning).

3. Sitt INTE närmast fönstret om du är en frussen typ och har en redaktionsmedlem som trots sin ringa ålder verkar befinna sig i klimakteriet och har vallning på vallning.

4. Seven Eleven är inte värt. Hur nära det än är!! Inte värt. Alls.

5. Ta god tid på dig att svara i telefonen med lugn och sansad stämma. T a l a  n ä s t a n   ö v e r t y d l i g t  o c h  e x t r e m t  l å n g s a m t. Har aldrig fått så mycket ”VA?!?!” i telefonen som när jag svarar här.

6. Carpe diem, yolo osv.

Slut på exempel. Nöjda?

Ni frågar, jag svarar

Kära Bullen (obs! som det gamla programmet som gick på tv, inget annat)

Jag vill förtydliga att Isabella inte är anledningen till att jag valt att sluta på Egoboost. Jag kan tyvärr inte gå in på detalj vad det handlar om mer än att det inte känns rätt och att jag inte mått så bra här de senaste månaderna. Sedan finns det saker på jobbet som har förstärkt mitt beslut ytterligare, men Bella har som sagt inte med detta att göra. Jag är glad att jag träffat Bella och fått lära känna henne på ett sätt jag inte tror att det är så många som gör och hon har verkligen gjort sitt bästa som chef. Jag kommer sakna henne när jag slutar lika mycket som jag kommer sakna de andra på redaktionen.

Och tack för peppen! Jag tror absolut att jag kommer må bättre, jag känner redan nu hur det har lättat en sten från mitt bröst.

 

Hej då Egoboost

Jahapp. Nu var det dags att ”komma ut”.

 

De senaste månaderna har jag funderat. Mycket. På vad som är värdefullt i livet, på vad jag vill ha ut av min vardag, på hur mycket av min hälsa och mitt välmående som är värt att offra för ett ”ballt” jobb. Det jag kommit fram till efter mycket om och men och svängar fram och tillbaka är att jag inte kommer fortsätta jobba på Egoboost Magazine i höst. Det är inte utan att jag skriver det här med lite tårar i ögonvrån, för nu i samma stund som jag skriver det blir det verkligen sanning (även fast jag vetat om det ett bra tag). Mina nästan ett och ett halvt år på Egoboost Magazine har varit en av de roligaste och bästa perioderna i mitt liv och jag är så HIMLA glad att jag fick en chans att börja på tidningen som praktikant för att sedan få jobb som redaktör för att sedan få jobb som redaktionschef. Jag ångrar absolut ingenting för jag har fått så mycket fint och bra. Men allting måste ha en ände, på ett eller annat sätt.

 

Att jag har valt att sluta känns som ett av de bästa besluten i mitt liv, för jag tar min magkänsla på allvar och ignorerar inte min kropp som faktiskt bara skriker stopp. Men trots den lättnad jag känner så är det samtidigt svinjobbigt att sluta. Det jag kommer sakna allra mest med jobbet är mina FINASTEBÄSTASTESMARTASTEBALLASTE kollegor Hanna, Cissi, Carro och Bella. De fyra (och Josefin också) är helt klart den största vinsten med att ha jobbat på Egoboost Magazine. Det fina i kråksången är att jag kommer träffa dem ändå, för vi har en nystartad klubb <3<3<3

 

På måndag börjar mitt nya liv som inte längre innefattar att jobba som redaktionschef på Egoboost Magazine. Det känns som att stå vid ett stup, men ha en liten propeller på ryggen. Läskigt men roligt, och väldigt pirrigt.

 

Hörde jag kreativt kaos?!?!

För att få en överblick över den kommande tidningen som går på tryck IMORGON hade jag lagt upp alla sidorna i rätt ordning på mattan inne på vårt rum (har ingen tejp……..). Det var så fint………och sedan kom Christian!!! The dog, the myth, the legend. Han rejdade runt och ÄLSKADE alla papper som låg på golvet, bara till för honom att rusa runt på (??). Alla skrattade och klappade i händerna men jag grät och slet mitt hår. Min fina ordning!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Imorgon går tidningen i alla fall på tryck, och det är med sorg i hjärtat som jag skickar iväg den. Det är ett legendariskt nummer på många sätt.

Hårresande

GdJgQR on Make A Gif, Animated Gifs

Efter två tvättar ser barret ut som sådant. Lite rosa i topparna och vissa slingor, men annars blont igen ='( Tråk. Vill vara sockervadd på heltid! Det blir väl till att vandra till frippasören och se vad hen säger om det hela. Kanske är mitt hår redan för slitet för en rosa färgning. Håpas inte. Det rosa var inte bara fint i sig, det gjorde även att min hy såg finare ut och mina läppar såg också mer rosa ut?!?! Knäppt, men gött.

 

Idag är det måndag och jobbdag igen, och det känns bra. Jag har mått väldigt dåligt i perioder det senaste halvåret och den här sommaren har jag tänkt väldigt mycket på vad som är värdefullt. En tanke har spirat i mitt huvud ända sedan juni och jag har beslutat mig för att fullfölja den *hemlar hemlar*. En sten har ramlat av mina små spända axlar (fråga min mamma de är sjukt spända!!) och ett begynnande svart hål har till viss del täppts till av värme. Jag hemlar med detta ett tag till men sedan kommer allt att klaras upp och ut (sedan vill jag så klart skapa lite skvaller och rubriker kring mig också…………………heeeheeeeee).

Pressfrukost

Började dagen med en gammal hederlig pressfrukost för att verkligen komma in i höstlunken igen. (sjuk höstlunk va?!??! MEd pressfrukostar hit och dit, och jag springer runt som stockholms Carrie Bradshaw på mina Jimmy Choos………………………..). Denna gång var det Lexington superior collection som skulle visas upp för pöbeln. Frukosten var på NK och med mig i släptåg hade jag Carro och Cissi, mina eviga vapendragare. VI kom, vi såg, vi seglade (därifrån).

Kollektionen vi blev presenterade för var tydligen creme de la creme i tygväg. Hotellfeeling utlovades om man köpte de små egyptiska bomullslakanen men begrunda då också att ETT örngott kostade över tusen spänn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och så fanns det en cuddler eller vad de kallade det för som man bara skulle ha i soffan och cuddla med (för de som inte vill ta med sitt täcke bara….) som kostade 18 lax!!!Helt crejzy bananas. Men visst var de sköna. Så alla ni som har några hundra tusen över, spring och köp er ett sovrumsset!

 

Pressfrukosten var trevlig och allt men det fanns inga vegetarisk mackor??!?!?! Hur är det ens möjligt att man inte skänker en liten tanke till oss veggos? I denna era då det ändå är ball att tänka på miljön. Jag och Carro blev sura och trötta, mest Carro…..

 

 

 

Dagens outfit

Typ samma outfit som jag har idag i alla fall…

Blommiga träskor från loppis (25 spänn!!!)

Kamelfärgade brackor monki anno 93

Ljuskamelpolo från Topshop

Flytväst från Baltic

Åra från en gammal båt

Mössa från Grandpa

Mustasch från min överläpp

 

Gillar ni? You like? (Ska börja översätta allt jag skriver här i bloggiz till svengelska) Inspo för hösten lite sådär….

Sommarjobb

Jaha här sitter jag och skriver en krönika samtidigt som jag tittar på skärgårdsdoktorn och haglet smattrar mot rutan. Ska gå och köpa en varm choklad så är bilden av mysigt arbete fulländad………..om det vore OKTOBER!!!!!!! DET SKA JU INTE HAGLA I JULIIIII!!!!! NÄR KOMMER SOMMARFAN?!??!

Förutom mitt lilla mentala breakdown för att det haglar så är det bra, men jag kan ju inte direkt påstå att inspirationen när man jobbar själv är på topp. Jag har ingen att bolla idéer med och att korra sina egna texter är ju inte helt lätt. Däremot så rullar det på helt okej och jag har fått en hel massa undanjobbat på förmiddagen. Nu ska jag bara fortsätta i samma fart för att hinna klart tills jag ska hem och……..tväääättttttaaaaaaa. Glitz and glam!

Deadline!!!

Idag är det deadlinedag för vårt stora extratjocka sommarnummer! En dag som denna hinner man inte äta frukost hemma, nej det blir uppladdningsfrukke från Kaffeverket (hittar på en hel massa olika anledningar till att få köpa goufrukke…heheh). Det kommer minst sagt att bli en köttig dag men klarar vi det är vi tamejtusan bääääst! OCH DÅ SKA DET FIRAS!!!! Korren, mappsystemet, dropboxen håll i er för nu kommmer jaaaaaag!!!!!!!!!!!!!!!!!