Kategori: Musik

The Next Big Thing – Efterfesten

I helgen har musiktävlingen the Next Big Thing haft sin avslutning med buller och bång i Kungsträdgården. Om jag förstått saken rätt var det här en tävling där den som hade flest vänner hade störst chans att vinna, eller snarare att den som tjatade mest på sina vänner att rösta hade störst chans att vinna. Jag har snabbt försökt förstå de struliga reglerna på hemsidan, så jag kan ha missuppfattat saken helt. Det fanns nog faktiskt två-tre olika sätt att ta sig vidare.

Hur som helst var jag inte på själva tävlingen utan det var efterfesten som stod i fokus igår.

Efter en fantastisk middag på Marie Laveau tog jag och Ludde oss till Skeppsholmen och bergsrummet under Östasiatiska museet. En mycket intressant lokal för tillställningar av denna typ! Alltså på ett bra sätt.

Först bjöds vi på några låtar från vinnaren av tävlingen. Jag blev väldigt förvirrad när hon bara sjöng covers. Om man vinner en tävling som heter the Next Big Thing borde man ha egna låtar. Fint sjöng hon dock och hon kanske sjöng egna låtar i tävlingen, vad vet jag, men annars vill jag bestämt hävda att någon annan borde ha vunnit.

Kanske killen som klev upp på scen efter henne. Jag vet att jag sett honom någon annanstans, eftersom jag har ett fantastiskt ansiktsminne, men jag vet inte var. Jag gissar på Idol eller Talang. Han spelade helt klart egna låtar och även om framträdandet fick mig att tänka på något man hade kunnat se i Dawsons Creek så tycker jag att eget material ska premieras framför covers. Även om jag kände mig lite smutsig efter framträdandet.

Slutligen gick det amerikanska bandet Yearling upp och rev av några låtar. Det sades flera gånger innan att de ”klättrar på listorna” i USA, men jag kan inte hitta något om det när jag googlar efter det. Kanske bara är jag som är värdekass på att googla.

Yearling var helt okej, jag är något av en sucker för college rock, men jag störde mig så mycket på att basisten såg ut som en skivbolagsprodukt att jag inte kunde koncentrera mig på musiken. När de spelade en cover på Katy Perrys Hot n Cold var de rejält ute också cyklade också, men de minglade runt med publiken efteråt och det är alltid trevligt. De verkade genuint ödmjuka så pluspoäng för det!

När banden spelat klart bjöds det på sån där dunka dunka-musik som ungdomarna lyssnar på ny för tiden. Ni vet sånt där enformigt som det är jobbigt att lyssna på och tråkigt att dansa till. Jag kallade det en natt och gick hem ganska tidigt.

Det utlovades på hemsidan ”en fantastisk kväll där vi grottar ner oss i liveframträdanden av gästartister, spektakulära DJs och mingel med finalisterna och Sveriges musikelit”.

Jag såg ingen från Sveriges musikelit där. Den mest kända person jag såg var Jonas Inde. Sedan var Linda Skugge där också. Nuf said. Bara en kändis värd att se och han jobbar inte ens med musik. Jag såg faktiskt fler ur Sveriges musikelit tidigare under dagen när jag strosade omkring på Söder.

Det som var okej med tillställningen var alltså lokalen, gratisölen och Yearling. Det bästa med kvällen var middagen på Marie Laveau innan festen.

The Fix – DCAL

Kära läsare! Det här är ett historiskt ögonblick i Tack Som Fans historia. Ni är nämligen på väg att drabbas av den första önskerecensionen någonsin. Tillsammans ska alltså jag och bandet the Fix sätta standarden för alla framtida önskerecensioner.

Förutsättningarna är följande:

”The Fix – spelade in en video för några helger sen. Videon är inspelad i basistens sovrum och gitarristen har regisserat. Klänningen som tjejen i videon har på sig kostade 250 kr. Utöver den utgiften var videons budget 0 kr. Vad tycker ni?”

Det första som slår mig är att jag känner igen sångaren i bandet, men kan inte placera honom. Nu fnissar ni lite för er själva och tänker att jag kanske legat med honom på fyllan. Jag skrattar hånfullt tillbaka, för hade jag idkat älskog en sån snygging hade jag kommit ihåg det. Dessutom borde jag ha kommit ihåg om jag legat med en kille. Nej, jag har helt klart sett honom någon annanstans, men för att inte bli galen lämnar jag det snabbt bakom mig för att fördjupa mig i videon istället.

Videon tilltalar mig mycket och refrängen sätter sig som ett tuggummi i huvudet. De matta färgerna och rutorna som för tankarna till polaroidbilder känns helt rätt! Det här må vara en lågbudgetvideo, men den smakar klass och stil. Less is verkligen more i det här fallet.

Efter att ha tittat på videon ett tiotal gånger inser jag att när sångaren har tröja på sig tar man det lugnt, men när han är topless är det par-tey! Han har dessutom en oförskämt snygg kropp, och nu är jag här igen. Han ser ta mig fan bra ut den här grabben! Och sjunger bra gör han också.

Några favoritgrejer med videon:

  • Klänningen som HELA inspelningsbudgeten brändes på. Mycket bra investering, den sitter som en smäck och är passar fantastiskt till temat. Ska man dansa så där så är det i just en sån klänning man ska göra det.
  • Hunden. Jag älskar den. Jag fullkomligt älskar den.
  • Pekfingret på sista slaget i låten. Bam!

Jag tittade på några korta liveklipp på the Fix också och jag hoppas att Tack Som Fan blir inbjudna när de har releasefest, för jag känner på mig att det kan bli riktigt bra. Jag hörde ett Rage Against the Machine-aktigt riff som skvallrar om att det kan bli rejält drag när the Fix spelar live!