Kategori: Tack som fan

Gravidvecka 34

Jag håller traditionen vid liv och levererar dessa veckoinlägg på gränsen till alldeles för sent :–))) Idag är jag i vecka 33+6 och imorgon är alltså 34 hela veckor uppnådda. Och idag har 85% av graviditeten passerat! *kastar konfetti*. Detta är ju också en siffra anpassat efter 40 fullgångna veckor så jag har egentligen passerat mer än så. Idag var vi på tillväxtultraljud och fick titta på de små härjarna igen (även om det blir svårare och svårare att se något annat än blurr på skärmen ju större de blir och ju mer crowded det blir där inne).

 

När jag ser denna bilden undrar jag bara…..var är min rumpa?? Det som satt där förut var ju inte så speciellt bootylicious men nu är det ju ett ingenting. Bara en liten knölig övergång mellan rygg och lår :—))

Bobbertsarna beräknas i denna vecka väga 2,3 kilo och vara ca 42 cm långa, som två små illrar. Idag på tillväxtultraljudet fick vi veta att våra små gryn följer sina kurvor fint, och ettan väger ca 2400 gram tvåan väger ca 2200 gram. Det är ju dock inte helt 100% med dessa mätningar men det finns ju ingen anledning till oro. Vi har inte heller fått en ny tillväxtultraljudstid förrän om en månad, alltså vecka 37+6…vilket ju är precis i förlossningsfaggorna om det inte är så att de kommit innan det. Det talar ju för att läkarna inte är oroliga för tillväxten utan litar på att de fortsätter följa sina kurvor.

Skulle de födas nu skulle de antagligen klara sin andning bra och inte behöva kuvös, och eftersom våra fått sprutor för lungutvecklingen måste de vara extra bra på att andas! Däremot skulle de behöva hjälp med att hålla värmen och få i sig näring. Men det känns ju SÅ HIMLA BRA att ha kommit hit med tanke på den olycksbådande inläggningen på sjukhus vi var med om. De kan också bekämpa lättare infektioner med sina immunförsvar :’) Känner mig så stolt över dom!

Nu ska de flesta barn ligga med huvudet nedåt men ettan ligger med rumpen nedåt fick vi veta på ultraljudet idag. Väntar man ett barn kan man föda i sätesbjudning (även om ett kejsarsnitt såklart kan bokas in vid ”bara” ett barn också) men när det är två och ettan ligger så planeras ett kejsarsnitt i princip alltid in så som jag förstått det. Så i nästa vecka ska jag få ett brev hem med mer info och ett bestämt datum för detta (!!!).

Hejhej från badbollen och den tillhörande lilla människan bakom den.

Jag fortsätter på spåret att vara stor och otymplig och ha svårt att göra saker. Min mage är verkligen i vägen för den mesta aktiviteten nu. Ta på skor är jobbigt, resa sig ur sängen är jobbigt, sitta och äta är jobbigt osv. Magen är liksom STOR men också väldigt spänd väldigt ofta, det känns som att tvåan ofta tar spjärn mot livmoderväggarna och tryyyyyyyycker allt vad livet håller mot min stackars mage. Jag känner mig också öm i skinnet. Förutom detta spända och onda så fortsätter kroppen också samla på sig vätska och alla sömmar ger mig märken. Igår fick jag till och med prickar på mina fötter från prickbrodyren på mina strumpor :—–))))))

Livmodern börjar öva sig på riktigt inför förlossningen och nu ska man kunna känna av förvärkar. Men hur vet man skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar egentligen??? Jag har mycket sammandragningar, eller förvärkar (?) och speciellt på kvällarna. Då kan jag ligga i soffan och bara ta det lugnt men så blir magen helt stenhård och spänd och ofta får jag hjärtklappning, men det känns liksom inte något tryck nedåt vad jag identifierat än. Åh jag skulle bara vilja ha det svart på vitt vad som faktiskt händer. Det känns som att jag lätt skulle kunna bli en stammis i telefonkön till förlossningsavdelningen. För nu är det ju liksom PÅ RIKTIGT och skulle förlossningen börja nu ska jag ju in på en gång för att de ska hinna förbereda kejsarsnitt..antar jag. Ja det blir lite stressat i mig i alla fall av att veta att det skulle kunna starta nu men inte veta exakt när.

Jag har börjat vakna väldigt tidigt den här veckan. Redan vid sex-tiden vill min kropp vakna upp. Jag undrar om det är något biologiskt med det, att jag ska förberedas på tidiga uppvak redan nu. Men förutom detta så sover jag ändå förhållandevis bra *peppar peppar ta i trä*. Min ryggvärk finns fortfarande där men när jag sover är jag nästan helt förskonad från den. SÅ SKÖNT!!! Jag hoppas verkligen på att det fortsätter såhär resten av tiden.

 

Hahah magglipan är nu ett faktum, i alla tröjor blir det såhär snyggt..

Och såhär ligger Bobbertsarna nu enligt ultaljudet. Fina små frisyrer har de också, som ni kan se på bilden :))

När unnet är svårt att bromsa

Sedan jag kopplade på mitt unnande förra veckan har det liksom inte riktigt gått att hejda det. Förutom naprapat och frisör så har jag hunnit med biovisningar. Först Deadpool som jag tyckte var dålig. Sen Pride & Prejustice & Zombies som jag tyckte var helt okej (trailern lovade mer) och sist Steve Jobs som jag tyckte var bra!

Igår fortsatte unnandet med hamburgermiddag på Barrels Burgers & Beer.

Som sällskap hade jag Johan, som ni inte har sett tidigare här i bloggen. Johan är en lika stor filmnörd som jag så det är alltid kul att snacka film med honom. Och äta burgare och dricka öl då.



Som om inte det här var unnigt nog har jag hunnit boka in flera unniga kvällar framöver. För varje gång känner jag hur jag pushar ödet och ber till Bobbertsarna att hänga kvar där inne bara lite lite till.

Tisdagslistan

I detta nu sitter jag hos en psykolog på huddinge sjukhus och pratar om mitt psykiska mående, så medan jag sitter där och antagligen gråter konstant så får ni ta del av en lista om mig (som jag hittade här).

20131230-181613

TRE GUILTY PLEASURES
1. Kalkonsalami, eller salami över huvud taget är det väl kanske men jag tillåter mig att ibland äta kalkonsalami eftersom jag har ätit kyckling en del av mitt ”vegetariska” liv och det känns inte riktigt lika hemskt då som att det vore ett annat djur. Helt orimligt resonemang jag vet.
2. Att klämma saker på mina kinder, små pormaskar och milier och så. Jag vet såklart att jag bara borde lämna allt ifred men det är ju så häääääääärligt.
3.Trycka in ett hubbabubba i munnen, tugga i några minuter, spotta ut, stoppa in ett nytt osv tills hela paketet är slut.


NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Ja som sagt gråter jag säkert nn men innan det så var det faktiskt rätt länge sedan, i en väldigt gråtig människas liv i alla fall. Vi pratar alltså om dagar, inte månader eller så. Jag vet ju inte exakt när det skedde men det var några dagar sedan och var för att jag känner mig så otroligt fången i min egen kropp. Jag försöker hålla modet uppe men ibland bryter jag bara ihop i en liten hög av gråt. En annan specifik sak jag grät för härom dagen var när vi tittade på Parks and recreation sista säsongen (OBS eventuell spoiler alert) och Ron kände sig ensam och ville be Leslie om ett jobb :””(((((( Det var SÅ sorgligt!


NÄR KAN DU VERKLIGEN, VERKLIGEN VARA DIG SJÄLV?

Oj, alltså mig själv..jag är ju lite olika versioner av mig själv i olika situationer men de kan vara lika sanna för det. Men det är klart, ibland är jag inte alls mig själv också. Jag är ibland ofrivilligt blyg, reserverad och tyst när det är många människor på samma ställe och då är jag inte alls mig själv. Men ja, nu var ju frågan är jag är mig själv….när jag är hemma är jag mig själv verkligen verkligen. Jag skulle säga att i alla situationer där jag känner mig bekväm så är jag mig själv.

TRE SAKER DU AVSKYR
1. Spiskummin. Jag tycker att det luktar som svett.
2. Att känna mig förminskad och nedtryckt av någon.
3. Flyga flygplan. Jag är så himla rädd vid start och landning och så fort det är turbulens. Och så blir jag illamående, förstoppad och får sämst hy så fort jag kliver ombord på ett flyg känns det som.

HUR VAR DU I SKOLAN?
Det beror på vilken del av skolan vi pratar om. I lågstadiet vill jag minnas att jag var rätt happyklappy. Jag hade lätt för mig i alla ämnen (förutom att jag hade talfel och fick gå till logoped), hade kompisar och hade kul. I mellanstadiet började det bra men i femman och sexan blev det rätt jobbigt med kompisar och sådär, så då var jag lite mer ensam och ledsen än i lågstadiet. Jag började verkligen få känna på känslan av att vara utanför. Jag var fortfarande rätt bra i skolan, men matten började ställa till det i mitt huvud och jag kom fram till att jag hatade matte någon stans i sexan. I högstadiet var jag med i det ”coola” gänget i början där i sjuan men var liksom lägst i rang i det gänget, och jag vill minnas att folk var väldigt elaka. Jag var också mycket osäker på mig själv vilket gjorde det ännu lättare för dem att vara taskiga mig. Jag hittade till exempel lappar där de skrev om hur jobbig jag var och så. Eftersom jag hängde med detta ”coola” gäng så var det väldigt mycket leka vuxen och bete sig som gällde, det skulle rökas och krökas och snattas osv. Något jag inte alls kände för eller ville, jag var ju barn fortfarande. Det gjorde ju också att jag hamnade i skottlinjen för taskigheter. Jag började få extrem prestationsångest i högstadiet och ville ha mvg i allt (och kämpade som sjutton och fick väldigt bra betyg i det mesta i slutet). Åttan blev lite bättre än sjuan och nian mycket bättre än åttan, men jag var ändå väldigt glad för att få börja om i gymnasiet och lämna allt det där bakom mig. Jag har faktiskt inte kontakt med någon från högstadiet. I gymnasiet kände jag mig SÅ mycket mer tillfreds med min tillvaro rent socialt och jag hade the time of my life jämfört med tidigare. Men jag var fortfarande rätt osäker på mig själv och tillbringade många kvällar med min dagbok och skrev ner funderingar på vad som var fel med mig. Prestationsångesten fortsatte och jag kämpade (och smörade…ehhe) väldigt för mina betyg. Skulle jag göra om det önskar jag att jag hade kunnat foka lite mindre på att få mvg i allt och foka lite mer på att ha kuligt.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?
Fortfarande prestationer….haha. Kul att jag önskar jag hade kunnat släppa lite på prestationsångesten i gymnasiet men nu fortfarande sitter och känner prestationsångest över saker. En annan sak som stressar mig är att hålla på med att ladda in bilder från telefonen i datorn och från datorn till en extern hårddisk. Jag HATAR det!! Alltså jag får ont i magen bara jag tänker på det.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Att sitta på en hästrygg och känna att allt stämmer!! Det bara klickar och hästen och jag är liksom i synk.
2. Hårda och salta karameller <3<3<3<3 Bästa godiset i stan finns på Caramella vid hötorget, massvis med olika hårda gorreborres.
3. Bli koppad på ryggen hos min naprapat. Alltså när han värmer upp glas som han sätter på ryggen och skapar ett vakuum och drar omkring. ÅÅÅÅÅÅHHH alltså det är SÅ SKÖNT! Och när han knäcker loss olika spänningar och låsningar <3<3<3 Ryser nu bara jag skriver om det.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?
Jag tror att andra tänker att jag är mycket mer utåtriktad och oblyg än jag är. Och att jag är mer KUL och obrydd liksom. Men det behöver ju inte vara osant bara för att det skiljer sig från min uppfattning om mig själv, det kan ju ligga mer sanning i det än i min bild av mig själv som dröjer sig kvar från den lille tolvåringa jag.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?
Om jag är on a roll så tycker jag att jag är rolig, snäll, omtänksam, empatisk och fin. Är jag inte on a roll tycker jag att jag mest är en påse skräp som inte förtjänar härligheter. Upp som en sol och ner som en pannkaka, det är jag det. Jag önskar att jag hade bättre självkänsla så att jag hela tiden tänkte bra saker om mig själv.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:
Jag tycker ofta att det är lite jobbigt när folk tror att jag är Vilda, inte för min skull men för den andra personens skull. För att jag liksom inte vill genera den personen med att få den att tappa ansiktet genom att säga att jag inte är den som de tror. Jätteknäppt jag vet!! Det är verkligen ingen stor grej, och det händer ju en hel del så jag borde vara van. Jag tycker också att det är jobbigt att klaga på saker, typ om någon tröja jag köpt är sönder eller så. Även om jag vet att jag har rätt så tycker jag att det blir jättejobbigt.

TRE OTIPPADE SAKER OM DIG:
1. Jag är väldigt bra och lugn i krissituationer (i alla fall alla jag hittills varit med om). Jag får liksom en väldigt bra sinnesnärvaro och gör saker snarare än panikar loss.
2. Jag KAN inte hoppa högt. Alltså jag fattar inte hur folk från stillastående kan hoppa upp långt långt i luften jag kommer upp några centimeter bara.
3. Jag tänker att det kan vara lite otippat att jag kan sjunga med i nästan alla (om inte alla alla) ebba grön-låtar. Jag hade en lite punkig period i mitt liv i början av gymnasiet..

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?
På sommaren, med fräknar på näsan och lite trassligt (men ändå platt) hår. Och gärna när Tomas tittar på mig med kärlek i blicken.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?
Åt Modern family som jag och Tomas sitter och tittar på nu. Det är ju himla kul serie hörrni.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?
Jag funderar såklart mycket över det kommande nya livet som förälder och hur det kommer bli. Det är så svårt att se framför sig hur det kommer bli känner jag. Hela tillvaron, och alla känslor. Inget kommer ju vara som det varit innan och det känns så himla svårt att greppa.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:
1. Förlossningen! Jag drömmer långa invecklade och stressade drömmar om olika scenarion. Jag hoppas att jag kommer bli lugnare inför detta i och med de olika förberedelserna jag håller på med.
2. Spindlar. SÅ otroligt töntigt för de är ju inte farliga alls, men uuäääähh ryser bara jag tänker på spindlar.
3. Att känna att livet gått mig förbi :'((

ETT SMART TIPS DU LÄRT DIG PÅ SISTONE?
Jag kan inte komma på ett jota jag lärt mig på sistone faktiskt?? Det här med att ”man lär sig något varje dag” stämmer uppenbarligen inte för mig alltså. Men jag lever ju i en otroligt liten värld just nu så det är inte så konstigt.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:
Advokat. Alltså det skulle jag vara sååå dålig på. Jag med min hsp-personlighet som känner in allas energier och humör och bara vill pleasa alla och hatar att hamna i konflikter. Jag skulle gråta varje dag tror jag.


SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Jag tror att jag skulle vara bra på att föreläsa och InSpIrErA. Ska bara hitta på vad jag ska föreläsa om….heheh..

1:a mars

06b3f4d333b940231e49d48fbd3bf0ed 6c66122ddc0bde5e22392ca705758b9a 63ec29afb42469605a03d2efd8eda7d3 f536127cbba997eb8974063d4d79d438

1a81d6f2f388c6402cc0967fa55eb09b

Nu är mars månad kommen, månaden då det officiellt blir vår (ja officiellt enligt mig då, inte någon allmän lag eller så). Jag älskar mars för det finns en förväntan i luften. Nya varmare dofter sveper in, solen börjar värma lite mer på riktigt, människor börjar tro på att en vändning är på väg och en kan vädra sommaren där framme någon stans.

Nu i mars skulle jag vilja:

  • gå längs med torra och grusiga trottoarer med nya gympaskor på fötterna och upprullade jeans.
  • äta glass i solen, blundande och lutande mot en stenvägg med huvudet mot solen.
  • baka en massa olika goda desserter och laga en massa god mat.
  • ta minst två hål till i öronen.
  • köpa färska tulpaner hela tiden så att det alltid finns knarriga outslagna knoppar hemma.
  • dricka gokaffe med kompisar på långa fikor på trevliga ställen inne i stan.
  • shoppa nya solglasögon och kanske en vårjacka som jag har på mig fast det är lite för kallt fortfarande.
  • fira min födelsedag med ett hejdundrande kalas.
  • tvätta alla fönster här hemma så att solens strålar inte störs av allt smuts på rutorna.
  • klippa mig och färga håret ljusare.
  • göra unnig manikyr på salong.

 

Hur verklighetens mars kommer att se ut:

  • vänta.
  • vänta.
  • vänta.
  • vänta.
  • vänta.
  • och vänta.

1cef5e710912b315113965188f5f7928

Obs ej på ett bittert och ledsamt sätt, det är bara så som det ser ut nu och det får vara okej. Många av sakerna skulle jag ju i teorin kunna göra men eftersom jag har så ont i min rygg skulle lyckan av att äta glass och sola mot en vägg förtas av smärtan. Sad but true. Men i april då jävlar kommer jag igen! För om allt går så som jag fått uppfattningen om att det är, så är detta tillstånd slut när mars månad är till ända och det nya livet med två små barn har inletts. Då kanske inte hål i öronen eller fira födelsedag med ett hejdundrande kalas är aktuellt, men carpande i den galopperande våren kommer jag kämpa för att ägna så mycket tid som möjligt åt. Åh våren <3<3<3

Måndag igen

Jahopp hörrni så var det måndag igen. Tiden går så otroligt snabbt samtidigt som den går väldigt väldigt långsamt. Just måndag tycker jag att det är hela tiden. Jag har absolut inga planer för idag, och knappt för veckan alls. Jag ska bara åka på två besök till sjukhuset, försöka fortsätta att bli frisk från min förkylning och läka ut mina munsår. Ja jag hade rätt, det var munsår som var på g där i fredags eller torsdags eller när det var. Tyvärr så har jag ju inte heller mycket till immunförsvar som kan bekämpa allt som pågår i min kropp så det blev inte bara ett sår utan hela tre stycken. TJOHO. Och de är stora också. Och vi pratar alltså inte någon liten spricka i mungipan nu (jag blir så provocerad när folk kallar det munsår) utan variga blåsor som spricker och bildar öppna kratrar av sår. Usch var jag tycker illa om det, och synd om mig själv.

Till frukost orkade jag inte fixa något speciellt kuligt eller spexigt så det blev bara två rostisar, honungsvatten, c-vitamin och en kaka. På en mackan är det apelsinmarmelad och på den andra cream cheese, babyspenat och min guilty pleasure kalkonsalami.

Jag har det finaste frukostsällskapet i världen i alla fall, det muntrar upp lite i deppet.

Det är dock lite svårt att äta, dricka…ja göra något alls med henne sådär på magen. Och extremt dåligt för min rygg som gör ont, så snart måste jag flytta på henne. Men så länge det varar är det mycket mysigt <3

Work in progress

   
 Såhär såg det ut igår hemma hos oss. Min syster var här och hjälpte till att måla om väggen i sovrummet vit. Jag satt mest på en hög med kuddar och klappade händerna och hejade på, jag är ju inte den mest mobila personen just nu.. 
Vi har haft den där tapeten sedan vi flyttade in här för sju (!!!) år sedan och jag älskade den då och älskar den fortfarande men var SÅ trött på den. Egentligen vill jag ha någon härlig färg i hela sovrummet men det skulle bli en så pass stor apparat att måla om hela rummet. Nu handlade det bara om en vägg och eftersom vi köpt nya sängar var sängstommen redan bortplockad och inget blockade väggen. Bäst att passa på! Jag har en känsla av att det kommer bli svårare att få tid till målerier när bebisarna kommit.. 

Resultatet blev superbra! Förutom den lille detaljen att den vita färgen vi målade med skiljde sig lite från den vita färgen vi målat med innan i resten av rummet..men jaja det syns inte jättemycket ändå. Efter att vi målat klart flyttade vi in våra nya, mycket större, sängar och bäddade rent med fina lakan och nu är hela rummet i princip en enda stor fluffig sängplats…och så ska en spjälsäng in också :—))) men det blir säkert bra. Tills bebisarna är för stora och vi måste ha en till säng, då får någon antingen sova i badkaret eller så får vi flytta. 

Det kan ha vänt

Peppar peppar ta i trä men min förkylning kan kanske ha vänt!! Tjoho. Jag är fortfarande täppt i huvudet och snorig men det känns ändå kanske som en liten skillnad i graden på snoret och täpptet och det andra. Jag hoppas verkligen att det fortsätter såhär så att jag kan slippa att vara sjuk under min födelsedagsvecka. Det är alltså hela nästa vecka som är min födelsedagsvecka för nästa söndag fyller jag år! Jag vill alltid ha en hel vecka av lite extra skoj, för att verkligen känna att det är härligt och guldkantigt och sådär. Nu i år kommer ju dock fölsisen inte kunna firas så som jag hade velat riktigt pga två inneboende i min kropp och de krämpor som följer med det, men jag skulle ändå vilja vara frisk åtminstone.

För att fira min återkomst från de svinsjuka ska jag bocka av en massa saker på min todo-lista idag som att:

  • Ringa lönekontoret på mitt jobb pga fattar noll cocosboll av min senaste ”lön”
  • Plocka iordning i köket som ser ut som en krigszon
  • Tvätta håret. Bästa sättet att känna sig lite fräschare!
  • Försöka gäspa bort mitt lock för örat
  • Beställa ett arbetsgivarintyg från HM för att kunna få lite extra pengar för att jag varit sjukskriven.
  • Kanske ta mig till Farsta för att köpa en unnemiddag….mm. Jag är ensam hemma hela kvällen och vill festa till det lite. Kanske blir en Cola till maten?!?!?!?!?? 
  • Beställa ett babynest. Vi har dragit så länge på detta men nu är det tamejtusan dags att slå slag i saken. Det är ju bara att beställa! 
  • Färga mina ögonbryn och fransar så att jag får något annat i ansiktet än en blek pöl bara.

Ja ni hör ju det är fullt upp här i hökis..

  
Och så en liten passus för att inte allt ska vara en dans på rosor denna fredag, det pissedåliga är att jag vaknade upp med ett eventuellt begynnande munsår :'(((((( hatar att ha munsår så otroligt mycket. 

Den veganska vardagsmaten

Jag har ett litet projekt för mig själv, och Tomas får såklart också följa med i mitt infall eftersom vi bor tillsammans och äter samma mat. Och mitt projekt är alltså att äta mer veganskt.

Jag har ju varit lakto-ovovegetarian, demivegetarian och pescetarian under de senaste 16 åren, alltså större delen av mitt liv (förutom en återgång till köttätande under några månader typ 2008). I nuläget är jag pescetarian men försöker att bara äta fisk när det är festligare tillfällen eller jag är bortbjuden eller så. Att vara vegetarian (eller ja, pescetarian) är inte svårt för mig. Jag går inte och grämer mig i mataffären över vad jag ska byta ut köttet mot eller hur jag ska få ihop en god måltid utan kött, men något jag tycker är svårt är att äta veganskt. Då är jag precis sådär aningslös som köttisar är när de inte kan utgå från biffen som matbas och ba ”men vadå ska jag äta sallad och potatis bara?”. Jag har SÅ svårt att tänka en måltid utan typ ost eller creme fraiche eller ägg eller så, för jag älskar ju allt det där. Jag vet att det finns olika substitut såklart, men har liksom varit för lat för att engagera mig i det. Det är ju så mycket enklare att köra på precis som en är van. Men nu har jag alltså som projekt att få in mer veganska måltider i mitt liv, och i förlängningen av det kanske ha lättare att inte utgå från att ost, mejeri och ägg har en självklar plats i allt jag stoppar i mig.

Jag började med att laga en vegansk potatis- och spenatgryta med curry som Elsa Billgren skrivit om på sin blogg. Receptet hittar ni här. Det ser kanske inte så mycket ut för världen, men var en riktig hit för både mig och Tomas. Himla gott! Testa vettja.

Jag tycker det är svårt med inspirationen så har ni några härliga veganska recept på lager så dela gärna med er! Jag tycker att såna här grytor är rätt enkla, det svåraste känns som att göra ”vanlig” mat som typ en pasta med sås. Men all inspo är såklart välkommet!

Gravidvecka 33

Nu är jag gravid i vecka 33, eller mer precist i vecka 32+6. Alltså idag är sista dagen i vecka 32 och imorgon är det dags för vecka 34. Idag är det högst 35 dagar kvar för mig i pregnant tillstånd, ifall de håller på det som det är sagt att jag kommer sättas igång senast 38 fullgångna veckor. Jag undrar lite när detta kommer planeras? Ingen har hittills sagt något om det i alla fall..

Idag är jag ju sjukis så bilderna blir därefter, inget speciellt att hänga i granen liksom. Och min näsa är så himla röd och svullen :(( Jag har försökt piffa lite med blommig tröja i alla fall…..funkade sådär…

thumb_DSC00900_1024

Bobbertsarna mår finfint i magen och bara växer och växer och växer. Mest på bredden dock för längden är ungefär klar nu. Enligt apparna ska de vara runt 45 centimeter långa var nu, och väga ungefär 2 kilo styck. Jösses alltså vad mycket det är! Nu kanske våra små gryn inte riktigt väger så mycket eller är så långa eftersom de delar på utrymmet, det kommer vi få veta mer om i nästa vecka för då ska vi på nästa tillväxtultraljud. Det ska bli spännande att se huruvida de följer sina kurvor eller inte. Jag känner mig inte orolig eftersom de tjockat på sig så himla bra hittills, men tänker att nu kan det ju säkerligen börja sakta av lite på tillväxten eftersom de kanske inte får plats. Jag hoppas bara att jag äter tillräckligt för att de båda ska få det som de behöver, det är ju lite svårt för mig att få i mig en massa mat för det är så fullt i magen redan som det är.

De ska ha ungefär en liter fostervatten vardera (konstigt att jag inte känner hela magen klucka) och bebisarna ligger där inne och andas och simmar omkring ”like crazy”….hhahahahha vet inte riktigt hur crazy de kan röra sig faktiskt, det känns som att deras rörelsevidd är begränsad. Lite som anden i Aladdin som bor på en pytteliten bostadsyta…Men jaja. Förutom att simma omkring ska deras favoritaktivitet vara att suga på tummen och de ska rotera sig mot sin födelseposition. Det tror jag dock inte riktigt att de gör för det känns som att de bubblar omkring runt helt olika i magen. Deras hjärnor växer och huvudena ökar i storlek, och de kan uppfatta ljus och mörker. Det är så ballt. Det känns verkligen rent teoretiskt att de är små människor nu (men jag har fortfarande extreeeemt svårt att fatta det i praktiken).

De rör sig rätt mycket men precis som förra veckan har rörelserna gått mer och mer mot långsamma svepande rörelser snarare än härda sparkar (min urinblåsa tackar för detta). Idag tror jag att jag kände ett knä eller en armbåge väääääldigt tydligt sticka ut på ena sidan av magen. Så himla häftigt. Jag kommer nog inte sakna mycket av denna graviditet men rörelserna kommer jag tänka tillbaka på med värme.

thumb_DSC00906_1024 thumb_DSC00913_1024

Rolig detalj med dessa bilder: jag har lånat tröjan av Josefin eftersom jag inte är supersugen på att lägga en massa pengar på kläder jag ändå inte kommer kunna ha sedan. Och jag upptäckte när jag googlade runt efter vecka 33 info att exakt när hon bloggade om att hon var i vecka 33 så hade hon också på sig tröjan :)))

Jag mår ju lite som en bajspåse fortfarande, men det har ju till stor del med förkylningen att göra tror jag. Att vara supermegagravid och ha ryggproblem är ju liksom nog känner jag, jag behöver inte snor och huvudvärk och slem överallt och halskill och muskelvärk osv. Men ska jag fokusera på graviditeten så mår jag rätt mycket som jag mått de senaste veckorna. Ryggontet och hur otroligt himla tungt och jobbigt allt är (det kan alltså på riktigt ta mig fem minuter att komma upp ur sängen på natten när jag ska kissa) och sådär är still going strong. MEN!!! En sak som blivit lite lite lättare de senaste dagarna är halsbrännan och den extrema andningssvårigheten. Det kan vara så att magen sjunkit lite, vilket ska ha att göra med att barnet (barnen) lagt sig tillrätta. TJOHO. Det är så skönt att slippa några av krämporna. Jag hoppas att det fortsätter på denna bana.

Att barnet (barnen) börjat lägga sig tillrätta och magen sjunkit kan medföra ett ökat tryck nedåt vilket kan ge stickande och pirrande känslor i bäckenet, som små stötar. Detta har jag däremot känt i flera veckor, det kanske har att göra med att det är två istället för en och det är trängre? Åh gud vad jag vill ha en tvillinggravidapp!!! Det saknas verkligen. I alla fall. Dessa stötar är helt ofarliga och det är ju himla skönt att veta det. Det känns verkligen obehagligt. Trycket gör också att känslan av kissnödighet har tagits till helt nya nivåer. Jag litar inte på min blåsa för fem öre!

Jag börjar verkligen känna mig svullen nu, i ansiktet känner jag knappt igen mig själv ibland. Det har ju säkert med förkylningen att göra också men jag känner ju mitt ansikte in i minsta detalj och tycker att jag var lite svullen innan sjukan bröt ut också. Och fötterna och händerna är riktigt korviga. Men på bristningsfronten är det inga nyheter i alla fall. Det tycker jag fortfarande är himla skönt att slippa.

thumb_DSC00918_1024

Har magen inte sjunkit lite?? Kanske?? Jag är fortfarande sjukt fascinerad av de tydliga väggarna runt om magen. Den växer verkligen framåt och inte ut på sidorna.

Valrossens onsdag 

Helo från den lille valrossen som är jag just nu. Förkylningen går tyvärr inte över, den bara flyttar runt i kroppen och nu de senaste dagarna är det snorandet som kommit igång riktigt ordentligt. Tillsammans med en konstant huvudvärk :(((( buuhuu. Jag tycker så synd om mig själv.

Trots sjukdomen har jag varit out and about idag igen för jag hade en tid inbokad på Mvc och det känns viktigt att gå på de tiderna för att kontrollera att allt är som det ska. Jag har varit lite orolig att min huvudvärk och svullenhet jag haft nu någon vecka är havandeskapsförgiftning så jag ville verkligen kolla upp det.

Besöket gick bra och inget pekade mot att jag skulle ha en sådan förgiftning i kroppen. Jag hade bra blodtryck och ingen äggvita i urinen. Förutom detta mätte hon min mage (som håller en PERFEKT linje på SF-kurvmåttet, så stolt över lille maggisen!), lyssnade på hjärtljuden på bebisarna (också helt perfekta hjärtljud, stolthet deluxe!!) och kände på hur de låg. Sedan pratade vi lite om mitt förlossningsförberedande samtal och det samtal jag fått inbokat till en psykolog nästa vecka på Huddinge. Jag måste säga att så bra jag har blivit omhändertagen, både fysiskt och psykiskt, har jag aldrig någonsin varit med om tidigare. Det är synd att det inte är såhär jämt, gravid eller inte. När jag annars nämnt för en läkare att jag känner att jag vill prata med någon har jag slängts på antidepressiva och sen känns det inte som att någon tagit mina psykiska besvär och min vilja att prata med någon på allvar. Nu när jag nämnt det så känns det som att alla sluter upp bakom det och att jag verkligen tas på allvar. Det är så otroligt skönt. Men som sagt, jag önskar bara att psykisk ohälsa skulle tas på samma allvar oavsett var en person är i livet.

Efter besöket shoppade jag på mig ny nässpray och en foundation på apoteket (antecknar ni i era intresseblock nu små grislingar?). Inatt hade jag ingen nässpray alls för den var helt slut och det var inte kul kan jag säga er, och foundationen behövde jag för den jag har nu är SÅ mycket för mörk för min bleka bleka vinterhy så jag blir helt orange i ansiktet av den. Efter detta unn sådär passande dagen innan lön så köpte jag en gokaffe och begav mig hemåt i den härliga härliga solen (som tyvärr får mig att gråta stora krokodiltårar pga förkylningen, men en kan inte få allt) och nu är jag hemma och ska bara vila resten av dagen och försöka kurera mig med horisontellt läge, the affair, glass och honungsvatten. Och ikväll ska Tomas köpa med sushi hem till middag <3<3<3<3 Så trots förkylningen en lite bra dag. Hoppas ni alla också har en fin onsdag!

Over and out/ valrossen