Kategori: Tack som fan

Svarar på frågisar

Jag fick två kommentarer på samma tema från Sanna och Frida angående att jag ligger här på sös:

Av ren nyfikenhet: Varför plockat man inte ut bebbarna om din hälsa uppenbarligen inte är bra och de ändå kan komma ut och må bra nu? Jag antar att ni har ett gott skäl såklart, men bara nyfiken på vad det är? Lycka till oavsett!

Men hallå! Kan dom inte fixa det där kejsarsnittet till dig bara? Tänker att bebisarna är färdigbakta och skulle klara sig bra ute i vida världen nu? Ah, oavsett -skönt att dom har koll på dig! Snart är ni i mål!

Svaret på detta vet jag faktiskt inte till 100%, men efter vad läkarna har sagt så vill de ändå att bebisarna ligger kvar så länge som det bara är möjligt, utan att det gör att jag eller de mår dåligt såklart. Det viktigaste är att bebisarna inte mår dåligt, och så länge jag bara mår lite småtjorvigt som jag gör nu så anser de att det är bättre för alla att bebisarna får ligga kvar lite längre. Jag har ju inte havandeskapsförgiftning ännu vad jag förstått, utan bara ett högt blodtryck som de nu fått ner med hjälp av mediciner. Allt blod de tappar mig på och tar prover på visar att min kropp i övrigt mår bra och funkar som den ska, och allt flöde osv till bebisarna är bra. Det jobbigaste för mig är huvudvärken som kommer ibland, men för den får jag alvedon som hjälper. Annars är det jobbigt att vara svullen och tung och andfådd (låter som en gammal person med kol när jag andas typ) och inte kunna sova ordentligt, men inte tillräckligt jobbigt för att det ska vara anledning till att plocka ut de små liven nu.

Sedan vet en ju inte vad som händer här framöver, jag kanske får jättehögt blodtryck igen trots medicinen eller något annat visar på att det är bättre att ha fjunen ute än inne. Men är det något vi gör här på sjukis är det att go with the flow. Jag vet inget, personalen vet inte heller hur det kommer utvecklas…men jag är väldigt välbevakad och litar på experternas omdömen :)) Men sanningen är ju den att bebisarna är så gott som klara så att plocka ut dem nu skulle ju absolut funka, det är en vetskap som är skön att vila i och som gör att denna sjukhusvistelse känns på ett helt annat sätt än den förra.

Hahaha skulle hitta en bild att illustrera inlägget med och googlade ”yrsa barn” och fick fram detta mästerverk från när jag födde min förstfödda :’)))) Så vackra minnen…

nyfdd_161780795

OBS snapchat OBS 

Heheheh okej trodde jag hette Yrsaalfrida på snapchat men för att lägga till mig heter jag tydligen yrsamajs (extremt oklart namn jag en gång valde att heta på wordfeud för att inte kunna identifieras….). Sorry alla!! Yrsamajs är det alltså som gäller. Tack Moa för att du uppmärksammade detta!

  
Varsågoda att lägga till mig nu och förgyll min helg :)))

Lägesuppdatering från SöS 

Hejsan svejsan från mitt rum här på Sös. Som ni säkert kan räkna ut (annars blir jag lite orolig för er faktiskt) så är jag kvar på sjukhuset även idag och som det ser ut nu så finns det ingen klar plan på när jag ska få komma hem. Allt är fortfarande beroende på hur det utvecklar sig med mitt mående. Jag har ett högt blodtryck som inte vill gå ner, trots medicinering och så har jag fått väldigt ont i huvudet så jag känner mig helt klubbad. Men nu ska jag få höjd medicindos och så ska de se om det gör någon skillnad. De håller väldigt noga kolla på mig i alla fall, vilket är skönt för ett kontrollfreak like me. Inatt blev jag liksom väckt sex gånger typ för att ta trycket och diverse piller.

Jag har också fått en infart i handen. Fy fan alltså vad jag ogillar det. Både att få den (ajajaj), att ha den (ajajaj och i vägen hela tiden) och att sen ta ut den (också ajajaj och uuuuhhhh). Det känns som att infarten gör mig så mycket mer sjuk också för jag blir liksom fem resor ynkligare och känner mig så mycket mer SJUK om ni förstår vad jag menar. Men snyggt att den matchar mina ögon i alla fall :))))

Jag spenderar dagarna med att lyssna på poddar, läsa bok, spela spel, vänta på måltiderna, ligga med ctg-mätning i tid och otid (och länge som tusan pga busiga barn), småsova och scrolla scrolla scrolla på mobilen för att se om något nytt kul hänt.

Eller så sitter jag och tittar på mina SVULLNA fötter och småfnissar. Alltså har ni sett korvigare tår??

Hahahhaahaha det är sinnes vad svullna de är, speciellt vänsterfoten. Jösses vad knäpp kroppen är alltså.

Andra kuliga saker som hänt dessa dagar:

-jag blir konsekvent kallad Urrrrrsa av en barnmorska, tänk er att ni säger usch fast med r. Så. Jag rättar varje gång men det verkar inte fastna. Inatt när hon var inne i tid och otid var det som att jag i sömnen mumlade fram ”Yrsa” så fort hon kom in. Till slut började hon kalla mig gumman istället :))))

-en av undersköterskorna är manlig, eller manlig och manlig….mer att han är en pojk. Alltså SÅ ung. Vi funkar inte så bra ihop. Dels blir jag väldigt obekväm när det är män som ska hålla på med min kropp men jag blir också väääldigt osäker av hans unga unga ålder (hej åldersdiskriminerande person). Ja det är inte det här som är så kul, så till den kuliga saken: när han skulle ta blodprov på mig så misslyckades det två gånger på raken. När han stack andra gången gjorde det fördjävla ont och jag utbrast högt ”KUKEN”………………. Egentligen borde det ju inte vara någon big deal alls, jag menar hur många gånger hör jag inte folk använda ordet fitta som diverse förstärkare av det som de vill säga, men det kändes otrooooooligt stelt. Och som jag rodnade.

-Jag dreglar väldigt mycket och ligger väldigt stilla om nätterna pga svårt att vända mig och ont i infartshanden, så ofta när jag vaknar upp av att någon barnmorska eller sköterska står vid min sida för att ta blodtryck ligger en hel hög med saliv på min kudde. Så charmig patient :——-))))))

Hörrni slut på lägesuppdateringen, nu måste jag dricka lite iskallt vatten och vila mina ögon och mitt onda huvud. Hoppas ni har en härlig fredag och roliga planer för helgen! Jag tror att jag kommer vara kvar här jag, så vill ni muntra upp mig lite och visa vad ni har för er kan ni väl snapchatta mig lite roliga saker?? Det skulle vara så kul att få se något annat än dessa smutsgula väggar och brunmelerade plastmatta. Yrsaalfrida heter jag på snappi.

Sös cribs

Helo and welcome to my cribs. Jag tänkte att jag skulle visa runt er lite här i mitt lilla mansion på Sös. Jag ligger på antenatalavdelningen på Sös vilket är, precis som när jag låg på Huddinge, någon slags specialavdelning för föräldrar. Både föräldrar som inte fått sina barn men också några som redan fått sina guldklimpar. Till skillnad från på Huddinge så har jag som sagt ett eget rum nu. Hejhej från mitt rum.

När en kommer in genom dörren så ser en ut över mitt master bedroom. Här har vi kingsize bädden med alla tänkbara saker för komforten såsom ställbar säng, eluttag, larmknapp och handtag att dra sig upp ur sängen ur. Jag har också lyckats hustla mig till TRE kuddar. Sån himla WIN!!

Riktar vi blicken lite till höger så ser vi salongen. Sällskapsytan. Myshörnan. Stället där allt socialt samspel sker ifall jag har besök. Här har vi också garderoben, där på stolen alltså. Bakom den varma inbjudande umgängesytan sitter ett praktiskt väggfast skåp innehållandes allehanda härliga saker typ en termometer.

In genom dörren ni ser till höger i bilden ovan finns badrummet. Det härliga nästan helkaklade badrummet som inhyser allt en kan behöva för ett härligt och komplett liv, en dusch utan draperi, en härlig pall en kan sitta på när benen inte bär, handdesinfektion i massor och ännu en larmklocka.

Ja det var det hörrni. KUL att ni tittade in!

Hejdå och välkomna åter.

Dagens utfitt

  
Fladdrig och stor leopardbyxa från hm basic 

Fladdrig och stor randig tröja från hm logg anno 2008

Fladdrig och stor mantel/rock från landstinget 

Ofladdrig men stor mage från Bobbertsarna. 

Ja, som ni ser kom jag inte alls hem efter kontrollen på SöS imorse, istället fick jag beskedet att jag kommer få vara kvar här lite (mycket oklart hur länge men allra minst över natten) för att de ska kunna hålla koll på mitt blodtryck som är för högt ://// jag känner mig inte så speciellt orolig, men det är väldigt tråkigt att vara inlagd alltså. Och det gör mig så sjukt trött. Det enda jag vill göra är typ att sova. Jag har i alla fall fått ett eget rum, till skillnad från när jag låg inlagd på Huddinge. Det är otroligt skönt att kunna stänga en dörr om mig. Dessutom har jag egen toa och dusch på rummet!!! Vet inte om det kanske är så att alla rum här på antenatalen på SöS har det men jag väljer att se det som att jag har vunnit på triss! Det allra bästa med att vara inlagd här är att det är några som ligger här med sina små nyfödingar så i uppehållsrummet sitter nyblivna föräldrar med sina små små små knytt i såna här plastbaljor på hjul. Det är så otroligt mysigt att se! 

Nu är det snart middag här, och sen ska jag få fortsätta mäta mitt blodtryck under eftermiddagens och kvällens gång och så får jag nog veta imorgon varåt det barkar.

Vän och lite vindögd på SöS igen 

  
Här sitter jag igen. På SöS. I väntrummet. Jösses vad tid jag spenderat väntandes här de senaste dagarna. Men det finns ju en del att göra och ta hand om i vården så jag fattar att det kan bli mycket väntan för ett icke akut ärende som mitt. Idag ska jag lämna urinprov (som jag fick ta hemma själv imorse pga de vill ha morgonurin. Kan avslöja att det skedde en olycka pga vet ni hur svårt det är att pricka ett litet rör????), göra ctg och ta blodtrycket. Allt för att hålla koll på den här havandeskapsbajsen. Förhoppningsvis är det fortfarande inte några katastrofala siffror så att jag kan pågå med mitt liv som vanligt. 

Och vill ni veta något sjukt?!? Kolla in detta:

  
90% har passerat!!!!!!! Bebisarna är till 90% helt klara där inne, och jag är till 90% trött på detta så det passar sig ju alldeles perfa. Snart är dom små liven här :”’)))))

Stammis på Sös

Hejsan hoppsan hörrni och glad tisdag. Vad himla skönt det var att höra att ni inte övergett oss utan att det var kommentarsproblematik nu i helgen. Jag kände verkligen att det var så ensamt när det inte trillade in en enda kommentar. Men desto finare känns det nu efter era kommentarer om att ni gillar vad vi håller på med, det är lätt att tvivla väldigt mycket på huuuuuur kul det egentligen kan vara att läsa om mina tankar eller se bilder på mig eller försöka följa med i mitt vardagsbabbel (eller motsvarande då fast med Tomas). Men uppenbarligen gillar ni det vardagliga och babbliga (även om jag själv kanske ibland känner att jag vill vara mer som typ Sandra Beijer i mina inlägg) så här kommer ett till vardagsinlägg :))))))

Jag har ju haft lite för högt blodtryck, som upptäcktes i…onsdags??? Mitt minne är som ett såll. Ja men det har jag i alla fall. Förutom högt blodtryck har jag också haft lite vandrande protein i urinen vilket tillsammans kan betyda havandeskapsförgiftning. På grund av detta ha jag varit inne på en massa extrakontroller i förra veckan och igår var jag på mitt mvc och fick för höga värden igen och blev ordinerad ett besök på specialmödravården på Sös, så jag åkte dit och spenderade en del timmar där med ctg och kontroller. Allting såg ut att vara under kontroll, men läkaren ville att jag skulle komma på ett tillväxtultraljud inom kort vilket blev idag. Så klockan kvart i åtta satt jag på Sös imorse och väntade på att bli uppropad.

Minen är missnöjd på grund av att sofforna i väntrummet på Sös ultraljuds- och specialmödravårdsmottagning verkar vara konstruerade med någon slags memoryfoam i sitsen. OTROLIGT opassande. Tänk att det liksom är svårt att komma upp från en hård stol ibland, HUR svårt är det inte då att komma upp ur en soffa som har dynor som gjuter sig runt ens kropp. Det var som ett skämt.

Jag fick vänta väldigt länge, men tillslut fick jag komma in till en gullig gotländsk barnmorska som gjorde tillväxtultraljud på mig som tog väääääldigt lång tid. Först tar det lång tid för att det är två som ska mätas, sedan tog det extra lång tid för att ettan låg väldigt dåligt till så det var svårt att mäta magen ordentligt på den. Och som extra cherry on top så tog det ändå längre tid eftersom tvåan halkat efter lite för mycket i tillväxten (och ettan hade också lite minussiffror nu men inte lika mycket) så hon var tvungen att göra en massa extraundersökningar. En av dessa extragrejer var att mäta något slags flöde (?) i bebisarnas huvuden (???). När hon då hittade något bra ställe att mäta detta flöde, eller vad det nu var, på så var jag tvungen att på direkten hålla andan. Jag kan berätta för alla som undrar att det är väääääldigt svårt att ligga ner på rygg och ha tyngden av två på sitt bröst och kunna andas normalt, jag är i princip andfådd hela tiden och när jag ligger är det ännu värre. Och att sedan försöka lyckas hålla andan på det. Haha det tog ett tag innan hon fick till någon bra mätning.

Alla mätningar visade bara bra saker, så barnmorskan och läkaren jag sedan fick träffa var inte oroade över minuset på kurvan på lille tvåanbebisen. Det känns ju såklart väldigt tryggt att de inte är oroade, och då känner jag att jag inte heller behöver känna mig orolig. Dessa siffror är ju inte 100% och eftersom jag kommit så långt i graviditeten med så bra siffror på båda bebisarna så känns det som att minskningen beror på att de är två och inte kan växa lika mycket som enligar längre. Men eftersom det var så pass mycket minus på den ena var jag ändå tvungen att lämna lite prover och ligga med ctg, precis samma sak som igår.
  

En sådant här ctg-mätning tar rätt lång tid för mig, först ska båda bebisarna hittas och så ska de mätas och samtidigt ligga kvar i samma läge så att hjärtljuden fångas upp ordentligt under en tillräckligt lång tid. Så under gårdagen och idag har jag kanske legat en och en halv timma totalt med ctg, och vet ni vad imorgon ska jag dit igen :)))))) Då för att fortsätta hålla koll på den eventuella havandeskapsförgiftningen. Det är ett halvtidsjobb bara att gå på dessa kontroller och besök. Men jag klagar inte för det är ju väldigt skönt att vara under bevakning tycker jag! Jag känner mig som inlindad i mjuk bomull av alla fantastiska kvinnor som pratar med mig med sina snälla röster.

När jag efter två och en halv timma äntligen var färdig på Sös så unnade jag mig en utelunch på Teatern i Skanstull. Jag åt en vegansk hamburgare gjord av någon slags svamp från Plant som var superdupergod! Tips till er alla.

Ultraljudet visade förresten att ettan fortfarande ligger i säte, så kejsarsnitt är fortfarande aktuellt. Något lite mer förvånande var dock att tvåan i början av undersökningen låg i typ halvsäte, men i slutet av undersökningen låg åt andra hållet. Barnmorskan blev mycket häpen över att det fortfarande gick att vända sig om där inne, och jag fick en förklaring till varför det ibland känns som att hela magen ska sprängas och det bara spänner åt alla håll och kanter. Då är det bara lille tvåan som vänder sig om. Haha så knäppt att tänka att det faktiskt går att snurra omkring där inne?? Det måste ju vara SÅ trångt.

Bye bye från babblaren! Nu ska jag vila min rygg i horisontellt läge soffan med en kopp te.

Kommentarsproblem

Vi har gråtit hela helgen och även idag för att det inte kommit en enda kommentar på flera dagar. Har vi tappat det? Ledsnade ni på att Yrsa envisades med att vara gravid och aldrig föda de där bövlars ungarna? Ville ni har mer naket och färre kattbilder?

Frågorna som gick genom våra hövven var många och inte alltid rimliga. Idag fick jag nog och testade att kommentera själv och DET GÅR JU FÖR FAN INTE! Efter någon uppdatering verkar den funktionen kukat ur. Vi försöker nu råda bot på det, men skönt i alla fall att veta att det inte var oss det var fel på, inte er heller, utan den förbannade tekniken!

Min helg

I fredags avslutade jag som vanligt arbetsveckan med en öl på kontoret. Jag hade min nya finskjorta på mig för direkt efter jobbet bar det av på en så kallad Collectors Bärs.

Collectors Bärs innebär att vi är ett gäng samlare som ses och dricker öl och pratar om leksaker och sånt.

Så vi tjabbade och skålade och hade oss. Ja, många män med skägg. 100% män och typ 90% skägg.

Ursprungligen skulle vi haft den här skjortan alla tre, men så dök Henry upp helt svartklädd. How Vader of him. Eller Kylo. Hur som helst så fick han vara med i alla fall. Han blev sångaren i vårt imaginära band.

Henry hade också med sig lite öl från sin brors bryggeri, Bryggverket, och det är alltid smart att försöka muta sina bandmedlemmar med mikrobryggeriöl. Här är Mange med deras öl Janne Shuffle. Jag vetefan varför flaskan ser så liten ut, det måste ha med vinkeln att göra.

Hur som helst.

Om ni ser det här, Bryggverket, så var er öl väldigt god.

När vi pillat klart på leksaker hoppade vi in i en taxi och åkte till Monks. Där åts det gott och dracks ännu mer öl.

Som ni redan sett så resulterade öldrickandet i att jag sov stora delar av gårdagen för att sedan åka till Bun Meat Bun och bli bjuden på burgare av Yrsa.

Hon var så jävla sugen på burgare.

Och jag också så klart. Jag älskar ju burgare.
 

Sedan tittade vi på Mello (Ni är dumma i huvudet som röstade vidare tråk-Frans, men whatever) och så satt jag uppe några timmar efter att Yrsa lagt sig för att titta på serier vi inte ser tillsammans, alltså Better Call Saul och House of Cards.

Idag har vi tagit det lugnt och sett färdigt på första säsongen av Love för att sedan ge mig lite härligt söndagsdåligt samvete med Cowspiracy. Vi kan fan inte hålla på och förstöra världen på det här sättet. Vad är jag för as som äter kött egentligen? Jag måste gå ännu längre än jag gjort de senaste åren då jag i stort sett slutat äta billigt kött och tyyyyyyp inte äter kött hemma längre. Kommer jag sluta äta kött helt? Nej, inte just nu. Men det måste bli ännu mer av en lyxgrej. Den senaste månaden har jag liksom tryckt ett gäng jävla burgare. Och även om det inte varit massproducerade McDonaldsburgare så det definitivt varit ett onödigt frosseri. Men jag har ju haft nån form av frosseri i allt onyttigt som vad jag bara kan se som en reaktion på att jag ska få barn och jag tänker att jag inte kommer lämna  lägenheten på några månader.

Så. Skärpning Tomas. Ännu mindre kött får det bli. Kanske en till två gånger i månaden.

Jaja, se Cowspiracy helt enkelt om ni inte gjort det. Jag hatar fan att det som vanligt är kapitalism som styr och fuckar upp vår värld. Dra åt helvete, kapitalistjävlar och hurra för medborgarlön!

(Går)dagens utfitt

Ibland händer det, precis som i trissreklamen ni vet. Igår kände jag mig rätt så pigg och fräsch och orkade tänka lite kReAtIvT och inspirerat kring vad jag skulle klä på min lille kropp. Inte för att tankens kraft i detta fall spelar så stor roll eftersom vad jag kan klä på mig är något (…) begränsat. Men jag lyckades i alla fall få på mig något jag tyckte speglade min pigg och fräsch-känsla helt okej. Spana in resultatet ba.  
Krispig blå skjorta från monkis mellandagsrea.

Långt svart vanligt rätt fult linne från hm:s basavdelning.

Varm kofta i ull som inte syns från cos.

Scarves från min tvillingsysters garderob (som hon haft sedan gymnasiet någon gång).

Skor från Nike (som jag tvingar i mina små svullna fötter i medan jag skriker: DET SKA GÅ!!).

Vårkappa från monki.

Och så leggingsen. Vi tittar lite närmre på dem. 

 (Ignorera gärna tandkrämsfläcken på linnet) Ni ser ju att de är lite stora längst ner där vid anklarna, men annars är de verkligen inte överdrivet för stora för mig. Ha med det i tanken när ni nu tar emot informationen om att det är ett par gravidleggings från hm i storlek extra large………….jag upprepar. Extra large. Jag vill inte benämna mig själv som ”normal” eller ”smal” eller ”lite knubbig” eller något annat för alla sådana epitet på min kropp gör ju att jag förhåller mig till och spär på en norm, MEN att det inte finns ett par större leggings i en av de få butikerna som har gravidkläder är ju helt sinnes. Det är ju egentligen inga nyheter, men varje gång det händer drabbar det mig. Moving on.
Solglasögonen är från Urban outfitters när vi var på vår honeymoon i New York. Och på ögonen hade jag till och med orkat sminka mascara. Wow alltså. 
Denna outfit hade jag alltså under min och Tomas utflykt till Farsta strand och Farsta centrum där vi åt hamburgare och handlade nya matskålar. Det var verkligen inte någon längre utflykt innehållandes extremt mycket vandrande, men när vi sen kom hem var min foglossning det värsta jag varit med om. Allt gjorde ont och jag kunde knappt ens ta mig till toaletten själv. Så nu är det slut på det roliga och jag ska försöka att bara göra de turer jag verkligen måste (typ åka till sjukhuset) för det är verkligen hemskt att ha så ont att man skriker rakt ut bara av att försöka ändra position i soffan.