Livet är en förfest har länge sagts av diverse religiösa grupper, kanske inte i exakt de orden, men till samma mening. Sen har det också sagts, livet är en fest, av någon… I vilket fall som helst för att spänna tillbaka till det religiösa, så visste till och med Jesus att på fest drack man inte vatten, man drack vin – för de fattade inte hur man gjorde öl. Så idag har jag tagit mig an att recensera dess gyllne nektar, den hämningslösa och opolerade skönheten – ”förfest-ölen”.
Jag satt mig ner med 5 öl, laptopen i högsta hugg och påbörjade min resa (vilket resulterade i en lättsam, men trevlig berusning), en resa vars resultat ni kan följa här nedanför. Lets go Yo!
Liberty Ale.
En fin överraskning med en smak som lägger sig långt bak på tungan och vidhåller sig. Smekt av en lätt metallisk touch, det är en ale som särskiljer sig från andra ales i och med sin lättsamhet. Den är inte svår, men den har ändå komplexitet man söker efter i en ale. Den är bitter med en subtil underton av kaffe, torkad frukt och med en rik ton av humle. I sammanhanget, så är den aningen för mycket, det är lite är som att festa med lyxfällan, den har mer att säga än man vill höra. Och för 20kr, 355ml- 5.9% så kanske man bör vara beredd på att lyssna för att uppskatta. 2/5

Newcastle Brown Ale
En rolig öl med genuint smaksinne, allt från det knäckiga till det beska och smöriga med en lätt ton av humle och en viss syrlighet. Det är ingen svår öl, i klassen av svåra öler. Men precis som den förgående alen så är den aning för mycket, men om jag skulle välja en ale till förfesten så är det Newcastlen jag skulle valt. Den är lätt, den är god, den är prisvärd och inte för på. För 15 kr, 330ml – 4,9% så får man en ale, som kanske inte rangar sig högt bland ale-eliten, men den gör jobbet och den gör den gott. Newcastlen är vad Ernst Kirchsteiger är för inredningsvärlden, en glad medelmåtta med karaktär. 3/5

(Ett proffs hade antagligen tagit bild på flaskan innan han hade druckit upp den, men jag är inget proffs)
Staropramen Granat Beer.
”Lite som att dricka en fralla” fick jag höra av en kamrat. Och jag erkänner mig ordmässigt besegrad… Det är lite som att dricka en fralla! En besk fralla med messmör. Knäckigt, beskt, brödigt och lätt fruktigt. Granaten är vad vad man förväntar sig av en granat, den är simpel, den är måttligt rund, den är mörk. Man tar en sipp och inväntar explosionen. Första mötet säger vatten, andra mötet säger smak, tredje och sista (näst-sista) säger fylla. Och visst är den fin, lätt och givmild. Den ger vad man förväntar sig, den startar inga samtal men det betyder inte nödvändigtvis att den inte bidrar till ämnet. För 16 kr, 330ml – 4,8 % så får den som förfest-öl 4/5.

Red Stripe
Här har vi veckan tråkmåns. Red strupe är lätt, den är Jamaicansk och den är inte särskilt god. Den är lite som att ta gräset ur Jamaica. (våldsamt homofilisk?) Den saknar substans, men den slinker ner, det är ölen för folk utan smak för öl. Har man en passion för milt beskt vatten är detta jackpoten. Den är lika intressant som sossarnas politik, den är utan ledare, borttappad, tråkig, spridd och lättfotad. Ja den funkar, men frågan är om det är värt det. För 15 kr, 330 – 4,7 % så får du en öl som säger ingenting. Du blir full, efter ett tag och efter ett pris som inte är värt besväret. 2/5

Budweiser
Den säger ingenting, den gör en hel del. Det är den perfekta förfest-ölen, nästan. Problemet är att det smakar som vatten med jäst, vilket inte är en jättedålig smak, men en jävigt tråkig smak. Den är stureplan, den är mineralvatten med alkohol, den är så ytlig att det gör ont på insidan. Det går inte att säga att den är äcklig för den smakar ingenting. Den är ”King of beers” på samma sätt som knugen är kung över Sverige. En dyslektiker med storhetsvansinne. Men den går ner, den går ner som att drunkna i en pool. Den går loss på 14,50 kr, 330ml – 5,0% Vilket tyvärr gör den till en 4, av 5. 4/5

Jag vet vad ni tänker (Tankeläsare?!), vad hände med de vanligaste? Heineken? Carlsberg? Falcon? – Simpelt svar, det kändes tråkigt att recensera öl som lika prompt serveras på krogen som på hemmafesten. Förhoppningsvis kan denna få sig en uppföljare med fler ölsorter i framtiden, men tills dess – Tack som fan för mig.