Allt var planerat in i minsta detalj, men när vi i morse kom fram till tunnelbanan insåg vi att den inte gick åt det håll vi ville på grund av underhåll. Jag ville ge upp, men Yrsa tyckte vi kunde ta ersättningsbussen istället, och det kunde vi!

Den kördes av en lirare som inte fick ha kepsen bakochfram för sina chefer, men som hade det när ingen såg på. Kaxigt.

Vår resa gick till the Museum of the Moving Image och när vi kom fram visade det sig att det inte var öppet på måndagar. Jag svor och grinade.

Istället letade vi upp en stor Frölsningsarmén-butik. Jag hoppades på att hitta gamla leksaker, men allt vi kom därifrån med var ett par böcker till Yrsa.

Eftersom vi började bli hungriga gjorde vi det enda rätta och svängde in på Magnolia Bakery.

Yrsa fick också åka hiss genom Bloomingdales, vilket varit en dröm för henne sedan hon var fem. Nä, men hon var jättekissnödig och där inne fanns det en toalett, så hon var glad att äntligen få lätta på trycket som hon haft sedan hon var fem…

Sedan tog vi vår kasse och gick ut i solen.

Yrsa älskade båda bakverken, en ”blondie” istället för brownie…

och en morotscupcake.

Jag var lite mer skeptisk, men efter att Yrsa hade slickat bort valnötterna (som jag är allergisk mot) från cupcaken så smaskade jag glatt i mig den.

Sockersuget visste dock inga gränser så vi gick in på Dylan’s Candy Bar. Där fanns det godis från golv till tak!

Men också läsk som hette ”Kiss”…

Yrsa var i socker- och färghimlen…

och fick med sig en påse gottis hem.

Efter att vi träffat mamman och barnen i familjen vi hyr av gick vi ut i Williamsburg för att äta middag.

Yrsa åt Bibimbap.

Bib…

im…

ba…

pp…

Jag drack en koreansk öl. När servitören kom med den sade han ”Hi!”… trodde Yrsa och svarade glatt ”Hi!”. Han tittade på henne som om hon var korkad och hon tittade på honom som om han var korkad och sedan sade han igen ”Hite?” eftersom han undrade vem av oss det var som skulle ha ölen. Jag fick den och skrattade rått och gott åt Yrsa. ”Hej hej” och ”Heppåre!” sade jag varje gång jag tog en klunk.

Efter maten var inte mitt magfyllnadsbehov tillräckligt tillfredsställt, så vi gick förbi frozen yoghurt-stället som nog snart kan räknas som vårt stammisställe.

MÖMS!

Nu ska vi försöka se på Paradise Hotel i sängen. Tro inte att vi tänker missa det bara för att vi är i utomlandet!

I morgon bär det av till Montauk i två nätter, så om ni inte hör från oss så beror det på att vi 1. Blivit surfare, 2. Festar 24/7 med superkändisar, eller 3. Inte har något nät.

Heppåre!