Precis som att igår inte var en vanlig dag för att det var pappas födelsedag så är idag inte heller en vanlig dag, för idag är det dags för mig att vandra iväg till kuratorn och psykoterapeuten Ingrid. Jag är så himla nervös och spänd för hur det ska vara och hur hon ska vara och hur jag ska vara med henne. Jag har en tendens att trycka tillbaka tårarna och säga att det ”inte är så farligt” när jag egentligen kanske visst tycker att det är lite farligt. Ibland tror jag att jag inte ens kan se huruvida det är ”farligt” eller inte för det är för jobbigt att över huvud taget tänka att det skulle kunna vara det. Det är ju mitt enda liv och det vill jag ska vara bra.

Förhoppningsvis fungerar jag och Ingrid bättre tillsammans än vad jag gjorde med den psykolog jag gick till under ett års tid för några år sedan. Och förhoppningsvis är det här något som kommer vara bra för mig, på något vänster. Men just nu är det läbbigt. Vg se bild nedan för bevis på nervös person.

Bild 2013-01-30 kl. 09.11 #5

 

Annars är idag en rätt trist dag. Jag kunde inte gå på frukostklubben imorse för jag har sedan igår vid tre bajsat brunt vatten lite då och då ::D:D:D::D:D:D::D:D:D:D::D:D och dessutom regnar det ute. Var är våren och solen och fåglarna som kvittrar och tussilagorna som ploppar upp här och var?!??!?!??! Jag är så trött på snön och kylan och det gråa nu. Men om jag ska dra något som är bra med dagen så är det att jag inte tvättat mitt hår sedan i torsdags men det funkar fortfarande. Det blir liksom inte fett?

2 comments on “Dags för att skrynkla hjärnan”

  1. Det är ju så himla viktigt att man trivs och att det känns bra med den personen när man går till psykologi eller liknande. För något år sen mådde jag dåligt och gick till psykolog och hamnade först hos en jag inte alls trivdes med, kändes liksom mest sämre när jag gick därifrån. Tog till slut mod till mig och bad om att få byta(eller okej, jag bad mamma ringa och fråga om jag inte kunde få byta, så mesig var jag). Men byta fick jag och sen kändes det så bra. Jag är också sån som säger att det inte är så farligt och pressar tillbaka tårarna, men den nya psykologen kunde typ titta på mig och ställa en fråga och allt om hur jag faktiskt mådde kom utforsandes.

    Hm, det jag egentligen vill säga är lycka till idag och hoppas att du och psykoterapeuten fungerar bra ihop! Om inte, byt! Man ska inte behöva gå runt och må dåligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *