Hej hej hallå dagboken. Idag har vi klarat av vår fjärde dag här på Seychellerna och La Digue. Det har varit en hård dag på några sätt och vis men en bra dag på andra.

Det hela började med att vi åt den sedvanliga frukosten som idag hade hottats upp med pannkakor. Wohoo. Efter detta bestämde vi oss för att gå till en strand som ligger på andra sidan ön än de vi hittills besökt, Grande anse. Det tog kanske 40 minuter att gå dit och det var en rätt trevlig vandring längs med huvudvägen på ön, som det nästan inte kom en enda bil på eftersom det bara finns kanske 30 st här. Det var sinnessjukt varmt så när vi kom fram till stranden var vi pepp på att slänga ner våra saker i skuggan av en palm eller något och sedan slänga oss i vattnet. Det var bara det att det inte fanns någon skugga av ett träd på hela stranden! Allt var bara strand och ingen hög växtlighet som sträckte sig över den. Den enda skuggan som fanns var vid kanterna av den kilometerlånga stranden och där var allt paxat och upptaget. Tomas muttrade något om att det säkert var italienare som tagit och paxat. Hans ökade anti mot dem börjar oroa mig…? Vi slog oss i alla fall ner vid en stor sten för att kunna skapa små tält av våra paraplyer vi lyckligtvis tagit med oss och beundrade den sjukt fina stranden!

Jag gick en tur med mitt paraply och min hatt och min skjorta och fick utstå många blickar och fniss från övriga solbadande personer som låg insmorda i olja mitt i den gassande solen. Men skrattar bäst som skrattar sist, läderväskor!!!

20131230-180138.jpg

20131230-180147.jpg

Det var en väldigt rolig strand att bada vid för det kom stora vågor och botten var nästan bara sand. Däremot åsamkade vi oss lite skador när vi lekte i vågorna. Jag fick något litet sår på ryggen, men Tomas…han fick sår på sin lilla pillesnopp! Detta ropade han upprymt till mig från duschen när vi kommit hem. Men från snoppen tillbaka till stranden.

Efter ett tag blev vi lite hungriga och gick upp till den enda restaurangen som fanns på hela stranden (!!!). Det enda som fanns att äta där var en svindyr buffé som vi ratade. Bredvid denna grande anse låg en liten anse hade vi sett på kartan. Vi tänkte att där måste de ju ha en till restaurang eller i alla fall något litet stånd med frukt eller något, så vi följde efter skyltarna som pekade oss åt rätt håll. Det vi inte visste var att vi skulle bestiga ett helt berg innan vi kom ner till Petite anse……

20131230-181001.jpg

Varför står jag och håller i mina små sandaler jag tidigare idag hyllat kanske ni undrar. Jo det kan jag tala om för er. De älskvärda skorna i kombo med extrem hetta och svullna fötter och lång promenad hade skavt upp en massa små blåsor på mina fötter så jag pallade inte alls med att sätta på mig dem igen för det gjorde så ont! TUR var väl det att bergsbestigningen gav utdelning………….inte. När vi kom ner på stranden såg vi att det inte fanns något alls förutom växtlighet, sand, människor och vatten. Eftersom vi badade i svett efter klättringen tog vi ett snabbt dopp medan mörka moln svepte in över oss innan vi vände och klättrade tillbaka.

20131230-181430.jpg

Vi tog ett pitstop och fotade oss lite vid en fin ”bäck” (egentligen var det nog ett kärr) framför lite fina stenar. Det finns många fina stenar här.

20131230-181606.jpg

20131230-181613.jpg

Men eftersom vi inte ville betala asmycket för någon halvtaskig buffé beslöt vi oss för att vända hemåt. Och på vägen hem hittade vi ett fruktstånd där vi avnjöt denna lunch

20131230-181748.jpg

Det smakade som himlen!!! Som den där ”BB-mackan”. Som måltiden som intogs på golvet i new york. Som skeden som mättar hunger…osv.

Sedan linkade vi vidare. Det som tagit oss 40 minuter på förmiddagen tog inklusive fruktpausen två timmar för jag gick barfota med mina stackars små fossingar. När vi kom tillbaka till hotellet var klockan typ halv fyra och resten av eftermiddagen spenderade vi på vår terass. Sedan intog vi ännu en måltid i vår restaurang som vi får gratis. Och den har faktiskt varit bättre än jag vågade hoppas! Inte mycket vego förvisso men mycket olika former och tillredningar av fisk. Något som däremot inte var lika angenämt var att det satt en liten liten liten ödla i min mat………….gissa om jag skrek?!? Ja det har jag fått berättat för mig att jag gjorde av Tomas. Själv kommer jag inte ihåg något. Det är lite som ett svart hål. Sedan tappade jag lite matlusten tyvärr men jag satsar på att komma starkt åter imorgon till frukosten och lassa in den sedvanliga marmeladmackan då som om inget hänt. Nu vet i alla fall alla på hotellet hur mitt förskräckta skrik låter. Det är ju bra det.

Ja ni ser. Hård men bra dag. Vad händer i Sverige hörrni? Snö? Regn? Mys? Mycket nyårshetz? Träningshetz? Ge mä info jag längtar lite hem fast att jag såklart har det så himmelens bra här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *