I början av min graviditet var jag väldigt orolig för alla kommande kommentarer, ofrivilliga maghandpåläggningar och andra gravidrelaterade saker som så många råkar ut för. Jag var också med om både några ofrivilliga maghandpåläggningar och kommentarer som ”åh herre gud stackars dig” när jag talade med en man om att jag skulle ha två barn.

Detta var då. Nu är nu. Och nu är det inte en enda som kommenterar, lägger märke till, uppmärksammar eller lägger sig i min kroppshydda. I bloggar jag läser som är skrivna av andra som är preggo i ungefär samma tid som jag, och i den tvillinggrupp jag är med i på facebook hör jag dagarna i ända om människor som typ kommer fram på stan och vill klappa på den fina magen, eller prata om när det kan vara dags osv. Så varje gång jag går ut förväntar jag mig liksom någon handpåläggning eller kommentar eller någon gullig tant som vill prata. Det är liksom som att jag stålsätter mig lite för att kunna hantera alla olika fascinerade människor, men det har inte hänt en enda gång sedan…..oktober?!??! När det knappt syntes???? Och nu…känns det lite…tomt?

Alltså det här är en så konstig reaktion i mig!! Jag förstår inte. Jag vill ju egentligen VERKLIGEN inte bli bedömd av människor baserat på om någon tycker min mage är stor eller liten eller något annat, och jag vill absolut inte ha handpåläggningar från okända människor. Så var kommer detta ifrån? Hahha det är så märkligt! Skulle jag få kommentarer skulle jag ju säkerligen bli obekväm och tycka att det var en invasion av min privacy. Jag förstår inte mig själv!!!!! Jag tänker ibland att det kan ha att göra med att folk inte ser att jag är gravid………………….paus för skratt…………………..men varje gång jag går förbi en spegel kan jag konstatera att detta inte kan vara en anledning.

De här tankarna är så orimliga och knäppa så jag får i alla fall goda skratt åt mig själv och min knäpphet. Det är alltid något :))

89d38e7b24ddba82c436d7302566dace

 

CmEaVlg

Tackohej från det orimliga preggot.

5 comments on “Den uteblivna uppmärksamheten”

  1. Jag är i vecka 36 och har mest fått ofrivilliga magklappar från ytligt bekanta, alltså folk jag inte gärna börjar bråka med. Hade det varit de närmsta eller helt okända hade jag sagt ifrån, men med bekanta blir det bara jobbigt.
    Förstår verkligen inte det här klappandet, det är ju min mage de klappar på, bebisen känner ju inget och de känner ju inte bebis, så den enda som drabbas är ju jag. Hatar det.

    Sen har jag fått kommentarer också, och där är jag lite som du. Om någon säger att magen är stor så blir jag irriterad över det, samtidigt som när någon säger att den är liten så blir jag sur över det! Vad vill jag egentligen!?!
    Tror att vi är extra känsliga nu i slutet och suger åt oss av allt som sägs (eller inte sägs). Jag tror att vi är så öppna för alla intryck och överanalyserar allt, saker som vi normalt inte hade ägnat en tanke åt!

    Kram

    • Jag tänker mer att jag inte vet vad jag ska svara? ”Guud vilken liten mage..” Eh.. Tack? Eller.. Förlåt? Ska försöka jobba upp den? ”Oj, nu har den blivit stor..” Jo, förhoppningsvis har bebis blivit det också. Vet liksom inte vad dom förväntar sig för respons när dom kommenterar ens utseende och storlek helt utan att jag bett om det.

  2. Men du, alltså… Är det inte dags snart? Du är jättestor ju. Är du säker på att det inte är fler än två?
    😉

    Tyckte det var sjukt jobbigt med folks kommentarer under graviditeten. Allra jobbigast var två grejer: 1, när alla sa ”men guuuuud nu är det väl ändå snart dags! Du är ju jättestor” och så var jag i vecka 30 och ba ”mm fast nej, inte än” och 2, när alla frågade hur långt det var kvar till beräknat datum och jag tvingades svara ”det var för 5 dagar sen”…

    • Haha ja det är det värsta! Jag gick 15 dagar över tiden och på slutet liksom skämdes jag? Som om jag misslyckats med att få ut ungen typ :p På topp 3 hör ju också sms som kom med slutet ”har hen inte kommit än”. en ba ”joooooo men jag har bara valt att INTE berätta det för JUST DIG” 🙂 🙂

  3. Jag tror det har att göra med att man gör ett sånt jäkla tungt jobb, speciellt såhär på slutet, och man vill helt enkelt ha lite recognition på det! Man behöver inte alltid vara så rationell, speciellt inte när man är gravid 🙂 Man vill ha erkännande på allt slit man gör! OK att man inte vill ha ständiga handpåläggningar och kommentarer, men man vill ju inte bli ignorerad heller 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *