Då den både var producerad av och hade ett manus av M. Night Shyamalan satte jag mig i biografen fast övertygad om att Devil skulle ha en galen twist på slutet. Det är sådana filmer han har varit känd för enda sedan The Sixth Sense. South Park gjorde t.o.m. ett skämt om det. Det är något ALLA vet. Kom igen, du visste det, eller hur?

Tydligen gjorde även Shyamalan det själv.

Därför, i ett vilt försök att inte vara för förutsägbar väljer han att inte ha någon twist (om man inte räknar DET som twisten). Filmen berättar vad som komma skall och det som skall komma.. öh.. kommer. Med andra ord försöker filmen att inte vara förutsägbar genom att vara förutsägbar. Ironin är påtaglig.

Handling: En hiss. Fem personer. Alla med ett mörkt förflutet. En polis. Djävulen. Skräckfilm.

Så, Nu när det är överstökat kan vi snacka om det riktigt intressanta. The juicy stuff. Religionen.

Inte sedan Mel Gibsons Signs har jag fått religiösa budskap så plågsamt nedtvingade i halsen. Filmens huvudperson har nämligen blivit utsatt för döden hos sina nära och kära och har därför slutat tro. Men det är lugnt, för genom en serie osannolika och våldsamma händelser blir han troende igen. För om Djävulen finns måste det väl finnas en Gud också? I och med detta finner han till sist ro, trots att hans familj fortfarande är jävligt död och trots att han sett fem personer döda varandra i en hiss. Hans liv har inte blivit bättre, snarare sämre men allt det spelar ingen roll, för Gud finns, hurra!

Jag menar, säga vad man vill om den där skitfilmen Signs, men det fanns i alla fall ett tema av självuppoffring som ledde till frälsning. Dramaturgiskt så fungerar det. I Devil känns det bara som att filmen plågsamt spikar in ett budskap i din hjärna.

Och det är där problemet ligger. En bra film kan ha ett budskap men den låter dig själv fundera ut det och det påverkar inte nödvändigtvis filmen i sig. En fantastisk film kan ha flera budskap som kontrasterar mot varandra och uppmanar dig till ett moraliskt val medan du tittar.

Devil bara ÄR budskapet. Och det budskapet är så taffligt presenterat att jag blir arg. Det blir jag sällan av film så bonuspoäng för det.

Dessutom är den inte alls skrämmande, bara dryg och pseudointellektuell.

2 av 5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *