Igår skulle jag fota och skriva ett inlägg om vecka 35, men dessvärre kom det lite andra saker i vägen. Först hade jag ett inbokat besök på mvc på förmiddagen. De besöken brukar gå snabbt och lätt men denna gång hade jag på gränsen till för högt blodtryck och plus 1 i protein (vad det nu innebär). Så istället för ett kort besök så fick jag sitta kvar länge samtidigt som barnmorskan ringde runt till specialmödravården för att undersöka hur de tyckte att jag skulle tas omhand vidare. Jag fick en tid på Sös senare under eftermiddagen, så jag åkte en liten tur hem för att kompletteringspacka min bb-väska lite (utifallatt tänkte jag) och ladda min telefon.

Så begav jag mig till Sös. Det kändes helt bananas att åka tunnelbana in mot stan?? Har inte gjort det sedan i januari ju. Jaja. Jag kom till Sös och fick först ligga och mäta barnens kurvor med ett ctg svinlänge, för de ville inte riktigt ligga stilla. Sedan tog de ett nytt blodtryck och nytt urinprov. Jag hade lite lägre blodtryck, men ändå lite för högt med tanke på att jag bara hade legat ner och vilat i mer än 30 minuter.

Efter ett samtal med en läkare fick jag en checklista med saker jag ska hålla utkik efter, som exempelvis blixtrar framför ögonen, och instruktioner om att ringa min mvc och boka in en massa tider för att hålla blodtrycket och proteinen under bevakning för att se hur det fortskrider. Jag förstod inte riktigt om det är så att jag HAR havandeskapsförgiftning eller om detta skulle kunna BLI en havandeskapsförgiftning. Men läkaren sa att antagligen kommer blodtrycket sakta stiga uppåt och att jag skulle kunna ”klara mig” (alltså inte klara mig som i att överleva utan som i att gå så långt utan att jag eller barnen kommer ta för mycket stryk) tills det datum jag fått för kejsarsnitt. Men samtidigt att jag kanske inte skulle klara det hela den tiden. Ganska oklart men de täta kontrollerna kommer väl att visa vartåt det barkar.

Inte så himla pepp nyheter i alla fall. Men det fina i kråksången är att jag ju nu gått så pass långt i graviditeten att jag inte alls känner mig lika orolig som när jag var inlagd med risk för tidig födsel. Nu skulle det kanske kunna bli för tidigt också, men det är ju inte alls i samma farozon som förut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *