Idag har det hänt! Inte bara en utan TVÅ saker som är viktiga milstolpar i en tvillinggraviditet. Det är inte någon spark som känts eller 50% som passerat eller bristning som kommit. Näpp det som hänt är att jag 1. blivit tagen på magen av en jag knappt känner och 2. fått höra ”åååhh stackars dig två stycken” för första gången. Låt mig behandla dessa två punkter lite.

Okej 1. att bli tagen på magen av en jag knappt känner. Detta är SÅ himla märkligt tycker jag. Det är verkligen inte så att jag har någon superutstående mage än, så det känns extremt intimt (det kanske det gör oavsett storlek iofs?) att någon jag inte alls känner bra lagt sin hand på min mage. Det var självklart i all välmening, men fortfarande blev det så himla konstigt tycker jag. Jag blev alldeles stel och generad (?) och sa absolut inget om att jag fann det påträngande och obekvämt utan stammade mest och gick sedan därifrån. Hehe hej socialt kompetent :–)). Jag antar att detta kommer eskalera och bli mer och mer i och med magens framfart. Hur tänker ni andra om detta? Har det hänt er mycket? Har det stört er? Har det känts mindre intimt när magen varit större? Finns det något bra sätt att undvika/parera/hantera sådana här klappningar? Plz help.

2 då. att ha hört en annan människa kommentera mina två inneboende med ”stackars dig” pga att de är just två. Det tog inte heller slut vid detta konstaterande utan mannen som beklagade sig över mitt öde pratade mycket och länge om hur jobbigt två barn är, och hur trött han varit sedan han fick sitt andra barn, och hur grått hår han fått, och hur väldigt väldigt ansträngande det måste vara att få två på samma gång osvosv. Inte heller denna gång fann jag mig utan stod mest och tog emot detta och tog ansvar för den goda stämningen. Typiskt. Detta är ett SÅ konstigt beteende tycker jag?? Det är ju inte som att jag valt detta, eller på något sätt kan välja bort det. Och varför känner denna människa att det är okej att stå och ge mig sina negativa tankar om att jag ska få två barn på det där viset??? Jag kan inte förstå??? Det är ju faktiskt så att jag nästan skrattade lite för det blir en sån bisarr situation att stå där och höra på en man som har en monolog om hur jobbigt jag kommer få det och hur synd det är om mig.

Det är ju superhärligt att jag ska få två sådana här små gosetussar som kan plocka blommor tillsammans <3

IMG_1146-850x634

Nu väntar jag med spänning på fler milstolpar!

(men för att väga upp: något lite härligt och mysigt som hänt är att jag tycker att min mage växt alldeles enormt den senaste veckan. Kan den ens göra det på en vecka? Och inatt under en av mina uppvakningsperioder så låg jag och kände efter rörelser och tänkte på hur härligt det kommer bli när jag kan känna bobbertsarna på riktigt <3<3 Det kommer nog tyvärr att dröja ett tag pga hur de ligger, men den som väntar på något gott…)

22 comments on “En milstolpe i graviditeten”

  1. Tips tips! Det finns en podd som heter Kära Barn som i detta avsnittet pratar lite om tvillingsituationer. Den ena kvinnan tog upp just det att vissa tyckte synd om henne att hon skulle få tvillingar medan hon kände att det var spännande o cool. I allafall, kan vara intressant att lyssna på jue, nu när detta hände dig!

  2. Ja alltså, det hände ju oftare och oftare att folk skulle hålla på att talla på kaggen ju större den blev. När det var mina närmaste vänner hade jag absolut inga problem med det, men när folk som jag knappt känner lade handen på magen blev jag SÅ obekväm! Jag vågade ofta inte säga något, men markerade tydligt att det var obehagligt: stelnade till och gjorde typ en extremt besvärad min? Haha. Det funkade för det mesta!

    Och några gånger sa jag typ ”oj, du, jag tycker att det är lite jobbigt när andra tar på magen”. Det tycker jag definitivt att man ska göra om man känner så! Jag var som sagt bara lite feg ibland.

    Och den där mannen som kommenterade hur ”jobbigt” du kommer ha det med twinsen: sicket skåp. Himla märkligt sagt!

    • Jag har nog problem när det är mina närmaste vänner också…men det kanske är för att den liksom inte är EN MAGE ännu riktigt utan kan vara en godismage typ. Jag tror att jag kanske kommer köra på din stil med besvärad min och stelhet för att markera…hehehe. Och kanske säga ifrån lite när det är folk jag ändå känner och vill vara trevlig mot liksom. Folk jag inte bryr mig om kan jag ju bara strunta i hur min reaktion tas emot. Men det är ju fascinerande det här med gravidmagar, så jag kan ju fatta att folk blir intresserade liksom.

    • TACK! I efterskott, men det har varit bråda dagar :)) Han som tog på min mage visste om det, och ville ge mig lite extra frukt för att bebisarna behöver det. Så det var ju verkligen i en väldigt snäll andemening.

  3. En sån irriterande människa som kommenterade hur jobbigt det är med två barn. Stolpskott finns det gott om. Jag hade sagt till honom att ”visst är det jobbigt att ha två barn om man är lika korkad och kärlekslös som du”.
    Ang att ta på magen så var jag inte med om det så mycket. Om det är någon du inte känner kan du ju alltid säga ”varför tar du på min mage, du tror väl inte att jag är gravid för det är jag inte”. Kan nog få vem som helst att skämmas.
    Det dyker upp så mycket prat kring kvinnors kroppar när vi är med barn, kan inte riktigt förstå varför. Jag stängde nog öronen en hel del. Hade gärna hört varje dag att min mage är fin, gravid som ogravid men det skulle ju ingen få för sig att kommentera 🙂
    Grattis på namnsdagen också!

    • Ja alltså jag blir SÅ sugen på att åka tillbaka i tiden och kunna ge något dräpande svar i likhet med det du föreslår. Tack för inzpon. Och jag måste också stänga av öronen lite, det är så många som ska ha åsikter och tankar om både kroppen och ditten och datten.

  4. Jag hade inte så mycket problem med att främmande människor tog på magen. Men oavsett vem som gjorde det så tog jag och la en hand på deras mage samtidigt, det blev en väckarklocka för många hur märkligt beteendet var.

  5. alltså jag pyser av ilska när jag hör om folk som neggar över tvillingar! Jag har fått höra att det är synd om oss, att det kommer bli dubbelt så jobbigt, folk som lägger huvudet liksom på sned och ser medlidande på en OCH en manlig kollega som precis som i ditt fall höll ett längre föredrag om hur en av hans bekanta med tvillingar hade känt ”varför just jag”. I början blev jag tagen på sängen pga man tror inte att någon ska spy ur sig sån skit i korridoren eller trapphuset. Till slut bet jag ifrån och sa att jag tyckte att det var ett konstigt sätt att se på det här med att få barn och att vi är jätteglada för våra! Då skäms de flesta och inser hur jävla dumt de precis betett sig 🙂
    Vad gäller magen blev jag också först chockad och otroligt besvärad över att typ främmande människor kladdade på den men nu säger jag ifrån och har oftast handen på magen så att jag lätt kan avleda folks labbar!
    Fler saker jag ofrivilligt får ta emot minst en gång i veckan numera är:
    – vilken stor mage!
    – vilken liten mage!
    – hej tjockis (nackskott på denna)
    – ja, det är ju nu det exploderar och du blir stoooor.
    – sista månaden kommer du ju vara VÄLDIGT stor.

    And it goes on…
    Lek med tanken att jag inte skulle vara gravid. Ingen av de här kommentarerna skulle ju vara rimliga då, så varför är det fritt fram att bedöma ens kroppsbyggnad nu? Så jävulskt frustrerande!

    • Vad bra av dig att säga ifrån! Jag hoppas att jag också kommer komma dit någon dag, känns ju tyvärr som att jag kommer få vara med om EN DEL kommentarer så jag kommer ju ha några gånger på mig att öva liksom..hehe. Men alltså VAD FOLK SKA HÅLLA PÅ OCH KOMMENTEEEEEERA. Blir så less för din skull (och min framtida..). Stäng av stäng av stäng av ska vara mitt mantra.

  6. Oavsett hur många barn man får så blir det ju en jävla omställning ;)! Men ingen har rätt att kräka ur sig sådant som den där mannen gjorde. Han borde få smäll ;)! Jag har två fina barn och de är det bästa som finns, ibland även två små monster. Precis som alla upplever sina barn. Å klapp på magen. Nja, inte okay om man inte känner personen i fråga väl eller typ jobbar tillsammans! När jag väntade min första var det en kvinna på jobbet som jag inte känner och aldrig hade pratat med innan som stannade mig i korridoren och frågade mig om det var tvillingar! Jättekonstigt gjort av henne! Å magen kan växa fort :)! Min mamma och jag var o Kroatien en vecka tillsammans när jag var i v 21 och hon påstod att magen såg större ut varje dag ;)!

    • Ja eller hur, och eftersom det är våra första barn tror jag verkligen inte vi kommer ha GUUUUD VAD JOOOBIIIIGT som tanke hela tiden utan det kommer ju vara det normala för oss liksom. Sen är det klart att det kommer bli en omställning och utmanande och utmattande osv. Och underbart också såklart :)))

  7. Min dotter är supersocial och tycker det är jättejättetrist att vara hemma med mig och fadern. Jag har ofta tänkt att det måste vara härligt med tvillingar på det sättet att de alltid har varandra. Ok, kanske lite klurigt i början att få ihop sovtider och ättider (som ni ju redan reflekterat över) men när det väl synkat ihop sig tror jag det finns massor med fördelar! Verkligen! (Ja alltså du vet ju eftersom du är tvilling själv…, men även ur ett föräldraperspektiv). Nu ska min dotter få ett syskon (är typ en-två veckor efter dig i graviditeten) men då kommer det ju vara en bebis när hon är en vild treåring som vill leka buslekar… tänk att ha en jämnårig kompis där jämt! Drömmen!

    • Ja det är ju vekrligen en fördel med att ha två i samma ålder och som vuxit upp tillsammans, de kommer alltid att ha någon att röja omkring med :)) Så mys för dom! Grattis till din graviditet!!!

  8. Att vänta och ge liv åt ett barn, två barn eller fyra barn, oavsett om det är samtidigt eller en och en, innebär att man hamnar i helt nya situationer som man inte har erfarenhet av sedan tidigare. Livet blir aldrig detsamma mer. Och det är väl lite det som ÄR själva livet. Vissa situationer är också sjukt jobbiga. Det är också livet.

    Så där sa folk till mig med, med beklagande röst och huvudet lite på sned, ”Nämen…lilla gumman, stackars liten, vad jobbigt för dig!”. Jag kan nu 30 år senare meddela: Ni hade såååå jävla fel! Det har aldrig någonsin varit synd om mig för de barn jag väntat och fått! Tvärtom, jag har varit och är fortfarande så lyckligt lottad! Jag gav liv åt två alldeles fantastiska och underbara små människor (och sedan två till) och har sedan dess den stora glädjen och förmånen att få följa dem i livet och se dem växa. Självklart har det funnits jobbiga situationer, men lyckan och tacksamheten över att få ge liv och kärlek till er kommer alltid alltid att vara större än någon ens kan föreställa sig. Så det så!

  9. Ja herregud. Folk kladdade på magen i tid och otid. Värsta var dock när en kollega helt ogenerat kör in fingret i min stackars utåtnavel i slutet av graviditeten. Rätt in bara med fingret och ett jublande men oj vad den står ut nu. Pilla i mänskors navlar liksom? Därtill kom ett och annat välmenande råd från okända. Så se fram emot det. Som när en gubbe tog min take away kaffe och slängde den. För att jag minsann inte skulle dricka kaffe i mitt tillstånd.

    • HAHAHA vaaaa??? Det var ju sinnessjukt beteende?? Fy vad respektlöst. Och äckligt. Alltså naveln liksom….uuhhh. Där vill jag verkligen inte ha någon annans finger. Och gubben som slängde din kaffe?? Vad är det för psykon du råkat ut för?? Också extra kul när det är personer av det manliga könet som ska tycka och tänka och bestämma, mmmmmmm :—)))))

  10. Om någon klappar dig på magen och du känner dig obekväm med det, klappa tillbaka på deras mage. Förhoppningsvis känner de sig dumma, skäms och gör aldrig om det. Mig hände det bara en gång att en okänd tant utan att fråga smekte min buk, men konstigt nog blev jag inte arg för att tanten var gullig..? Haha. Däremot var det ofta folk som kommenterade storleken på magen min och helvete i min lilla låda vad störd jag blev av det, för jag tycker att det är en så oskön grej att kommentera folks utseenden. Och det hände liksom inte bara en gång att okända människor eller kollegor på jobbet ojade sig och ba ”nu spricker du snart”, ”kan du ens bli större” eller klassikern ”nu föder du väl när som helst” när det är typ tio veckor kvar till bf.

    • Ja alltså det ballaste vore ju att våga klappa tillbaka. Jag hoppas jag vågar det någon dag :)) Hahha kul med den gulliga tanten, så kan jag absolut tänka mig att jag också skulle kunna reagera. Och ja kommentarerna..de börjar komma lite lätt nu och jag håller redan nu hårt i mig själv för att försöka att inte svepas med i tsunamin av kommentarer och tankar och åsikter om min kropp. Fy vad det är konstigt beteende med sådana där kommentarer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *