Vi fick en fråga från Sanna angående våra nätter som jag tänkte svara på och förtydliga lite. Frågan lyder: Vad menar ni med nattpass? Alla försöker väl ändå sova på natten men menar ni typ att den som har nattpass är den som går upp utifall att det behövs? Eller ligger ned vaken hela natten utifall att? 

Jo, med nattpass menas den som har hand om bebisarna på natten. Alltså eftersom de är två små tjorvisar och vi kan få spendera alla nattens timmar med att försöka mata och söva bebisar ifall de är i osynk och vi har otur med insomningen osv så har vi delat upp oss under våra olika ”pass”. Den som är med bebisarna är i vardagsrummet och den som inte är det sover i sovrummet lite mer ostört. Detta för att få några fler timmars sammanhängande sömn än 2 typ.

Jag förstår att det är helt annorlunda med ett barn. Då är det ju bara ett barn (hehhe…duuh) som vaknar upp och ska matas och sövas igen. Förvisso också jobbigt och kan ske precis lika ofta men skillnaden är att ett barn kräver en förälder och den andra kan ju ligga kvar och grisa när barnet matas och sövs. Om vi sover tillsammans alla fyra vaknar vi båda och är vakna vid matning och sövning. Och eftersom det inte heller handlar om en bebis som äter och sedan kommer till ro och sover, utan två som vaknar lite olika och somnar lite olika och i olyckliga fall väcker varandra så är det nog mycket mer aktivitet för oss än för en familj med en spädis. Jag läste ett blogginlägg nyss med en som skrev att deras bebis kanske vknade två gånger per natt mellan 22-07 och att hennes kille tagit de två senaste nätterna så att hon kunde sova sammanhängande flera timmar och det låter ju som en riktigt overklig dröm i mina öron. Det skulle aldrig någonsin ske här hemma. I alla fall inte nu när de fortfarande är så små. En matning är okej att ta själv (förutsatt att det går bra att mata och båda är samarbetsvilliga nog att äta och rapa), två börjar bli jobbigt för psyket (speciellt på natten, allt blir alltid värre på natten) och tre, fyra, fem matningar händer inte. Och att de bara skulle vakna två gånger under natten händer inte heller tyvärr.

Men tillbaka till frågan, självklart försöker den som har nattpasset också sova. Himla onödigt att ligga vaken ifall att tycker jag :)) (i alla fall nu när jag lugnat mig lite med all oro..skulle ni frågat mig på sjukhuset skulle jag sagt att det lät helt rimligt att vara vaken 24 timar om dygnet för att kolla till bebisarna hela tiden!). Tyvärr blir det inte så många timmars sömn, och speciellt inte så många sammanhängande för den som är ensam med tvillsen. Igår hade jag nattpasset och sov kanske sammanlagt 1,5 timme mellan 00 och 06 :——)))) Och då var det ändå en rätt bra natt.

Så, därför delar vi upp det i olika pass och familjen på olika ställen i lägenheten. Otroligt omysigt tyvärr (drömmer om att ligga i sängen tillsammans hela familjen och gosa) men just nu avgörande för att det inte ska bli två föräldrar som knappt vet vad de heter pga trötthet.

Såhär hamnar en allt som oftast under sina ensampass med bebisarna efter matningen när de har svårt att komma till ro. Finns inget mysigare <3

9 Comments on Frågelådan

  1. Jag som själv haft tvillingar vill bara ge tipset att alltid mata båda på natten samtidigt, dvs väck den andra om den första vaknar och är hungrig. Försök i största möjliga mån behandla dem som en. Dvs mata samtidigt, rapa samtidigt, byt blöja samtidigt etc. Då finns chansen att de får en liknande dygnsrytm. Och tänd inga lampor på natten. Ha möjligtvis en nattlampa. Lär dem skilja på natt och dag. Så snart det är möjligt, så snart de väger tillräckligt mycket, så försök hoppa över måltiderna på nätterna. Ni kommer bli såååå mycket piggare sen. Lycka TILL!

  2. Åh vi har oxå gjort så typ de första fyra månaderna och vi har bara en! Fattar verkligen verkligen att man inte kan sova alla tillsammans med två. I början gjorde vi så att min man tog bebin från 22 till första uppvaket (om otur vid 23.30, om tur typ vid 03) i vardagsrummet medan jag sov själv i sovrummet, sen tog jag honom i sovrummet resten av natten medan min man sov i vardagsrummet. Hade aldrig aldrig gått om vi inte hade fått sova ensamma någon del av natten! Jag hade blivit galen! Nu sover vi alla tillsammans igen, bebin är sex månader och det är supermysigt! Tänker att några månader/nåt år på varsitt håll på nätterna inte är så länge i ett livsperspektiv. Sömn måste man däremot ha!

  3. Ni är så himla himla smarta som delar på det viset! Min son har precis vid 6 månader börjat kunna komma till ro på natten utan bröstet (vägrar flaska). Så fram till nu har jag tagit alla nätter. En bra natt sovet han ett pass om 3 timmar och vaknar sen varje timme. Man blir helt knäpp av sömnbrist.

  4. Vi försökte också ”ställa in” tvillingarna på samma mat och sovklocka eftersom vi fick det rådet på BVC. Detta var helt omöjligt på grund av två helt olika individer. Tjejen sov gott flera timmar i sträck medans pojken jgade magproblem och vaknade varje timme under en lång period. Vi sov i varsitt rum med varsin bebis istället. Det viktigaste för tvillingföräldrar är att hitta sina egna rutiner utefter vilka barn man har. Tycker att ni Gör ett fantastiskt jobb och det är så roligt att följa er. Tvillingar är speciellt. Ser jag er i Farsta så kommer jag fram och stoppar näsan i vagnen, hehe, not. Kram och lycka till!

  5. Kan ni inte skriva om hur ni har gjort med föräldraledigheten? Tycker det är en sådan djungel! Den ena föräldern (vanligtvis pappan då) får ju tio dagar efter födseln, hur är det med tvillingar? Det blir väl inte 20 dagar (vilket det kanske borde bli)? Ni verkar ju vara hemma lika mycket båda två? 🙂 man har ju bara 30 gemensamma dagar från FK, är det dem ni börjat använda nu? Alltid intressant att se hur andra planerar. Vi provar oss fram nu första månaden, men det är ju så svårt att veta vad som blir bäst för hela familjen. Ett litet önskeinlägg 😀

  6. Håller med Ma här ovan! Man får många goda råd om tvillingar som handlar om hur viktigt det är att synka dem. Våra tvillingar ammades och de första tre månaderna gick det bra att väcka den andra på natten och amma dem samtidigt, sen kändes de ganska olika ett tag så då ammade jag bara den som vaknade, ibland blev det att jag vaknade varje timme fattar ej hur man orkade såhär i efterhand. Vi sov oftast med varsin bebis och så fick pappan komma med den som behövde äta. Så himla skönt att bara bli störd av en liten grymtegris! Viktigt att få sova lite och skönt att ni hittat något som passager just nu. Det ändras ju det där… 🙂

  7. Det här med synk av tvillingar körde vi stenhårt på ett tag men det ledde bara till att den vi väckte var ledsen och inte hungrig. Till slut åt båda bara småslantar eftersom de aldrig var hungriga, och ville käka hela tiden! Vi slutade bry oss om hur ofta/sällan dom åt eftersom det drev oss till vansinne så sedan två månaders ålder äter dom när dom vill, samtidigt ibland och ibland inte. För att få sova någorlunda så tar ibland jag ena bebben och sambon andra, så behöver vi ”bara” ta hand om ett barn på natten. OBS, det funkar eftersom våra inte vill sova bredvid varandra eftersom de bara flaxar runt och väcker varann.

    Oavsett hur man gör så tror jag på att göra mer än man tänker 🙂 förut räknade jag timmar och milliliter i flaskan vilket gjorde mig stressad! Vi bara kör på och försöker att inte tänka så mycket långt fram.

  8. Alltså ni är ju bara sååååååå AWESOME du och T. Beundrar er nåt så djävulskt. (Här skrev jag en lång kommentar om hur jag själv haft det men allt blev bara gnälligt och trist så jag nöjer mig med att sägs det igen: shit vad grymma päron och människor ni är.

  9. Jag är så otroligt impad av er! Jag hade bara ett barn, och tyckte de första tre månaderna var pest och pina med några korta stunder av glädje och lycka. Sen blev det bättre och bättre. Från att han blev 1 år är det nog ca 90% lycka och 10% pina.

    Nu är jag gravid igen och bara gruuuuvar mig för den där första tiden igen! Vill helst snabbspola hela första året.
    Den här rosa bubblan som gärna målad upp i diverse bloggar och på instagram var så himla jobbig att läsa om/se på när jag mest tyckte det handlade om att överleva.

    Förlåt om det blev deppigt det här nu, men jag tycker verkligen att ni verkar göra det så himla bra! Och om ni tycker det är jobbigt så vill jag bara berätta att det blir bättre! Efter 3 månader blir det mer människor av dom än små vårdknyten. Och efter 1 år är dom BARN! Och tiden går snabbt, vips är ni över på andra sidan av det hela.

    Okej, jag kanske ska spara den här texten som pepp till mig själv om några månader haha 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *