Ibland händer det, precis som i trissreklamen ni vet. Igår kände jag mig rätt så pigg och fräsch och orkade tänka lite kReAtIvT och inspirerat kring vad jag skulle klä på min lille kropp. Inte för att tankens kraft i detta fall spelar så stor roll eftersom vad jag kan klä på mig är något (…) begränsat. Men jag lyckades i alla fall få på mig något jag tyckte speglade min pigg och fräsch-känsla helt okej. Spana in resultatet ba.  
Krispig blå skjorta från monkis mellandagsrea.

Långt svart vanligt rätt fult linne från hm:s basavdelning.

Varm kofta i ull som inte syns från cos.

Scarves från min tvillingsysters garderob (som hon haft sedan gymnasiet någon gång).

Skor från Nike (som jag tvingar i mina små svullna fötter i medan jag skriker: DET SKA GÅ!!).

Vårkappa från monki.

Och så leggingsen. Vi tittar lite närmre på dem. 

 (Ignorera gärna tandkrämsfläcken på linnet) Ni ser ju att de är lite stora längst ner där vid anklarna, men annars är de verkligen inte överdrivet för stora för mig. Ha med det i tanken när ni nu tar emot informationen om att det är ett par gravidleggings från hm i storlek extra large………….jag upprepar. Extra large. Jag vill inte benämna mig själv som ”normal” eller ”smal” eller ”lite knubbig” eller något annat för alla sådana epitet på min kropp gör ju att jag förhåller mig till och spär på en norm, MEN att det inte finns ett par större leggings i en av de få butikerna som har gravidkläder är ju helt sinnes. Det är ju egentligen inga nyheter, men varje gång det händer drabbar det mig. Moving on.
Solglasögonen är från Urban outfitters när vi var på vår honeymoon i New York. Och på ögonen hade jag till och med orkat sminka mascara. Wow alltså. 
Denna outfit hade jag alltså under min och Tomas utflykt till Farsta strand och Farsta centrum där vi åt hamburgare och handlade nya matskålar. Det var verkligen inte någon längre utflykt innehållandes extremt mycket vandrande, men när vi sen kom hem var min foglossning det värsta jag varit med om. Allt gjorde ont och jag kunde knappt ens ta mig till toaletten själv. Så nu är det slut på det roliga och jag ska försöka att bara göra de turer jag verkligen måste (typ åka till sjukhuset) för det är verkligen hemskt att ha så ont att man skriker rakt ut bara av att försöka ändra position i soffan. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *