Vecka 24 är nu här, lagom tills den 24:e december :))) Idag är jag precis i vecka 23+5 och idag är det mindre än 100 dagar kvar tills bebisarna allra senast är ute på utsidan. Tvåsiffrigt!!! Tjoho!

thumb_DSC00717_1024

Bobbertsarna är i denna vecka storleken av två små chinchillor, de är fortsatt ca 30 cm långa och väger runt 600-700 gram vardera. De har alltså inte vuxit alls speciellt på längden utan mest lagt på sig i hullet. Det är stort stort fokus på att de ska växa till sig, och de kommande veckorna ska de femdubbla sin vikt (eeehhh vaaa jag som tycker att min mage är megastor och jobbig redan nu och allt börjar bli rätt tungt?!?!). Fattar ej riktigt hur det ska gå. Barnens ansikten är i alla fall helt klara nu, och de ska bara fettas på de kommande veckorna. Knäppt att tänka att de liksom har sina små ansikten nu. De där små ansiktena som de ska ha sedan hela livet :’)

Lungorna utvecklas i ett himla jehu nu och andningsvägarna håller på att ta form. Lungorna är det organ som är sist färdigutvecklat av alla bebisarnas organ, så de kommer fortsätta att utvecklas och förfinas länge till. Huden fortsätter också att utvecklas och gå mer och mer från genomskinlig till tjockare icke-genomskinlig.

Bobbertsarna ska nu reagera på förändringar i sin omvärld, livmodern. De kan känna beröring utifrån i form av en liten knuff och svara på den genom att knuffa tillbaka eller flytta sig. Nu påbörjas utvecklingen av deras smaklökar och öronen är i princip färdigbildade.

Det händer inte supermycket dessa veckor utan det är verkligen mest växaväxaväxa på bredden som fokuseras.

thumb_DSC00731_1024

Alltså HUR stor är inte magen nu?!?! Snart tycker jag att folk borde börja erbjuda mig sittplats på tunnelbanan (och sorry igen för hur mörka bilderna är men det går verkligen inte att få det ljusare i vårt hem just nu),

Inte heller för mig händer det så mycket nytt under solen denna tid enligt apparna. Det står fortsatt om bäckenbesvär, livliga drömmar, sammandragningar, halsbränna och kissnödighet. Men det är ju symptom som det varit väldigt mycket snack om hela den andra trimestern. Det enda som förändrats här för mig är det här med kissnödigheten, eller inte specifikt med den för jag är fortfarande sinnessjukt kissnödig väldigt ofta. Det som förändrats är att jag fått veta att jag har urinvägsinfektion igen, eller fortsatt kanske det är. SÅ nu är jag inne på min tredje kur penicillin och detta ska följas upp mycket mer planerat än tidigare, eftersom den liksom inte vill förmigsvinna. Det kan påverka kissnödigheten en massa tydligen, speciellt på så sätt att en aldrig känner sig riktigt klar och det är precis vad jag upplever. Skönt att de har mer koll på det nu tycker jag för det är ju obehagligt att läsa att en urinvägsinfektion kan sätta igång en förlossning för tidigt…

Annars har denna vecka inte varit superbra ur gravidsynpunkt. Jag har väldigt väldigt ont runt om i magen, det som jag antar är ligamentsmärtor, och det får jag snabbt så fort jag håller på med någon aktivitet (obs inte sportaktivitet utan typ som i att stå upp och sminka mig). Det känns som att jag har sträckt mig/bränt mig/fått supermycket håll runt om hela magen men mest i överkanten och det enda som hjälper är att ligga ner och vila. Det är så extremt begränsande att inte kunna känna att jag kan klara av något alls, för all aktivitet som innefattar något mått av stående eller gående genererar en smärta som gör att jag måste ligga ner. Detta har varit riktigt jävla pissigt. Det är också pissigt att då läsa och höra om folk som ba ”åhh om hela graviditeten vad som tiden mellan vecka 20 och 30 skulle man ju vilja vara gravid jämt” och som bara mår så himla förträffligt och njuter så mycket. Och apparna säger typ ”många kvinnor känner sig nu lugnare och gladare. Försök hålla igång så länge du orkar det kommer du tjäna på i längden” och då vill jag bara gråta (vilket jag också gjort ett par gånger) för jag känner att det är så orättvist. Jag kan väl räkna de dagar denna graviditet varit härlig på två händer typ. Och så samtidigt vill jag inte beklaga mig för jag vill vara glad för hur det är, och blir stressad över att bebisarna ska kunna känna av stress och dåligt humör och då blir jag ännu ledsnare. Ja ni hör ju. Inte superbra vecka.

Som extra plus på dålighetskakan har jag under några dagar känt av Bobbertsarna mycket mindre, vilket gör en orolig själ som mig mycket mycket orolig. Skräckscenarion där de dött i magen för flera veckor sedan osv spelas upp för mitt inre och tankarna löper amok. Idag och igår har jag dock känt av lite mer rörelser så jag har blivit lite lugnare i det, men det känns sjukt länge att behöva vänta till slutet av januari med att göra ultraljud igen. Jag skulle helst starta varje dag med en liten check för att se att allt är som det ska.

thumb_DSC00737_1024

Här har Tomas fångat på bild när jag får lite ont och försöker liksom böja mig lite framåt för att få bort det ondiga..thumb_DSC00742_1024

Och här visar jag att jag ändå fortfarande har midja kvar och det är jag gla för, så helt neggig är jag ändå inte……….

11 comments on “Gravidvecka 24”

  1. Jag är också orolig när man känner av mindre… Förra gången åkte jag till och med in ett par gånger för att lyssna efter hjärtljud, men det var aldrig någon fara. Jag blev lite lugnad av RUL denna gången då jag såg hur mycket bebisen kan röra sig utan att det känns. Och när man tänker på annat är det lätt att missa rörelser, och sen när man börjar fundera blir man jätteorolig. Du är inte ensam!

    • Jag har varit så nära att lyfta på luren och ringa förlossningen många gånger för att få komma in..nu verkar det dock vara lite mer regelbunden fart i magen så jag hoppas att det håller i sig såhär! Jag har nästa ultraljud om ungefär tre veckor och det ska bli så skönt att få se dom små bobbertarna igen!

  2. Senast jag var gravid hade jag foglossningssmärtor och sjukskriven från v 18. Gick med kryckor sista 10 veckorna. Jag kunde gå med kryckor när jag var tvungen, annars låg jag mest. Jag tyckte graviditeten sög eftersom jag var så fysiskt begränsad. Kände inte helmer igen mig på de gulliga graviditetsbeskrivningarna.
    Med det sagt vill jag att du ska veta att du är inte ensam om att tycka det suger ibland. Det är en enorm påfrestning att vara gravid.
    Man får tycka att det suger, betyder inte att man är otacksam. PS sen framåt finns det en del hjälpmedel man kan få/köpa om man behöver DS

    • Tack för din peppande och snälla kommentar! Det är ju verkligen sant som du skriver att det är en himla påfrestning, speciellt om en råkar få en graviditet som inte är en dans på rosor.

  3. Bli inte ledsen över att folk inte kommer erbjuda dig platsen på tunnelbanan.. För folk är knäppa. Jag var höggravid och var tvungen att sitta på huk på tåget för att det gjorde ont att stå upp, ingen erbjöd mig någonsin sin sittplats! Sämst!
    I övrigt, fantastisk mage!

    • Haha nej ledsen kommer jag inte bli, de flesta är ju så upptagna av att titta ner i sina telefoner att de knappt märker vad som finns omkring dem (obs jag med så det är inte nedsättande tanke om någon slags förtappad generation). Men jag får väl fråga om det skulle bli för jobbigt :)) Och tack!

  4. Jag tänker att man får beklaga sig precis hur mycket man vill? Jag har ”bara” en enlingsgraviditet, inga speciella fysiska bekymmer (mer än foglossning och en halvt sjövild ettåring att jaga efter) men jag tycker ändå inte detta är särskilt mycket hallon och pannkakor. Det tyckte jag inte förra gången heller. Det påverkar mina hormoner och genom det mitt humör så otroligt mycket att det knappt går att beskriva. Och det är inte kul. Så jag beklagar mig då och då. Utan att skämmas till och med 🙂 Det tycker jag alla får göra om man behöver det.

    • Ja jag tycker absolut att en får beklaga sig hur mycket en vill! Absolut. Det är ju en helt sjuk grej som händer i kroppen och mycket som påverkas, det jag känner är bara att jag inte bara vill att det ska vara negativt i mitt huvud utan att det som är bra och fint och kul ska tas tillvara på…låter det virrigt? Det känns så sorgligt att hela graviditeten bara ska ha varit ett svart hål av jobbighet. Men som sagt, absolut får alla klaga och gnälla!

  5. Min policy är att strunta i appar, gravidtidningar etc förutom 1177.se då det för mig bara är nedslående att höra typ ”det här att en bättre del av graviditeten”. Gravid med andra barnet nu och mår långt ifrån bra. Självklart är jag tacksam över att förhoppningsvis bli mamma igen men klaga, gråta och önska att jag hade en lättare graviditet och inte var sjukskriven kommer jag helt klart att göra utan att ha dåligt samvete:)

    Försöker också att sänka mina krav och förväntningar på mig själv dels på vad jag borde kunna göra och dels på vad jag borde känna. Inte speciellt lätt men ibland går det;)

    Hoppas du mår bättre snart!

    • Ja jag förstår meningen med att undvika appar, däremot tror jag inte att jag kommer kunna göra det pga alldeles för nyfiken..hehe. Och ja det är klart att en får klaga och gråta med gott samvete, är helt med dig där men jag känner liksom också att jag vill vara positiv också. Så att båda sidorna får plats. Men sänka kraven får jag också lov att göra när att gå och handla knappt går utan smärta… Kram och tack för din kommentar :))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *