Jag håller traditionen vid liv och levererar dessa veckoinlägg på gränsen till alldeles för sent :–))) Idag är jag i vecka 33+6 och imorgon är alltså 34 hela veckor uppnådda. Och idag har 85% av graviditeten passerat! *kastar konfetti*. Detta är ju också en siffra anpassat efter 40 fullgångna veckor så jag har egentligen passerat mer än så. Idag var vi på tillväxtultraljud och fick titta på de små härjarna igen (även om det blir svårare och svårare att se något annat än blurr på skärmen ju större de blir och ju mer crowded det blir där inne).

 

När jag ser denna bilden undrar jag bara…..var är min rumpa?? Det som satt där förut var ju inte så speciellt bootylicious men nu är det ju ett ingenting. Bara en liten knölig övergång mellan rygg och lår :—))

Bobbertsarna beräknas i denna vecka väga 2,3 kilo och vara ca 42 cm långa, som två små illrar. Idag på tillväxtultraljudet fick vi veta att våra små gryn följer sina kurvor fint, och ettan väger ca 2400 gram tvåan väger ca 2200 gram. Det är ju dock inte helt 100% med dessa mätningar men det finns ju ingen anledning till oro. Vi har inte heller fått en ny tillväxtultraljudstid förrän om en månad, alltså vecka 37+6…vilket ju är precis i förlossningsfaggorna om det inte är så att de kommit innan det. Det talar ju för att läkarna inte är oroliga för tillväxten utan litar på att de fortsätter följa sina kurvor.

Skulle de födas nu skulle de antagligen klara sin andning bra och inte behöva kuvös, och eftersom våra fått sprutor för lungutvecklingen måste de vara extra bra på att andas! Däremot skulle de behöva hjälp med att hålla värmen och få i sig näring. Men det känns ju SÅ HIMLA BRA att ha kommit hit med tanke på den olycksbådande inläggningen på sjukhus vi var med om. De kan också bekämpa lättare infektioner med sina immunförsvar :’) Känner mig så stolt över dom!

Nu ska de flesta barn ligga med huvudet nedåt men ettan ligger med rumpen nedåt fick vi veta på ultraljudet idag. Väntar man ett barn kan man föda i sätesbjudning (även om ett kejsarsnitt såklart kan bokas in vid ”bara” ett barn också) men när det är två och ettan ligger så planeras ett kejsarsnitt i princip alltid in så som jag förstått det. Så i nästa vecka ska jag få ett brev hem med mer info och ett bestämt datum för detta (!!!).

Hejhej från badbollen och den tillhörande lilla människan bakom den.

Jag fortsätter på spåret att vara stor och otymplig och ha svårt att göra saker. Min mage är verkligen i vägen för den mesta aktiviteten nu. Ta på skor är jobbigt, resa sig ur sängen är jobbigt, sitta och äta är jobbigt osv. Magen är liksom STOR men också väldigt spänd väldigt ofta, det känns som att tvåan ofta tar spjärn mot livmoderväggarna och tryyyyyyyycker allt vad livet håller mot min stackars mage. Jag känner mig också öm i skinnet. Förutom detta spända och onda så fortsätter kroppen också samla på sig vätska och alla sömmar ger mig märken. Igår fick jag till och med prickar på mina fötter från prickbrodyren på mina strumpor :—–))))))

Livmodern börjar öva sig på riktigt inför förlossningen och nu ska man kunna känna av förvärkar. Men hur vet man skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar egentligen??? Jag har mycket sammandragningar, eller förvärkar (?) och speciellt på kvällarna. Då kan jag ligga i soffan och bara ta det lugnt men så blir magen helt stenhård och spänd och ofta får jag hjärtklappning, men det känns liksom inte något tryck nedåt vad jag identifierat än. Åh jag skulle bara vilja ha det svart på vitt vad som faktiskt händer. Det känns som att jag lätt skulle kunna bli en stammis i telefonkön till förlossningsavdelningen. För nu är det ju liksom PÅ RIKTIGT och skulle förlossningen börja nu ska jag ju in på en gång för att de ska hinna förbereda kejsarsnitt..antar jag. Ja det blir lite stressat i mig i alla fall av att veta att det skulle kunna starta nu men inte veta exakt när.

Jag har börjat vakna väldigt tidigt den här veckan. Redan vid sex-tiden vill min kropp vakna upp. Jag undrar om det är något biologiskt med det, att jag ska förberedas på tidiga uppvak redan nu. Men förutom detta så sover jag ändå förhållandevis bra *peppar peppar ta i trä*. Min ryggvärk finns fortfarande där men när jag sover är jag nästan helt förskonad från den. SÅ SKÖNT!!! Jag hoppas verkligen på att det fortsätter såhär resten av tiden.

 

Hahah magglipan är nu ett faktum, i alla tröjor blir det såhär snyggt..

Och såhär ligger Bobbertsarna nu enligt ultaljudet. Fina små frisyrer har de också, som ni kan se på bilden :))

6 comments on “Gravidvecka 34”

  1. Hej! Jag kom på att jag läst din blogg (hittat via Josefins) förut, och googlade mig tillbaka till den idag. Så roligt att ni väntar tvillingar. Ska definitivt läggas till som bokmärke och fortsätta läsas, pga halvt besatt av graviditeter, förlossningar och bebisar sedan jag fick min egen bebis i juni -15) 😉

  2. Jag hade planerat kejsarsnitt (pga sätesbjudning, bara en bebis), men förlossningen satte igång innan. För mig blev det inte alls läskigt och stressigt trots att snittet räknas som ”akut” ( =snitt genomfört inom 8 h efter fattat ”beslut”), jag fick bricanyl för att stoppa upp värkarna, bra smärtstillande och det blev en bra upplevelse. Ville bara berätta att det kan bli himla fint ändå!

  3. Heja heja! Så imponerad av att du kämpar på med ditt onda och att bebisarna stannar inne! Mina tvillingar (är i 31+1, så några veckor bakom dig) ligger också på tvären/sätes än så länge. Tycker det känns det lite jobbigt med hela tanken på kejsarsnitt, så hoppas fortfarande på att de ska vända sig… Men tror verkligen att det blir bra hur det än blir, det viktigaste är ju ändå att de små får komma ut så pigga och friska som möjligt 🙂 Apropå att vakna tidigt så har min kropp den senaste veckan ställt in sig på att vakna vid 2-3 tiden på natten och sen vara vaken fram till morgonkvisten. Knäppt!!

  4. Åh så himla kul att läsa och minnas sin egen graviditet 🙂 mina tvillingar är nio månader, och låg precis som dina ettan i säte och tvåan i tvärläge. Vi hade planerat snitt 38+1 men vattnet gick 37+0 så blev ”akutsnitt”. Det blev hur bra som helst, vi hann inte oroa oss liksom. Jag mådde kasst de sista två månaderna men man glömmer så fort exakt hur kasst! Känner med dig och den onda kroppen… Kämpa! Och det är så himla kul och speciellt och arbetsamt i en enda röra att ha tvillingar. Plus bästa grejen för jämställt föräldraskap tror jag. Pepp och lycka till!

  5. Jag tror vad du har kan vara braxton hicks, om dom inte gor ont, Nar magen blir sadar stenhard. Jag hade det redan fran vecka 20 typ, Till mig sa dom att det ar livmodern som tranar men det ar inte samma som forvarkar tydligen.

    Kram och lycka till med allt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *