Nu blir det här ett rätt ”försenat” inlägg, precis sådär som typ Elsa Billgren å kåmpani gör. De gör det kanske för att de måste hinner redigera bilder osv, jag gör det för att jag är bekväm :—)))

Till saken. I fredags hade jag och två till planerat att överraska min syster Vilda med att ha en ”hippa” för henne. ”dessa” ”små” ”tecken” ”är” ”för” ”att” ”hon” ”inte” ”ska” ”gifta” ”sig”. Det var alltså en hippa utan giftermål, bara med själva överraskandet och myset och sådär. Anledningen var att vi ville att lille Vildi skulle ha en härlig dag med bara skratt och unn, eftersom hon har haft en jobbig vår. Vildas dag började med att hon fick ett telefonsamtal av mamma som sa att hon inte alls skulle ägna dagen åt att passa Sigge (mammis hund) utan att hon istället skulle gå upp och befinna sig vid skanstull om en timma. Mycket förvirrad gick hon upp och gjorde sig iordning och gav sig iväg, och när hon kommit till skanstull snapchattade vi henne ledtrådar till vart hon skulle bege sig.

Målet var nytorget 6 och där satt vi och väntade in henne, och dit kom hon förvånad och undrande och vi åt en så otroligt härlig frukost utomhus i solen och värmen.

När vi hade suttit där och ätit vår göttefrukost (jag åt grillad croissant och fattiga riddare och kaffe och juice) så drog vi vidare ut på stan. Vi hade lite tid att fördriva så vi gled omkring inne på Monki, och så hittade vi ett vackert körsbärsträd som inte hade blommat ut än. Då var vi ju tvungna att ha en liten photoshoot.         

Alltså ÅH våååååren! Älskar det!!! ! !! ! ! ! ! !!!!!!!!!!!!

Efter att vi fotat både länge och väl så gick vi till en salong, och Vilda fick en ansiktsbehandling. Det är ju sånt där en aldrig (eller i alla fall inte jag och inte Vilda heller) unnar sig. Det känns så otroligt dyrt, men samtidigt så otroligt härligt. Så det ville vi ge Vilda som unn. Medan hon var inne och fick ansiktet smörjt med c-vitamin så satt vi i väntrummet och lyssnade på valsång och länsade deras förråd på ako-kolor.  Win win.
När ansiktet behandlats klart åkte vi mot nya mål, Vilda visste inget alls och pep fram ”jag tycker nog inte om överraskningar tror jag”. PAYBACKTIME för min möhippa förra året känner jag. Moaahahahhah.

Det hemliga målet var Hagaparken och fjärilshuset! Men först ett litet pitstop vid en hästhage. Jag blir helt plirrig av att se hästar och bara måste hälsa på dom.

Men sen trädde vi in i den tropiska hettan i fjärilshuset, och tittade länge och väl på fjärilar och hajar. Jag var lite rädd typ hela tiden och skrek då och då högt för att något kom fladdrande/simmande mot mig. *Winner of the ”Bäst att ha med på fjärilshuset 2015” award*           

När vi hade gått runt där i några timmar så gick vi ut och sen var vi alla tvungna att åka till våra respektive förpliktelser. Jobb och plugg och hund. Men det var en härlig dag och fint att få unna Vilda lyx och flärd och en dag med en massa skratt.

3 Comments on ”Hippan”

  1. Men åh vad himla fint av er 🙂 Sådana saker borde man göra oftare för varandra!

    Angående jobbsökande så kan jag bra instämma i att det är så otroligt psykiskt påfrestande och verkligen en bergochdalbana av känslor. Ibland kände jag mig jättepepp och duktig och vid gott mod. För att nästa sekund tänka ”men vad är du på så bra humör för? du har ju inget jobb!!!” Blandat med massa ångest hit och dit. Men jag försökte verkligen vara väldigt snäll mot mig själv, satte bland annat upp en deadline typ 6 månader bort och bestämde mig för att jag inte tänkte få panik förrän om jag fortfarande inte fått jobb då osv. Och så tänkte jag ”Men har jag någonsin hört talas om en människa som ALDRIG fått ett jobb? Nej. För en del har det tagit längre tid, men alla jag någonsin hört talas om har lyckats få ett eller annat jobb någon gång. Det gjorde att jag fick lite paus från den värsta paniken. Kram och heja dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *