384

Illusioner

Igår jobbade ju jag på Galeasen i biljettkassan på premiären av deras nya föreställning Illusioner. Eftersom jag var där men att det också fanns en annan som jobbade samtidigt så fick jag chansen att se föreställningen. Bra av två anledningar: 1 för att jag ska jobba i kassan och det är bra att veta hur föreställningen ser ut och veta vad som händer och 2 för att den var så himla bra!!

Föreställningen handlar om två 80-åriga par (som spelas av fyra tämligen unga människor) som är i slutet av livet och då vill vara ärliga mot varandra och berätta de där hemligaste hemlisarna. Så de berättar saker för varandra som påverkar de andras världsbilder och aktioner. Det låter kanske både tråkigt och sådär teatersvårt, men det var det verkligen inte! Jag både skrattade hjärtligt och hade nära till tårarna (ville dock inte gråta pga att jag ju skulle jobba efteråt) och kände mig verkligen berörd av den. Om ni vill ha en teaterupplevelse, se en spännande och gripande och bra pjäs och kanske träffa på mig i biljettkassan så boka biljetter vettja!

Vill ni läsa fler åsikter om föreställningen så har både SvD och Expressen skrivit om den. Såhär skriver Svd om föreställningen, och här kan du läsa om den i Expressen.

 

Så ja denna eminenta föreställning såg jag och sedan jobbade jag med att ta fram mat och städa lite osv. Här hade min mobil laddat ur och jag drabbades av en oförklarlig miniångest. Jag vet inte om det kanske var de förtryckta känslorna från innan som spökade, eller insikten om att jag inte håller på något med teater fast jag skulle vilja det som slog mig igen. Kanske en kombination. Och eftersom jag inte hade något batteri så var jag avskärmad från kontakt med omvärlden vilket gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag jobbade i alla fall klart för kvällen och sedan tog jag en mycket hetsig promenad till Slussen för att hinna med tunnelbanan och när jag satte mig på tunnelbanan då brast det och jag fick med stor ansträngning hålla mig från att börja gråta hela resan. Det var nästan som att det blev jobbigt att andas. När jag gick av kunde jag inte hålla mig längre utan började hulkgråta, och att inte en endaste en stannade upp och frågade hur det var med mig gjorde att jag blev ännu ledsnare och kände mig ännu mer ensam och avskärmad från verkligheten. Sen när jag kom hem störtade jag in i Tomas armar och snörvlade ut det sista gråtet och somnade sedan nästan på stört pga utmattning.

MEN. Gå och se illusioner i alla fall. Det kommer berika ditt liv.

7 comments on “Illusioner”

  1. Jag har också gråtit i det publika den senaste tiden och det är konstigt att ingen frågar hur man mår??? 🙁 Jag skulle frågat dig om jag hade sett dig <3

    Sen att du inte håller på med teater fast du vill och att du ska bli lärare: det är aldrig försent att ångra sig! Jag har tagit 5 års CSN och har först nu insett att jag vill plugga till något annat. Ja vad gör man, jag kör på det jag vill ist såklart, ibland är det bara att våga satsa. 🙂 puss och kram

    • Åh vad gullig du är. Skönt att höra att du bytt bana, vad är det du pluggat innan och vad är det du pluggar nu? Spännande att veta ju!

  2. Jag har en kandidatexamen i rättsvetenskap och sen har jag pluggat genus (genus ångrar jag dock inte ;)) och nu tänker jag satsa på att plugga till läkare. Tänkte först att det var för krångligt för jag gick Sam på gymnasiet plus att jag ”bara” har 20,1 i snitt så därför fick det bli juridik. Insåg för ngt år sedan att jag ju inte vill jobba med det så jag pluggar just nu upp naturämnen och till högskoleprovet. Tänker att jag ska ge det en chans för att jag verkligen vill bli läkare, men om det skiter sig är det ju faktiskt skönt att ha min rättsvetarexamen i ryggen… 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *