20140303-222303.jpg

De senaste dagarna har jag känt mig helt fladdrig och suddig i konturerna och bara osäker på mig själv och allt och alla. Som att jag inte har någon fast mark under fötterna, utan glider fram och tillbaka av luftdraget av förbipasserande. Jag skulle så gärna ha en mer fuckyou-attityd och vara lite ball i mig själv men jag vet inte hur jag ska göra. Hur kan jag förändra mitt beteende och tankesätt utan vidare hjälp? För inte vill jag vara en liten fladdrig och svajig människa inte.

 

Ja nä, ingen bra dag idag. Så nu packar jag ihop dagen och klappar mig själv på axeln och kurar ihop mig i Tomas famn. Imorgon är en ny dag.

(och bilden är från en bok som heter Om detta talar man endast med kaniner, en bilderbok för ungdomar och vuxna som har så himla träffande meningar)

4 comments on “Jag är som ett löv som fladdrar i vinden”

  1. Tack för boktipset! Vet en person som skulle älska den och har nu beställt den till hennes födelsedag 🙂 Å du, man får vara luddig i kanterna, det är okej. Så känns det just nu. Även detta kommer gå över. Vi behöver inte alltid fixa och trixa och aktivt försöka förändra det som är obehagligt, ibland kan det bara få vara som det är. En känsla. Klappa fint på dig själv och tillåt dig att vara <3

  2. Jag känner igen mig i det du skriver (och citatet, spot on!), och funderar mycket på hur man blir mer solid, blir mer rakryggad och ba ”det här är jag och jag står för det, och även fast det blåser ibland står jag stadigt”. Att det ska vara så svårt att ta det lilla jaget i handen och hjälpa det att stå.
    Jag tror att erkänna för sig själv och andra att man vill förändra sig i någon riktning är ett stort steg, man ger lite mer plats till personen man vill vara, som sedan steg för steg kan expandera. Heja dej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *