Nu är det dags för podcast igen och Tack som fan för det!

I avsnitt elva pratar vi om Justin Bieber, den bästa GPS-rösten och omklädningsrumsbekymmer. Och följetongen Blondinbella och Odd så klart.

Och en massa annat!

Var så goda att lyssna.

Som vanligt kan ni lyssna på iTunes, podcasts.nu eller när nere i bloggen.

bild(29)

Play

9 comments on “Kickstart the Road Rage”

  1. Och mig! Som kom på det genialiska nicket sur-Ludde!

    Fast speciellt genialiskt är det inte eftersom jag själv är sur-Linda. Tror det är dags att jag berättar heeeela historien om hur jag hamnade här från första början.

    I början på 2008 fick jag reda på att jag var gravid (första barnet). Det var lite panik över ekonomin och jag var tvungen att fixa ett heltidsjobb nununu för att få någon mammapeng alls. Jag går på en intervju hos ett bemanningsföretag och tack och lov är lönen ett uppsving för mig.

    Precis innan intervjun hos det stora företag så mår jag fruktansvärt dåligt. Hoppar av bussen, kräks bakom huset, är helt svettig när jag för första gången kommer sent till en intervju. Jag minns ingenting av den intervjun, bara koncentrerade mig på att inte kräkas på min blivande chef.

    Döm om min förvåning när jag fick höra att hon tyckte jättemycket om mig och att jag var välkommen på måndag. Ahh, life is sweet. Avslutade mitt andra kassa jobb på torsdagen och så på måndagen kommer jag till mitt nya jobb och… där är Tomas.

    De säger att det blviit lite fel, bemanningsföretaget skulle ha skickat en av oss men Tomas hann börja på torsdagen och jag var alltså nr 2. Jag kände ett instinktivt hat mot den här främmande Tomas som skulle göra min familj fattig. Jag fick vara kvar ett tag p.g.a omorganisering. Tomas var i alla fall rätt schyst och ganska rolig så jag la ner mitt hat mot honom. Det var ju inte hans fel! Jag blev erbjuden ett jobb i samma hus på en annan avdelning. Men sen när det kom fram att jag var gravid fick jag inte vara kvar och det var förstås Tomas fel. Det bubblade inom mig. Den andra avdelningen verkade klara frånvaro bättre.

    Tiden gick och jag fick faktiskt inte sparken från bemanningsföretaget. Jag hade andra uppdrag. Jag är faktiskt kvar på samma bemanningsfirma fem år senare (dock gravid med femte barnet) så jag har väl inte direkt varit där så mycket. Men jag har fått en helt okej mammapeng i flera år! Phew!!

    Jag hade glömt Tomas kanske om det inte var för en kommentar på min gamla blogg. Det var nån som skrev att min blogg och Tomas J blogg var de absolut bästa. Med en länk hit. Jag tänkte instinkitvt, nej inte brädad av Tomas igen! Tomas är helt klart roligare. Jag sparade länken men var nog inte här så mycket.

    Tills Tomas återigen dök upp i min Twitter-feed typ hela tiden. Sen när jag upptäckte podcasts så tänkte jag om det finns nån rolig podcast därute så måste det vara Tack som Fan´s.

    Så detta är min bikt Tomas, jag är inte arg längre!!! Bra va?? Kul att du visste om det här hela tiden.

    Mvh

    Tacksomfans största fan, eller kanske efter Ellen då, silvermedeljen verkar vara mitt eviga kors… aka Sur-Linda

    • Hahaha, det var som fan! Vilken fantastisk berättelse.

      Ja, jag insåg att jag manövrerade ut ett par andra när jag fick det jobbet, och jag slutade även väldigt snabbt på bemanningsföretaget och blev anställd på detta stora företag istället. Jag fick ju dock sparken några år senare när det skulle skäras ner och jag inte var med i facket, så jag var lättoffrad. Det var det bästa som hänt mig för annars hade jag kanske inte fått tummen ur och gjort något vettigt av mitt liv!

      Hur som helst, ursäkta att jag svepte in och tog ditt jobb, men det är lite så jag är. En svepare som glider in och charmar mig fram 😉

  2. Åh finns det fler bittra människor som du bräckt därute? Haha.

    Jag hade också tur, även om jag var orolig i flera månader. Men under hela sommaren var jag typ ledig med garantilön så det var jätteskönt för jag mådde verkligen inte bra. Annars hade jag ju jobbat heltid på det här företaget.

    Och det är såklart inte ditt fel!! Bara lite ironiskt hur du dök upp överallt. Men tur det!

    • Ja om jag inte missminner mig var det en liten göteborgsk herre som inte blev kvar på avdelningen heller.

      Ja, jag är lite som gubben i lådan 🙂

      • Vaaaa är det sant? Han skröt så mycket om att han var förstahandsvalet och att det var uppgjort redan innan de annonserade ut tjänsten.

        Kul att vi båda minns det här som en grej haha…

        • Haha, ja han var väldigt säker på sin sak den lille mannen, men det är då det är så mycket lättare att bara glida in under radarn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *