Idag var jag på återbesök på sjukhuset för ultraljud, undersökning och efterföljande läkarsamtal. Ultraljudet genomfördes av en man, vilket jag tyckte var väldigt jobbigt, sry not sry alla män. Gillar mina quinns. Detta var faktiskt den första man jag mött på hela tiden under den här perioden. Men det var extremt mycket överbokningar tydligen så jag var inte den som är den utan tänkte bara att det får vara en LÄKARE bara, inte en människa. Han svepte bara snabbt över magen och sa att barnen hade bra med vatten = bra och att ettan hade vänt sig så den ligger nu med fötterna nedåt vilket förklarar de väldigt hårda sparkarna jag upplever rätt nedåt i min kropp. Sedan gjorde han ett vaginalt ultraljud och konstaterade att tappen inte blivit kortare TJOHO och allt som allt sammanfattat sa han att jag inte ska oroa mig utan såhär kan det mycket väl pågå flera veckor.

Efter ultraljudet väntade ett läkarbesök där vi pratade om planen nu, efter vad ultraljudet visade. Eftersom han som gjorde ultraljudet inte alls var orolig så var läkaren inte heller orolig. Hon sa att jag ska komma tillbaka på torsdag om en vecka och göra ett riktigt tillväxtultraljud för att se att barnen mår bra, men att det inte är nödvändigt att hålla på och göra en massa ytterligare undersökningar av mig och tappen och sådär såvida jag inte känner av några förändringar i min kropp typ såsom ont i samband med sammandragningarna och sådär. Hon var inte heller oroad och sa att jag ska försöka slappna av och känna lugn i att det kan gå flera flera veckor nu utan att något händer. Men så sa hon också samtidigt att den största risken med tvillingar är just förtidsbörd så det är inte något vi ska bortse från, men just nu finns det inget som talar för att det kommer ske något NU. Och händer det så händer det….typ.

SÅÅÅÅÅ nu ska jag försöka ta det lugnt och lugna ner min oro och mitt psyke. Lättare sagt än gjort säger denna orossjäl, men jag ska försöka. Jag är fortfarande ordinerad ett sengångartempo och mycket horisontellt läge så jag kommer fortsätta hålla mig hemma mycket och vila mycket, det passar också bra ihop med mitt ryggont som still is going strong.

Jag har sagt det innan och säger det igen, tack så ENORMT för alla fina kommentarer ni skrivit! Och tack ni som snällt sagt till att stödstrumpor inte ska användas på natten, vet inte varifrån jag fått detta? Kanske kopplat det samman med långflygningar och stillasittande? Ja jag vet inte, men jag ska sluta med det nu i alla fall..
Bild 2016-01-26 kl. 17.40 #6

Kärlek till er! Och till Bobbertsarna som håller sig inne!!

4 Comments on Lägesuppdatering

  1. Ibland är det inte så lätt att veta allt, just angående stödstrumpor så har det att göra med tryck och när du flyger eller är gravid så blir det ju ett ökat tryck (risk för blodpropp). Trycket är lägre när man sover. Det är ju däremot skönt att ha benen på en kudde på natten så man får de i högläge. Du kommer nog också märka att det är enklare att få på stödstrumporna på morgonen jämfört med om man tar på de på kvällen, benen svullnar ju upp under dagen även på mig som icke gravid. Om du vilar så under dagen så behöver du inte ta av stödstrumporna. 🙂
    Kram på er alla och skönt att höra att läget är under kontroll igen, och tänk alltid bättre ringa en gång extra om du känner att något inte är som tidigare – du är expert på dig och bobbertsarna just nu! 🙂

  2. Har du sett Parenthood? Det är annars en cheesy, superbra amerikansk dramaserie om en stor familj, perfekt att sträcktitta om man har mycket tid över 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *