Jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag har mått den här tiden och varför jag är hemma och hur länge det kommer pågå osvosv. OBS ni som inte gillar kräk och sånt. Läs inte detta inlägg.

När jag var i ca vecka 6 så började ett illamående smyga sig på. Innan det hade jag bara känt av en illamåendeattack en enda gång när jag på fastande mage var i en mataffär och gick förbi en delidisk där det luktade extremt mycket ägg. Då gick det över på en gång och jag kände att det var lite spännande att få ett riktigt äkta graviditetssymptom. Men sedan där i vecka 6 någonstans, vilket var i slutet av augusti) började jag känna av ett molande illamående som inte riktigt gick över.

Jag slutade dricka kaffe för det fick mig att få kräkkänslor, och jag har faktiskt inte druckit kaffe sedan dess pga just detta. Jag saknar det så otroligt mycket! Jaja tillbaka till saken. Jag slutade också här att äta för starka saker och annat som tog emot, typ ägg. Men förutom att utesluta saker så lade jag också till en massa annat. Som många vet kan ett illamående stävjas något av att äta ofta men lite, och det försökte jag anamma. Jag hade alltid med mig olika småplocksaker som yoghurt, frukt, salta kex, risifrutti, lakrisal, mackor osv. Och en flaska med citron och ingefära som jag fyllde på vatten i om och om igen pga en otrolig törst. Och jag läste någon stans att ingefära och citron kan hjälpa många med illamåendet. Jag köpte också på mig sea sickness-armband från apoteket jag haft på mig varje dag sedan dess.

Att småäta på detta sätt och försöka hålla en jämn blodsockernivå i kroppen fungerade okej i ett par veckor. Men det var verkligen en kämpig tid, dels med att försöka dölja mitt dåliga mående på jobbet och för att det dessvärre blev sämre och sämre. Flera gånger kändes det som att jag skulle svimma eller kräkas rakt ut i klassrummet eller i arbetet på andra sätt och jag var jag tvungen att avbryta allt och bara sätta mig ner och koncentrera mig hårt hårt för att inte göra något av ovanstående. Ja jag jobbar alltså som lärare för de som inte vet det.

På kvällarna när jag kom hem (ja ofta var det just kvällarna och inte eftermiddagarna pga så himla mycket jobbande) var jag helt död och att borsta tänderna har varit (och är fortfarande) en utmaning deluxe. Ofta har jag trott att jag klarat mig men så har det bara vänt sig i magen och jag fått ligga över toalettstolen för att sedan få försöka borsta tänderna igen, med risken för att kräkas igen.

En dag var det helt sjukt hur illa jag mådde, och jag låg helt darrig och skakig i sängen efter lång tid spenderad på toan. Då kände jag att nej jag kan inte gå till jobbet imorgon det kommer inte att gå, det var faktiskt så att så fort jag tänkte på jobbet vände det sig i magen. Helt galet, men sant. Jag sjukanmälde mig dagen därpå, vilket var en fredag, och sedan dess har jag varit hemma. Nu är jag inne på femte veckan som jag är hemma på heltid. Första veckan sjukskrev jag mig själv, men de senaste fyra veckorna har jag varit sjukskriven från min husläkare. Och det hade verkligen inte gått att jobba så som jag mått, jag har sovit cirka tolv timmar per natt och några timmar mitt på dagen också. Och så har jag ätit små små små saker och mest fått ner kalla och snälla saker, det har blivit mycket blåbärssoppa, mackor, skorpor, yoghurt, nyponsoppa och pasta. Och så har jag levt mitt liv från soffan pga det otroliga illamåendet. Bara att gå korta promenader har varit dagarnas stora utmaningar. Jag har knappt kunnat prata i omgångar (och så är det fortfarande) för att det känns som att det triggar illamåendet. Alla dessa saker tillsammans har gjort att jag levt otroligt isolerat och känt mig väldigt ensam och ledsen och deppig snarare än gravidlycklig och ”som att jag går och bär på en härlig hemlighet som gör att jag strålar” sådär som det kan beskrivas att den första tiden ska vara. Så ja, det har varit en kämpig tid.

Nu känns det som att illamåendet, tröttheten och yrseln sakta sakta håller på att vända och bli bättre, så att jag fungerar mer som en normal människa OCH DET ÄR SÅ HIMLA SKÖNT!! Även om jag fortfarande har tillfällen då det känns som att jag kommer kräkas rakt ut så går det längre mellan gångerna och jag får vila lite emellanåt och faktiskt kunna känna mig mer glad och förväntansfull.

Nu är planen att jag ska vara sjukskriven på heltid veckan ut, och sen försöka gå upp och jobba halvtid ett tag och se hur det känns. Och känns det bra och under kontroll ska jag gå upp på heltid igen. Sen kan ju ingen förutspå hur det kommer att kännas om en vecka, eller ens om en dag. Så jag känner att jag får ta det lite som det kommer, även om jag som ett sant kontrollfreak avskyr att inte ha en klar plan och riktning. Men det får vara såhär nu. Det är nog bra för mig att försöka go with the flow lite.

To be continued…detta är ju en historia som inte tar slut här utan kommer pågå i cirka ett halvår till :—-))))))))))))))) Jag bönar och ber att jag fortsätter må bättre och att jag inte återkommer till detta hemska hemska tillstånd. Nu vet ni lite mer om mitt mående.

tumblr_inline_nt6u1tpHNG1r79k32_500

16 comments on “Lite klargörande angående mitt mående i graviditeten”

  1. Hej!
    Jag känner precis igen det du skriver yrsa! Jag fick barn 10/8-2014. Halva graviditeten, upp till vecka 23, mådde jag så otroligt illa och kräktes som en kalv. Helt sjukt hur man ksn kräkas sådär mkt, jaja… Men jag känner med dig!!! Att ha gått runt och känt sig som att man har influensa i fyra månader el ner var inte riktigt klokt. Jag hade frossa o allt möjligt. Men sen mådde jag hur bra som helst o hade inga fler symptom alls. Så bra mådde jag att jag glömde av illamåendeperioden och brukar säga till alla att ”jag mådde underbart under graviditeten!” Min man brukar titta på mig som om jag inte är klok.

    Men du, man prövar ju allt och inget hjälper… Fast jag började äta järntsbletter omkring v.17. Och det hjälpte! Jag hade jättebra kärnvärden så det behövdes inte men en kompis tipsade om det för illamåendet.

    Stor kram till dig!!! ❤️

    • Uhhh halva graviditeten?! Jösses. Vad himla jobbigt det låter, stackare. Men vad skönt att du kunde glömma av illamåendeperioden..haha det är sjukt var en graviditets alla jobbigheter kan glömmas av en bättre period och såklart belöningen i slutet av den. Tack för ditt tips och din pepp! Tyvärr kommer inte järntabletter hjälpa mig för det äter jag redan pga vegetarian. Men som sagt tack ändå och kram!

  2. Hu, stackare!! Ta hand om dig ordentligt, att jobba är bra och viktigt för att inte deppa, men det är också superviktigt att lyssna på kroppen! Speciellt med dubbla pyren i magen <3

  3. Hej Yrsa! Kul att hitta din blogg! Jag hittade hit via Josefin Knave som jag följt ett tag. Vi läste ju några kurser tillsammans på universitetet 🙂
    Jag är också gravid (v.27) och känner verkligen igen mig i hur du mår. Jag var så galet illamående i början, och jag har ju bara en liten parvel i magen. Min barnmorska fixade ett läkemedel som heter Lergigan Comp till mig, som är ofarligt för fostret. Det hjälpte verkligen! Hoppas att du ska känna dig bättre snart, jag hade också stora problem med tandborstningen.. Hu! Men som sagt, hoppas att du mår bättre! Kram Linnea

    • Hej Linnea. Kul att du också är gravid! Jobbar du fortfarande på som vanligt? Jag har tyvärr redan legigan och det hjälper sådär tycker jag..inte tillräckligt i alla fall för att inte må illa och vilja kräkas lite från och till. Mår du bättre nu med illamåendet? Hoppas att allt är bra med dig annars =)) Kram

      • Hej! Jag jobbar deltid efter att ha varit sjukskriven på heltid i en månad, planen är att trappa upp lite i taget men det får ta sin tid. Jag har mått bra fysiskt sen typ vecka 15, men har haft det ganska kämpigt mentalt. Vi var med om att vänner förlorade sitt barn i våras, och det har verkligen satt sina spår. Men nu börjar det kännas mer stabilt och lite skönt att få jobba lite grann i alla fall 🙂 Hoppas verkligen att du får börja må bättre snart! Vilken vecka är du i nu? Kram

        • Usch vad kämpigt med vännerna, förstår att det blir väldigt nära och väldigt påfrestande psykiskt. Men hoppas verkligen att det fortsätter på den stabila banan för dig! Jag är i vecka 15 nu så illamåendet borde ju, enligt alla appar, gått över nu men tyvärr inte =((( Men imorgon ska jag i alla fall försöka gå upp på halvtid så får vi se hur det går. Kram

          • Ja, det har verkligen varit tufft. Allt blir så himla nära nu under graviditeten, liv och död och allt där emellan.
            Jag har fått för mig att tvillinggraviditeter kan göra att man blir mer illamående, har du hört nåt om det? Vet inte om det stämmer, men jag hoppas verkligen att du får känna dig bättre snart! Tänk på att verkligen känna efter när du kommer tillbaka till jobbet, det tar väldigt mycket energi att bara vara gravid. Illamåendet gör ju inte saken bättre! Det är lätt att gå tillbaka lite för fort och inte orka. Ta hand om dig och de små! ❤️

            • Ja tvillingar kan göra en mer illamående, har jag också hört. Det är mer hormoner i rullning i kroppen, så det påverkar allt hormonellt som sker och gör det värre :// om en har otur dvs, vissa tvillinggravida mår ju som små prinsar hela graviditeten trots mer hormoner. Orättvist är vad det är.

  4. Hej Yrsa. Jag läser er blogg sporadiskt men har inte kommenterat tidigare. Stort grattis till tvillingarna, så kul! Jag har själv tvillingar (enäggs) som nu är fem år. Men illamåendet minns jag som det var i går, hehe. Jag minns ett dygn då jag kräktes 16 gånger. Inte så hippt. Och jag är också lärare, haha – inte lätt att stå och underhålla elever samtidigt som en vill lägga sig ned och hulka…. Jag stod ut i 15 veckor, sen fick jag nog och bad min läkare på MVC om hjälp och fick sedan äta medicin mot illamåendet, alltså receptbelagt sådant och mådde så mycket bättre. Ett tips till dig om det fortfarande är jobbigt.

    • Hej du fellow skolfröken. Trevligt att ta emot den första kommentaren från dig :)) Tack så mycket för grattiset! Kul att höra från någon annan som har tvillingar. Jag har också fått den där medicinen men tycker inte att jag kan jobba på den tyvärr pga den enorma trötthet den för med sig :(( Den blir mest en tablett jag tar på kvällarna när det är okej att zoona ut och dåsa bort lite då och då. Men mådde du illa hela graviditeten sen efter vecka 15 också? Så att du var tvungen att fortsätta äta medicinen hela tiden ut? Jag undrar så när det ska gå över för mig1

      • Hej, jag blev mkt bättre efter vecka 20. Fick medicinen i v 15 och sen försvann det i princip helt. Jag hade nog lergigan Comp- tror inte man skulle bli trött av den? Minns ej. Jag blev sen sjukskriven från vecka 25 fram till förlossning pga de misstänkte tvillingtransfusionssyndrom men det blev inget sådant. Jag tyckte det var jobbigt först att släppa jobbet och eleverna men i efterhand är jag glad att jag fick vara hemma, jag hann vila och förbereda mig. Dessutom var jag på ul varannan dag så jag hade inte hunnit med något jobb, hehe:-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *