Är fortfarande på Karolinska och är det på obestämd tid. Jag har fått diverse sprutor för att påskynda barnens lungor om de skulle bestämma sig för att komma nu och dropp för att stanna upp alla muskler i min livmoder. Igår kväll fick jag den sista sprutan och för någon timma sen tog de bort droppet. Imorgon väntar läkarundersökning deluxe för att se hur de senaste dagarna påverkat min livmoder och tapp och allt vad det är. Imorgon ska vi också få gå på besök på neonatalavdelningen här på Karolinska för att få se hur det funkar där lite mer irl. 

Jag vet egentligen inget alls om framtiden, hur länge jag kommer vara här och när bebisarna kommer komma osv. Det enda jag tycker mig ha på känn efter olika läkares och barnmorskors utlåtanden är att det känns som att de kommer komma för tidigt, frågan är bara hur mycket för tidigt. Jag trodde ju att jag och Bobbertsarna hade en deal med tidigast vecka 35 men så blir det alltså kanske inte…Jag är fortfarande värdigt orolig såklart, och ledsen och ångestfylld. Lite plats finns det för annat men inte mycket. Det finns ju inte heller supermycket att sysselsätta sig med här så väldigt mycket tid kan gå till att tänka olika scenarion. 

Tack så mycket för alla fina kommentarer och tankar på oss alla fyra, det värmer verkligen! Angående alla som hört av sig om att ses och hjälpa till med diverse så tackar jag jättemycket för detta också, men i nuläget så orkar jag knappt hålla ihop mig själv. Men tack <3 

Nu ska jag försöka platta mitt barr efter att ÄNTLIGEN fått duscha efter fyra dagars ingrodd svett. Alltså tänk att en liten dusch ändå kan göra så himla mycket! Hörs snart igen. 

  

15 Comments on Liten uppdatering 

  1. Lillbobbertsar:nu får ni ta det lignt där inne i er mamms mage och krama varandra mer istället för att sparkas och busa. Ni behöver växa till er lite till, ok? Bra, då har vi bestämt det!

  2. Hejar på er såklart!

    Min lillasyster föddes i akut kejsarsnitt i vecka 29 för snart 24 år sedan. Hon fick bli uttagen tidigt eftersom hon blivit sjuk i magen. Det var rätt skröpligt i början och när hon var som sämst/minst så vägde hon 890 gram (</3). Det var ju förstås skitläskigt och hjärtskärande men poängen med historien är inte att skrämma upp er utan att säga att det gick BRA. Och då har prematurvården dessutom utvecklats sjukt mycket mer sedan dess. Hon fick bo på sjukhus i typ 2 månader men nu är hon som vilken 24-åring som helst som lever life. Så jag förstår förstås att ni är superoroliga, men jag tror och hejar på er!

  3. Det kan också bli som för min kompis som väntade tvillingar: de var på väg redan i vecka 29 men hon fick som du läggas in och få
    medicin. När läget var stabilt fick hon åka hem och vila istället för på sjukhuset. Hennes bebisar kom sedan i vecka 39+6 trots att alla trodde att de skulle komma tidigt!
    Jag fick mina i vecka 36+5 trots förkortad livmodertapp sen flera veckor. Så ta det lugnt, kolla på mycket serier, ät sånt du känner för att äta och lita på att allt kommer gå galant <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *